DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)
den 11 april 2024 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier – Förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach-förordningen) – Artikel 2.1 b – Tillämpningsområde – Artikel 3 leden 10 och 11 – Begreppen import och importör – Artikel 6 – Registreringsplikt – Person som tagit på sig registreringsansvaret – Förordning (EU) nr 952/2013 – Europeiska unionens tullkodex – Tullager”
I mål C‑654/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlaanderen, afdeling Gent (Förstainstansdomstolen för Östflandern, Gentavdelningen, Belgien) genom beslut av den 17 oktober 2022, som inkom till domstolen den 19 oktober 2022, i målet
FOD Volksgezondheid, Veiligheid van de voedselketen & Leefmilieu
mot
Triferto Belgium NV,
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna O. Spineanu-Matei, J.-C. Bonichot, S. Rodin (referent) och L.S. Rossi,
generaladvokat: J. Kokott,
justitiesekreterare: handläggaren A. Lamote,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 oktober 2023,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Triferto Belgium NV, genom E. Vermeulen, advocaat, och SA Gawronski, advocate,
– Belgiens regering, genom S. Baeyens, P. Cottin och C. Pochet, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av M. Rysman, avocate,
– Europeiska kommissionen, genom E. Mathieu, K. Mifsud-Bonnici, F. Moro och G. Wils, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 16 november 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2.1 b, 3 leden 10 och 11 och 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1, och rättelse i EUT L 136, 2007, s. 3), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 (EUT L 353, 2008, s. 1) (nedan kallad Reach-förordningen).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan FOD Volksgezondheid, Veiligheid van de voedselketen & Leefmilieu (den federala myndigheten för folkhälsa, livsmedelssäkerhet och miljö, Belgien) (nedan kallad FOD Volksgezondheid) och Triferto Belgium NV (nedan kallat Triferto), med säte i Gent (Belgien), angående en straffavgift som sistnämnda bolag ålagts för att ha åsidosatt den skyldighet att registrera ämnen som föreskrivs i artikel 6.1 i Reach-förordningen.
Tillämpliga bestämmelser
Reach-förordningen
3 Skälen 10, 16, 17 och 19 i Reach-förordningen har följande lydelse:
”(10) Ämnen som är föremål för tullövervakning och som är i tillfällig förvaring, i frizoner eller frilager för att återexporteras, eller som transiteras, används inte i den mening som avses i denna förordning och bör därför inte heller omfattas av förordningens tillämpningsområde. Transport av farliga ämnen och blandningar på järnväg, landsväg, inre vattenvägar, med fartyg eller flyg bör också undantas från dess tillämpningsområde, eftersom särskild lagstiftning redan tillämpas på sådan transport.
…
(16) I denna förordning fastställs särskilda ansvarsområden och skyldigheter för tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av ämnen som sådana, i blandningar och i varor. Denna förordning grundas på principen att industrin bör tillverka, importera eller använda ämnen eller släppa ut dem på marknaden med sådan ansvarskänsla och sådan försiktighet som kan krävas för att se till att människors hälsa och miljön under rimligen förutsebara förhållanden inte påverkas negativt.
(17) All tillgänglig och relevant information om ämnen som sådana, i blandningar och i varor bör samlas in och användas för att kunna identifiera farliga egenskaper, och rekommendationer om riskhanteringsåtgärder bör systematiskt vidarebefordras genom distributionskedjan i den utsträckning det rimligen kan behövas för att förhindra skadliga hälso- och miljöeffekter. …
…
(19) Tillverkare och importörer bör därför i registreringsbestämmelserna åläggas att ta fram data om de ämnen som de tillverkar eller importerar, att använda dessa data för att bedöma riskerna i samband med dessa ämnen och att utarbeta och rekommendera lämpliga riskhanteringsåtgärder. För att sörja för att de verkligen fullgör dessa skyldigheter och för att garantera öppenhet, bör de vid registreringen lämna in ett registreringsunderlag som omfattar all denna information till [Europeiska] kemikaliemyndigheten [(Echa)]. Registrerade ämnen bör få saluföras på den inre marknaden.”
4 Artikel 1 i förordningen har rubriken ”Syfte och tillämpningsområde”. I punkt 1 i denna artikel anges följande:
”Syftet med denna förordning är att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, inbegripet främjande av alternativa metoder för att bedöma hur farliga ämnen är, samt att ämnen fritt kan cirkulera på den inre marknaden samtidigt som konkurrenskraft och innovation förbättras.”
5 Artikel 2 i förordningen har rubriken ”Tillämpning”. I punkt 1 b i denna artikel föreskrivs följande:
”Denna förordning skall inte tillämpas på
…
b) ämnen – som sådana eller ingående i en blandning eller vara – som är föremål för tullövervakning, förutsatt att de inte genomgår någon behandling eller bearbetning, och som befinner sig i tillfällig förvaring, i frizoner eller frilager för att återexporteras eller i transitering”.
6 Artikel 3 i samma förordning har rubriken ”Definitioner”. I leden 10–14 och 24 i denna artikel anges följande:
”I denna förordning gäller följande definitioner:
…
10) import: fysisk införsel till gemenskapens tullområde.
11) importör: en fysisk eller juridisk person som är etablerad i gemenskapen och ansvarar för import.
12) utsläppande på marknaden: leverans eller tillhandahållande till tredje part, mot betalning eller kostnadsfritt. Import skall anses innebära utsläppande på marknaden.
13) nedströmsanvändare: en fysisk eller juridisk person, annan än tillverkaren eller importören, som är etablerad i gemenskapen och använder ett ämne – antingen som sådant eller ingående i en blandning – i sin industriella eller professionella verksamhet. …
14) distributör: en fysisk eller juridisk person som … är etablerad i gemenskapen, även en återförsäljare, och som endast lagrar och släpper ut ett ämne på marknaden – antingen som sådant eller ingående i en blandning – för en tredje parts räkning.
…
24) användning: bearbetning, formulering, konsumtion, lagring, förvaring, behandling, påfyllning av behållare, överföring från en behållare till en annan, blandning, produktion av en vara eller annat utnyttjande.”
7 Artikel 5 i Reach-förordningen, med rubriken ”Inga data, ingen marknad”, har följande lydelse:
”För att få tillverkas eller släppas ut på marknaden i gemenskapen skall ämnen som sådana eller ingående i blandningar eller varor, om inte annat följer av artiklarna 6, 7, 21 och 23, först registreras i enlighet med gällande bestämmelser i denna avdelning om så erfordras.”
8 Artikel 6 i förordningen har rubriken ”Allmän registreringsplikt för ämnen som sådana eller ingående i blandningar”. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:
”Såvida det inte föreskrivs något annat i denna förordning, skall varje tillverkare eller importör av ett ämne, som sådant eller ingående i en eller flera blandningar, i mängder på minst 1 ton per år lämna in en registreringsanmälan till [Echa].”
9 I artikel 10 i förordningen, med rubriken ”Information som skall lämnas vid allmän registrering”, föreskrivs följande:
”Om registrering krävs enligt artikel 6 eller artikel 7.1 eller 7.5 skall registreringsunderlaget omfatta följande information:
a) Teknisk dokumentation med
…
…
b) En kemikaliesäkerhetsrapport när så krävs enligt artikel 14, i det format som anges i bilaga I. De relevanta avsnitten i denna rapport får om registranten så finner lämpligt innehålla relevanta användnings- och exponeringskategorier.”
10 Artikel 21 i Reach-förordningen har rubriken ”Tillverkning och import av ämnen”. I punkt 1 första stycket i den artikeln föreskrivs följande:
”Registranten får börja eller fortsätta att tillverka eller importera ett ämne eller att producera eller importera en vara, om [Echa] inte inom tre veckor från inlämningsdatumet i enlighet med artikel 20.2 har angett att det föreligger hinder för detta; detta skall dock inte påverka tillämpningen av artikel 27.8.”
11 Artikel 22 i förordningen har rubriken ”Ytterligare skyldigheter för registranter”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:
”Efter registreringen skall registranterna på eget initiativ svara för att utan onödigt dröjsmål uppdatera sin registrering med relevant ny information och lämna in den till [Echa] i följande fall:
…”
Tullkodexen
12 Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) (nedan kallad tullkodexen) har rubriken ”Definitioner”. I leden 3, 11 och 17 i denna artikel föreskrivs följande:
”I denna kodex gäller följande definitioner:
…
3) tullkontroller: särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndigheterna för att säkerställa efterlevnad av tullagstiftningen och annan lagstiftning om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning av varor som befordras mellan unionens tullområde och länder eller territorier som är belägna utanför det området, och om förekomst och befordran inom unionens tullområde av icke-unionsvaror och varor som omfattas av förfarandet för slutanvändning.
…
11) deklaration för tillfällig lagring: den handling genom vilken en person anger, i föreskriven form och på föreskrivet sätt, att varor lagras tillfälligt.
…
17) tillfällig lagring: den situation där icke-unionsvaror tillfälligt lagras under tullövervakning under perioden från det att varornas ankomst har anmälts till tullen till dess att varorna har hänförts till ett tullförfarande eller återexport[eras].”
13 Förfarandet för tillfällig lagring av varor regleras i artiklarna 144–152 i tullkodexen, vilka återfinns i avsnitt 3 i kapitel 2 i avdelning IV i tullkodexen. Enligt detta förfarande ska varor som inte kommer från Europeiska unionen (nedan kallade icke-unionsvaror) vara i tillfällig lagring från den tidpunkt varorna anmäls till tullen. Varorna får fortsätta att omfattas av detta förfarande under högst 90 dagar.
14 Tullförfarandet för transitering regleras i artiklarna 226–236 i tullkodexen, vilka ingår i avsnitt 1 i kapitel 2 i avdelning VII i tullkodexen, och omfattar för det första förfarandet för extern transitering, som möjliggör befordran av icke-unionsvaror från en plats till en annan inom unionens tullområde utan att varorna omfattas av importtullar, andra avgifter eller handelspolitiska åtgärder. Det omfattar för det andra förfarandet för intern transitering, som möjliggör befordran av unionsvaror från en plats till en annan inom detta tullområde, varvid varorna får passera genom ett land eller territorium utanför nämnda tullområde utan att varornas tullstatus förändras.
15 Tullagerförfarandet regleras i artiklarna 240–242 i tullkodexen, vilka återfinns i avsnitt 2 i kapitel 3 i avdelning VII i tullkodexen. Detta förfarande gör det möjligt att lagra icke-unionsvaror i lokaler eller på annan plats som godkänts för detta förfarande av tullmyndigheterna och som är föremål för tullövervakning, så kallade tullager. Tullagren får användas av vilken person som helst för lagring av varor i tullager (allmänt tullager), eller för lagring av varor av en innehavare av ett tillstånd till tullagerförfarandet (privat tullager).
16 Avsnitt 3 i kapitel 3 i avdelning VII i tullkodexen innehåller artiklarna 243–249, vilka rör tullförfarandet för frizoner, till vilket varor hänförs för vilka bland annat importtullar och andra avgifter tillfälligt inte behöver betalas.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
17 År 2019 beställde Triferto mer än ett ton urea från Dreymoor Fertilizers Overseas PTE LTD med säte i Singapore. Varan kom från ett tredjeland och den avtalade leveransorten var Gent. På uppdrag av det sistnämnda bolaget förde Belor-Eurofert Gmbh (nedan kallat Belor), med säte i Bamberg (Tyskland), fysiskt in det ureaparti som är aktuellt i det nationella målet till unionen och lagrade partiet i ett tullager i Gent. Belor hade dessförinnan uppgett sig vara importör i den mening som avses i artikel 6.1 i Reach-förordningen och lämnat in en registreringsanmälan till Echa avseende den urea som är aktuell i det nationella målet samt gett in en tulldeklaration för denna vara.
18 Efter en kontroll avseende överensstämmelsen med Reach-förordningen, vilken utfördes den 11 februari 2020, fann FOD Volksgezondheid att det var Triferto och inte Belor som skulle betraktas som importör i den mening som avses i artikel 6 jämförd med artikel 3 i Reach-förordningen. FOD Volksgezondheid ansåg att det ankom på Triferto att göra en registreringsanmälan avseende den urea som är i fråga i det nationella målet, och påförde därför bolaget en straffavgift på 32 856 euro.
19 Genom en gemensam ansökan som inkom den 10 februari 2022 väckte Triferto och FOD Volksgezondheid talan vid Rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlaanderen, afdeling Gent (Förstainstansdomstolen för Östflandern, Gentavdelningen, Belgien), som är den domstol som hänskjutit frågor i målet.
20 Den hänskjutande domstolen har erinrat om de relevanta bestämmelserna i unionsrätten och förklarat att den önskar få klarhet i hur begreppet importör i artikel 3 led 11 i Reach-förordningen ska tolkas, eftersom detta begrepp enligt den hänskjutande domstolen är av avgörande betydelse för en korrekt tillämpning av artikel 6.1 i denna förordning.
21 Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i hur artikel 2.1 b i nämnda förordning ska tolkas. Enligt denna bestämmelse ska förordningen inte tillämpas på ämnen – som sådana eller ingående i en blandning eller vara – som är föremål för tullövervakning, förutsatt att de inte genomgår någon behandling eller bearbetning, och som befinner sig i tillfällig lagring, i frizoner eller frilager för att återexporteras, eller i transitering.
22 Den hänskjutande domstolen har angett att begreppet importör i Reach-förordningen enligt FOD Volksgezondheid ska tolkas så, att det avser den person som köpt ett ämne direkt i ett tredjeland och inte den person som fysiskt fört in och/eller transporterat ämnet till unionen. FOD Volksgezondheid har i detta avseende grundat sig på uppgifter på Echas webbplats.
23 Den hänskjutande domstolen har påpekat att Triferto däremot har gjort gällande att det företag som ansvarar för den fysiska införseln av ämnet i fråga ska anses vara importör av ämnet, oberoende av vem som har köpt det. Bolaget har även hävdat att det är tillåtet för de berörda företagen att komma överens om antingen att det företag som avger tulldeklarationen ska anses som importör av varan i den mening som avses i Reach-förordningen och således är den som ansvarar för att varan registreras hos Echa, eller att det slutliga ansvaret för importen ska åvila ett annat företag än avsändaren eller logistikleverantören, i vilket fall detta företag ska anses som importör av varan i den mening som avses i denna förordning. Triferto grundade sig i detta avseende på ett faktablad om den nämnda förordningen och om vem som ska anses som importör, vilket de nederländska myndigheterna hade publicerat på internet.
24 Mot denna bakgrund beslutade Rechtbank van eerste aanleg Oost-Vlaanderen afdeling Gent (Förstainstansdomstolen för Östflandern, Gentavdelningen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Ska artiklarna 6.1 och 3 leden 10 och 11 i Reach-förordningen tolkas så, att registreringsplikten åvilar den som beställer eller köper ett ämne från en tillverkare som är etablerad utanför unionen, även om samtliga formaliteter avseende den fysiska införseln av detta ämne till Europeiska unionens tullområde faktiskt fullgörs av en tredje part, vilken även uttryckligen bekräftat sitt ansvar i det avseendet?
Har det någon betydelse för svaret på föregående fråga huruvida den beställda eller köpta mängden av nämnda vara endast utgör en del (dock mer än ett ton) av ett större parti av samma ämne som härrör från samma tillverkare, vilken är etablerad utanför unionen, och som av nämnda tredje part fysiskt förs in till unionens tullområde för att lagras i ett tullager där?
2) Ska artikel 2.1 b i Reach-förordningen tolkas så, att även ett ämne som lagras i ett tullager (genom att det hänförts till förfarandet J, kod 71 00 i fält 37 i det administrativa enhetsdokumentet) är undantaget från tillämpningsområdet för Reach-förordningen fram till dess att det i ett senare skede lämnar det förfarandet och hänförs till ett annat tullförfarande (till exempel övergång till fri omsättning)?
Om så är fallet, ska artiklarna 6.1 och 3 leden 10 och 11 i Reach-förordningen då tolkas så, att registreringsplikten i en sådan situation åvilar den som har köpt ämnet direkt utanför unionen och som begär leverans härav (utan att dessförinnan fysiskt ha fört in ämnet till unionens tullområde), även om ämnet redan har registrerats av en tredje part som fysiskt har fört in ämnet till unionens tullområde vid en tidigare tidpunkt?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den andra frågans första del
25 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågans första del, som ska prövas först, för att få klarhet i huruvida artikel 2.1 b i Reach-förordningen ska tolkas så, att det undantag från förordningens tillämpningsområde som föreskrivs i denna bestämmelse endast är tillämpligt på ämnen – som sådana eller ingående i blandningar eller varor – som är föremål för tullövervakning och som inte genomgår någon behandling eller bearbetning, när dessa ämnen befinner sig i någon av de situationer som uttryckligen anges i nämnda bestämmelse.
26 Enligt artikel 2.1 b i Reach-förordningen ska förordningen inte tillämpas på ämnen ”som är föremål för tullövervakning, förutsatt att de inte genomgår någon behandling eller bearbetning, och som befinner sig i tillfällig lagring, i frizoner eller frilager för att återexporteras eller i transitering”.
27 Härav följer att Reach-förordningen inte är tillämplig på ämnen som anmäls till tullen beträffande vilka två villkor är uppfyllda, nämligen att dessa ämnen inte genomgår någon behandling eller bearbetning och att de befinner sig i någon av de situationer som avses i denna bestämmelse.
28 I förevarande fall framgår det av den hänskjutande domstolens precisering i den andra frågan att det ämne som är aktuellt i det nationella målet blev föremål för en tullkontroll vid vilken det hänfördes till förfarandet J, kod 71 00 i fält 37 i det administrativa enhetsdokumentet. Denna kod betyder att ämnet hänfördes till tullagerförfarandet (71) och att det inte varit föremål för något tullförfarande tidigare (00).
29 Såsom har påpekats i punkt 27 ovan krävs emellertid, för att det undantag från Reach-förordningens tillämpningsområde som föreskrivs i artikel 2.1 b i denna förordning ska vara tillämpligt, bland annat att ämnet i fråga befinner sig i en av de situationer som avses i denna bestämmelse, det vill säga tillfällig lagring, i en frizon eller ett frilager för att återexporteras, eller i transitering.
30 Eftersom tullagerförfarandet inte är en av dessa situationer, ska det anses att den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida tullagerförfarandet, som omfattas av artiklarna 240–242 i tullkodexen, vilka återfinns i avsnitt 2 i kapitel 3 i avdelning VII i tullkodexen, likväl kan likställas med en av dessa situationer vid bedömningen av vad som omfattas av Reach-förordningens tillämpningsområde.
31 För det första, vad gäller tillfällig lagring, konstaterar domstolen att denna situation omfattas av artikel 5 leden 11 och 17 i tullkodexen och regleras i artiklarna 144–152 i denna, vilka ingår i avsnitt 3 i kapitel 2 i avdelning IV i tullkodexen. Såsom generaladvokaten har påpekat, i punkt 34 i sitt förslag till avgörande, rör det sig om en situation som är ett alternativ till hänförandet till ett tullförfarande, och således även till lagring i tullager, vilket innebär att det sistnämnda förfarandet inte kan likställas med tillfällig lagring.
32 För det andra, vad gäller förfarandet för placering av varor i en frizon, vilket nämns i artikel 2.1 b i Reach-förordningen, konstaterar domstolen att även om detta förfarande, i likhet med tullagerförfarandet, omfattas av de lagerförfaranden som avses i kapitel 3 i avdelning VII i tullkodexen, regleras det emellertid av ett annat avsnitt i detta kapitel, nämligen avsnitt 3, som innehåller artiklarna 243–249 i tullkodexen. Såsom generaladvokaten har påpekat, i punkt 35 i sitt förslag till avgörande, är dessa två tullförfaranden därför ömsesidigt uteslutande.
33 För det tredje, vad gäller förfarandet avseende frilager, som även det nämns i artikel 2.1 b i Reach-förordningen, räcker det att påpeka, såsom generaladvokaten har gjort, i punkt 36 i sitt förslag till avgörande, att detta förfarande inte längre föreskrevs i tullkodexen vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet.
34 För det fjärde och sista utgör transiteringsförfarandet, såsom generaladvokaten har påpekat, i punkt 38 i sitt förslag till avgörande, ett särskilt tullförfarande, som skiljer sig från lagringsförfarandena, vilket omfattas av kapitel 2 i avdelning VII i tullkodexen och vilket därför inte heller kan likställas med tullagerförfarandet.
35 Av detta följer att tullagerförfarandet är ett särskilt tullförfarande som inte kan likställas med någon av de situationer som räknas upp i artikel 2.1 b i Reach-förordningen.
36 Eftersom denna bestämmelse inte är tillämplig på ämnen som omfattas av tullagerförfarandet, omfattas dessa ämnen följaktligen av tillämpningsområdet för Reach-förordningen, och de ska därför anses vara importerade, i den mening som avses i artikel 3 led 10 i denna förordning, från och med den tidpunkt då de fysiskt införts till unionens tullområde för första gången.
37 Slutsatsen i punkt 35 ovan har stöd i målen med Reach-förordningen och i regeln ”Inga data, ingen marknad” i artikel 5 i denna förordning.
38 Enligt artikel 1.1 i Reach-förordningen syftar förordningen till ”att garantera en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, inbegripet främjande av alternativa metoder för att bedöma hur farliga ämnen är, samt att ämnen fritt kan cirkulera på den inre marknaden samtidigt som konkurrenskraft och innovation förbättras”. Vidare förbjuds i artikel 5 i denna förordning i princip utsläppande på marknaden av ett ämne som inte har registrerats i enlighet med de relevanta bestämmelserna i nämnda förordning, om så erfordras. Enligt artikel 3 led 12 i samma förordning ska import likställas med utsläppande på marknaden.
39 Enligt domstolens praxis syftar Reach-förordningen inte till att reglera export av ämnen, utan fastställer ett regelverk som är tillämpligt på tillverkare, importörer och nedströmsanvändare när de tillverkar, importerar, släpper ut på marknaden eller använder ämnen, för att säkerställa den fria rörligheten för varor och en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön på den inre marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 april 2017, Pinckernelle, C‑535/15, EU:C:2017:315, punkt 43). Under förutsättning att villkoret i artikel 2.1 b i denna förordning om att behandling och bearbetning inte får ske är uppfyllt, ska det, såsom framgår av skäl 10 i förordningen, anses att ämnen som befinner sig i någon av de situationer som avses i denna bestämmelse inte används i unionen i detta skede. Det undantag från tillämpningsområdet som föreskrivs i denna bestämmelse grundar sig således på den omständigheten att det är föga sannolikt att de risker som dessa ämnen är förenade med förverkligas inom unionen.
40 Den andra frågans första del ska följaktligen besvaras enligt följande. Artikel 2.1 b i Reach-förordningen ska följaktligen tolkas så, att det undantag från förordningens tillämpningsområde som föreskrivs i denna bestämmelse endast är tillämpligt på ämnen – som sådana eller ingående i blandningar eller varor – som är föremål för tullövervakning och som inte genomgår någon behandling eller bearbetning, när dessa ämnen befinner sig i någon av de situationer som uttryckligen anges i nämnda bestämmelse.
41 Med hänsyn till svaret på den andra frågans första del saknas anledning att besvara denna frågas andra del.
Den första frågan
42 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3 leden 10 och 11 och artikel 6 i Reach-förordningen ska tolkas så, att den som köper minst ett ton per år av ett ämne som importeras till unionen och som omfattas av förordningens tillämpningsområde inte är skyldig att själv lämna in registreringsanmälan för detta ämne, när en annan person som är etablerad i unionen har tagit på sig ansvaret för importen av ämnet till unionen.
43 Enligt artikel 6.1 i Reach-förordningen är den som importerar ett ämne i mängder på minst ett ton per år skyldig att lämna in en registreringsanmälan till Echa.
44 Det framgår av ordalydelsen i artikel 3 leden 10 och 11 i Reach-förordningen att med ”import” avses, vid tillämpningen av denna förordning, ”fysisk införsel [av ett ämne] till [unionens] tullområde” och att en ”importör” är ”en fysisk eller juridisk person som är etablerad i [unionen] och ansvarar för import”.
45 Såsom generaladvokaten har påpekat, i punkterna 48 och 49 i sitt förslag till avgörande, kan det visserligen inte uteslutas att flera fysiska eller juridiska personer som är etablerade i unionen kan ges ett ansvar för den fysiska införseln av ämnen till unionens tullområde. Denna omständighet kan emellertid inte föranleda att artikel 3 led 11 och artikel 6 i Reach-förordningen ska tolkas så, att var och en av dessa personer måste lämna in en registreringsanmälan för dessa ämnen.
46 Dessa bestämmelser syftar visserligen, jämförda med skäl 17 i förordningen, till att all tillgänglig relevant information om de ämnen som omfattas av förordningen ska samlas in och användas för att kunna identifiera farliga egenskaper hos dessa ämnen. Tillverkning i eller import till unionen av mängder på ett ton eller mer per år av ett sådant ämne ska därför registreras. För att detta mål ska uppnås är det emellertid inte nödvändigt att flera personer som kan kvalificeras som importörer lämnar in en registreringsanmälan för de aktuella ämnena med avseende på en och samma import. Under förutsättning att registreringsanmälan är fullständig, är det tillräckligt att endast en av dessa personer uppfyller den skyldighet som följer av artikel 6.1 i nämnda förordning.
47 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att endast bolagen Belor och Triferto kan omfattas av begreppet importör i artikel 3 led 11 i Reach-förordningen.
48 Även om Echas registreringsvägledning, enligt vilken importören ska bestämmas på grundval av omständigheterna i varje enskilt fall, kan vara till viss nytta i praktiken genom att den ger upplysningar som gör det möjligt att fastställa vem som ” ansvarar för import[en]”, i den mening som avses i artikel 3 led 11 i Reach-förordningen, är denna vägledning emellertid inte bindande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2015, FCD och FMB, C‑106/14, EU:C:2015:576, punkt 29).
49 Såsom generaladvokaten i huvudsak har framhållit, i punkterna 51–53 i sitt förslag till avgörande, följer det av den nämnda vägledningen att även om den som ansvarar för importen av ett ämne ofta är mottagaren av ämnet, kan det inte uteslutas att den person som organiserar importen, eller till och med säljaren av ämnet, tar på sig detta ansvar.
50 Vägledningen kan således inte med framgång åberopas för att utesluta att en person i leveranskedjan under vissa omständigheter kan ta på sig ansvaret för import och registrering av ett ämne enligt Reach-förordningen.
51 En person får emellertid inte ta på sig ansvaret för importen och för registreringen av ett importerat ämne i syfte att kringgå de skyldigheter som följer av Reach-förordningen genom att mängden av detta ämne fördelas mellan olika importörer, så att den mängd som tilldelats var och en av dem understiger tröskelvärdet för registreringsplikten eller ett av de tröskelvärden som innebär att mer omfattande information ska lämnas.
52 Det följer dessutom av artikel 10 i Reach-förordningen att en registreringsanmälan avseende ett ämne ska åtföljas av fullständig och detaljerad dokumentation samt en kemikaliesäkerhetsrapport för detta ämne. Av artikel 22.1 första stycket i samma förordning följer vidare att det under vissa omständigheter ankommer på registranten att utan onödigt dröjsmål på eget initiativ uppdatera registreringen med relevant ny information och lämna in den till Echa.
53 Av detta följer, såsom generaladvokaten har anfört i punkt 56 i sitt förslag till avgörande, att övertagandet av ansvaret för importen av ett ämne, i den mening som avses i artikel 3 led 10 i Reach-förordningen, förutsätter att alla aktörer som är inblandade i denna import har berättigade förväntningar på att den person som ansvarar för registreringen av detta ämne har den kunskap och förmåga som krävs för att fullgöra de skyldigheter som följer av artiklarna 10 och 22 i denna förordning. Dessa aktörer ska således visa erforderlig aktsamhet genom att före nämnda import försäkra sig om att nämnda person faktiskt har registrerat den aktuella mängden av ämnet hos Echa.
54 Eftersom det i förevarande fall inte finns några uppgifter i handlingarna i målet som tyder på att Belor har tagit på sig ansvaret för importen av det ämne som är aktuellt i det nationella målet i syfte att kringgå de skyldigheter som föreskrivs i Reach-förordningen, och under förutsättning att det kan visas att detta bolags registreringsanmälan var fullständig och avsåg detta ämne i den utsträckning som det omfattades av denna import, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, kan det inte anses att Triferto var skyldigt att självt registrera detta ämne.
55 Av vad anförts följer att artikel 3 leden 10 och 11 och artikel 6 i Reach-förordningen ska tolkas så, att den som köper minst ett ton per år av ett ämne som importeras till unionen och som omfattas av förordningens tillämpningsområde inte är skyldig att själv lämna in registreringsanmälan för detta ämne, när en annan person som är etablerad i unionen har tagit på sig ansvaret för importen av ämnet till unionen och denna person har lämnat in nämnda anmälan samt det inte finns några uppgifter som tyder på att de skyldigheter som är knutna till den registreringsmekanism som har inrättats genom denna förordning har kringgåtts.
Rättegångskostnader
56 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
1) Artikel 2.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008,
ska tolkas så,
att det undantag från tillämpningsområdet för förordning nr 1907/2006, i dess ändrade lydelse, som föreskrivs i denna bestämmelse endast är tillämpligt på ämnen – som sådana eller ingående i blandningar eller varor – som är föremål för tullövervakning och som inte genomgår någon behandling eller bearbetning, när dessa ämnen befinner sig i någon av de situationer som uttryckligen anges i nämnda bestämmelse.
2) Artikel 3 leden 10 och 11 och artikel 6 i förordning nr 1907/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 1272/2008,
ska tolkas så,
att den som köper minst ett ton per år av ett ämne som importeras till unionen och som omfattas av förordningens tillämpningsområde inte är skyldig att själv lämna in registreringsanmälan för detta ämne, när en annan person som är etablerad i unionen har tagit på sig ansvaret för importen av ämnet till unionen och denna person har lämnat in nämnda anmälan samt det inte finns några uppgifter som tyder på att de skyldigheter som är knutna till den registreringsmekanism som har inrättats genom denna förordning har kringgåtts.
Underskrifter