Language of document :

Talan väckt den 30 januari 2024 – Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-69/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Norris och E. Schmidt)

Svarande: Irland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Republiken Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 20 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU1 genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser,

förplikta Republiken Irland att till kommissionen betala ett schablonbelopp motsvarande det högre av följande belopp: i) ett dagligt belopp på 3300 euro multiplicerat med det antal dagar som överträdelsen har pågått mellan dagen efter det att den tidsfrist för införlivande som föreskrivs i direktivet löpte ut och dagen då överträdelsen upphör eller, om överträdelsen inte upphör, dagen då domen enligt artikel 260.3 FEUF meddelas, eller ii) ett minimischablonbelopp på 1 540 000 euro,

för det fall medlemsstatens underlåtenhet att fullgöra de skyldigheter som det hänvisas till i första strecksatsen fortsätter till den dag då dom meddelas i förevarande mål, förplikta Republiken Irland att till kommissionen betala vite med ett belopp om 14 850 euro per dag från den dag då domen meddelas i förevarande mål till den dag då skyldigheterna enligt direktiv (EU) 2019/1158 fullgörs, och

förplikta Republiken Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för att införliva direktivet löpte ut den 2 augusti 2022.

Direktivet om balans mellan arbete och privatliv syftar till att förstärka det unionsrättsliga ramverket och att främja jämställdhet genom att säkerställa minimikrav avseende pappaledighet, föräldraledighet och ledighet för anhörigvårdare, samt avseende flexibla arbetsformer för arbetstagare som är föräldrar eller anhörigvårdare. Enligt artikel 20.1 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv är medlemsstaterna skyldiga att införa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 2 augusti 2022. Medlemsstaterna är också skyldiga att informera kommissionen om de lagbestämmelser som antagits och förklara hur dessa motsvarar bestämmelserna i direktivet.

Kommissionen gör gällande att Republiken Irland inte har fullgjort denna skyldighet. Den 21 september 2022 skickade kommissionen således en formell underrättelse till Republiken Irland. Republiken Irland svarade på denna formella underrättelse genom skrivelser av den 22 november 2022 och förklarade att förseningen med att införliva direktiv (EU) 2019/1158 berodde på den omständigheten att den nödvändiga lagstiftningen för att införliva Republiken Irlands skyldigheter enligt direktivet genomgick det nationella lagstiftningsförfarandet.

Kommissionen vidhåller att den skickade ett motiverat yttrande till Republiken Irland den 19 april 2023. Republiken Irland svarade på detta genom skrivelse av den 19 juni 2023, vari den erkände att den inte fullt ut hade införlivat direktivet och att arbete ”pågick”. I vidare korrespondens från Republiken Irland, daterad den 24 juli 2023 och den 13 november 2023, uttryckte Republiken Irland att den beklagade att direktivet ännu inte hade införlivats fullt ut. Framförallt har lagstiftningen om rätten till flexibelt arbete enligt artikel 9 i direktivet ännu inte trätt i kraft enligt nationell rätt. Republiken Irland angav att arbetet fortsätter.

Kommissionen gör gällande att Republiken Irland har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 20 i direktiv (EU) 2019/1158 att anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 2 augusti 2022 och att omedelbart underrätta kommissionen därom. Kommissionen vidhåller att villkoren för att tillämpa artikel 260.3 FEUF således är uppfyllda.

Kommissionen menar därför att Republiken Irland ska förpliktas att betala ett schablonbelopp samt vite enligt artikel 260.3 FEUF, och begär belopp som beräknats i enlighet med kommissionens meddelande om ekonomiska sanktioner i överträdelseförfaranden.1

____________

1 EUT L 188, 2019, s. 79.

1 EUT C 2, 2023, s. 1.