PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 13 december 2007 (*)
”Personalmål – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Tjänst som förvaltningschef – Tredjeland – Läkartjänstens negativa utlåtande”
I mål F‑95/05,
angående en talan enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA,
N, kontraktsanställd vid Europeiska gemenskapernas kommission, Bryssel (Belgien), inledningsvis företrädd av advokaten K.H. Hagenaar, därefter av advokaterna J. van Drooghenbroeck och T. Demaseure, och slutligen av advokaten I. Kletzlen,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av J. Currall och K. Herrmann, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen),
sammansatt av ordföranden S. Van Raepenbusch samt domarna I. Boruta och H. Kanninen (referent),
justitiesekreterare: handläggaren S. Boni,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 28 juni 2007,
följande
Dom
1 Sökanden har, genom ansökan som inkom per telefax till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts kansli den 5 oktober 2005 (originalet inkom den 11 oktober 2005), yrkat att personaldomstolen ska dels ogiltigförklara det beslut som fattades av direktören för direktorat K – Tjänsten för yttre representation – vid Europeiska gemenskapernas kommissions generaldirektorat (GD) Yttre förbindelser den 15 april 2005, varigenom sökanden underrättades om att hon inte skulle rekryteras som förvaltningschef vid kommissionens delegation i Guinea, dels förplikta kommissionen att utge skadestånd till sökanden för den ekonomiska och ideella skada som hon påstår sig ha lidit.
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 12.2 d i Anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade anställningsvillkoren) föreskrivs följande:
”En tillfälligt anställd får anställas endast om han
…
d) uppfyller kraven på fysisk lämplighet för tjänsteutövningen,
…”
3 I artikel 13 första stycket i anställningsvillkoren föreskrivs att ”[f]öre anställningen skall en tillfälligt anställd läkarundersökas av en av institutionens förtroendeläkare för att institutionen skall kunna vara övertygad om att han uppfyller kraven i artikel 12.2 d”.
4 I artikel 13 andra stycket i anställningsvillkoren anges att ”[a]rtikel 33 [andra stycket] i tjänsteföreskrifterna [för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna] skall tillämpas”.
5 I artikel 33 andra stycket i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) föreskrivs följande: ”Om den läkarundersökning som föreskrivs i första stycket resulterar i ett negativt utlåtande, kan den sökande inom 20 dagar efter det att institutionen meddelat honom utlåtandet, ansöka om att hans fall prövas av en läkarkommitté bestående av tre läkare som tillsättningsmyndigheten utser bland institutionernas rådgivande läkare. Den läkare som utfärdat det negativa utlåtandet skall höras av läkarkommittén. Den sökande får förelägga kommittén ett utlåtande från en läkare som han själv valt. Om läkarkommitténs utlåtande bekräftar resultatet av den läkarundersökning som föreskrivs i första stycket skall den sökande betala hälften av arvoden och extrakostnader.”
Bakgrund till tvisten
6 Sökanden arbetade vid kommissionen som extraanställd under perioden juni 1993–maj 1994 och därefter som tillfälligt anställd enligt artikel 2 b i anställningsvillkoren från och med den 1 juli 2002 till och med den 31 juli 2004. Under den sistnämnda perioden var sökanden först placerad vid GD Ekonomistyrning och därefter, från och med den 1 mars 2003, vid GD Rättsliga och inrikes frågor.
7 Sökanden var sjukskriven från och med den 27 oktober 2003 till och med den 31 mars 2004. Den 16 mars 2004 placerades hon vid Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) och arbetade där som tillfälligt anställd till och med den 31 juli 2004, och därefter som kontraktsanställd från och med den 1 augusti 2004.
8 Den 7 juli 2004 ingav sökanden en ansökan till tjänsten som förvaltningschef vid kommissionens delegation i Kongo, efter publiceringen av meddelandet om lediga tjänster COM/2004/2982/F.
9 Den 5 januari 2005 underrättades sökanden av GD Yttre förbindelser om att hon hade klarat urvalsförfarandet och tillfrågades om hon skulle acceptera en placering vid en annan delegation än den som var belägen i Kongo. Om så var fallet ombads sökanden att göra en rangordningslista över fyra delegationer.
10 Genom e-post av den 7 januari 2005 meddelade sökanden GD Yttre förbindelser att hon fortfarande var intresserad av en placering i Kongo och att hon även var intresserad av en placering vid delegationen i Guinea.
11 I meddelandet om lediga tjänster COM/2004/3510/F avseende tjänsten som förvaltningschef vid delegationen i Guinea angavs att ”[t]illsättningen av tjänstemannen ... kräver ett föregående positivt utlåtande från läkartjänsten ...”.
12 Den 15 februari 2005 infann sig sökanden till den läkarundersökning som krävdes enligt meddelandet om lediga tjänster COM/2004/3510/F.
13 Den 17 februari 2005 skickade GD Yttre förbindelser en skrivelse till GD Personal och administration med en begäran om att den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal snabbast möjligt skulle anställa de personer som var upptagna på en lista, däribland sökanden, som förvaltningschefer vid delegationerna såsom tillfälligt anställda enligt artikel 2 b i anställningsvillkoren.
14 Den 28 februari 2005 mottog sökanden resultaten av de läkarundersökningar som hade utförts med avseende på hennes tillsättning vid en delegation.
15 Den 1 mars 2005 informerade doktor A, som är förtroendeläkare vid kommissionen, sökanden om de betänkligheter som denne hyste mot hennes avresa till Afrika. Enligt kommissionen uppmanade doktor A sökanden att ta kontakt med doktor B, en psykiater som fanns med på förteckningen över kommissionens oberoende medicinska experter, för att inhämta ett externt expertutlåtande.
16 Den 2 mars 2005 hade sökanden ett samtal med doktor B och den 7 mars 2005 mottog doktor A rapporten från doktor B. I sin slutsats uttryckte doktor B reservationer beträffande sökandens psykiska hälsa såvitt avser en ansvarsfull tjänst i Afrika.
17 Genom e-post av den 3 mars 2005 informerade GD Yttre förbindelser sökanden om att det väntade på läkartjänstens samtycke för att fortsätta förfarandet för att rekrytera henne som förvaltningschef vid delegationen.
18 Den 9 mars 2005 hade sökanden ett nytt samtal med doktor A, vilken upprepade sin betänksamhet mot att hon skulle resa till Guinea, på grundval av doktor B:s rapport.
19 Genom skrivelse av den 17 mars 2005 meddelade doktor A GD Yttre förbindelser att sökanden inte uppfyllde kraven på fysisk lämplighet för tjänsten som förvaltningschef vid delegationen i Guinea.
20 Den 22 mars 2005 översände doktor A, per telefax, namn och adresser till tre experter i psykiatri som angavs i förteckningen över kommissionens medicinska experter till sökanden, på hennes begäran. Sökanden konsulterade inte någon av dessa tre läkare.
21 Den 4 april 2005 ingav sökanden, till doktor A, expertutlåtanden från fyra psykiatrer som hon hade konsulterat på eget initiativ. Det rörde sig om ett intyg daterat den 10 mars 2005 från doktor C, en rapport daterad den 31 mars 2005 från doktor D samt ett medicinskt och psykologiskt expertutlåtande av den 4 april 2005 som var undertecknat av doktorerna E och F.
22 Direktören för direktorat K – Tjänsten för yttre representation – vid GD Yttre förbindelser underrättade sökanden, genom skrivelse av den 15 april 2005, att ”med hänsyn till det negativa resultat som meddelats av läkartjänsten den 17 mars 2005, [kunde] begäran som skickats till GD [Personal och administration] den 17 [februari 2005] avseende [hennes] rekrytering till den aktuella tjänsten inte leda till ett erbjudande om kontrakt som tillfälligt anställd [enligt artikel 2 b i anställningsvillkoren] och ... [hon kunde] följaktligen inte tillträda tjänsten i Guinea” (nedan kallat det angripna beslutet).
23 Den 18 april 2005 skickade doktor E ett brev till doktor A, i vilket denne hänvisade till doktor B:s rapport och till den rapport som hade undertecknats av bland annat doktor F. Doktor E konstaterade i sitt brev att doktor B ”ha[de] tillämpat försiktighetsprincipen på grundval av antecedentia och personlighetsdrag”, medan doktor F och han själv ”varken vid den medicinsk-psykologiska undersökningen eller vid de psykometriska bedömningarna [hade] upptäckt någon psykisk sjukdom som medför att det är olämpligt att ge tillträde till en sådan tjänst som den [sökanden] har sökt”.
24 I en skrivelse av den 19 april 2005, riktad till direktören för direktorat K – Tjänsten för yttre representation – vid GD Yttre förbindelser, hävdade sökanden följande:
”… [T]ill skillnad från förtroendeläkarens ... skrivelse av den 17 mars kan jag bekräfta att resultaten av läkartjänstens undersökningar, som jag har erhållit kopia av, är positiva och följaktligen motsvarar ett ’JA’ vad gäller medicinsk lämplighet.
Enligt [artikel] 33 i tjänsteföreskrifterna gäller följande: ’Före tillsättningen skall en godkänd sökande läkarundersökas av en av institutionens förtroendeläkare för att institutionen skall kunna vara övertygad om att sökanden uppfyller kraven enligt artikel 28 e.’ – I [artikel] 28 e föreskrivs följande: ’En tjänsteman får tillsättas endast om han ... uppfyller kraven på fysisk lämplighet för tjänsteutövningen.’ Jag blev därför förvånad över doktor [A:s] meddelande av den 17 mars 2005 beträffande min ’medicinska lämplighet’, såsom angetts i ert brev. Om ni så önskar kan jag tillhandahålla er en kopia av testresultaten.”
25 Sökanden skickade en skrivelse daterad den 20 april 2005 till direktören för direktorat C – Socialpolitik, personalfrågor (Luxemburg), hälsa och arbetsmiljö –vid GD Personal och administration, vilken i huvudsak var identisk med ovannämnda skrivelse av den 19 april 2005.
26 Genom en skrivelse daterad den 26 april 2005, vilken upprättades på begäran av direktören för direktorat C – Socialpolitik, personalfrågor (Luxemburg), hälsa och arbetsmiljö – vid GD Personal och administration, besvarade enhetschefen för läkartjänsten vid nämnda direktorat sökandens skrivelse av den 20 april 2005. I skrivelsen förklaras att ”varje sökande till en tjänst vid en delegation ska genomgå en föregående läkarundersökning. Det var i det sammanhanget och inte i det sammanhang som avses i [artikel] 33 i tjänsteföreskrifterna som [sökanden] ... blev föremål för ett negativt utlåtande från förtroendeläkaren beträffande en eventuell tjänsteplacering i Guinea ... Detta utlåtande är avsett för [tillsättningsmyndigheten] vid [GD Yttre förbindelser], vilken ska fatta ett slutligt beslut, varvid utlåtandet endast utgör en av de omständigheter som den ska beakta i det avseendet.”
27 Den 19 maj 2005 ingav sökanden ett klagomål mot det angripna beslutet i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.
28 Genom beslut av den 5 juli 2005 avslog tillsättningsmyndigheten klagomålet.
Förfarandet och parternas yrkanden
29 Förevarande talan registrerades inledningsvis vid förstainstansrättens kansli under målnummer T-377/05.
30 Förstainstansrätten överlämnade genom beslut av den 15 december 2005 målet till personaldomstolen med tillämpning av artikel 3.3 i rådets beslut 2004/752/EG, Euratom av den 2 november 2004 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol (EUT L 333, s. 7). Talan registrerades vid personaldomstolens kansli under målnummer F-95/05.
31 Genom beslut meddelat den 24 maj 2007 av ordföranden på personaldomstolens andra avdelning beviljades sökanden rättshjälp.
32 Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– förplikta kommissionen att, provisoriskt och med ett allmänt förbehåll, utge ett preliminärt belopp på 1 euro till sökanden som ersättning för den ekonomiska och ideella skada som hon lidit, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
33 Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska
– ogilla talan, och
– besluta om rättegångskostnaderna i enlighet med gällande rätt.
Yrkandet om ogiltigförklaring
Omfattningen av de grunder som sökanden har anfört
34 Till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet har sökanden i sin ansökan åberopat flera grunder. Som första grund har det gjorts gällande att direktören för direktorat K – Tjänsten för yttre representation – vid GD Yttre förbindelser saknade behörighet att anta det angripna beslutet. Den andra grunden avser att doktor A, GD Yttre förbindelser och tillsättningsmyndigheten gjort sig skyldiga till maktmissbruk. Sökanden har som tredje grund gjort gällande att doktor A åsidosatte skyldigheten att motivera läkarutlåtandet.
35 Enligt kommissionen har sökanden först åberopat den grund som avser att direktören för direktorat K – Tjänsten för yttre representation – vid GD Yttre förbindelser saknade behörighet att anta det angripna beslutet. Den andra grunden avser att direktören för direktorat K – Tjänsten för yttre representation – vid GD Yttre förbindelser gjort sig skyldig till maktmissbruk vid antagandet av nämnda beslut. Slutligen anser kommissionen att den tredje grunden avser att det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning, att det har förekommit maktmissbruk och att det läkarutlåtande som utfärdades av doktor A saknade motivering.
36 I repliken har sökanden klargjort vad den andra och den tredje grunden, såsom dessa har beskrivits av kommissionen, baserar sig på. Sökanden har påpekat att den andra grunden vilar på ett åsidosättande av den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna och åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar. Vidare har sökanden angett att den tredje grunden baserar sig på ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, principen om skydd för berättigade förväntningar och omsorgsplikten.
37 Personaldomstolen konstaterar att det av parternas inlagor framgår att sökanden har åberopat tre huvudsakliga grunder. För det första har sökanden gjort gällande att direktören för direktorat K – Tjänsten för yttre representation – vid GD Yttre förbindelser saknade behörighet att anta det angripna beslutet. För det andra har sökanden hävdat att det angripna beslutet är rättsstridigt på grund av att rapporterna och expertutlåtandena från de läkare som hon konsulterade på eget initiativ inte beaktades under förfarandet. Vidare har sökanden gjort gällande att hon, i enlighet med artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, hade rätt att begära ett utlåtande från en läkarkommitté, efter det att doktor A hade utfärdat sitt negativa utlåtande. För det tredje har sökanden hävdat att det angripna beslutet och det läkarutlåtande som utfärdades av doktor A inte uppfyller kraven vad gäller motiveringsskyldigheten. Vidare innehåller sökandens resonemang uppgifter som syftar till att visa förekomsten av maktmissbruk och en uppenbart oriktig bedömning.
38 Denna redogörelse för de grunder som sökanden har åberopat framgår av den förberedande förhandlingsrapporten, vilken parterna delgavs den 24 maj 2007. Varken sökanden eller kommissionen har inkommit med några yttranden beträffande denna rapport. Det är lämpligt att först pröva den andra grunden.
Den andra grunden
Parternas argument
39 För det första anser sökanden att doktor A, GD Yttre förbindelser och tillsättningsmyndigheten underlät att beakta intyget från doktor C, rapporten från doktor D, den uttryckliga och positiva rapporten från doktorerna E och F samt brevet av den 18 april 2005 från doktor E.
40 Följaktligen är det uppenbart att det angripna beslutet antogs för andra syften än dem som angetts. Genom att bortse från nämnda medicinska handlingar agerade administrationen illvilligt gentemot sökanden. Det finns inte någon bestämmelse som hindrar att externa expertutlåtanden kan beaktas.
41 Sökanden har tillagt att doktor A inte vidarebefordrade utlåtandena från de specialister som hon hade konsulterat till administrationen. I det avseendet har sökanden gjort gällande att det är särskilt anmärkningsvärt att denna allmänläkare vidhöll sin kortfattade fysiska diagnos, efter att ha tagit del av mycket detaljerade psykiatriska och psykologiska rapporter som utarbetats av fyra specialister på området. Sökanden anser att hon hade fog för att inte konsultera de läkare som hade rekommenderats av doktor A.
42 För det andra har sökanden gjort gällande att hon, i enlighet med artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, hade rätt att begära ett utlåtande från en läkarkommitté, efter det att doktor A hade utfärdat ett negativt utlåtande. Sökanden har dock påpekat att hon, till följd av sin skrivelse av den 20 april 2005, mottog en skrivelse från GD Personal och administration som var daterad den 26 april 2005, vari det angavs att det förfarande som föreskrivs i artikel 33 i tjänsteföreskrifterna inte var tillämpligt i hennes fall. Följaktligen vilseledde kommissionen henne om möjligheten att använda sig av detta förfarande.
43 Kommissionen har påpekat att det angripna beslutet, i detta fall, antogs efter mottagandet av läkartjänstens utlåtande av den 17 mars 2005, vari det konstaterades att sökanden inte uppfyllde kraven på fysisk lämplighet för att tjänstgöra i Guinea.
44 Kommissionen har påpekat att det enligt meddelandet om lediga tjänster COM/2004/3510/F krävdes ett föregående positivt utlåtande från läkartjänsten. Varje sökande till en tjänst vid en delegation i tredjeland ska nämligen genomgå en läkarundersökning som utförs av en av kommissionens förtroendeläkare för att möjliggöra för den avdelning där sökanden kan komma att tjänstgöra att försäkra sig om att sökanden uppfyller kraven på fysisk lämplighet för att fullgöra alla de skyldigheter som kan åligga denna, med hänsyn till arbetsuppgifternas art och de rådande förhållandena på den ort där dessa arbetsuppgifter ska utföras.
45 Det utlåtande om lämplighet som utfärdades efter den läkarundersökning som sökanden genomgick, i enlighet med artikel 28 i tjänsteföreskrifterna och artikel 13 i anställningsvillkoren, i syfte att anställas som tillfälligt anställd i juli 2002 för tjänstgöring i Bryssel kan i det avseendet inte föregripa bedömningen av hennes lämplighet att placeras på en annan ort flera år senare.
46 Enligt kommissionen var det i synnerhet befogat att utföra en särskild läkarundersökning med hänsyn till att det framgår av de särskilda undantagsbestämmelserna i bilaga X till tjänsteföreskrifterna att de arbetsuppgifter som utförs vid en delegation i ett tredjeland är av en specifik karaktär, och med hänsyn till att hälso-, klimat- och säkerhetsförhållanden samt graden av isolering kan skilja sig från de förhållanden som normalt råder i gemenskapen i en sådan omfattning att det ibland är motiverat att utbetala kompensationstillägg.
47 Kravet på ett läkarutlåtande för att besluta om sådana tjänsteplaceringar är följaktligen helt befogat i tjänstens intresse. Ett sådant utlåtande ska inte enbart avse sökandens fysiska hälsotillstånd utan ska även beakta sökandens psykiska hälsotillstånd och innefatta en prognos över framtida besvär som, inom en överskådlig framtid, skulle kunna äventyra att de planerade arbetsuppgifterna fullgörs normalt och/eller som skulle kunna nödvändiggöra att tjänstemannen eller den anställde sänds hem i förtid.
48 Kommissionen har i det avseendet påpekat att sökanden felaktigt har betecknat skrivelsen av den 28 februari 2005, varigenom hon underrättades om resultaten av de läkarundersökningar som utfördes med avseende på hennes tjänsteplacering vid en delegation, som ett sådant positivt utlåtande som krävs enligt meddelandet om lediga tjänster COM/2004/3510/F. Genom denna skrivelse översändes endast resultaten av läkarundersökningarna till sökanden, vilka – med undantag av några resultat – ansågs vara normala. Vidare framgår det av innehållet i denna skrivelse att det inte kan vara fråga om det läkarutlåtande som krävs enligt meddelandet om lediga tjänster. För övrigt anser inte sökanden själv att denna skrivelse utgör det aktuella läkarutlåtandet, eftersom hon i sin ansökan har uppgett att GD Yttre förbindelser informerade henne den 3 mars 2005 om att det fortfarande väntade på läkartjänstens samtycke.
49 Kommissionen anser att de rapporter och expertutlåtanden som utarbetades av de specialistläkare som sökanden valde inte kan vara bindande för GD Yttre förbindelser eller för myndigheten som är behörig att sluta anställningsavtal när det gäller frågan huruvida hon ska anställas, eftersom dessa inte upprättades i samband med omprövningen av doktor A:s läkarutlåtande.
50 Kommissionen har inte bestritt att en anställd som får ett negativt läkarutlåtande kan ha möjlighet att angripa utlåtandet på det medicinska planet. Kommissionen har för övrigt hävdat att det var för att möjliggöra för sökanden att utnyttja denna möjlighet som doktor A gav henne kontaktuppgifter till tre specialistläkare i psykiatri, så att hon skulle kunna inhämta ett utlåtande med motsatt innebörd i samband med förfarandet för tillsättning av tjänsten vid delegationen. Vid förhandlingen påpekade kommissionen i det avseendet att gemenskapslagstiftaren har underlåtit att föreskriva ett förfarande för att angripa läkarutlåtanden vid tillsättningar inom tjänsten för yttre representation.
51 Ett kompletterande utlåtande från en av de oberoende experter som doktor A hade angett skulle ha varit avgörande för att ta ställning till de motstridiga expertutlåtandena från doktor B respektive doktorerna E och F. Det är därför obegripligt att sökanden avstod från att konsultera dessa experter, trots att hon hade bett att få deras namn.
52 Kommissionen har tillagt att det förhållandet att sökanden inte följde det förfarande som föreskrivs inför tjänstgöring vid en delegation inte gav henne rätt att få de utlåtanden som hon hade inhämtat på eget initiativ beaktade. Enligt kommissionen kan inte en tjänsteman eller anställd ersätta utlåtandet från den läkare som enligt tjänsteföreskrifterna har till uppgift att utfärda det erforderliga utlåtandet med ett utlåtande från läkare som tjänstemannen eller den anställde själv har tagit initiativet att konsultera. Det enda sättet för sökanden att angripa doktor A:s utlåtande hade varit att konsultera en av de förtroendeläkare som doktor A angav i sitt telefax av den 22 mars 2005.
53 Enligt kommissionen skulle det positiva utlåtandet från läkartjänsten som föreskrivs i meddelandet om lediga tjänster COM/2004/3510/F inhämtas under andra omständigheter än vid den läkarundersökning som föregår anställning enligt artikel 33 i tjänsteföreskrifterna och artikel 13 i anställningsvillkoren. Dessa bestämmelser är därför inte tillämpliga i förevarande fall. Vidare finns det inte några bestämmelser som reglerar det medicinska förfarandet vid tjänsteplacering i tredjeland. Kommissionen följde således ett självständigt förfarande som genomfördes på grundval av meddelandet om lediga tjänster och som föreskrevs i tjänstens intresse.
54 Vid förhandlingen klargjorde kommissionen att det förfarande som föreskrivs i artikel 59 i tjänsteföreskrifterna inte heller är tillämpligt vid tillsättningen av en tjänst inom tjänsten för yttre representation.
55 Kommissionen har vidare påpekat att även om det antas att doktor A:s utlåtande ska jämställas med det läkarutlåtande som föregår anställning enligt artikel 33 i tjänsteföreskrifterna, ska det konstateras att sökanden inte begärde att doktor A:s utlåtande skulle omprövas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
56 Enligt kommissionen följer härav, i avsaknad av ett utlåtande som står i motsats till doktor A:s utlåtande och som inhämtats enligt det förfarande som föreskrivs i det avseendet, att det angripna beslutet inte innebär maktmissbruk på grund av att det endast baserar sig på doktor A:s utlåtande.
57 Vad beträffar det maktmissbruk som doktor A påstås ha gjort sig skyldig till har kommissionen angett att denne hade rätt att avge ett negativt utlåtande, med beaktande av dels att denne kände till sökandens hälsojournal och det expertutlåtande som utfärdats av doktor B, dels att det saknades ett utlåtande med motsatt innebörd. Följaktligen gjorde doktor A endast en yrkesmässig bedömning. Vidare har sökanden varken gjort gällande eller visat att doktor A handlade med en annan avsikt.
Förstainstansrättens bedömning
58 Enligt artikel 10 fjärde stycket i anställningsvillkoren ska avdelning VIIIa i tjänsteföreskrifterna, som rör särskilda undantagsbestämmelser som ska tillämpas på tjänstemän som tjänstgör i tredjeland, på motsvarande sätt tillämpas på tillfälligt anställda i tredjeland. I artikel 101a i tjänsteföreskrifterna, som utgör den enda artikeln i den avdelningen, föreskrivs följande: ”Utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i tjänsteföreskrifterna fastställs i bilaga [X] särskilda undantagsbestämmelser som skall tillämpas på tjänstemän som tjänstgör i ett tredje land.”
59 Det ska påpekas att bilaga X till tjänsteföreskrifterna inte innehåller några särskilda bestämmelser eller undantagsbestämmelser rörande läkarundersökningen vid rekryteringar.
60 I likhet med vad som föreskrivs i artikel 33 första stycket i tjänsteföreskrifterna beträffande tjänstemän, föreskrivs däremot i artikel 13 första stycket i anställningsvillkoren att en tillfälligt anställd ska läkarundersökas av en av institutionens förtroendeläkare före anställningen för en kontroll av att han uppfyller de krav på fysisk lämplighet för tjänsteutövningen som uppställs i artikel 12.2 d i anställningsvillkoren.
61 I artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, vilken ska tillämpas analogt på tillfälligt anställda enligt artikel 13 andra stycket i anställningsvillkoren, föreskrivs ett internt förfarande för att få till stånd en omprövning av det utlåtande som utfärdats av institutionens förtroendeläkare.
62 Genom att i artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna inrätta en läkarkommitté som handhar omprövningar har lagstiftaren haft för avsikt att införa en ytterligare garanti för de sökande och därigenom förbättra skyddet för deras rättigheter (förstainstansrättens dom av den 14 april 1994 i mål T-10/93, A mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A‑119 och s. II‑387, punkt 23).
63 För det första utgör nämligen en läkarkommitté som består av tre läkare, bland vilka den förtroendeläkare som utfärdat det ursprungliga utlåtandet om olämplighet inte ingår, vilka utses bland institutionernas förtroendeläkare och inte enbart bland den berörda institutionens förtroendeläkare, en ytterligare faktisk garanti för de sökande (domen i det ovannämnda målet A mot kommissionen, punkt 24). För det andra framgår det av artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna att den sökande får förelägga läkarkommittén ett utlåtande från en läkare som han själv har valt. Vidare kan en sökande alltid begära och få till stånd att den behandlande läkare som han har valt underrättas om skälen till ett utlåtande om olämplighet. En sådan underrättelse kan ske innan läkarkommittén sammankallas (domen i det ovannämnda målet A mot kommissionen, punkt 25). För det tredje framgår det av artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna att läkarkommittén ska utgå från den hälsojournal som upprättats inom institutionen, de uppgifter som framkommit när den förtroendeläkare som utfärdat utlåtandet om olämplighet har hörts och, i förekommande fall, det utlåtande som utfärdats av en läkare som sökanden fritt har valt. Läkarkommittén kan även utgå från ett samtal med sökanden och/eller hans behandlande läkare och från samtliga handlingar som den sökande anser lämpligt att förelägga kommittén. Vidare kan läkarkommittén, om den anser det lämpligt, låta sökanden genomgå en ny undersökning, genom att eventuellt föreskriva kompletterande tester eller genom att begära in utlåtande från andra specialistläkare. Härav följer att läkarkommittén kan göra en fullständig och opartisk förnyad bedömning av sökandens situation (domen i det ovannämnda målet A mot kommissionen, punkt 27).
64 Vidare ska det konstateras att det i tjänsteföreskrifterna även föreskrivs, för andra situationer än rekrytering, mekanismer som gör det möjligt för tjänstemannen att framföra sina synpunkter under läkarundersökningsförfarandena. I artikel 59.1 femte, sjätte och sjunde styckena i tjänsteföreskrifterna har det således införts ett system för tvistlösning som tillämpas om tjänstemannen anser att slutsatserna från den läkarundersökning som tillsättningsmyndigheten har ordnat i samband med en sjukledighet är medicinskt ogrundade. Vad beträffar förfarandet för beviljande av invaliditetsersättning föreskrivs i artikel 7 första stycket i bilaga II till tjänsteföreskrifterna att tjänstemannen bland annat kan utse en av de tre läkare som ingår i den kommitté som har till uppgift att bedöma huruvida invaliditet föreligger.
65 I förevarande fall ska det, för det första, erinras om att sökanden arbetade vid kommissionen när hon ingav sin ansökan till tjänsten som förvaltningschef vid delegationen i Guinea och att man planerade att rekrytera henne till denna tjänst såsom tillfälligt anställd enligt artikel 2 b i anställningsvillkoren, vilket framgår av skrivelsen av den 17 februari 2005 från GD Yttre förbindelser.
66 För det andra angavs det i meddelandet om lediga tjänster COM/2004/3510/F att tillsättningen av en sökande till tjänsten som förvaltningschef vid delegationen i Guinea ”kräv[de] ett föregående positivt utlåtande från läkartjänsten ...”. I förevarande fall utfärdade läkartjänsten ett utlåtande om att sökanden var olämplig för rekrytering till den aktuella tjänsten. Genom det angripna beslutet underrättades således sökanden om att hon inte skulle komma att rekryteras.
67 Enligt kommissionen föreskrivs det inte i någon rättsakt en möjlighet för sökanden att genom ett särskilt förfarande få till stånd en medicinsk omprövning av det utlåtande om olämplighet som utfärdats av förtroendeläkaren med avseende på en tjänsteplacering vid en delegation. Kommissionen har emellertid inte bestritt att den person som ett negativt läkarutlåtande avser kan ha möjlighet att angripa utlåtandet på det medicinska planet. För övrigt har kommissionen hävdat att förtroendeläkaren gav sökanden kontaktuppgifter till tre specialistläkare i psykiatri för att hon skulle kunna inhämta ett utlåtande med motsatt innebörd.
68 Sökanden har hävdat att läkarutlåtandena från de läkare som hon hade valt borde ha beaktats vid anställningsförfarandet. Vidare anser sökanden att möjligheten att begära ett utlåtande från läkarkommittén, vilken föreskrivs i artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, var tillämplig i hennes fall. Sökandens ståndpunkt ska således förstås så, att den har samband med iakttagandet av rätten till försvar, genom att hon inte gavs tillfälle att yttra sig innan det angripna beslutet antogs, särskilt genom att anlita en läkare som hon själv valt, vilket föreskrivs i artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
69 Det ska först konstateras att kommissionen, under det förfarande som låg till grund för antagandet av det angripna beslutet, inte iakttog de skyddsregler avseende rätten till försvar som föreskrivs i artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.
70 I förevarande fall ska det visserligen medges att det inte helt bortsågs från de skyddsregler som är utmärkande för ett kontradiktoriskt förfarande under förfarandet för upprättande av läkarutlåtandet, eftersom sökanden hade möjlighet att konsultera andra oberoende experter för att skapa motvikt till doktor A:s utlåtande och doktor B:s expertutlåtande. Det kan dock konstateras att detta förfarande skiljer sig väsentligt från de förfaranden som angetts i punkterna 63 och 64 ovan, genom att förfarandet i synnerhet inte garanterar att utlåtandet från en läkare som sökanden fritt har valt beaktas vid upprättandet av det slutgiltiga läkarutlåtandet.
71 Vidare ska det påpekas att det av kommissionens resonemang inte framgår att det förfarande som följdes i förevarande fall föreskrevs i en rättsakt. Vidare följer inte detta förfarande av en på förhand fastställd praxis som de berörda personerna kände till i förväg.
72 Kommissionen har emellertid anfört att det i tjänstens intresse, på grund av de särskilda förhållandena i vissa tredjeländer, krävs att läkartjänsten avger sitt utlåtande på andra villkor än dem som gäller för den läkarundersökning som föreskrivs i artikel 13 i anställningsvillkoren för tillfälligt anställda och för den läkarundersökning som föreskrivs i artikel 33 i tjänsteföreskrifterna, vilka endast avser den första rekryteringen. Enligt kommissionen är det förfarande som är tillämpligt i förevarande fall självständigt och genomfördes på grundval av meddelandet om lediga tjänster och föreskrevs i tjänstens intresse.
73 Vid förhandlingen förklarade emellertid inte kommissionen varför de särskilda kraven på fysisk lämplighet för sökande till tjänster i tredjeländer inte skulle kunna beaktas vid det förfarande som föreskrivs i artikel 13 i anställningsvillkoren och i artikel 33 i tjänsteföreskrifterna. Kommissionen har inte heller klargjort på vilket sätt tjänstens intresse motiverar eller kräver att en sådan sökande inte omfattas av samma skyddsregler som dem som föreskrivs i artikel 13 i anställningsvillkoren och i artikel 33 i tjänsteföreskrifterna.
74 Slutligen finns det ingenting i bestämmelserna i artikel 13 i anställningsvillkoren och i artikel 33 i tjänsteföreskrifterna som ger vid handen att det förfarande som föreskrivs i nämnda artiklar endast skulle vara tillämpligt på tillfälligt anställda som för första gången får anställning inom gemenskaperna. Kommissionens påstående, att de sökande som nyligen rekryterats inom kommissionen för att tjänstgöra i tredjeland ska genomgå två läkarundersökningar, varav den ena föreskrivs i artikel 33 i tjänsteföreskrifterna och den andra föreskrivs i meddelandet om lediga tjänster, är i det avseendet inte övertygande. För övrigt har tillsättningsmyndigheten gjort en uttrycklig hänvisning till bestämmelserna i artikel 33 i tjänsteföreskrifterna och i artikel 13 i anställningsvillkoren i sitt svar på det klagomål som sökanden ingav.
75 Det följer av det ovan anförda att gemenskapslagstiftaren, i fråga om läkarundersökningsförfarandet, har inrättat mekanismer som ger sökande vid rekrytering, tjänstemän eller anställda möjlighet att framföra sina synpunkter genom att bland annat låta dem anlita en läkare som de själva valt.
76 Med hänsyn till syftet att säkerställa att rätten till försvar iakttas genom ovannämnda mekanismer och då det, för det första, saknas bestämmelser om ett självständigt förfarande som är tillämpligt på tillfälligt anställda som tjänstgör i tredjeland och inte finns andra relevanta skäl, och det, för det andra, saknas skäl som motiverar att artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna inte är tillämplig med hänsyn till omständigheterna i målet, anser personaldomstolen att artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna ska iakttas vid förfarandet för rekrytering av dessa anställda. Som angetts i punkterna 69 och 70 i denna dom har bestämmelserna i artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna åsidosatts vid det förfarande som tillämpades i förevarande fall.
77 Personaldomstolen finner följaktligen att artikel 33 andra stycket i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts i det angripna beslutet.
78 Härav följer att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras. Det saknas härvid skäl att pröva de andra grunder som sökanden har anfört inom ramen för yrkandet om ogiltigförklaring.
Skadeståndsyrkandet
Parternas argument
79 Sökanden har gjort gällande att hon på grund av det angripna beslutet har lidit osedvanlig skada till följd av en förlorad möjlighet och maktmissbruk.
80 Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska fastställa att hon har en principiell rätt till skadestånd på grund av ekonomiska (föreberedelser inför flytten, hyror etcetera) och ideella skäl. I repliken har sökanden yrkat att ett belopp på 1 euro preliminärt, provisoriskt och med ett allmänt förbehåll ska betalas ut till henne som ersättning för den ekonomiska och ideella skada som hon lidit.
81 Kommissionen har för det första hävdat att om skadan har förorsakats av ett handlande från administrationens sida som inte utgör ett beslut måste det administrativa förfarandet inledas med en begäran enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna. I förevarande fall har sökanden inte följt detta förfarande och hennes skadeståndsyrkande kan därför inte tas upp till sakprövning.
82 Kommissionen har för det andra gjort gällande att sökanden inte har preciserat skadans omfattning i ansökan. Följaktligen har hon inte uppfyllt kraven i artikel 44.1 i förstainstansrättens rättegångsregler. Kommissionen har härvid angett att även om förstainstansrätten har slagit fast att det i vissa särskilda fall inte är nödvändigt att i ansökan ange skadans exakta omfattning, så har sökanden i förevarande fall varken bevisat eller ens gjort gällande att det föreligger sådana omständigheter som motiverar att denna uppgift utelämnas.
83 För det tredje har kommissionen anfört att det saknas anledning att bevilja sökanden skadestånd, eftersom det angripna beslutet inte är rättsstridigt.
Förstainstansrättens bedömning
84 Enligt artikel 3.4 i beslut 2004/752 skulle artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler gälla i tillämpliga delar vid personaldomstolen till dess att personaldomstolens rättegångsregler trädde i kraft, vilket skedde den 1 november 2007.
85 Eftersom ansökan inkom till förstainstansrättens kansli den 5 oktober 2005 är bestämmelserna i artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler tillämpliga i förevarande mål.
86 Enligt denna artikel ska ansökan bland annat innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. För att uppfylla dessa krav ska en ansökan om ersättning för skada som vållats av en gemenskapsinstitution innehålla de uppgifter som gör det möjligt att fastställa det agerande som sökanden klandrar institutionen för, skälen till att sökanden anser att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den skada som sökanden påstår sig ha lidit samt skadans art och omfattning. Ett inte närmare angivet skadeståndsyrkande är däremot inte tillräckligt preciserat och ska därför avvisas (domstolens dom av den 2 december 1971 i mål 5/71, Zuckerfabrik Schöppenstedt mot rådet, REG 1971, s. 975, svensk specialutgåva, volym 1, s. 607, punkt 9, förstainstansrättens beslut av den 1 juli 1994 i mål T-505/93, Osório mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A‑179 och s. II‑581, punkt 33, och av den 15 februari 1995 i mål T‑112/94, Moat mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A‑37 och s. II‑135, punkt 32, samt förstainstansrättens dom av den 7 februari 2007 i mål T-175/04, Gordon mot kommissionen, REGP 2007, s. I-A-0000 och s. II‑0000, punkt 42).
87 Personaldomstolen konstaterar att sökanden, genom att i ansökan yrka att ”personaldomstolen ska fastställa att [hon] har en principiell rätt till skadestånd, vars belopp ska fastställas senare, för den ekonomiska och ideella skada ... som orsakats av [kommissionen]”, inte har beloppsbestämt den skada som hon anser sig ha lidit. Det förhållandet att hon i sin replik har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ”provisoriskt och med ett allmänt förbehåll utge ett preliminärt belopp på 1 euro” till henne ”för den ekonomiska och ideella skada som uppkommit” kan inte heller anses ge de preciseringar som krävs enligt ovannämnda rättspraxis.
88 Sökanden har inte heller angett några uppgifter om sakförhållandena som skulle göra det möjligt att bedöma den påstådda skadans omfattning (beslutet i det ovannämnda målet Moat mot kommissionen, punkt 35). Sökanden har visserligen klargjort för personaldomstolen att hon lidit ekonomisk skada på grund av inkomstbortfall till följd av beslutet att inte anställa henne och förberedelserna inför hennes avresa, det vill säga hyra av bostad för en kort period, utbildning, vaccinationer etcetera. Dessa summariska uppgifter kan dock inte ligga till grund för en exakt bedömning av skadans omfattning.
89 Om det antas att den ekonomiska skadan är styrkt, så ska det anses att det var fullt möjligt att uppskatta denna skada redan när klagomålet ingavs och a fortiori när ansökan ingavs, eftersom den ekonomiska skadan avser dels inkomstbortfall till följd av att sökanden inte anställdes, dels de kostnader som sökanden har haft inför sin avresa till Afrika.
90 Gemenskapsdomstolen har visserligen funnit att det, under särskilda omständigheter, inte är nödvändigt att i ansökan ange skadans exakta omfattning och med vilket belopp ersättning yrkas (domstolens dom av den 23 september 2004 i mål C-150/03 P, Hectors mot parlamentet, REG 2004, s. I‑8691, punkt 62, och beslutet i det ovannämnda målet Osório mot kommissionen, punkt 35). I förevarande fall har sökanden emellertid varken bevisat eller ens åberopat förekomsten av sådana omständigheter (se, för ett liknande resonemang, besluten i de ovannämnda målen Osório mot kommissionen, punkt 35, och Moat mot kommissionen, punkt 37).
91 Vad gäller den ideella skadan framhåller personaldomstolen att sökanden, förutom det faktum att hon inte alls har angett storleken på denna skada, inte har möjliggjort för personaldomstolen att uppskatta skadans omfattning och art. Oavsett om den ersättning för ideell skada som yrkas är tänkt som symbolisk eller verklig ersättning, ankommer det på sökanden att ange den påstådda ideella skadans art i förhållande till det handlande som läggs kommissionen till last och att, åtminstone ungefärligt, ange hela skadans storlek (beslutet i det ovannämnda målet Moat mot kommissionen, punkt 38, och domen i det ovannämnda målet Gordon mot kommissionen, punkt 45).
92 Härav följer att skadeståndsyrkandet inte uppfyller sakprövningsförutsättningarna.
93 Vidare ska det tilläggas att även om det antas att sökanden endast har yrkat en symbolisk ersättning utgör i förevarande fall en ogiltigförklaring av det angripna beslutet en tillräcklig och lämplig ersättning för den skada som sökanden lidit (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 9 mars 2000 i mål T‑10/99, Vicente Nuñez mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑47 och s. II‑203, punkt 48).
94 Av det ovan anförda följer att talan ska bifallas såvitt avser yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Talan kan däremot inte bifallas såvitt avser skadeståndsyrkandet.
Rättegångskostnader
95 Enligt artikel 122 i personaldomstolens rättegångsregler ska bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II om rättegångskostnader och domstolskostnader i nämnda rättegångsregler endast tillämpas på mål som väckts vid personaldomstolen från och med ikraftträdandet av dessa rättegångsregler. För mål som var anhängiga vid personaldomstolen före detta datum ska bestämmelserna i förstainstansrättens rättegångsregler fortsätta att gälla i tillämpliga delar.
96 Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 88 i samma rättegångsregler ska dock institutionerna bära sina kostnader i tvister mellan gemenskaperna och deras anställda. Om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, kan rätten i enlighet med artikel 87.3 första stycket i samma rättegångsregler besluta att kostnaderna ska delas eller att vardera parten ska bära sin kostnad.
97 Kommissionen har i huvudsak tappat målet och ska därför ersätta rättegångskostnaderna.
Mot denna bakgrund beslutar
PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen)
följande:
1) Det beslut som fattades av direktören för direktorat K – Tjänsten för yttre representation – vid Europeiska gemenskapernas kommissions generaldirektorat Yttre förbindelser den 15 april 2005, varigenom sökanden underrättades om att hon inte skulle rekryteras som förvaltningschef vid delegationen i Guinea, ogiltigförklaras.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta rättegångskostnaderna.
Van Raepenbusch | Boruta | Kanninen |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 13 december 2007.
W. Hakenberg | | S. Van Raepenbusch |
Justitiesekreterare | | Ordförande |
Detta avgörande och däri angivna avgöranden från gemenskapsdomstolarna som ännu inte har publicerats i rättsfallssamlingen finns tillgängliga på domstolens webbplats www.curia.europa.eu