Talan väckt den 14 september 2010 - Ungern mot kommissionen

(Mål T-407/10)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Republiken Ungern (ombud: M. Fehér och K. Szíjjártó)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara artikel 1.3 och 1.4 i bilaga 2 till kommissionens beslut K(2010) 4593 av den 8 juli 2010 om det större projektet "Ombyggnad av järnvägslinjen Budapest-Kelenföld - Székesfehérvár - Boba Etapp I, Fas 1", som ingår i det operativa programmet "Transporter" för strukturstöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden och sammanhållningsfonden, i den del det i nämnda bestämmelser föreskrivs det maximala belopp på vilket man får tillämpa medfinansieringskvoten på så sätt att utgifter i form av mervärdesskatt inte ingår bland stödberättigade utgifter,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 4593 av den 8 juli 2010 om det större projektet "Ombyggnad av järnvägslinjen Budapest-Kelenföld - Székesfehérvár - Boba Etapp I, Fas 1", som ingår i det operativa programmet "Transporter" för strukturstöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden och sammanhållningsfonden inom ramen för konvergensmålet. I detta beslut godkände kommissionen betalning av ett stöd till detta projekt med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden och sammanhållningsfonden. Vidare ansåg kommissionen att utgifter för återbetalningsbar mervärdesskatt inte kunde räknas in i det maximala belopp på vilket kvoten för prioriterad medfinansiering av det operativa programmet tillämpas vad avser nämnda projekt.

Sökanden gör gällande att kommissionen antog det angripna beslutet i strid med tillämpliga unionsrättsliga bestämmelser, särskilt artikel 56.4 i förordning (EG) nr 1083/2006¹ och artikel 3 i förordning (EG) nr 1084/2006.²

Sökanden anser att det framgår klart av artikel 3 e i förordning nr 1084/2006 att utgifter i form av återbetalningsbar mervärdesskatt inte kan ge rätt till stöd från sammanhållningsfonden. Enligt sökanden innebär denna bestämmelse otvivelaktigt att stöd omvänt ska ges för mervärdesskatt som inte är återbetalningsbar. Följaktligen, och med hänsyn till att det större projektets förmånstagare, till vilken det angripna beslutet härför sig (Nemzeti Infrastruktúra Fejlesztő Zrt.), enligt unionsrättslig och nationell mervärdesskattelagstiftning inte är skattskyldig, vilket innebär att den inte kan begära återbetalning av betald mervärdesskatt, borde kommissionen inte ha uteslutit möjligheten till stöd för utgifter av detta slag.

Kommissionen har behandlat sådana utgifter som i förordning 1084/2006 inte upptas bland utgifter för vilka rätt till stöd saknas såsom icke stödberättigade utgifter och som enligt motsvarande nationell lagstiftning uttryckligen är stödberättigade. Nämnda institution har således genom det angripna beslutet berövat medlemsstaterna den behörighet som de har enligt artikel 56.4 i förordning nr 1083/2006.

Sökanden påstår även att kommissionens kriterium, enligt vilket den mervärdesskatt som förmånstagaren har betalat är "återbetalningsbar" genom den mervärdesskatt som den som driver den infrastruktur som förmånstagaren har byggt får in genom de avgifter som den uppbär, utgör en mycket vid tolkning av begreppet återbetalningsbar mervärdesskatt i artikel 3 e i förordning nr 1084/2006, att kommissionen inte kan gömma sig bakom ordalydelsen i denna bestämmelse och att den strider mot den unionsrättsliga mervärdesskattelagstiftningen. Enligt sökanden är den förmånstagare som utför konstruktionen och de enheter som driver infrastrukturen oberoende från varandra och har bara ett indirekt förhållande i enlighet med vad som föreskrivs i relevanta lagbestämmelser, och alltså inte genom handelstransaktioner. I detta sammanhang anför sökanden att förmånstagaren slutligt och definitivt blir tvungen att bära mervärdesskattekostnaden.

Slutligen anser sökanden att varken förordning nr 1083/2006 eller förordning nr 1084/2006 medger en tolkning enligt vilken kommissionen kan grunda sitt beslut angående stödberättigade utgifter, inbegripet stödberättigade mervärdesskatteutgifter, på den omständigheten att medlemsstaten kunde ha valt en annan rättslig lösning med avseende på projektets utveckling och driften av infrastrukturen. Organisationen av driften av infrastrukturer och därmed sammanhängande offentliga tjänster omfattas huvudsakligen av medlemsstaternas behörighet. Sökanden anser också att kommissionen, under förutsättning att de villkor som uppställts i unionslagstiftningen är uppfyllda, måste godta medlemstatens val och de konsekvenser som, med avseende på kvalificeringen av stödberättigade utgifter, följer av villkoret eller frånvaron villkoret att förmånstagaren måste vara skattskyldig till mervärdesskatt.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, s. 25).

² - Rådets förordning (EG) nr 1084/2006 av den 11 juli 2006 om inrättande av Sammanhållningsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1164/94 (EUT L 210, s. 79).