Målen T‑494/08–T‑500/08 och T‑509/08

Ryanair Ltd

                  mot

Europeiska kommissionen

”Tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001– Handlingar hänförliga till granskningsförfaranden avseende statliga stödåtgärder – Underförstådda beslut att avslå ansökan om tillgång – Uttryckliga beslut att avslå ansökan om tillgång – Undantag för att skydda syftet med inspektioner, utredningar och revisioner – Skyldighet att göra en konkret och individuell prövning”

Sammanfattning av domen

1.      Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001– Föreskriven frist för att besvara en ansökan om tillgång till handlingar – Förlängning – Villkor

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 8)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan som väckts mot ett underförstått avslagsbeslut från kommissionen angående en ansökan om tillgång till handlingar – Beslut som återkallats på grund av att kommissionen senare antagit ett uttryckligt beslut – Sökanden har i andra hand väckt talan mot sistnämnda beslut – Berättigat intresse av att få saken prövad föreligger inte längre

(Artikel 230 EG; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001)

3.      Institutionernas rättsakter – Giltighetspresumtion – Rättsakt som är en nullitet – Begrepp

4.      Europeiska unionen – Institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001– Undantag från rätten att få tillgång till handlingar – Skydd för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner – Räckvidd

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 tredje strecksatsen)

5.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Grund avseende ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten – Grund avseende avsaknad av motivering eller brister i motiveringen – Åtskillnad

(Artikel 253 EG)

1.      Fristen i artikel 8.1 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar är absolut och får inte förlängas med stöd av andra omständigheter än dem som anges i artikel 8.2 i förordning nr 1049/2001, varvid denna artikel annars skulle fråntas sin ändamålsenliga verkan, eftersom sökanden inte skulle kunna veta exakt från och med vilket datum som den kan väcka talan eller framföra ett klagomål enligt artikel 8.3 i förordningen.

(se punkt 39)

2.      En talan om ogiltigförklaring som har väckts av en fysisk eller juridisk person tas enbart upp till sakprövning om sökanden har ett intresse av att få den angripna rättsakten ogiltigförklarad. Detta berättigade intresse av att få saken prövad ska, vad avser talans föremål, föreligga när talan väcks, vid äventyr av att den annars avvisas. Vidare ska det berättigade intresset av att få saken prövad bestå fram till domstolsavgörandet, vid äventyr av att det annars saknas anledning att döma i saken. Detta förutsätter att utgången av talan kan medföra en fördel för den som väckt den. Om sökandens berättigade intresse av att få saken prövad upphör under förfarandets gång, kan ett avgörande i sak av tribunalen emellertid inte medföra någon fördel för honom.

När det gäller en talan om ogiltigförklaring av underförstådda avslagsbeslut som antagits inom ramen för ett förfarande för allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar i enlighet med förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, varvid kommissionen har återkallat dessa beslut genom att faktiskt senare anta uttryckliga avslagsbeslut, kan en sådan talan inte upptas till sakprövning, eftersom sökanden saknar ett berättigat intresse av att få nämnda beslut prövade med hänsyn till att de uttryckliga besluten, beträffande vilka sökanden yrkat ogiltigförklaring i andra hand, hade antagits före det att talan väcktes i nämnda mål. Om de underförstådda besluten eventuellt ogiltigförklaras på grund av formfel skulle det enbart medföra att nya beslut fattas som i sak är identiska med de uttryckliga besluten. Vidare kan en prövning av talan mot de underförstådda besluten inte heller motiveras av vare sig syftet att undvika att den påstådda rättsstridigheten upprepas eller syftet att underlätta för en eventuell skadeståndstalan. Dessa syften kan nämligen uppnås genom att talan mot de uttryckliga besluten prövas.

(se punkterna 41–48)

3.      Kvalificeringen av en rättsakt som en nullitet ska förbehållas särskilt allvarliga och uppenbara felaktigheter. Följderna av att en rättsakt från en gemenskapsinstitution förklaras vara en nullitet är så allvarliga att det förutsätts att en sådan förklaring av rättssäkerhetsskäl förbehålls yttersta undantagsfall.

(se punkt 49)

4.      Vid tolkningen av undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, ska den omständigheten beaktas att andra intresserade parter än den medlemsstat som berörs av ett granskningsförfarande avseende statliga stödåtgärder inte har rätt att få tillgång till kommissionens handlingar i ärendet och således slå fast att det finns en allmän presumtionsregel med innebörden att utlämnandet av handlingarna i ett sådant ärende i princip alltid undergräver skyddet för syftet med utredningen.

Kommissionen kan således enligt artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 avslå ansökan om tillgång till samtliga handlingar som rör granskningsförfarandena avseende statliga stödåtgärder, och detta utan att dessförinnan ha gjort en konkret och individuell bedömning av dessa handlingar.

Den allmänna presumtionsregeln utesluter inte att nämnda intresserade parter har rätt att styrka att en viss handling som avses i en ansökan om tillgång inte omfattas av denna presumtionsregel eller att det föreligger ett övervägande allmänintresse av att handlingen lämnas ut i enlighet med artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001.

(se punkterna 70–72)

5.      Av den motivering som krävs enligt artikel 253 EG ska det klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området.

Vidare utgör åsidosättandet av motiveringsskyldigheten en grund som avser åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, vilken som sådan är åtskild från grunden som avser felaktigheter i beslutsskälen, vilka ska prövas i samband med bedömningen av om beslutet är välgrundat.

(se punkterna 96 och 97)