BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL
(andra avdelningen)
den 9 april 2014
Mål F‑87/13
Philippe Colart m.fl.
mot
Europaparlamentet
“Personalmål – Personalombud – Ramavtal mellan parlamentet och institutionens fackförbund och yrkessammanslutningar – Ett fackförbunds styrelse – Tvist inom fackförbundet angående vissa personers behörighet att ingå i styrelsen och deras identitet – Rätt att få tillgång till ett fackförbunds epostsystem som tillhandahålls av institutionen – Institutionens vägran att återupprätta rättigheter och/eller återkalla alla rättigheter för tillgång till epostsystemet – Talerätt – Uppenbart att talan inte kan upptas till sakprövning”
Saken: Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a i det fördraget, i vilken Colart, Bras, Corthout, Decoutere, Dony, Garzone, Kemmerling-Linssen, Manzella och Vienne (nedan kallade sökandena) yrkar ogiltigförklaring av det beslut som fattades av Europaparlamentets generalsekreterare i juni 2013 angående ny fördelning av rättigheter för åtkomst till det epostkonto som tillhör fackförbundet ”Solidarité pour les agents et fonctionnaires européens” (nedan kallat SAFE), samt ersättning för den skada av varje slag som detta beslut har orsakat.
Avgörande: Talan avvisas eftersom det är uppenbart att den inte kan upptas till sakprövning. Colart, Bras, Corthout, Decoutere, Dony, Garzone, Kemmerling-Linssen, Manzella och Vienne ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.
.
Sammanfattning
Talan väckt av tjänstemän – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan som väckts av en medlem i en facklig organisation eller yrkesorganisation mot en åtgärd som påverkar det gemensamma intresse som organisationen ska tillvarata – Intresse av att få saken prövad föreligger endast om medlemmarna i organisationen hindras från att på ett normallt sätt utöva sina fackliga rättigheter
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 24b, 90 och 91)
För att en talan om ogiltigförklaring som väckts med stöd av artikel 91 i tjänsteföreskrifterna ska kunna upptas till prövning, måste den avse en tvist mellan unionen och en av de personer som omfattas av tjänsteföreskrifterna samt avse en rättsakt som går denna person emot. Det är endast rättsakter eller åtgärder som har bindande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning i egenskap av tjänsteman eller anställd som utgör rättsakter mot vilka talan kan väckas. När det gäller föreningsfriheten, som skyddas av artikel 24b i tjänsteföreskrifterna, utgör en åtgärd som direkt berör tjänstemannen eller den anställde i det enskilda utövandet av en facklig rättighet, i enlighet med artikel 24b eller som föreskrivs i ett avtal mellan institutionen och den fackliga organisationen eller yrkesorganisationen, och som omfattas av dennes individuella anställningsförhållanden gentemot institutionen, en sådan rättsakt som går någon emot och vilken tjänstemannen eller den anställde har ett berättigat intresse av att individuellt väcka talan mot. Däremot utgör en åtgärd som enbart påverkar det gemensamma intresse som den fackliga organisationen eller yrkessammanslutningen ska tillvarata inom ramen för organisationens förhållande gentemot institutionen inte en rättsakt mot vilken tjänstemannen eller den anställde individuellt kan väcka talan mot.
Enligt artikel 14 i ramavtalet mellan Europaparlamentet och de fackliga organisationerna och yrkessammanslutningarna ges nämnda organisationer möjligheten att, inom gränserna för tillgänglighet inom de berörda avdelningarna, använda parlamentets generalsekretariats distributionsmedel och audiovisuella kommunikationsmedel, däribland e-postlådan, och detta för verksamhet som rör tillämpningen av ramavtalet och för information av personalen rörande dessa verksamheter. Avtalet i sig ger inte tjänstemän eller anställda som är medlemmar i dessa organisationer, och detta gäller även när de sitter med i exekutiva organ såsom valda av föreningsmedlemmarna i den mening som avses i artikel 2 b i ramavtalet, en enskild rätt att förfoga över åtkomsträttigheterna för dessa resurser som ställs till organisationernas förfogande. Beslutet att inte tillfälligt blockera åtkomsträttigheterna till det e-postsystem som ställts till en organisations förfogande avser direkt och omedelbart rätten som sistnämnda organisation har enligt nämnda artikel 14 att använda denna e-postlåda. Det var således motiverat för denna organisation att, genom företrädare som getts behörighet för detta ändamål, väcka en talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet enligt artikel 263 FEUF, och detta inom den frist på två månader som gäller för väckande av talan enligt denna bestämmelse.
Förutom det förhållandet att en eventuell talan som ingetts av nämnda organisation faller under tribunalens behörighet, skulle ett upptagande till sakprövning av förevarande talan även leda till att personaldomstolen blev tvungen att bedöma lagenligheten av olika beslut som antagits på denna organisations föreningsstämma eller extra föreningsstämma för att fastställa om sökandena ska anses vara de enda personerna med behörighet att för organisationens räkning utöva åtkomsträttigheterna till e-postlådan. En sådan bedömning innebär ett avgörande av interna meningsskiljaktigheter inom denna organisation, trots att denna fråga, det vill säga huruvida organisationens medlemmar har iakttagit stadgarna, hänför sig till nationella domstolars behörighet. Det skulle därmed medföra att personaldomstolen prövande en intern tvist i en organisation mellan dess medlemmar och inte en tvist mellan en tjänsteman eller en anställd och administrationen.
Även om sökandena har kunnat påverkas av det angripna beslutet, har detta inte skett i deras egenskap av tjänstemän som kan åberopa de rättigheter som följer av artikel 24b i tjänsteföreskrifterna, och särskilt rätten att vara medlem i en organisation, utan i deras påstådda egenskap av styrelseledamöter i denna organisation. Sökandena har således inte påverkats i egenskap av tjänstemän inom ramen för deras enskilda anställningsförhållande med parlamentet. Det är endast organisationen, i vilken sökandena är medlemmar, som har påverkats såvitt avser kommunikationen med dess medlemmar respektive parlamentets personal.
(se punkterna 38-41, 50 och 53–59)
Hänvisning till
Domstolen: 8 oktober 1974, Union syndicale m.fl. mot rådet, 175/73, punkterna 15 och 17; 11 maj 1989, Maurissen och Union syndicale mot revisionsrätten, 193/87 och 194/87; 10 januari 2006, kommissionen mot Alvarez Moreno, C‑373/04 P, punkt 42
Tribunalen: 31 mars 2003, Hecq mot kommissionen, T‑227/02, punkterna 15–17; 6 maj 2004, Hecq mot kommissionen, T‑34/03, punkt 58; 13 december 2012, Strack mot kommissionen, T‑199/11 P, punkt 127 och där angiven rättspraxis
Personaldomstolen: 6 maj 2009, Sergio m.fl. mot kommissionen, F‑137/07, punkterna 51, 52, 82, 83 och 116; 26 februari 2013, Labiri mot EESC, F‑124/10, punkt 56 och där angiven rättspraxis