PERSONALDOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 16 januari 2007 (*)

”Tjänstemän – Pensioner – Pensionsrättigheter som förvärvats före tillträde av tjänst i gemenskapen – Överföring till gemenskapssystemet – Återtagande av begäran om överföring i syfte att åberopa nya, förmånligare bestämmelser”

I mål F‑92/05,

angående en talan enligt artiklarna 236 EG och 152 EA,

Emmanuel Genette, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Gorze (Frankrike), företrädd av advokaten M.-A. Lucas,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av V. Joris och D. Martin, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

med stöd av

Konungariket Belgien, företrätt av L. Van den Broeck, ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

intervenient,

meddelar

PERSONALDOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av ordföranden H. Kreppel samt domarna H. Tagaras och S. Gervasoni (referent),

justitiesekreterare: W. Hakenberg,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 september 2006,

följande

Dom

1        Emmanuel Genette har genom ansökan som inkom per telefax till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts kansli den 26 september 2005 (originalet inkom den 28 september samma år) särskilt yrkat ogiltigförklaring av Europeiska gemenskapernas kommissions beslut, av den 25 januari 2005, att dels inte låta honom återta den begäran om överföring av pensionsrättigheter som förvärvats enligt belgiska pensionssystem, som han ingav år 2001, dels inte låta honom begära en ny överföring av dessa rättigheter.

 Tillämpliga bestämmelser

2        I artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), i dess lydelse före ikraftträdandet av rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna (EUT L 124, s. 1) (nedan kallad förordningen av den 22 mars 2004), föreskrevs följande:

”En tjänsteman som tillträder en tjänst i gemenskaperna efter att ha

–        lämnat en tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller internationell organisation, eller

–        bedrivit verksamhet som anställd eller egen företagare,

skall när han blir fast anställd ha rätt att få antingen det försäkringstekniska värdet eller det schablonmässiga återköpsvärdet för de pensionsrättigheter som han förvärvat på grundval av sådan tjänstgöring eller verksamhet inbetald till gemenskaperna.

I det fallet skall den institution där tjänstemannen tjänstgör, med hänsyn till hans lönegrad vid fast anställning, fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som skall tillgodoräknas honom för den tidigare tjänstgöringsperioden i det egna pensionssystemet på grundval av det försäkringstekniska värdet eller de återbetalade beloppen enligt ovan.”

3        I artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse enligt förordningen av den 22 mars 2004, vilken, enligt artikel 2, trädde i kraft den 1 maj 2004, föreskrivs följande:

”Följande skall gälla för en tjänsteman som tillträder en tjänst i gemenskaperna efter att ha:

–        lämnat sin tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller internationell organisation, eller

–        bedrivit verksamhet som anställd eller egenföretagare:

Tjänstemannen skall när han blir fast anställd, men innan han blir berättigad till avgångspension enligt artikel 77 i tjänsteföreskrifterna, ha rätt att få kapitalvärdet, uppräknat per dagen för överföringen, för de pensionsrättigheter som han förvärvat på grundval av sådan tjänstgöring eller verksamhet, inbetalt till gemenskaperna.

I så fall skall den institution där tjänstemannen tjänstgör, med hänsyn till hans grundlön och ålder och växelkursen på dagen för begäran om överföringen, genom allmänna genomförandebestämmelser fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som skall tillgodoräknas honom i gemenskapens pensionssystem för den tidigare tjänstgöringsperioden på grundval av det överförda kapitalbeloppet, efter avdrag för ett belopp som motsvarar värdeökningen mellan dagen för begäran om överföringen och den dag den faktiskt görs.

Tjänstemannen får bara utnyttja denna möjlighet en gång per medlemsstat och pensionsfond.”

4        Enligt artikel 107a i tjänsteföreskrifterna, vilken infördes genom förordningen av den 22 mars 2004, fastställs ”övergångsbestämmelser” i bilaga XIII till dessa tjänsteföreskrifter. I artikel 26.3 i denna bilaga föreskrivs följande:

”Tjänstemän som har lämnat in en ansökan om överföring inom tidsfristen men som tackat nej till det erbjudande de fått, tjänstemän som inte lämnat in någon ansökan om överföring inom den tidigare fastställda fristen eller de vars ansökan avslagits eftersom den lämnats in för sent får fortfarande lämna in eller på nytt lämna in en sådan ansökan senast den 31 oktober 2004.”

5        I artikel 3 i den belgiska lagen av den 21 maj 1991 om upprättande av vissa förhållanden mellan de belgiska pensionssystemen och pensionssystemen inom folkrättsliga institutioner, offentliggjord i Moniteur belge av den 20 juni 1991, s. 13871 (nedan kallad 1991 års lag) föreskrivs att”[v]arje tjänsteman kan, med institutionens samtycke, ansöka om att det belopp som avser ålderspension för anställning och perioder innan han anställdes vid institutionen skall erläggas till institutionen i fråga”. När tjänstemannen hade begärt överföring av de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i ett belgiskt pensionssystem och när denna begäran hade godtagits, övertog institutionen enligt artikel 11 i samma lag tjänstemannens rättigheter. Med hänsyn till den subrogationsmekanism som sålunda införts gjorde det belgiska pensionssystemet inga betalningar till institutionen innan den berörde tjänstemannen erhöll gemenskapspension. I artikel 9 i 1991 års lag föreskrevs att ”[s]å länge som subrogationen enligt artikel 11 inte har genomförts kan tjänstemannen, med institutionens samtycke, återkalla sin begäran om överföring. Denna återkallelse är slutgiltig.”

6        Genom den belgiska lagen av den 10 februari 2003 om reglering av överföring av pensionsrättigheter mellan de belgiska pensionssystemen och pensionssystem inom folkrättsliga institutioner, offentliggjord i Moniteur belge av den 27 mars 2003, s. 14747 (nedan kallad 2003 års lag), ändrades den belgiska lagstiftningen om överföring till gemenskapen av pensionsrättigheter som förvärvats i de belgiska pensionssystemen. Denna lag är enligt dess artikel 29 tillämplig på ansökningar om överföring som getts in den 1 januari 2002 eller senare, och genom lagen införs ett system med schablonmässiga återköpsvärden för avgifter som erlagts till ett belgiskt pensionssystem, med tillägg för ränta. I artikel 4 föreskrivs att ”[e]n tjänsteman eller tillfälligt anställd som, efter att ha förvärvat rättigheter till en eller flera pensioner enligt artikel 3.1 punkterna 1–4, tillträder en tjänst vid en institution kan, med institutionens samtycke, på grundval av tjänstemannens anslutning till dessa pensionssystem för perioden innan han tillträdde tjänsten vid institutionen, begära att de belopp som fastställts enligt artikel 7 överförs till institutionen eller dess pensionsfond ...”. Enligt denna nya lagstiftning innebär överföringen av pensionsrättigheterna att ett kapitalbelopp omedelbart betalas in till gemenskapssystemet. I artikel 9.1 i 2003 års lag föreskrivs att ”[e]n ansökan om överföring blir oåterkallelig den dag då [den nationella pensions]myndigheten mottar en slutgiltig bekräftelse från institutionen på den begäran om överföring som tjänstemannen eller den tillfälligt anställde lämnat in”.

7        Genom den belgiska lagen av den 20 juli 2006 med olika bestämmelser, offentliggjord i Moniteur belge av den 28 juli 2006, s. 36940 (nedan kallad 2006 års lag), ändrades artikel 9 i 1991 års lag med retroaktiv verkan från den 1 maj 2004. I denna artikel föreskrivs hädanefter att ”[s]å länge som den subrogation som föreskrivs i artikel 11 inte har börjat gälla kan en tjänsteman som lämnar institutionen utan att ha rätt till ålderspension, med institutionens samtycke, återkalla sin begäran om överföring. Denna återkallelse är slutgiltig.”

 Bakgrund till tvisten

8        Innan sökanden den 1 april 2000 anställdes vid kommissionen med placering i lönegrad B 5, löneklass 3, hade han, som är född år 1968, arbetat i den privata sektorn i Belgien som egenföretagare från år 1992 till år 1996 och därefter som anställd från år 1996 till år 2000.

9        Därvid hade han först varit ansluten till Institut national d’assurance sociale des travailleurs indépendants (Nationella institutet för socialförsäkring för egenföretagare) (nedan kallat INASTI ) och därefter till Office national des pensions (Nationella pensionsmyndigheten) (nedan kallad ONP) till vars pensionssystem han hade betalat avgifter och han hade således förvärvat pensionsrättigheter hos dessa organ.

10      Efter att ha blivit fast anställd som gemenskapstjänsteman den 1 januari 2001 begärde sökanden, genom skrivelse av den 13 juli 2001 till kommissionen, att de rättigheter som han hade förvärvat i de belgiska pensionssystemen för egenföretagare och för anställda skulle överföras till gemenskapens pensionssystem. Denna begäran grundades på artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, samt ovannämnda artikel 3 i 1991 års lag.

11      Den 11 juni 2002 sände enheten ”Pensioner och kontakter med tidigare anställda” vid direktorat B vid kommissionens generaldirektorat (GD) för personal och administration ett meddelande till sökanden med besked om det antal ytterligare pensionsgrundande tjänsteår som han skulle tillgodoräknas i gemenskapssystemet mot bakgrund av det av kommissionen beräknade försäkringstekniska värdet av den nationella pension som han hade förvärvat i det belgiska pensionssystemet för egenföretagare. Om sökanden gick i pension vid 65 års ålder skulle det försäkringstekniska värdet av den pension som INASTI beräknat till ett årligt belopp på 1 431,29 euro uppgå till 8 139,33 euro och den extra tjänstgöringstid som skulle beaktas i gemenskapssystemet skulle vara ett år och 19 dagar. Vidare informerade kommissionen honom om att den, med tillämpning av artikel 11 i 1991 års lag, skulle överta de pensionsrättigheter som sökanden hade förvärvat i Belgien från den dag då hans gemenskapspension betalades.

12      Den 26 augusti 2002 sände samma enhet ett liknande meddelande avseende de pensionsrättigheter som sökanden hade förvärvat såsom anställd och underrättade honom om att vid 65 års ålder skulle det försäkringstekniska värdet av den pension som ONP beräknat till ett årligt belopp på 1 952,48 euro uppgå till 11 102,79 euro och att den motsvarande extra tjänstgöringstiden i gemenskapssystemet skulle uppgå till ett år, fem månader och fem dagar.

13      I dessa meddelanden underrättades sökanden om att från och med mottagandet av hans samtycke till erbjudandena i meddelandena skulle hans begäran om överföring inte längre kunna återkallas. I meddelandena angavs emellertid att begäran undantagsvis kunde återkallas om han lämnade tjänsten vid kommissionen innan villkoren för rätt till gemenskapspension enligt artikel 77 i tjänsteföreskrifterna var uppfyllda.

14      Den 17 juli och den 29 augusti 2002 förklarade sökanden att han samtyckte till kommissionens erbjudanden av den 11 juni och den 26 augusti 2002.

15      Såsom framgår av punkt 6 ovan ändrades genom 2003 års lag villkoren för överföring till gemenskapen av pensionsrättigheter som förvärvats i de belgiska pensionssystemen för ansökningar som ingetts från och med den 1 januari 2002.

16      Någon tid före oktober månad 2004 fick sökanden kännedom om att en bekant, som hade tillträtt en tjänst vid kommissionen år 2003 och som precis som han, med stöd av tjänsteföreskrifterna i deras lydelse innan förordningen av den 22 mars 2004 trädde i kraft, hade begärt överföring av pensionsrättigheter som förvärvats i det belgiska pensionssystemet för anställda, av Belgien hade fått överfört ett kapital – som motsvarade anslutningsår och lön som var jämförbara med hans – som hade gett upphov till mycket längre extra pensionsgrundande tjänstetid i gemenskapssystemet än den som han hade fått tillgodoräkna sig.

17      Den 31 oktober 2004 gav sökanden, med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, till kommissionen in en ansökan om att kommissionen skulle:

–        besluta att, såsom föreskrivs i artikel 9 i 1991 års lag, låta honom återkalla den begäran som han gett in den 13 juli 2001 med stöd av denna lag om överföring till gemenskapssystemet av de pensionsrättigheter som han hade förvärvat i de belgiska pensionssystemen för egenföretagare och anställda, och

–        besluta att, såsom föreskrivs i artikel 4.1 i 2003 års lag, låta honom begära överföring av sina pensionsrättigheter enligt denna lag.

18      Den 2 februari 2005 mottog sökanden en underrättelse om ett beslut av den 25 januari 2005 som chefen för enheten ”Pensioner” hade fattat (nedan kallat det omtvistade beslutet), i vilket begäran av den 31 oktober 2004 avslogs i följande ordalag:

19       ”[…] Ni önskar […] få tillåtelse att dels återkalla er begäran enligt artikel 11.2 i bilaga VIII [till tjänsteföreskrifterna] om överföring av Era pensionsrättigheter som ni har förvärvat i de belgiska pensionssystemen INASTI och ONP och som redan har verkställts av dessa system enligt lagen [av år] 1991, dels ge in en ny begäran som skall verkställas av nämnda system enligt bestämmelserna i lagen [av år] 2003.

20      I de erbjudanden som tillställdes Er av kommissionens administration den 11 juni 2002 och den 26 augusti 2002, sedan INASTI och ONP meddelat vilket pensionsbelopp som kunde överföras, angavs klart att överföringen blev oåterkallelig från och med den berörda administrationens mottagande av Ert samtycke till nämnda erbjudanden. Som en följd av ert godtagande verkställdes överföringen av Era rättigheter, och ärendena avseende ONP och INASTI avslutades slutgiltigt av [tillsättningsmyndigheten].

21      I lagen [av år] 1991 föreskrivs visserligen en möjlighet att återkalla en begäran om överföring med [i]nstitutionens samtycke (artikel 9 i lagen [av år] 1991), men på institutionsnivå föreskrivs denna möjlighet i praktiken endast för undantagsfall, vilka fall för övrigt angavs i skrivelsen med erbjudande till den berörde: ’Begäran kan undantagsvis återkallas om den berörde lämnar sin tjänst innan villkoren för rätt till gemenskapspension enligt artikel 77 i [t]jänsteföreskrifterna uppfyllts.’ I förevarande fall är det inte alls fråga om en möjlighet att återkalla en begäran utan om att åtgärden skall återgå i en mycket speciell situation.

22      Dessutom har Europeiska gemenskapernas domstol i sin dom av den 9 november 1989 i de förenade målen 75/88, 146/88 och 147/88 klart slagit fast distinktionen mellan de två olika rättsordningar som omfattar besluten om, för det första, beräkningen av det överförbara beloppet och, för det andra, omräkningen av detta värde till pensionsgrundande tjänsteår. Dessa beslut kan bli föremål för sådan domstolsprövning som föreskrivs i respektive rättsordning. Av detta följer att den teoretiska möjlighet att återkalla en begäran om överföring som föreskrivs i den belgiska lagen saknar verkan, eftersom en sådan möjlighet inte föreskrivs i gemenskapsordningen. Detta är fallet här.

23      Vid dessa förhållanden är det inte möjligt för mig att låta Er återkalla den redan prövade begäran och lämna in en ny begäran rörande en överföring som redan har avslutats på vederbörligt sätt.”

24      Den 22 april 2005 ingav sökanden genom sitt ombud ett klagomål med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna mot det omtvistade beslutet.

25      Den 10 juni 2005 antog generaldirektören vid kommissionens generaldirektorat för administration och personal, i egenskap av tillsättningsmyndighet, ett beslut ”som svar på ansökningar och klagomål från ett flertal tjänstemän avseende överföring av pensionsrättigheter från det belgiska pensionssystemet till gemenskapssystemet”, vilket delgavs klaganden per e-post och telefax den 14 juni 2005 (nedan kallat beslutet av den 10 juni 2005).

 Förfarandet och parternas yrkanden

26      Förevarande talan registrerades inledningsvis vid förstainstansrättens kansli under målnummer T‑361/05.

27      Genom beslut av den 15 december 2005 översände förstainstansrätten, med tillämpning av artikel 3.3 i rådets beslut 2004/752/EG, Euratom av den 2 november 2004 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol (EUT L 333, s. 7), förevarande mål till personaldomstolen. Talan registrerades vid personaldomstolens kansli under målnummer F‑92/05.

28      Genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 8 maj 2006 begärde Konungariket Belgien att få intervenera i detta förfarande till stöd för svarandens yrkanden. Med tillämpning av artiklarna 115.1 och 116.6 i förstainstansrättens rättegångsregler, vilka enligt artikel 3.4 i beslut 2004/752 i tillämpliga delar skall gälla även för personaldomstolen till dess att sistnämnda domstols rättegångsregler träder i kraft, tillät ordföranden på personaldomstolens första avdelning denna intervention genom beslut av den 29 juni 2006. Förhandlingsrapporten översändes till Konungariket Belgien.

29      Som en åtgärd för sådan processledning som föreskrivs i artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler begärde personaldomstolen att kommissionen skulle översända de allmänna genomförandebestämmelser (nedan kallade AGB) för artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna som var i kraft när sökandens pensionsrättigheter överfördes samt de som är i kraft för närvarande, vilka antogs av kommissionen år 1993 respektive år 2004. Personaldomstolen anmodade vidare parterna och intervenienten att besvara skriftliga frågor. Denna begäran efterkoms.

30      Sökanden har yrkat att personaldomstolen skall

–        ogiltigförklara det omtvistade beslutet,

–        ogiltigförklara beslutet av den 10 juni 2005, och

–        förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

31      Kommissionen har yrkat att personaldomstolen skall

–        avvisa talan,

–        alternativt ogilla talan, och

–        besluta om rättegångskostnaderna i enlighet med gällande rätt.

32      Konungariket Belgien har till stöd för kommissionens yrkanden yrkat att personaldomstolen skall

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

 Huruvida talan kan tas upp till sakprövning

 Parternas argument

33      Kommissionen har gjort gällande rättegångshinder på grund av att talan har väckts för sent med hänsyn till den tidsfrist som föreskrivs i artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna. Kommissionen har gjort gällande att sökanden misstog sig när han ansåg att tidsfristerna beträffande beslutet av den 10 juni 2005 började löpa först den 18 augusti 2005, vilket var den dag då tillsättningsmyndigheten endast bekräftade för honom per post att hans klagomål hade avslagits. Talan har följaktligen väckts för sent och skall avvisas.

 Personaldomstolens bedömning

34      Sökanden anförde den 22 april 2005 klagomål beträffande det omtvistade beslutet. Tillsättningsmyndigheten avslog detta klagomål genom beslutet av den 10 juni 2005, vilket delgavs den berörde per e-post och telefax den 14 juni samma år. I sin skrivelse av den 18 augusti 2005 bekräftade tillsättningsmyndigheten endast att den i sitt beslut av den 10 juni 2005 besvarat – ”enligt [dess] uppfattning på ett fullständigt sätt” – sökandens klagomål. Följaktligen ansåg kommissionen med rätta att den tidsfrist om tre månader under vilken talan med tillämpning av artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna kunde väckas mot beslutet av den 25 januari 2005 hade börjat löpa den dag då avslaget på klagomålet delgavs, det vill säga den 14 juni 2005.

35      Tremånadersfristen löpte således ut den 14 september 2005. Mot bakgrund av den förlängning av tidsfristen med hänsyn till avstånd som föreskrivs i artikel 102.2 i förstainstansrättens rättegångsregler, vilken uppgår till tio dagar, skulle fristen för att väcka talan i förevarande fall löpa ut vid midnatt den 24 september samma år.

36      I artikel 101.2 första stycket i samma rättegångsregler föreskrivs emellertid att ”[o]m fristen löper ut en lördag, söndag eller lagstadgad helgdag skall den förlängas till utgången av närmast följande arbetsdag”. Den 24 september var en lördag. Enligt nämnda bestämmelser förlängdes således fristen för att väcka talan i förevarande fall till den 26 september 2005.

37      Förevarande talan, daterad den 26 september 2005 och sänd samma dag till förstainstansrättens kansli per telefax väcktes således i tid. Invändningen om rättegångshinder på grund av att fristen för att väcka talan har löpt ut skall således lämnas utan bifall.

 Yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet av den 10 juni 2005

38      Det följer av fast rättspraxis att yrkanden som framställs mot ett avslag på ett klagomål får till följd att den rättsakt som är föremål för klagomålet prövas av domstolen, och yrkandena saknar i sig självständigt innehåll (domstolens dom av den 17 januari 1989 i mål 293/87, Vainker mot parlamentet, REG 1989, s. 23, punkt 8). Det skall således slås fast att det ovannämnda yrkandet avseende avslaget på klagomålet av den 10 juni 2005 har som enda syfte att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 23 mars 2004 i mål T‑310/02, Theodorakis mot rådet, REGP 2004, s. I‑A-95 och II‑427, punkt 19).

 Yrkandet avseende det omtvistade beslutet i den del detta innebär avslag på sökandens ansökan om att få återkalla sin begäran om överföring till gemenskapssystemet av pensionsrättigheter som förvärvats i de belgiska pensionssystemen för egenföretagare och anställda

 1. Tolkningen av yrkandet

–       Parternas argument

39      Kommissionen anser att sökandens talan i själva verket är riktad mot besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002, i vilka kommissionen har fastställt det antal pensionsgrundande tjänsteår som skulle tillgodoräknas i gemenskapssystemet med avseende på de pensionsrättigheter som den berörde förvärvat i de belgiska pensionssystemen för egenföretagare respektive anställda.

40      Sökanden har hävdat att hans syfte visserligen är att kommissionen skall ta tillbaka sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002 och ersätta dem med nya beslut, men att föremålet för hans begäran inte är att dessa beslut skall återkallas utan att kommissionen låter honom återkalla den begäran som han gjorde år 2001 om överföring av pensionsrättigheter som han förvärvat i de belgiska pensionssystemen.

41      Besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 kommer att fortsätta att finnas även om kommissionen bifaller hans begäran, och det är endast om en rad ytterligare villkor uppfylls som kommissionen kan föranledas att ändra besluten. Ett sådant resultat uppnås nämligen endast om de belgiska myndigheterna, eventuellt efter talan vid belgiska domstolar, för det första godtar att den begäran om överföring som sökanden med stöd av 1991 års lag lämnade in den 13 juli 2001 återkallas, för det andra accepterar att han ger in en ny ansökan om överföring med stöd av 2003 års lag och slutligen fattar nya beslut om de belopp som skall överföras till gemenskapens pensionssystem, vilka kommissionen enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse enligt förordningen av den 22 mars 2004, skall beakta för att ändra sina beslut avseende det antal ytterligare pensionsgrundande tjänsteår som sökanden skall tillerkännas i gemenskapssystemet.

–       Personaldomstolens bedömning

42      Den fråga som uppkommer vid tolkningen av de ovannämnda yrkandena är huruvida sökandens begäran om att få återkalla sin begäran om överföring av sina pensionsrättigheter är åtskild från en begäran om återkallande av besluten om fastställande av antalet pensionsgrundande tjänsteår som han skall tillgodoräknas i gemenskapens pensionssystem för de pensionsrättigheter som förvärvats tidigare.

43      Personaldomstolen erinrar först om de villkor som skall vara uppfyllda för att pensionsrättigheter skall kunna överföras till gemenskapssystemet.

44      Av domstolens dom av den 20 oktober 1981 i mål 137/80, kommissionen mot Belgien (REG 1981, s. 2393), punkt 13, följer att syftet med den möjlighet som en tjänsteman medges i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, att när han blir fast anställd överföra det försäkringstekniska värdet eller det schablonmässiga återköpsvärdet för pensionsrättigheter som han förvärvat när han tidigare arbetat i en statlig förvaltning, en nationell eller internationell organisation eller ett företag är att ge honom en rättighet vars utövande endast beror av hans eget val.

45      När den begäran som ges in enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, såväl i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004 som i den lydelse som den som följer av nämnda förordning, uppfyller villkoren i denna bestämmelse, är det organ som förvaltar det pensionssystem i vilket tjänstemannen tidigare förvärvat pensionsrättigheter, och därefter gemenskapsinstitutionen, skyldiga att, vad gäller det förstnämnda organet, beräkna de rättigheter som förvärvats och, vad gäller den sistnämnda institutionen, fastställa det antal år som den tillgodoräknar i gemenskapens pensionssystem för den tidigare tjänsteperioden.

46      Överföringen av pensionsrättigheter utgör följaktligen en åtgärd som innefattar två på varandra följande ensidiga beslut, som fattas på den berördes begäran och inom ramen för normbunden behörighet, av dels det organ som förvaltar det nationella pensionssystemet, dels gemenskapsinstitutionen.

47      Förutsättningarna för att överföringen av de pensionsrättigheter som erhållits i de berörda belgiska pensionssystemen skall kunna återgå är följaktligen desamma som förutsättningarna för att de ovannämnda besluten varigenom överföringen genomförs skall kunna återkallas.

48      I 1991 års lag, enligt vilken sökanden den 13 juli 2001 gav in en ansökan om överföring av de pensionsrättigheter som han förvärvat i de belgiska systemen, föreskrivs en mekanism varigenom gemenskapsinstitutionen övertar de pensionsrättigheter som förvärvats i Belgien från och med den dag då rätten till gemenskapspension uppkommer. I artikel 9 i denna lag föreskrivs att ”[s]å länge som subrogationen enligt artikel 11 inte har genomförts kan tjänstemannen, med institutionens samtycke, återkalla sin begäran om överföring. Denna återkallelse är slutgiltig.”

49      Ordalydelsen av de ovannämnda bestämmelserna i 1991 års lag förklarar varför sökanden ansökte om kommissionens tillåtelse att återkalla sin begäran om överföring. Eftersom det i dessa bestämmelser föreskrivs att den berörde fram till dess att subrogationen har genomförts har rätt att begära att de beslut som fattats av de organ som förvaltar de belgiska pensionsordningarna för överföring återkallas, återgår överföringen helt om beslutet av den institution som fastställer antalet pensionsgrundande tjänsteår också återkallas. Följaktligen kan ”institutionens samtycke” enligt ovannämnda bestämmelser i 1991 års lag avse endast återkallande av det beslut som institutionen fattat vid överföringen av pensionsrättigheterna.

50      Som kommissionen har hävdat följer härav att de ovannämnda yrkandena skall tolkas så att de avser ogiltigförklaring av kommissionens avslag på begäran om återkallande av de beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002 som den hade fattat vid överföringen till gemenskapssystemet av pensionsrättigheter som den berörde förvärvat i två belgiska pensionssystem.

 2. Huruvida yrkandena kan prövas i sak

–       Parternas argument

51      Kommissionen har hävdat att dess beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002 är slutgiltiga och följaktligen inte längre kan överklagas.

52      Sökanden har felaktigt hävdat att dessa två beslut är provisoriska med angivande av att enligt artikel 11.1 i 1991 års lag beror antalet pensionsgrundande tjänsteår som institutionen fastställer definitivt för att beräkna hans pension på den berördes ålder då rätt till pension inträder och konsumentprisindexet den dagen. Besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 är utan tvivel definitiva, eftersom de bekräftar sökandens samtycke till kommissionens erbjudande om överföring av pensionsrättigheterna och till de beräkningsgrunder som fogats till erbjudandet. Det förhållandet att antalet pensionsgrundande tjänsteår som skall beaktas vid den faktiska beräkningen av sökandens pension uppenbarligen kan fastställas först vid den ålder då han i praktiken går i pension saknar betydelse i det avseendet.

53      Eftersom sökanden uttryckligen visat sitt samtycke till kommissionens erbjudande har detta samtycke gjort erbjudandena slutgiltiga.

54      Enbart om det uppkommit en ny och väsentlig omständighet kan ett slutgiltigt beslut överklagas, under förutsättning att denna nya omständighet åberopas inom rimlig tid. Även om det antas att ikraftträdandet av 2003 års lag, som offentliggjordes i Moniteur belge den 27 mars 2003, kan betraktas som en ny omständighet enligt rättspraxis, har sökandens begäran, daterad den 31 oktober 2004, getts in klart efter utgången av en sådan rimlig tid. Sökandens subjektiva konstaterande beträffande skillnaderna i behandlingen av tjänstemän till följd av ikraftträdandet av 2003 års lag kan inte utgöra en ny omständighet som är åtskild från denna lags ikraftträdande.

–       Personaldomstolens bedömning

55      Av redogörelsen i punkterna 45–47 ovan framgår att skrivelserna av den 11 juni och den 26 augusti 2006 inte kan anses utgöra erbjudanden om överenskommelser eller avtal som kommissionen riktat till sökanden. De utgör utkast till ensidiga beslut, som kommissionen utarbetat inom ramen för en normbunden behörighet på tjänstemannens begäran, vilka i praktiken blir beslut av institutionen och träder i kraft först sedan de bekräftats av den som berörs av ansökningarna om överföring. I förevarande fall har sökanden bekräftat sina ansökningar den 17 juli och den 29 augusti 2002. Att dessa rättsakter har utarbetats och trätt i kraft på ett atypiskt sätt, som är beroende av den berördes samtycke, påverkar inte deras ensidiga karaktär. Eftersom det rör sig om ensidiga beslut kan deras slutgiltiga karaktär inte vara en följd av sökandens uttryckliga samtycke, vilket således inte med framgång kan åberopas mot denne. Det är inte sökandens samtycke till kommissionens erbjudanden som har gjort besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 slutgiltiga.

56      Institutionernas ensidiga beslut avseende tjänstemän blir slutgiltiga och kan därigenom inte angripas vid domstol genom att de frister för att anföra klagomål och väcka talan som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna löper ut. Sökanden har emellertid ifrågasatt besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 genom en begäran som sändes till kommissionen först den 31 oktober 2004, sedan dessa frister löpt ut.

57      Sökanden kan inte med framgång göra gällande att dessa beslut, som visserligen inte innebär en fastställelse av alla uppgifter som gör det möjligt att göra en slutgiltig beräkning av de pensionsgrundande tjänsteåren för hans pensionsrättigheter, endast är vägledande eller provisoriska och att utgången av fristen för att väcka talan följaktligen inte kunde leda till att de blev slutgiltiga. De hade nämligen utan tvivel till syfte och till verkan att mot bakgrund av de förhållanden som redan var kända fastställa villkoren för att i gemenskapens pensionssystem tillgodoräkna rättigheter som sökanden förvärvat i Belgien.

58      Av det ovan anförda följer att besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002, med avseende på de uppgifter som fastställs däri, blev slutgiltiga sedan fristerna för att invända mot dem löpt ut.

59      Enligt gemenskapsrättspraxis är de frister som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, vilka syftar till att säkerställa säkerhet i rättsförhållanden, tvingande rätt och gäller för parterna och domstolen. En tjänsteman kan således inte genom att lämna in en ansökan enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna till tillsättningsmyndigheten, till sin fördel återuppliva en rätt att väcka talan mot ett beslut som blivit slutgiltigt sedan fristen för att väcka talan löpt ut (förstainstansrättens dom av den 22 september 1994 i mål T‑495/93, Carrer m.fl. mot domstolen, REGP 1994, s. I‑A‑201 och II‑651, punkt 20, och av den 14 juli 1998 i mål T‑42/97, Lebedef mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑371 och II‑1071, punkt 25).

60      Det förhållandet att det föreligger en ny och väsentlig omständighet kan dock utgöra skäl för en ansökan om omprövning av ett sådant beslut (se bland annat domstolens dom av den 26 september 1985 i mål 231/84, Valentini mot kommissionen, REG 1985, s. 3027, punkt 14).

61      Enligt kraven i rättspraxis skall den ifrågavarande omständigheten vara sådan att situationen för den som önskar omprövning av ett slutgiltigt beslut kan ändras väsentligt (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 13 november 1986 i mål 232/85, Becker mot kommissionen, REG 1986, s. 3401, punkt 10, och förstainstansrättens dom av den 7 februari 2001 i mål T‑186/98, Inpesca mot kommissionen, REG 2001, s. II‑557, punkt 51.

62      För att med framgång kunna åberopa en ny och väsentlig omständighet måste tjänstemannen dessutom ge in sin ansökan inom en rimlig tidsfrist. Tjänstemannens intresse av att begära att hans administrativa situation anpassas till nya föreskrifter skall nämligen vägas mot rättssäkerhetskravet (förstainstansrättens beslut av den 25 mars 1998 i mål T‑202/97, Koopman mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑163 och II‑511, punkt 24, se även, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 6 mars 2001 i mål T‑192/99, Dunnett m.fl. mot Europeiska investeringsbanken, REG 2001, s. II‑813, punkt 52).

63      Det skall således för det första prövas om de omständigheter som sökanden har åberopat till stöd för sina yrkanden kan utgöra en ny, väsentlig omständighet som kan motivera en omprövning av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002. För det andra skall det bedömas om begäran om omprövning av dessa beslut gavs in inom en rimlig tidsfrist.

 Huruvida det föreligger en ny och väsentlig omständighet

64      Det förhållandet att 2003 års lag trädde i kraft den 1 januari 2002 med retroaktiv verkan medförde en omvälvning av villkoren för överföring till Europeiska gemenskapernas pensionssystem av pensionsrättigheter som förvärvats i de belgiska pensionssystemen.

65      1991 års lag, som var tillämplig på ansökningar som ingetts till och med den 31 december 2001, byggde på en mekanism varigenom institutionen övertog de pensionsrättigheter som den berörde förvärvat i de belgiska pensionssystemen. Subrogationen inträdde först den dag då rätten till gemenskapspension uppkom. Denna subrogation innebar inte att ett kapitalbelopp motsvarande de pensionsrättigheter som tjänstemannen tidigare förvärvat i Belgien betalades till gemenskapens pensionssystem. Vid den tidpunkt då tjänstemannen fick rätt till sin pension från gemenskaperna betalade de behöriga belgiska organen in de pensionsrättigheter som tjänstemannen förvärvat i Belgien till gemenskaperna genom månadsinbetalningar, på samma sätt som de skulle ha gjort till tjänstemannen om subrogation inte förelegat.

66      Genom 2003 års lag infördes en helt annorlunda överföringsmekanism. För det första genomförs överföringen av de pensionsrättigheter som förvärvats i Belgien omedelbart genom att ett kapitalbelopp betalas in till gemenskaperna. Vidare ersätts genom 2003 års lag den mekanism sui generis som var specifik för Belgien med en överföringsmekanism som överensstämmer med föreskrifterna i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, det vill säga en överföring av det schablonmässiga återköpsvärdet. Slutligen ändrades metoden för att fastställa de överförda rättigheterna. Medan subrogation bygger på en beräkning av det försäkringstekniska värdet för pensionsrättigheterna innebär en överföring av det schablonmässiga återköpsvärdet att de avgifter som erlagts till de belgiska pensionssystemen betalas in till gemenskapens pensionssystem, med tillägg för ränta.

67      Parterna är mot denna bakgrund överens om att förändringen av den belgiska lagstiftningen i allmänhet medför att de belopp med vilka pensionsrättigheter kan överföras ökar för en viss person jämfört med de belopp som följde av en beräkning som gjordes med tillämpning av 1991 års lag. Den belgiska regeringen har visserligen i sina svar på personaldomstolens skriftliga frågor nämnt speciella fall i vilka de villkor som fastställts i 2003 års lag är mindre fördelaktiga än de som följer av 1991 års lag. Dessa förbehåll räcker emellertid inte för att det skall betvivlas att den nya belgiska lagstiftningen är mer fördelaktig i många fall, och särskilt i fråga om sökanden. Denne har vid förhandlingen oemotsagd gjort gällande att de överförbara pensionsrättigheter som han förvärvat i Belgien skulle uppgå till ett belopp som var cirka 300 procent högre om de kunde överföras på de villkor som föreskrivs i 2003 års lag.

68      Även om 2003 års lag har medfört en omvälvning av villkoren för överföring av pensionsrättigheter som förvärvats i Belgien har den belgiska regeringen likväl i sina skriftliga svar på personaldomstolens frågor gjort gällande att denna lag, som endast är tillämplig på ansökningar om överföring som framställts från den 1 januari 2002, inte på något vis har förändrat den rättsliga ställningen för de tjänstemän och andra anställda i gemenskaperna som, i likhet med sökanden, har begärt överföring av sina rättigheter före denna tidpunkt. Nämnda lag kan således inte anses som en ny omständighet som dessa tjänstemän och anställda kan åberopa till sin fördel.

69      Det framgår emellertid av rättspraxis, särskilt dom av den 6 oktober 1982 i mål 9/81, Williams mot revisionsrätten (REG 1982, s. 3301), punkt 14, och av den 11 januari 2001 i mål C‑389/98 P, Gevaert mot kommissionen (REG 2001, s. I‑65), punkt 49, rörande allmänna beslut varigenom reglerna för de anställdas lönegradsplacering ändrades, att antagandet av nya bestämmelser utgör en ny och väsentlig omständighet, även för de tjänstemän som inte omfattas av de nya bestämmelserna, om dessa bestämmelser leder till en omotiverad skillnad i behandling mellan de sistnämnda och dem som omfattas av de nya bestämmelserna.

70      För sökandens del har en sådan ny omständighet uppkommit till följd av att först 2003 års lag och därefter artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna trädde i kraft.

71      Enligt de övergångsbestämmelser som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna har tre kategorier av tjänstemän med stöd av artikel 26.3 i bilaga XIII till nämnda tjänsteföreskrifter rätt att inom sex månader från tjänsteföreskrifternas ikraftträdande lämna in en ansökan om överföring, eller en ny sådan ansökan. Denna rätt gäller tjänstemän som har lämnat in en ansökan om överföring inom tidsfristen men som tackat nej till det erbjudande de fått, tjänstemän som inte lämnat in någon ansökan om överföring inom den tidigare fastställda fristen eller dem vars ansökan avslagits eftersom den lämnats in för sent.

72      Genom dessa bestämmelser har tjänstemän, som endast skulle ha kunnat omfattas av villkoren i 1991 års lag om de, i enlighet med artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, hade beviljats överföring av sina rättigheter då de blev fast anställda, möjlighet att omfattas av de förmånligare villkoren i 2003 års lag. Tjänstemän som förvärvat pensionsrättigheter i Belgien och som tillträdde tjänst i gemenskaperna vid samma tidpunkt behandlas följaktligen olika vad gäller villkoren för överföring av pensionsrättigheter på grund av att den ena kategorin har fått sina pensionsrättigheter överförda medan den andra inte har fått det.

73      Den situation som sökanden befinner sig i skiljer sig inte i något väsentligt avseende från den situation i vilken de tjänstemän som avses i artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna befinner sig. Även om den subrogationsmekanism som föreskrivs i 1991 års lag har tillämpats i fråga om sökanden har han nämligen inte, i likhet med de tre ovannämnda kategorierna av tjänstemän, fått sina pensionsrättigheter överförda i enlighet med artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, eftersom inte någon av de åtgärder som anges i denna bestämmelse har vidtagits.

74      Dessa bestämmelser ger, såväl i sin nu gällande lydelse som i den tidigare gällande lydelsen, tjänstemännen rätt att få kapitalvärdet för de pensionsrättigheter som han tidigare förvärvat i andra pensionssystem inbetalt till gemenskapernas pensionssystem. Såsom det har angetts ovan i punkt 66 innebar inte den subrogationsmekanism som infördes genom 1991 års lag att detta kapitalvärde skulle inbetalas. Det var genom 2003 års lag som det för första gången blev möjligt för tjänstemän som förvärvat pensionsrättigheter i Belgien att utöva den rättighet som de tillerkänns av tjänsteföreskrifterna på de villkor som föreskrivs i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, såväl i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004 som i den lydelse som följer av nämnda förordning.

75      Vid den tidpunkt då sökanden hade begärt överföring av sina pensionsrättigheter hade han sålunda endast kunnat uppnå att kommissionen, med stöd av 1991 års lag som var tillämplig då, övertog de pensionsrättigheter som han förvärvat i Belgien. Det framgår av själva lydelsen av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 att kommissionen tillämpade den subrogationsmekanism som följer av 1991 års lag på hans begäran om överföring och inte de metoder för överföring som föreskrivs i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004.

76      Det framgår klart av själva lydelsen av artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna att syftet med dessa bestämmelser är att göra det möjligt för tjänstemän som ännu inte fått sina pensionsrättigheter överförda på de villkor som föreskrivs i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, att ansöka om att få omfattas av de nya motsvarande bestämmelserna. Med hänsyn till syftet med artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, befinner sig sökanden följaktligen i en situation som är jämförbar med den situation i vilken de tre kategorier tjänstemän som avses i denna artikel befinner sig.

77      Eftersom sökanden inte heller har kunnat komma i åtnjutande av den rättighet som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna på de villkor som anges i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är det legitimt att fråga sig om han inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. En tolkning av artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna som innebär att sökanden inte omfattas av dess tillämpningsområde kan nämligen, i fråga om överföring av pensionsrättigheter som förvärvats i Belgien, ge upphov till en skillnad i behandling som inte är omotiverad med hänsyn till artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

78      Det är svårt att motivera denna skillnad i behandling särskilt när, såsom i den tredje situation som nämns i artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, överföringen inte har medgetts på grund av att ansökan lämnats in för sent, det vill säga på grund av den berördes försumlighet. Kommissionens ombud har vid förhandlingen medgett att en tjänsteman som blev fast anställd samma dag som sökanden och som, då han var mindre omsorgsfull än sökanden, hade lämnat in sin ansökan om överföring med stöd av 1991 års lag för sent skulle, till skillnad från sökanden, ha en ny möjlighet till överföring enligt de förmånligare villkoren i 2003 års lag. Artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna har till syfte och till verkan att göra det möjligt för tjänstemän, vars ansökningar om överföring med stöd av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, definitivt avslagits (se, i denna fråga, förstainstansrättens dom av den 17 oktober 2000 i mål T‑27/99, Drabbe mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A-213 och II‑955), att inge en ny ansökan grundad på de ändrade bestämmelserna i artikel 11.2 medan sökandens ansökan hittills inte har behandlats med tillämpning av de förfaranden som föreskrivs i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna vare sig i dess lydelse före eller efter den 1 maj 2004.

79      Det är vidare svårt att finna att det val att inge en ansökan om överföring eller inte som de berörda tjänstemännen gör när de blir fast anställda motiverar en senare skillnad i behandling som följaktligen är omöjlig att förutse vid den tidpunkt då de gör sitt val.

80      Genom artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna förändrades nämligen situationen för de tjänstemän som hade valt att inte ansöka om överföring eller att inte bekräfta sin ansökan i två avseenden. Genom denna artikel ges nämnda tjänstemän rätt att återta ett val som de gjort när de blev fast anställda och som var definitivt enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004 (se domen i det ovannämnda målet Drabbe mot kommissionen). Dessa tjänstemän har dessutom enligt artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna uttryckligen rätt att få de pensionsrättigheter som de förvärvat i Belgien överförda på de förmånligare villkor som följer av 2003 års lag.

81      Bestämmelserna i 2003 års lag jämte artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna har i väsentlig mån ändrat de rättsliga följderna av den ena av de två möjligheter som tjänstemannen enligt artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, har vid den tidpunkt då han blir fast anställd, det vill säga möjligheten att inte få en överföring, och nämnda bestämmelser har sålunda med nödvändighet ändrat villkoren för detta val.

82      Denna ändring har dessutom inträtt med retroaktiv verkan och var följaktligen oförutsebar för de tjänstemän som dessförinnan hade valt att ansöka om överföring. Vid den tidpunkt då sökanden valde att begära överföring av sina pensionsrättigheter kunde han inte veta att senare bestämmelser i tjänsteföreskrifterna skulle komma att upphäva den definitiva karaktären av det förhållandet att överföring inte skett. Han kunde inte heller, a fortiori, veta att nämnda bestämmelser skulle komma att göra det möjligt för tjänstemän som inte fått de pensionsrättigheter som de förvärvat i Belgien överförda att få till stånd en sådan överföring på förmånligare villkor.

83      Principerna om rättssäkerhet och om skydd för berättigade förväntningar som gemenskapsdomstolen slagit fast kräver att gemenskapslagstiftningen skall vara säker och förutsebar för de enskilda (domstolens dom av den 15 februari 1996 i mål C‑63/93, Duff m.fl., REG 1996, s. I‑569, punkt 20, och av den 18 maj 2000 i mål C‑107/97, Rombi och Arkopharma, REG 2000, s. I‑3367, punkt 66, samt förstainstansrättens dom av den 16 september 1999 i mål T‑182/96, Partex mot kommissionen, REG 1999, s., II‑2673, punkt 191). Dessa principer utgör hinder mot att en tjänsteman inte omfattas av en fördelaktigare lagstiftning på grund av att han gjort ett val vars följder inte var förutsebara när det träffades.

84      De överväganden som det redogjorts för i de fem föregående punkterna ger, mot bakgrund av principen om skydd för berättigade förväntningar, upphov till tvivel med avseende på lagenligheten av den skillnad i behandling som följer av artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna mellan sökanden och de kategorier av tjänstemän som avses i denna bestämmelse.

85      Av det ovan anförda framgår att ikraftträdandet av först 2003 års lag och därefter artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna har ändrat sökandens rättsliga ställning med avseende på överföringen av de pensionsrättigheter som han förvärvat i Belgien och således utgör en ny och väsentlig omständighet som motiverar en omprövning av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002.

86      Kommissionen hade för övrigt själv i sitt meddelande till personalen, som publicerats i nr 357 av Commission en direct från veckan den 11–17 mars 2005, angett att den räknade med att de belgiska myndigheterna skulle besluta sig för att se över beräkningen av pensionsrättigheterna för de tjänstemän som hade begärt överföring av sina rättigheter med tillämpning av 1991 års lag, och den hade uppgett att alla ärenden i så fall automatiskt skulle bli föremål för granskning.

 Huruvida begäran framställts inom rimlig tid

87      Svaranden har gjort gällande att begäran om omprövning av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 inte har framställts inom rimlig tid från offentliggörandet av 2003 års lag.

88      Det har emellertid redan angetts att den nya och väsentliga omständighet som motiverar en begäran om omprövning av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 följer av ikraftträdandet av först 2003 års lag och därefter artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Följaktligen började den rimliga tidsfrist inom vilken sökanden kunde åberopa denna nya omständighet inte löpa förrän vid den tidpunkt då tjänsteföreskrifterna trädde i kraft, det vill säga den 1 maj 2004.

89      Personaldomstolen skall likväl pröva om sökanden, som ingav sin begäran om omprövning av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 den 31 oktober 2004, det vill säga exakt sex månader efter tjänsteföreskrifternas ikraftträdande, inte har överskridit den frist som rimligen behövdes för att utarbeta begäran och inge den till tillsättningsmyndigheten.

90      Frågan huruvida sökanden har visat omsorg skall bedömas med utgångspunkt i den tidpunkt då han kunde få exakt kännedom om den nya omständighet som han har åberopat. I detta avseende måste det medges att fördelen för tjänstemännen med det system med ett schablonmässigt återköpsvärde som infördes genom 2003 års lag i förhållande till det subrogationssystem som infördes genom 1991 års lag inte framgår på ett uppenbart sätt av själva lydelsen av 2003 års lag. Såsom kommissionen medgav i det ovannämnda meddelandet till personalen ledde för övrigt ändringen i den belgiska lagstiftningen endast ”i allmänhet” till en ökning av det belopp med vilket pensionsrättigheter kan överföras för en viss person. Reglerna för beräkning av överförda pensionsrättigheter är så komplicerade att det är svårt för en tjänsteman att själv avgöra huruvida hans rättsliga ställning påverkas i positiv riktning eller ej av den nya belgiska lagstiftningen. Sökanden har i detta avseende gjort gällande, utan att härvid kraftfullt motsägas, att fördelen med systemet med ett schablonmässigt återköpsvärde inte framgick för honom förrän efter det att en rad händelser hade inträffat. Dessa händelser bestod i en jämförelse av antalet extra tjänstgöringsår som sökanden tillgodoräknats på grundval av 1991 års lag med de extra tjänstgöringsår som en av hans kolleger tillgodoräknats på grundval av 2003 års lag, en begäran om upplysningar från Union syndicale rörande skälen för och lagenligheten av denna skillnad i behandling, och en rättsutredning som Union syndicale hade beställt från ett av sina juridiska ombud vilken tillställts Union syndicale den 20 oktober 2004.

91      Det skall särskilt påpekas att sökanden ingav sin begäran om omprövning av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 den 31 oktober 2004, det vill säga inom den frist på sex månader för att inge en ansökan om överföring som lagstiftaren i artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna har beviljat tjänstemän som inte fått sina pensionsrättigheter överförda. Sökanden har ingett sin begäran inom den frist som beviljats de tjänstemän i förhållande till vilka han anser sig ha blivit diskriminerad och det kan därför inte anses att han har åberopat denna bestämmelse till stöd för sin begäran efter en orimligt lång tid.

92      Av det ovan anförda följer att sökandens begäran om återkallande av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002, som ingavs till kommissionen den 31 oktober 2004, motiverades av en ny och väsentlig omständighet och ingavs inom rimlig tid från den tidpunkt då sökanden fick exakt kännedom om denna omständighet.

93      Yrkandet om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte ompröva nämnda slutgiltiga beslut kan således tas upp till sakprövning.

 3. Prövning i sak

94      Sökanden har anfört följande sju grunder till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring:

–        Genom den första grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen har tillämpat gällande rätt felaktigt med avseende på det omtvistade beslutets motivering, enligt vilken överföringen blir oåterkallelig i och med att den berörde har gett sitt samtycke.

–        Genom den andra grunden har han gjort gällande att kommissionen har tillämpat gällande rätt felaktigt med avseende på det omtvistade beslutets motivering, enligt vilken överföringen av pensionsrättigheter är oåterkallelig därför att den har verkställts och ärendena avseende INASTI och ONP slutgiltigt har avslutats vad beträffar sökanden.

–        Genom den tredje grunden har han gjort gällande att kommissionen har tillämpat gällande rätt felaktigt med avseende på det omtvistade beslutets motivering, enligt vilken överföringen av pensionsrättigheter inte kan återgå, eftersom det inte finns någon bestämmelse i gemenskapsrätten som möjliggör detta.

–        Genom den fjärde grunden har han gjort gällande att det omtvistade beslutet inskränker hans rätt att väcka talan vid belgiska domstolar och där göra gällande att de belgiska myndigheternas beslut varigenom 1991 års lag tillämpades i fråga om honom inte är förenliga med gemenskapsrätten och han har hävdat att det omtvistade beslutet därigenom medför ett åsidosättande av principen om rätt till ett effektivt rättsmedel.

–        Genom den femte grunden har han gjort gällande att det omtvistade beslutet utgör ett åsidosättande av biståndsskyldigheten enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, vilken kommissionen enligt sökanden borde ha uppfyllt på eget initiativ i förevarande fall.

–        Genom den sjätte och den sjunde grunden har sökanden gjort gällande att 1991 års lag strider mot gemenskapsrätten, nämligen dels mot artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, dels mot principen om likabehandling.

95      Det framgår av svaret på klagomålet att det omtvistade beslutet fattades med beaktande av två rättsliga omständigheter, nämligen dels den omständigheten att överföringen av sökandens pensionsrättigheter blivit oåterkallelig genom hans uttryckliga samtycke till kommissionens erbjudanden, dels den omständigheten att det saknas bestämmelser i gemenskapsrätten som möjliggör att nämnda överföring återgår.

96      Av denna anledning skall personaldomstolen först pröva den första och den tredje grunden som avser dessa båda omständigheter.

 Grunden rörande en felaktig rättstillämpning med avseende på det omtvistade beslutets motivering, enligt vilken överföringen blir oåterkallelig i och med att den berörde har gett sitt samtycke

–       Parternas argument

97      Sökanden har gjort gällande att det inte föreskrivs vare sig i AGB för artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, som var i kraft när hans pensionsrättigheter överfördes, och som offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 789 av den 16 april 1993, eller i de nu gällande AGB, som offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 60 av den 9 juni 2004, att överföringen blir slutgiltig och oåterkallelig i och med att den berörde godtar det antal extra tjänstgöringsår som han erbjuds av sin institution på grundval av det av de nationella myndigheterna fastställda belopp som skall överföras.

98      Kommissionens erbjudanden av den 11 juni och den 26 augusti 2002 strider följaktligen mot de vid tidpunkten för överföringen av sökandens pensionsrättigheter gällande AGB för artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, eftersom kommissionen däri uppgav att ”från och med [a]dministrationens mottagande av ert samtycke till erbjudandena i meddelandena kan er begäran om överföring inte längre återkallas”.

99      Enligt sökanden kunde dessa erbjudanden inte göras gällande mot honom i det omtvistade beslutet.

100    Även om det vid den aktuella tidpunkten hade funnits gemenskapsbestämmelser i vilka det föreskrevs att överföringen blev oåterkallelig när den berörde samtyckte till kommissionens erbjudanden, skulle sådana bestämmelser ha stritt såväl mot artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, som mot principen om likabehandling.

101    Tillsättningsmyndigheten gjorde en felaktig rättstillämpning i det omtvistade beslutet när den beslutade att inte återkalla besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 på grund av att de hade blivit oåterkalleliga sedan sökanden hade samtyckt till dem.

102    Kommissionen har framhållit att sökanden uttryckligen har samtyckt till dess erbjudanden och att det är detta samtycke som har gjort erbjudandena slutgiltiga. Att hävda att dessa beslut inte är slutgiltiga och att en tjänsteman har rätt att när som helst återta det uttryckliga samtycke som han har gett skulle fullständigt förvränga innebörden och räckvidden av det förfarande som införts genom artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, och frånta sökandens frivilligt avgivna samtycke all rättslig verkan.

–       Personaldomstolens bedömning

103    Såsom det redan har angetts ovan i punkterna 46–48 och i punkt 56 utgör rättsakterna av den 11 juni och den 26 augusti 2002, vilka är föremål för sökandens begäran om återkallande, ensidiga beslut som trädde i kraft efter det att sökanden bekräftat dem den 17 juli och den 29 augusti 2002.

104    Ensidiga beslut blir i princip slutgiltiga efter det att de frister som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna har löpt ut.

105    Det skulle vara möjligt att göra undantag från dessa bestämmelser endast genom en specialbestämmelse i vilken det föreskrivs de särskilda villkor som gäller för att de beslut som institutionen fattar med tillämpning av artikel 11.2 i bilaga VIII, såväl i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004 som i den lydelse som följer av nämnda förordning, skall bli slutgiltiga.

106    Kommissionen har i sina svar på personaldomstolens frågor inte angett vilken bestämmelse den stöder sig på när den anser att besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 blev slutgiltiga till följd av sökandens uttryckliga samtycke.

107    I artikel 1.2 i de år 2002 tillämpliga AGB för artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs visserligen att ”[v]alet bl[ev] slutgiltigt och oåterkalleligt i och med att tjänstemannen ha[de] gett sitt samtycke …”.

108    Dessa AGB var emellertid inte tillämpliga i den situationen när det, såsom i förevarande mål, rörde sig om en överföring av pensionsrättigheter till gemenskapssystemet utan i den motsatta situationen när det rörde sig om en överföring till ett annat pensionssystem av de pensionsrättigheter som förvärvats i gemenskapssystemet. Det är däremot av betydelse att det i AGB för artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna inte nämns att det skall förekomma något samtycke, från tjänstemannens sida, till institutionens erbjudande och a fortiori inte heller att detta samtycke är slutgiltigt.

109    Av det ovan anförda följer att även om det faktum att sökanden den 17 juli och den 29 augusti 2002 uttryckligen samtyckte till de ensidiga besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 medförde att dessa beslut trädde i kraft har det inte haft den verkan att de har blivit slutgiltiga.

110    Tillsättningsmyndigheten gjorde följaktligen en felaktig rättstillämpning i det omtvistade beslutet när den beslutade att inte återkalla besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 på grund av att de hade blivit slutgiltiga sedan sökanden hade samtyckt till dem.

 Den tredje grunden rörande en felaktig rättstillämpning med avseende på det omtvistade beslutets motivering, enligt vilken överföringen av pensionsrättigheter inte kan återgå, eftersom det inte finns någon bestämmelse i gemenskapsrätten som möjliggör detta

–       Parternas argument

111    Sökanden har gjort gällande att, till skillnad från vad chefen för enheten ”Pensioner” angav i det omtvistade beslutet, möjligheten att återkalla en begäran om överföring av pensionsrättigheter, om institutionen samtycker till det, i förevarande fall inte bara följer av artikel 9 i 1991 års lag utan även av gemenskapsrätten.

112    Begäran av den 31 oktober 2004 grundades varken på artikel 9 i 1991 års lag eller på artikel 4 i 2003 års lag utan på artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, i vilken det föreskrivs att en tjänsteman har rätt att ansöka om att tillsättningsmyndigheten fattar beslut i en fråga som angår honom.

113    Förstainstansrätten har nämligen i dom av den 30 september 1998 i mål T‑154/96, Chvatal m.fl. mot domstolen (REGP 1998, s. I‑A-527 och II‑1579), punkt 52, slagit fast att utövandet av den i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivna rätten för varje person som omfattas av nämnda tjänsteföreskrifter att ansöka om att tillsättningsmyndigheten fattar beslut i en fråga som angår honom inte är beroende av att det finns en rättslig grund som gör det möjligt för administrationen att fatta det begärda beslutet. Utövandet av denna rätt hindras inte heller av den omständigheten att administrationen inte förfogar över något utrymme för skönsmässig bedömning vid antagandet av ifrågavarande beslut.

114    Kommissionen har dessutom med stöd av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, såväl i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004 som i den lydelse som följer av nämnda förordning, befogenhet att bevilja återkallande av en begäran om överföring av pensionsrättigheter, utan hinder av dess rätt att motsätta sig ett sådant återkallande på grund av tvingande hänsyn till rättssäkerheten och till en god administrativ förvaltning och en god budgetförvaltning. Sådana tvingande hänsyn gör sig emellertid inte gällande i förevarande fall.

115    Kommissionen har gjort gällande att den inte kunde återta sina beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002, eftersom gemenskapsrätten inte innehåller några bestämmelser om återkallande av en begäran om överföring av pensionsrättigheter. Till skillnad från vad sökanden har gjort gällande har institutionerna inte, med stöd av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, såväl i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004 som i den lydelse som följer av nämnda förordning, befogenhet att förordna om återgång av en överföring av pensionsrättigheter.

116    Varken den tidigare lydelsen av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna eller dess nya lydelse gör det möjligt för en tjänsteman att framställa flera ansökningar om överföring av pensionsrättigheter som förvärvats i ett nationellt system beroende på hur den relevanta lagstiftningen i den berörda medlemsstaten utvecklas. I artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, föreskrivs nämligen att begäran om överföring kan framställas först när den berörde blir fast anställd. I artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse enligt nämnda förordning, bekräftas den slutgiltiga karaktären av det beslut som fattas avseende begäran om överföring genom att det föreskrivs att ”[t]jänstemannen [bara får] utnyttja denna möjlighet en gång”.

117    Denna tolkning bekräftas av domstolens och förstainstansrättens rättspraxis rörande frågan huruvida ansökningar om överföring av pensionsrättigheter som förvärvats i ett nationellt system skall prövas när en viss tid har förflutit sedan den berörde tjänstemannen blev fast anställd. Denna rättspraxis skulle förlora all sin ändamålsenliga verkan om en tjänsteman, när som helst under sin karriär, kunde återkalla sin begäran om överföring. Förstainstansrätten slog i domen i det ovannämnda målet Drabbe mot kommissionen (punkt 74) fast att en begäran om överföring kan framställas med giltig verkan endast en kort tid efter det att tjänstemannen blivit fast anställd, och rätten bekräftade därigenom att en sådan begäran med stöd av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, endast kunde framställas vid den tidpunkt då tjänstemannen blev fast anställd och att begäran om överföring följaktligen blev slutgiltig när den hade bekräftats.

–       Personaldomstolens bedömning

118    Personaldomstolen skall inledningsvis pröva huruvida bestämmelserna i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, såväl i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004 som i den lydelse som följer av nämnda förordning, såsom svaranden har gjort gällande, kan tolkas så att de utgör hinder mot att en begäran om överföring av pensionsrättigheter återkallas.

119    Förstainstansrätten slog i domen i det ovannämnda målet Drabbe mot kommissionen fast att dessa bestämmelser, i den lydelse som gällde då sökanden fick sina pensionsrättigheter överförda, endast tillät tjänstemannen att få de pensionsrättigheter som han förvärvat tidigare överförda till gemenskaperna vid den tidpunkt då han blev fast anställd. Det föreskrivs uttryckligen i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i den lydelse som följer av förordningen av den 22 mars 2004, med avseende på rätten att få de pensionsrättigheter som tjänstemannen förvärvat tidigare överförda till gemenskaperna, att ”[t]jänstemannen [bara får] utnyttja denna möjlighet en gång per medlemsstat och pensionsfond”.

120    För det första, även om bestämmelserna i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, vilka förklarats i ovannämnd rättspraxis, begränsade den tid under vilken tjänstemannen kunde begära överföring av sina pensionsrättigheter till tidpunkten då han blev fast anställd, föreskrevs däremot inte någon begränsning vad gäller möjligheten att begära att en överföring av pensionsrättigheter skulle återgå.

121    För det andra, för det fall besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 återkallades, skulle en ny begäran om överföring i förekommande fall inges inom den frist, som numera är tio år, och på de villkor som föreskrivs i bestämmelserna i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i den lydelse som följer av förordningen av den 22 mars 2004. Bestämmelserna i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004, och i synnerhet föreskriften att en begäran om överföring endast kunde framställas vid den tidpunkten då tjänstemannen blev fast anställd, kan följaktligen inte utgöra hinder för att en begäran om överföring framställs efter det att de har upphävts.

122    För det tredje kan det inte med framgång göras gällande att tjänstemannen, enligt bestämmelserna i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i den lydelse som följer av förordningen av den 22 mars 2004, får utnyttja möjligheten att begära överföring av de pensionsrättigheter som han förvärvat tidigare endast en gång i syfte att hävda att det enligt nämnda bestämmelser är förbjudet att återkalla en begäran om överföring. Möjligheten att framställa en andra begäran om överföring sammanfaller nämligen inte med möjligheten att återkalla den först ingivna begäran. De ovannämnda bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 maj 2004, är inte heller tillämpliga på en begäran om överföring som framställts före denna tidpunkt och kan följaktligen inte utgöra hinder mot att den som ingett denna begäran, för det fall den återkallas, inger en ny begäran på de villkor som gäller för närvarande.

123    Det framgår slutligen av ordalydelsen av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 att de bygger på en mekanism för tillgodoräknande av pensionsrättigheter i gemenskapssystemet som skiljer sig från de mekanismer för överföring av sådana rättigheter som uttryckligen föreskrivs i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004. Även om det antas att tjänsteföreskrifterna, och särskilt nämnda bestämmelse, skall tolkas så att de utgör hinder för att en överföring återkallas, kan följaktligen nämnda bestämmelser inte reglera villkoren för återkallande av ett beslut som fattats på grundval av den subrogationsmekanism sui generis som följer av 1991 års lag och som tillämpats i fråga om sökanden.

124    Av det ovan anförda följer att varken bestämmelserna i artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, såväl i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av den 22 mars 2004 som i den lydelse som följer av nämnda förordning, kan tolkas så att de utgör hinder mot att en begäran om överföring av pensionsrättigheter återkallas.

125    Eftersom det inte finns någon specialbestämmelse i gemenskapsrätten som reglerar återkallandet av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 är villkoren i fråga om återkallande av nämnda beslut de allmänna villkor som slagits fast i domstolens rättspraxis med avseende på individuella beslut som skapar rättigheter. Sådana beslut kan inte återtas ensidigt av deras upphovsmän (domstolens dom av den 12 juli 1957 i de förenade målen 7/56 och 3/57–7/57, Algera m.fl. mot Europeiska kol- och stålgemenskapens gemensamma församling, REG 1957, s. 81, 114 och 115). I nämnda fall är det på grund av nödvändigheten att skydda förväntningarna på att den situation som skapats förblir stabil inte tillåtet för administrationen att återta sitt beslut.

126    Ett sådant förbud som syftar till att skydda de rättigheter som en person tillerkänts kan emellertid inte, på grund av själva syftet med förbudet, göras gällande mot denna person. Den myndighet som har fattat ett beslut som skapar rättigheter kan, på begäran av beslutets adressat, återta detta i syfte att ersätta det med ett beslut som är fördelaktigare för den som framställt begäran, förutsatt att återkallandet inte skadar tredje mans rättigheter. Det är nämligen i princip tillåtet att återta en administrativ rättsakt, men detta måste ske under strikt iakttagande av rättssäkerhetsprincipen.

127    Personaldomstolen skall i förevarande fall pröva huruvida ett återkallande av kommissionens beslut av den 11 juni och den 26 augusti 2002 kan påverka de belgiska pensionssystemens rättigheter.

128    För det första, den subrogationsmekanism som föreskrivs i 1991 års lag har det särdraget att varken de belgiska pensionssystemens rättigheter eller skyldigheter förändras då de rättigheter som tjänstemannen förvärvat i dessa pensionssystem överförs till gemenskapens pensionssystem. Denna överföring medför nämligen inte att någon summa pengar betalas in från de belgiska pensionssystemen till gemenskapens pensionssystem. De belgiska pensionssystemen fortsätter att vara betalningsskyldiga för tjänstemannens pensionsrättigheter och deras skyldighet består, liksom tidigare, i att månadsvis betala motsvarande pension från den tidpunkt då tjänstemannen får rätt att erhålla sin gemenskapspension. Den enda ändringen rör förhållandet mellan tjänstemannen och institutionen, som tillgodoräknar tjänstemannen det försäkringstekniska värdet av hans belgiska pension i gemenskapens system och i gengäld övertar de pensionsrättigheter som tjänstemannen har förvärvat i de belgiska pensionssystemen.

129    Eftersom de belgiska pensionssystemens rättigheter inte påverkas av en överföring av pensionsrättigheter enligt subrogationsmekanismen, kan dessa rättigheter inte heller påverkas av att de beslut som fattats för att genomföra nämnda överföring återkallas.

130    För det andra, vid den tidpunkt då det omtvistade beslutet fattades kunde gemenskapstjänstemannen med stöd av artikel 9 i 1991 års lag fortfarande återkalla sin begäran om överföring så länge som subrogationen inte hade genomförts, varvid det enda villkoret var att institutionen skulle ge sitt samtycke. Eftersom tjänstemannen enligt 1991 års lag hade rätt att återkalla sin begäran om överföring innan subrogationen hade genomförts, kan kommissionen inte med framgång göra gällande att de belgiska pensionssystemens rättigheter skulle påverkas av att de beslut som fattats med stöd av nämnda lag återkallas innan någon subrogation har genomförts. Såsom det har angetts i föregående punkt är det för övrigt med all sannolikhet på grund av den omständigheten, att en överföring av pensionsrättigheter till gemenskapens system med tillämpning av en subrogationsmekanism inte omedelbart medförde en betalning av en pension eller ett kapitalbelopp motsvarande pensionen, som tjänstemannen enligt artikel 9 i 1991 års lag hade en omfattande rätt att återkalla sin begäran.

131    Konungariket Belgien har både vid förhandlingen och i sina skriftliga svar på personaldomstolens frågor gjort gällande att den belgiska lagstiftaren hade infört möjligheten till återkallande i artikel 9 i 1991 års lag endast för att göra det möjligt för tjänstemän som lämnar sin tjänst vid gemenskaperna innan de har rätt till ålderspension i gemenskapens system att behålla de pensionsrättigheter som de förvärvat i ett belgiskt pensionssystem. Att detta var lagstiftarens avsikt år 1991 bekräftas genom den ändring i nämnda artikel 9 som genomfördes genom artikel 194 i 2006 års lag, med retroaktiv verkan från den 1 maj 2004. Personaldomstolen godtar emellertid inte detta argument. Denna tolkning får nämligen inte alls stöd av ordalydelsen av artikel 9, i dess ursprungliga lydelse enligt 1991 års lag. Konungariket Belgien har anfört att kommissionen föreslog för de belgiska myndigheterna, då 1991 års lag var under utarbetande, att de skulle begränsa möjligheten att återkalla begäran om överföring till fall av uppsägning. Denna omständighet föranleder personaldomstolen att anse att den belgiska lagstiftaren medvetet underlät att följa detta förslag genom att göra det möjligt för tjänstemän att återkalla sin begäran om överföring, med det enda villkoret att institutionen skulle ge sitt samtycke. Genom att begränsa den retroaktiva verkan av artikel 194 i 2006 års lag till den 1 maj 2004 har den belgiska lagstiftaren dessutom underförstått medgett att denna artikel inte är en tolkningsbestämmelse utan en ändringsbestämmelse och att den tidigare lydelsen av artikel 9 i 1991 års lag följaktligen inte begränsade möjligheten till återkallande enbart till den situationen då tjänstmannen inte hade rätt till gemenskapens ålderspension.

132    För det tredje, även om det antas att den nya lydelsen av artikel 9 i 1991 års lag skall beaktas vid bedömningen av huruvida de belgiska pensionssystemens rättigheter kunde påverkas, vid tidpunkten då det omtvistade beslutet fattades, av att besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 återkallades, skall det konstateras, med förbehåll för den kritik som i förekommande fall kan komma att riktas mot bestämmelserna i artikel 194 i 2006 års lag vid behöriga domstolar, att artikel 9 i 1991 års lag, i dess nya lydelse, såsom den belgiska regeringen har påpekat utgör hinder mot att sökanden utverkar ett återkallande av de beslut varigenom de belgiska pensionssystemen fastställde det belopp som hans pensionsrättigheter uppgick till inför en överföring av dem.

133    Av det ovan anförda följer att ett återkallande av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 inte i sig kan påverka de belgiska pensionssystemens rättigheter och att kommissionen, till skillnad från vad den har gjort gällande, inte var skyldig att avslå sökandens begäran om att nämnda beslut skulle återkallas.

134    Under dessa förhållanden utgjorde de allmänna regler som är tillämpliga på återkallande av administrativa rättsakter inte hinder mot att kommissionen återtog nämnda beslut.

135    Kommissionen missbedömde följaktligen omfattningen av den befogenhet som den har med stöd av artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, såväl i dess lydelse före ikraftträdandet av förordningen av en 22 mars 2004 som i den lydelse som följer av nämnda förordning, när den ansåg att den i avsaknad av uttryckliga bestämmelser härom i gemenskapsrätten inte kunde återkalla besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 på begäran av beslutens adressat. Kommissionen tillämpade sålunda gällande rätt felaktigt i det omtvistade beslutet.

136    Av det ovan anförda följer att det beslut att inte återkalla besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002 som kommissionen meddelade sökanden i det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras, eftersom gällande rätt har tillämpats felaktigt i två avseenden vad gäller det omtvistade beslutets motivering, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunder som anförts i ansökan varigenom talan väckts.

 Yrkandet om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte tillåta sökanden att framställa en ny begäran om överföring

137    Sökanden har inte anfört någon specifik grund avseende ovannämnda beslut. Det skall därför anses att han avsåg uppnå ogiltigförklaring av detta beslut endast som en följd av ogiltigförklaringen av beslutet att inte återkalla besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002.

138    Kommissionen avslog sökandens begäran om att få tillåtelse att framställa en ny ansökan om överföring av sina pensionsrättigheter med samma motivering som den anförde i beslutet att avslå hans begäran om återkallande av besluten av den 11 juni och den 26 augusti 2002. Det följer av förevarande dom att gällande rätt har tillämpats felaktigt med avseende på nämnda motivering. Kommissionens beslut att inte tillåta sökanden att framställa en ny begäran om överföring skall således också ogiltigförklaras.

 Rättegångskostnader

139    Personaldomstolen har slagit fast i dom av den 26 april 2006 i mål F-16/05, Falcione mot kommissionen (REGP 2006, s. I‑A-1-0000 och II‑A-1-0000), punkterna 77–86, att så länge som personaldomstolens rättegångsregler, och särskilt bestämmelserna rörande rättegångskostnader, inte har trätt i kraft skall enbart förstainstansrättens rättegångsregler tillämpas.

140    Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, skall sökandens yrkande bifallas.

141    Enligt artikel 87.4 första stycket i rättegångsreglerna skall medlemsstater och institutioner som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader. Av detta följer att Konungariket Belgien, som har intervenerat, skall bära sin rättegångskostnad.

Mot denna bakgrund beslutar

PERSONALDOMSTOLEN (första avdelningen)

följande:

1)      Beslutet som Europeiska gemenskapernas kommission fattade den 25 januari 2005 ogiltigförklaras.

2)      Europeiska gemenskapernas kommission skall bära sin rättegångskostnad och ersätta sökandens rättegångskostnad.

3)      Konungariket Belgien skall bära sin rättegångskostnad.

Kreppel Tagaras Gervasoni

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 januari 2007.

W. Hakenberg       H. Kreppel

Justitiesekreterare       Ordförande

* Rättegångsspråk: franska.