DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)

den 27 november 1997(1)

"Fördragsbrott - Underlåtelse att införliva direktiv 91/414/EEG"

I mål C-137/96,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Klaus-Dieter Borchardt, rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

sökande,

mot

Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd av Ernst Röder, Ministerialrat, förbundsekonomiministeriet, och Sabine Maaß, Regierungsrätin, samma ministerium, båda i egenskap av ombud, D - 53107 Bonn,

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte inom den föreskrivna tidsfristen sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1),

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C. Gulmann, samt domarna M. Wathelet, J.C. Moitinho de Almeida, J.-P. Puissochet (referent) och L. Sevón,

generaladvokat: A. La Pergola,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 9 oktober 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1. Europeiska gemenskapernas kommission har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 24 april 1996, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte inom den föreskrivna tidsfristen sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1, nedan kallat direktivet).
   
   
2. Direktivet har antagits med stöd av artikel 43 i EEG-fördraget och har till syfte att fastställa bestämmelser om villkor och förfaranden för godkännande av växtskyddsmedel, som skall tillämpas av medlemsstaterna. I artikel 4.1 föreskrivs bland annat att medlemsstaterna skall säkerställa att ett växtskyddsmedel endast godkänns om vissa villkor i punkt a är uppfyllda, bland annat om dess verksamma ämnen finns upptagna i bilaga 1 och om villkoren i punkt b-e är uppfyllda med tillämpning av de enhetliga principer som anges i bilaga 6. I artikel 10.1 i direktivet föreskrivs regler för ömsesidigt erkännande av godkännanden som har lämnats av medlemsstaterna.
   
   
3. Enligt artikel 23.1 i direktivet skulle medlemsstaterna senast två år efter dagen för anmälan av detta direktiv ha satt i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Dessa bestämmelser skall innehålla en hänvisning till direktivet eller åtföljas av en sådan hänvisning. Trots detta preciseras i artikel 23.2 att medlemsstaterna inte behöver sätta i kraft de lagar och andra författningar som krävs för att genomföra andra strecksatsen i artikel 10.1 förrän senast ett år efter det att de enhetliga principerna har antagits.
   
   
4. Sedan kommissionen inte hade mottagit någon underrättelse om att direktivet hade införlivats med tysk rätt, riktade den i enlighet med artikel 169 en formell underrättelse till den tyska regeringen den 5 oktober 1993, som de tyska myndigheterna besvarade genom en skrivelse av den 1 december 1993. Kommissionen avgav därefter ett motiverat yttrande den 3 oktober 1994, i vilket den konstaterade att Förbundsrepubliken Tyskland hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter samt anmodade den tyska regeringen att vidta nödvändiga åtgärder inom en frist av två månader. Kommissionen ansåg att den tyska regeringens svar av den 10 november 1994 inte var tillfredsställande och har därför väckt föreliggande talan.
   
   Upptagande till sakprövning
   
   
   
5. Den tyska regeringen har gjort gällande att talan inte kan prövas i sak såvitt avser underlåtelsen att införliva artikel 10.1 andra strecksatsen i direktivet. De principer som avses i artikel 23 antogs nämligen inte förrän genom rådets direktiv 94/43/EG av den 27 juli 1994 om fastställande av bilaga 6 till direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT nr L 227, s. 31). Detta direktiv har dock ogiltigförklarats genom domstolens dom av den 18 juni 1996 i mål C-303/94, parlamentet mot rådet (REG 1996, s. I-2943).
   
   
6. Det räcker i detta avseende att konstatera att kommissionen i sin senaste inlaga har inskränkt sin talan till att avse andra bestämmelser i direktivet än artikel 10.1 andra strecksatsen. Med denna inskränkning kan talan således prövas i sak.
   
   Prövning i sak
   
   
7. Den tyska regeringen har inte bestritt att direktivet ännu inte har införlivats med tysk rätt och har påpekat att den har ansträngt sig för att påskynda antagandet av ett förslag till första ändring av Pflanzenschutzgesetz (lag om växtskydd). Regeringen har emellertid gjort gällande att den sistnämnda lagen i sin nu gällande utformning redan innehåller bestämmelser som i hög grad överensstämmer med direktivets, att utarbetandet av förslaget till lagändring har försvårats på grund av vissa tolkningsproblem, samt slutligen att harmoniseringen av handeln med vissa växtskyddsmedel i den mening som avses i artikel 10 i direktivet inte kan få någon verkan så länge inga verksamma ämnen har tagits upp i bilaga 1 till nämnda direktiv.
   
   
8. Vad beträffar den första punkten är det tillräckligt att påpeka att gällande tysk lagstiftning på intet sätt kan anses motsvara ett införlivande av direktivet, eftersom medlemsstaterna uttryckligen i artikel 23.1 andra stycket åläggs att anta bestämmelser som innehåller en hänvisning till nämnda direktiv eller som åtföljs av en sådan hänvisning. Förbundsregeringen har för övrigt själv medgett att det är nödvändigt att anta en ny lagtext för att säkerställa ett införlivande av direktivet.
   
   
9. För det andra har kommissionen, utan invändning från den tyska regeringen, framhållit att den endast har upplysts om en tillämpningssvårighet avseende en regel i artikel 13 i direktivet, som eventuellt kan lösas på nationell nivå och som i alla händelser inte har hindrat eller försenat införlivandet av denna bestämmelse i övriga medlemsstater.
   
   
10. Slutligen kan den omständigheten att inget verksamt ämne har tagits upp i bilaga 1 till direktivet, i avsaknad av en uttrycklig bestämmelse med denna innebörd, inte befria medlemsstaterna från deras skyldighet att inom den föreskrivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att följa direktivet. Denna skyldighet gäller nämligen oberoende av om samtliga villkor för tillämpning av gemenskapsbestämmelserna redan är uppfyllda. Som kommissionen med rätta har framhållit avser införlivandet av relevanta bestämmelser just att säkerställa att principen om ömsesidigt erkännande av godkännanden omedelbart skall kunna tillämpas så snart förteckningen över verksamma ämnen i bilaga 1 till direktivet börjar gälla.
    
    
11. Det finns således anledning fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv genom att inte inom den föreskrivna tidsfristen sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, med undantag av artikel 10.1 andra strecksatsen.
    
    Rättegångskostnader
    
    
12. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom Förbundsrepubliken Tyskland har tappat målet, skall denna stat ersätta rättegångskostnaderna.
    
    På dessa grunder beslutar

    DOMSTOLEN (femte avdelningen)

    
    
    följande dom:

    1. Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden genom att inte inom den föreskrivna tidsfristen sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, med undantag av artikel 10.1 andra strecksatsen.
       
       
    2. Förbundsrepubliken Tyskland skall ersätta rättegångskostnaderna.
       
       
       

    GulmannWathelet Moitinho de Almeida         Puissochet                        Sevón

    Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 27 november 1997.

    R. Grass

    C. Gulmann

    Justitiesekreterare

    Ordförande på femte avdelningen

1: Rättegångsspråk: tyska.