PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)
den 2 juli 2009
Mål F-19/08
Kelly-Marie Bennett m.fl.
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Personalmål – Tillfälligt anställda – Avtal om tillsvidareanställning med uppsägningsklausul – Allmänt uttagningsprov – Upptagande till sakprövning – Rättsakt som går någon emot – Artiklarna 8 och 47 i anställningsvillkoren för övriga anställda – Motiveringsskyldighet – Omsorgsplikt – Principen om god förvaltningssed – Berättigade förväntningar – Icke-diskrimineringsprincipen – Språkkrav – Maktmissbruk – Principen om ärligt fullgörande av avtal”
Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Kelly-Marie Bennett och elva andra tillfälligt anställda vid harmoniseringsbyrån yrkat ogiltigförklaring av meddelande om uttagningsprov OHIM/AD/02/07 för att upprätta en förteckning över godkända sökande för rekrytering av en handläggare i lönegrad AD 6 inom området industriell äganderätt, vad gäller tre av de sökande, och meddelande om uttagningsprov OHIM/AST/02/07 för att upprätta en förteckning över godkända sökande för rekrytering av fyra assistenter i lönegrad AST 3 inom samma område, vad gäller de övriga sökandena (EUT C 300 A, s. 17 och 50, och, avseende rättelser av meddelandena om uttagningsprov, EUT C 67 A, 2008, s. 2 och 4), samt ersättning för den ideella skada som sökandena påstår sig ha lidit, beräknad till 25 000 euro per sökande.
Avgörande: Harmoniseringsbyrån förpliktas betala var och en av de sökande en summa på 2 000 euro i skadestånd. Talan ogillas i övrigt. Harmoniseringsbyrån ska stå för sina egna rättegångskostnader samt ersätta en fjärdedel av sökandenas rättegångskostnader. Sökandena ska bära tre fjärdedelar av sina egna rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Talan riktad mot ett beslut att neka tillträde uttagningsprov – Möjligheten att göra gällande oegentligheter som avser meddelandet om uttagningsprov
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1)
2. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Anställningsavtal för tillfälligt anställd
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2 )
3. Tjänstemän – Uttagningsprov – Uttagning på grundval av meriter och prov – Villkor för deltagande
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 27 första stycket)
4. Tjänstemän – Rekrytering – Förfaranden – Urval – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 27 och 29.1)
5. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Avtal om tillsvidareanställning med en uppsägningsklausul som är tillämplig endast för det fall den berörde inte tas upp i en förteckning över godkända sökande som upprättas vid slutet av ett allmänt uttagningsprov – Meddelande om uttagningsprov i vilket det förutses att ett antal tjänster ska tillsättas som är klart lägre än antalet nämnda avtal
6. Tjänstemän – Uttagningsprov – Villkor för deltagande – Likabehandling
7. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Principen om ärligt fullgörande av avtal
8. Tjänstemän – Talan – Förfarande – Administrationens skadeståndsansvar för fel i tjänsten sätts på spel
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.1)
1. 1. Såväl ett administrativt klagomål som den efterföljande talan ska, i enlighet med artiklarna 90.2 och 91.1 i tjänsteföreskrifterna, avse en rättsakt som går sökanden emot och som har bindande rättsverkningar, vilka på ett direkt och omedelbart sätt kan påverka sökandens intressen genom att klart förändra dennes rättsliga ställning.
Vad gäller meddelanden om uttagningsprov, har en sökande – med hänsyn till den speciella karaktären av uttagningsförfarandet som är en komplicerad administrativ process bestående av en följd beslut med nära samband – rätt att göra gällande oegentligheter som uppkommit under uttagningsprovets förlopp, inbegripet dem som har sitt ursprung i själva texten i meddelandet om uttagningsprovet, vid en talan riktad mot ett senare individuellt beslut, såsom ett beslut att neka tillträde till prov. Ett meddelande om uttagningsprov kan även, i undantagsfall, vara föremål för en talan om ogiltigförklaring, när det utgör ett beslut som går sökanden emot i den mening som avses i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, genom att villkor som ställs utesluter sökandens kandidatur.
(se punkterna 65 och 66)
Hänvisning till:
Domstolen 19 juni 1975, Küster mot parlamentet, 79/74, REG 1975, s. 725, punkterna 5–8; 8 mars 1988, Sergio m.fl. mot kommissionen, 64/86, 71/86–73/86 och 78/86, REG 1988, s. 1399, punkt 15; 11 augusti 1995, Kommissionen mot Noonan, C‑448/93 P, REG 1995, s. I‑2321, punkterna 17–19
Förstainstansrätten 16 september 1993, Noonan mot kommissionen, T‑60/92, REG 1993, s. II‑911, punkt 21; 7 september 2005, Krahl mot kommissionen, T‑358/03, REGP 2005, s. I‑A‑215 och II‑993, punkt 38
Personaldomstolen 28 juni 2006, Grünheid mot kommissionen, F‑101/05, REGP 2006, s. I‑A‑1‑55 och II‑A‑1‑199, punkt 33; 24 maj 2007, Lofaro mot kommissionen, F‑27/06 och F‑75/06, REGP 2007, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 57
2. Ett avtal om tillfällig anställning kan, även när det är undertecknat, bli föremål för ett klagomål, med hänsyn till att det kan gå den anställde emot.
(se punkt 96)
Hänvisning till:
Förstainstansrätten 11 juli 2002, Martínez Páramo m.fl. mot kommissionen, T‑137/99 och T‑18/00, REGP 2002, s. I‑A‑119 och II‑639, punkt 56; 15 oktober 2008, Potamianos mot kommissionen, T‑160/04, REGP 2008, s. I‑A‑2‑0000 och II‑A‑2‑0000, punkt 21, överklagad till domstolen, mål C‑561/08 P
3. Med hänsyn till ändamålet med varje uttagningsprov som är organiserat inom Europeiska gemenskaperna, vilket, såsom framgår av artikel 27 första stycket i tjänsteföreskrifterna, är att säkerställa att de tjänstemän som tjänstgör vid institutionen, liksom vid byråer, har högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet, framstår det på intet sätt som orimligt att i ett meddelande om uttagningsprov kräva att de sökande ska inneha examensbevis som styrker minst tre års universitetsstudier samt minst tre års yrkeserfarenhet i linje med befattningsbeskrivningen.
(se punkt 104)
4. Tillsättningsmyndigheten har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när den vid tillsättningen av en tjänst undersöker vilka sökande som har högsta möjliga kvalifikationer vad beträffar kompetens, integritet och prestationsförmåga. Det framgår klart genom användningen av uttrycket ”om man bör” i artikel 29.1 b i tjänsteföreskrifterna, att tillsättningsmyndigheten inte har en ovillkorlig skyldighet att anordna ett internt uttagningsprov inom institutionen, utan endast att i varje fall undersöka om en sådan åtgärd kan leda till att personer som motsvarar de krav som anges i artikel 27 i tjänsteföreskrifterna tillsätts. Administrationen är således inte skyldig att i angiven ordning följa de olika steg i förfarandet som räknas upp i artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna. Den kan gå från en fas till en annan, även om det inom ramen för den första finns tillgång till lämpliga sökande.
(se punkt 110)
Hänvisning till:
Domstolen 5 juni 2003, O’Hannrachain mot parlamentet, C‑121/01 P, REGP 2003, s. I‑5539, punkt 14
Förstainstansrätten 16 januari 2001, Chamier och O’Hannrachain mot parlamentet, T‑97/99 och T‑99/99, REGP 2001, s. I‑A‑1 och II‑1, punkt 33; 11 november 2003, Faita mot ESK, T‑248/02, REGP 2003, s. I‑A‑281 och II‑1365, punkt 45
5. Genom att föreslå ett stort antal anställda, som med framgång hade deltagit i interna urvalsförfaranden, ett anställningsavtal för tillfälligt anställda utan tidsbegränsning innehållandes en uppsägningsklausul som endast är tillämplig för det fall de berörda inte upptas i den förteckning över godkända sökande som upprättas vid uttagningsprovets slut, förbinder sig institutionen helt tydligt att varaktigt hålla kvar de berörda inom densamma på villkor att de är upptagna i förteckningen över godkända sökande. Genom att därefter begränsa det antal platser som ska tillsättas till några få och genom att begränsa antalet godkända sökande som upprättas vid de två uttagningsprovens slut, som för övrigt är allmänna, till det exakta antal tjänster som ska tillsättas, har institutionen radikalt och objektivt begränsat chansen för samtliga nämnda anställda, att undgå att uppsägningsklausulen tillämpas. Institutionen har följaktligen tömt sina avtalsenliga åtaganden gentemot institutionens tillfälligt anställda på en del av deras substans.
Detta konstaterande innebär emellertid inte att nämnda meddelanden om uttagningsprov ska ogiltigförklaras. I artikel 5 femte stycket i bilaga III till tjänsteföreskrifterna föreskrivs att den förteckning över godkända sökande som uttagningskommittén ska upprätta om möjligt ska innehålla minst dubbelt så många namn som antalet tjänster som ska tillsättas. Detta innebär endast en rekommendation till uttagningskommittén och den syftar till att underlätta tillsättningsmyndighetens beslut. I övrigt kan inte lagenligheten av ett meddelande om uttagningsprov, som är en åtgärd med allmän giltighet, vara beroende av innehållet i en avtalsklausul som binder de sökande i ett uttagningsprov i förhållande till administrationen, och inte heller av hur den sistnämnda har fullgjort nämnda klausuler.
(se punkterna 116, 117, 119 och 120)
Hänvisning till:
Domstolen 26 oktober 1978, Agneessens m.fl. mot kommissionen, 122/77, REG 1978, s. 2085, punkt 22
Förstainstansrätten 17 december 1997, Dricot m.fl. mot kommissionen, T‑159/95, REGP 1997, s. I‑A‑385 och II‑1035, punkt 67; 17 december 1997, Chiou mot kommissionen, T‑225/95, REGP 1997, s. I‑A‑423 och II‑1135, punkt 82; 23 januari 2003, Angioli mot kommissionen, T‑53/00, REGP 2003, s. I‑A‑13 och II‑73, punkt 103
6. Det kan i tjänstens intresse vara motiverat att kräva att de sökande till ett uttagningsprov har särskilda språkkunskaper avseende vissa av gemenskapernas språk, varvid den nivå på språkkunskaperna som kan krävas inom ramen för ett rekryteringsförfarande ska vara den som svarar mot tjänstens verkliga krav. Det är dessutom uppenbart att det skulle uppstå stora svårigheter i förvaltningen och vara ekonomiskt betungande för verksamheten inom en institution att ha system med fullständig språklig mångfald. Verksamheten vid unionens institutioner och organ kan således objektivt sett motivera ett begränsat urval av interna arbetsspråk, särskilt när det berörda organets tillgängliga resurser är begränsade.
Den omständigheten att ett eller flera av gemenskapens språk ges företräde i ett meddelande om uttagningsprov, och att de sökande som har åtminstone tillfredsställande kunskaper i något av dessa gynnas, innebär inte att likabehandlingsprincipen åsidosätt, då dels denna skillnad följer av varje sökandes individuella förhållanden, dels det inte har anförts någon omständighet som kastar tvivel över att de språkkunskaper som krävs för att utöva de utbjudna tjänsterna i meddelandet om uttagningsprov är relevanta.
(se punkterna 137, 138, 142 och 143)
Hänvisning till:
Domstolen, ovannämnda målet Küster mot parlamentet, punkterna 16 och 20; 29 oktober 1975, Küster mot parlamentet, 22/75, REG 1975, s. 1267, punkterna 13 och 17; 15 mars 2005, Spanien mot Eurojust, C‑160/03, REG 2005, s. I‑2077, punkt 47 i generaladvokaten M. Poiares Maduro förslag till avgörande
Förstainstansrätten 5 april 2005, Hendrickx mot rådet, T‑376/03, REGP 2005, s. I‑A‑83 och II‑379, punkt 26
7. Arbetsrelationen mellan Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och dess tillfälligt anställda regleras, även om den följer av avtal, av anställningsvillkoren för övriga anställda tillsammans med tjänsteföreskrifterna och omfattas således av den offentliga rätten. Det förhållandet att tillfälligt anställda omfattas av förvaltningsrättsliga gemenskapsbestämmelser utesluter emellertid inte att harmoniseringsbyrån, vid fullgörandet av vissa klausuler i anställningsavtalet för tillfälligt anställda som kompletterar dessa bestämmelser, ska iaktta principen att avtal ska fullgöras ärligt, vilket är en princip som är gemensam för en absolut majoritet av medlemsstaternas rättssystem.
Harmoniseringsbyrån har, genom att med sitt agerande hos många tillfälligt anställda ha vidmakthållit en tillräckligt påtaglig förhoppning om en stabil arbetssituation, erbjuda dem ett icke tidsbegränsat kontrakt innehållande en uppsägningsklausul som endast blir tillämplig om vederbörande inte tas upp i förteckning över godkända sökande vid ett allmänt uttagningsprov, och därefter begränsa antalet tjänster som ska tillsättas till några få, gjort sig skyldig till ett fel i tjänsten som kan medföra att den ådrar sig inomobligatoriskt skadeståndsansvar.
Sådana anställda lider en ideell skada. Även om de med framgång genomgått de interna urvalsprov som gjort det möjligt för dem att få ett avtal med obestämd varaktighet i väntan på att kunna delta i ett allmänt uttagningsprov, lider de denna ideella skada som en följd av en känsla av att ha blivit lurade avseende de verkliga karriärmöjligheterna.
(se punkterna 163-165)
Hänvisning till:
Domstolen 15 juli 1960, von Lachmüller m.fl. mot kommissionen, 43/59, 45/59 och 48/89, REG 1960. s. 933, 956
8. För att den berörde ska kunna göra gällande administrationens ansvar för fel i tjänsten inom ramen för fullgörandet av ett avtalsmässigt åtagande på grundval av dennes anställningsavtal som tillfälligt anställd, måste vederbörande i enlighet med bestämmelserna följa det administrativa förfarande som ska inledas med en begäran om skadestånd, i enlighet med artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna.
Om så inte skett kan vederbörandes yrkande om skadestånd inte tas upp till sakprövning.
Föremålet för talan och särdragen hos en tvist som bland annat innefattar ett behov av att klargöra förhållandet mellan olika kontraktsklausuler, vilka är åtgärder med individuell giltighet, och det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, vilket är en åtgärd med allmän giltighet, gör emellertid frågan om upptagande till sakprövning särskilt svår. En sökande kan därför inte kritiseras för att ha inkommit med klagomål mot nämnda meddelande om uttagningsprov, tillsammans med krav på ersättning för den ideella skada han påstår sig ha lidit. Det fel som har begåtts i detta avseende är ursäktligt och det skulle strida mot god rättsskipning att tvinga sökanden att inleda en ny administrativ och, eventuellt, rättslig omgång för att få ersättning för sin ideella skada.
(se punkterna 167-169)