Mål T‑341/17
(publicerat i utdrag)
British Airways plc
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) av den 30 mars 2022
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för flygfrakt – Beslut i vilket en överträdelse fastställs av 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om luftfart – Samordning av priskomponenter för flygfraktstjänster (bränsletillägg, säkerhetstillägg, betalning av provision på tilläggen) – Informationsutbyte – Kommissionens territoriella behörighet – Motiveringsskyldighet – Artikel 266 FEUF – Statlig inblandning – En enda, fortlöpande överträdelse – Bötesbelopp – Försäljningsvärde – Den tid under vilken deltagandet i överträdelsen pågått – Förmildrande omständigheter – Huruvida de offentliga myndigheterna uppmuntrat till det konkurrensbegränsande beteendet – Obegränsad behörighet”
1. Konkurrens – Transport – Konkurrensregler – Lufttransport – Förordning nr 411/2004 – Tillämpningsområde – Rutter mellan unionen och tredjeländer och rutter mellan EES (ej unionen) och tredjeländer – Inkommande flygfraktstjänster – Omfattas
(Artiklarna 101 och 102 FEUF; EES-avtalet, artiklarna 53 och 54 samt bilaga XIII och protokoll 21, i deras lydelse enligt gemensamma EES-kommitténs beslut nr 40/2005; rådets förordningar nr 1/2003, artikel 32 c, och nr 411/2004, artiklarna 1 och 3)
(se punkterna 91–95)
2. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Territoriellt tillämpningsområde – Kommissionens behörighet – Tillåtlighet i förhållande till folkrätten – Genomförande eller effekter som kvalificeras som missbruk inom EES – Alternativa medel – Kriteriet avseende omedelbara, väsentliga och förutsebara effekter – Räckvidd vid ett beteende som har till syfte att begränsa konkurrensen
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)
(se punkterna 97–99, 111, 113–122, 127–129, 134–142, 145–147 och 156–161)
3. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Bristande behörighet hos den institution som antagit den angripna rättsakten – Unionsdomstolens prövning ex officio – Villkor – Iakttagande av den kontradiktoriska principen
(Artikel 263 FEUF)
(se punkterna 176 och 177)
4. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta verkställighetsåtgärder – Omfattning – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Ogiltigförklaring på grund av bristande motivering prövad ex officio inom ramen för sökandens yrkanden – Antagande av ett nytt beslut som beaktar de konstateranden av en överträdelse som inte har ifrågasatts genom domslutet i domen om ogiltigförklaring samt nya konstateranden – Tillåtlighet – Motiveringsskyldighet – Omfattning
(Artiklarna 101, 263, 264, 266 och 296 FEUF)
(se punkterna 204–209, 222, 232–236, 239–246 och 254)
5. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Räckvidd – Ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen i vilket en överträdelse av konkurrensreglerna konstateras – Räckvidd begränsad enligt den ram för målet som sökanden bestämt i sina yrkanden – Konsekvens – Begränsning av omfattningen av skyldigheten att vidta verkställighetsåtgärder – Uteslutning av konstateranden som inte omfattas av saken i målet
Artiklarna 101, 263, 264 och 266 FEUF
(se punkterna 215–222)
6. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Materiellt tillämpningsområde – Beteende som framtvingats genom statliga åtgärder – Omfattas inte – Räckvidd – Statlig inblandning genom ett tredjeland – Saknar betydelse – Tillåtlighet i förhållande till folkrätten
(Artiklarna 101 och 102 FEUF)
(se punkterna 263 och 265–269)
7. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Förmildrande omständigheter – Konkurrensbegränsande beteende som godkänts eller uppmuntrats av myndigheterna – Val av det belopp med vilket den allmänna nedsättningen ska göras i detta hänseende – Motiveringsskyldighet – Omfattning – Kommissionens skyldighet att följa sin tidigare beslutspraxis – Föreligger inte
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53, avtalet mellan EG och Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)
(se punkterna 326–330)
8. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Det ankommer på kommissionen att lägga fram bevis för överträdelsen och dess varaktighet – Bevismedel – Åberopande av en rad indicier – Bedömning av relevansen och bevisvärdet hos olika angivna indicier – Inverkan på den sammantagna bedömningen av raden indicier
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)
(se punkterna 334, 335, 360, 366, 381, 386)
9. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Räckvidd – Delvis ogiltigförklaring av en unionsrättsakt – Delvis ogiltigförklaring av ett kommissionsbeslut i vilket olika konkurrensbegränsande beteenden anses utgöra en enda, fortlöpande överträdelse och genom vilket böter åläggs – De omständigheter som lagts till grund för bedömningen är otillräckliga för att fastställa sökandeföretagets ansvar för en av den enda, fortlöpande överträdelsens beståndsdelar – Saknar betydelse för rättsenligheten av konstaterandet att detta företag har deltagit i den samlade överträdelsen
(Artiklarna 101 och 264 första stycket FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet mellan EG och Schweiz om luftfart, artikel 8)
(se punkterna 387, 467 och 468)
10. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Fastställande av försäljningsvärdet – Försäljningar som skett i direkt eller indirekt samband med överträdelsen – Konkurrensbegränsande samverkan inom sektorn för flygfraktstjänster – Konkurrensbegränsande samverkan som avser flera delar av priset på flygfraktstjänster – Beaktande av hela beloppet avseende försäljning som har samband med frakttjänster – Tillåtlighet
(Artikel 101 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; avtalet mellan EG och Schweiz om luftfart, artikel 8; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)
(se punkterna 393–401)
11. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Regler om förmånlig behandling – Nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor – Betydande mervärde hos den bevisning som det berörda företaget har ingett – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Kriterier – Iakttagande av principen om likabehandling – Jämförbara situationer
(Artikel 101. 1 FEUF; EES-avtalet, artikel 53; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 298/11, punkterna 20–24)
(se punkterna 413–419 och 423–438)
12. Konkurrensbegränsande samverkan – Ett företags deltagande i konkurrensbegränsande initiativ – Ett tyst medgivande utan ett öppet avståndstagande eller ett avslöjande för de behöriga myndigheterna är tillräckligt för att ett företag ska kunna hållas ansvarigt
(Artikel 101.1 FEUF; EES-avtalet, artikel 53)
(se punkterna 447–450)
13. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd – Gräns – Iakttagande av icke-diskrimineringsprincipen – Beaktande av riktlinjerna för beräkning av böter
(Artikel 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
(se punkterna 479–485)
Resumé
Sökanden, British Airways plc, är ett lufttransportföretag som är verksamt på marknaden för flygfraktstjänster.
Sökanden är en av 19 mottagare av kommissionens beslut C(2017) 1742 final av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende AT.39258 – Flygfrakt) (nedan kallat det angripna beslutet). I detta beslut konstaterade Europeiska kommissionen att det förelåg en enda, fortlöpande överträdelse av dessa bestämmelser, genom vilken de aktuella företagen under perioder mellan åren 1999 och 2006 hade samordnat sitt beteende i fråga om prissättning för tillhandahållande av frakttjänster över hela världen. Kommissionen ålade sökanden böter på 104 040 000 euro för dess deltagande i överträdelsen.
Den 7 december 2005 mottog kommissionen, med stöd av 2002 års meddelande om förmånlig behandling,(1) en ansökan om immunitet från Lufthansa och två av dess dotterbolag. Enligt ansökan hade flera företag som var verksamma på marknaden för flygfrakt (nedan kallade transportörerna) konkurrensbegränsande kontakter med varandra. Nämnda kontakter avsåg flera komponenter som ingår i priset för de tjänster som tillhandahålls på denna marknad, nämligen tillägg för ”bränsle” och ”säkerhet”, samt vägran att bevilja speditörerna en rabatt på dessa tillägg. De uppgifter som samlats in av kommissionen och dess undersökningar föranledde institutionen att, den 19 december 2007, sända ett meddelande om invändningar till 27 transportörer och att därefter, den 9 november 2010, anta ett första beslut(2) mot 21 transportörer, däribland sökanden. Tribunalen ogiltigförklarade emellertid detta beslut genom domar av den 16 december 2015,(3) inom ramen för de yrkanden om ogiltigförklaring som framställts i detta syfte, på grund av motsägelser i motiveringen av nämnda beslut.
Sökanden ansåg att tribunalen hade gjort en felaktig rättstillämpning genom att stödja sig på förbudet mot att döma utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita) för att begränsa räckvidden av den ogiltigförklaring som den således hade meddelat efter att ex officio ha konstaterat att det ursprungliga beslutet i sin helhet var bristfälligt motiverat. Sökanden överklagade därför den dom som hade meddelats i den del den avsåg bolaget. Genom dom av den 14 november 2017(4) ogillade domstolen, stora avdelningen, överklagandet i dess helhet.
Vid prövningen av den talan som sökanden väckt mot det angripna beslutet i den del det avser sökanden bifaller tribunalen delvis yrkandena om ogiltigförklaring av detta beslut, liksom yrkandena om nedsättning av det bötesbelopp som sökanden ålagts. Tribunalen ogiltigförklarar närmare bestämt det angripna beslutet i den del det konstateras att sökanden har deltagit i den del av överträdelsen som avser vägran att utge betalning, eftersom tribunalen anser att det inte finns tillräckligt stöd för denna slutsats, och sätter följaktligen ned bötesbeloppet med hänsyn till att sökandens deltagande i överträdelsen var begränsat. Tribunalen, som har att uttala sig om de krav som följer av skyldigheten att vidta nödvändiga verkställighetsåtgärder till följd av ogiltigförklaringen av ett beslut i vilket en överträdelse av unionens konkurrensregler konstateras, finner däremot att kommissionen, utan att bli föremål för kritik från sökanden, kunde ålägga bolaget böter även på grundval av de konstateranden om överträdelsen som gjorts i artikeldelen i det ursprungliga beslutet, i den mån de inte hade bestritts och således hade blivit slutgiltiga.
Tribunalens bedömning
Tribunalen finner för det första att kommissionen inte överskred gränserna för sin egen territoriella behörighet när den konstaterade att det förelåg en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet som påverkar flygningar på så kallade ”inkommande” flygrutter, i betydelsen rutter från flygplatser belägna i tredjeländer till flygplatser belägna i medlemsstater i unionen eller i andra stater som är parter i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är medlemmar i unionen, inom de tidsgränser som anges i det angripna beslutet.
För det andra underkänner tribunalen den grund som prövats ex officio och som avsåg att kommissionen saknade behörighet att konstatera och beivra ett åsidosättande av artikel 53 i EES-avtalet med avseende på rutterna mellan Schweiz, å ena sidan, och Norge och Island, å andra sidan. Denna grund kan nämligen inte godtas, eftersom det framgår av artikeldelen i det angripna beslutet att kommissionen inte har konstaterat någon överträdelse av denna bestämmelse med avseende på nämnda rutter.
För det tredje prövar tribunalen de anmärkningar som sökanden framfört i syfte att bestrida villkoren för att följa domen om ogiltigförklaring avseende sökanden. Tribunalen erinrar i detta avseende särskilt om att räckvidden av en dom om ogiltigförklaring ska bedömas mot bakgrund av den ram för målet som sökanden har bestämt i sina yrkanden. Under dessa omständigheter finner tribunalen att kommissionen kunde anse, utan att motsäga sig själv och utan att underlåta att uppfylla sin skyldighet att vidta de genomförandeåtgärder som krävs med avseende på sökanden, att det inte fanns anledning att ifrågasätta de konstateranden om överträdelser som sökanden inte hade bestritt och som kommissionen därför kunde anse vara slutgiltiga i förhållande till sökanden, även om medgärningsmännen i de aktuella överträdelserna inte var exakt desamma. Sökanden kan således inte vinna framgång med sitt ifrågasättande av kommissionens tillvägagångssätt som föranledde kommissionen att ålägga sökanden böter som inte enbart hänför sig till de konstateranden om en överträdelse som gjorts i det angripna beslutet. I detta hänseende preciserar tribunalen dessutom att, i motsats till vad sökanden har hävdat, det överklagande som sökanden hade ingett i syfte att ifrågasätta begränsningen av ogiltigförklaringen av det angripna beslutet i förhållande till bolaget inte på något sätt påverkar giltigheten av kommissionens tillvägagångssätt, eftersom överklagandet inte hade suspensiv verkan och eftersom det under alla omständigheter inte kunde utvidga räckvidden av de yrkanden som avgränsar saken i målet.
För det fjärde prövar tribunalen även de anmärkningar som i huvudsak syftar till att bestrida de slutsatser som kommissionen dragit av granskningen av olika tredjeländers regelverk och huruvida de skäl som anförts i detta avseende är tillräckliga, i samband med vilket tribunalen drar slutsatsen att de inte är välgrundade. Tribunalen finner för det första att de principer som styr försvarsgrunden avseende statlig inblandning är tillämpliga på såväl medlemsstaternas som tredjeländers lagstiftningar och att bevisbördan ankommer på den part som åberopar denna grund. Kommissionen hade vidare fog för att anse att sökanden inte hade kunnat bevisa att den hade agerat under påverkan av de aktuella regelverken. Slutligen, i den mån granskningen av dessa regelverk ledde till att kommissionen medgav att de kunde ha haft en stimulanseffekt på sökandens rättsstridiga beteenden, vilket motiverade beaktande av förmildrande omständigheter till sökandens fördel genom en allmän nedsättning, förklarade kommissionen på vederbörligt sätt den sats på 15 procent som valts i detta syfte.
För det femte, i den mån kommissionen drog slutsatsen att sökanden hade deltagit i en överträdelse avseende vägran att bevilja rabatter, finner tribunalen däremot att den bevisning som kommissionen lagt till grund för denna slutsats var otillräcklig. Tribunalen ogiltigförklarar följaktligen det angripna beslutet, i den del det konstateras att sökanden deltagit i denna del av överträdelsen.
För det sjätte prövar tribunalen sökandens anmärkningar mot fastställandet av det bötesbelopp som kommissionen ålade klaganden, närmare bestämt de anmärkningar som avser beräkningen av den nedsättning som beviljats enligt programmet för förmånlig behandling. Tribunalen erinrar i detta hänseende om att en nedsättning av böterna enligt 2002 års meddelande om förmånlig behandling bland annat är beroende av att det läggs fram bevismaterial som har ett betydande mervärde, i syfte att fastställa sakförhållandena i ärendet, jämfört med det material som kommissionen redan har samlat in. Efter en fördjupad prövning av de bevis som sökanden lagt fram, vars värde kommissionen enligt sökanden skulle ha missförstått, konstaterar tribunalen tvärtom att det var genom en korrekt bedömning av deras respektive värde som kommissionen kunde dra slutsatsen att mervärdet var otillräckligt. Sökanden kan i vart fall inte med framgång åberopa principen om likabehandling för att bestrida den mer ogynnsamma behandling som den påstår sig ha blivit föremål för jämfört med behandlingen av andra transportörer som det angripna beslutet riktar sig till, eftersom dessa inte befann sig i en situation som var jämförbar med sökandens situation.
För det sjunde och slutligen använder sig tribunalen av sin obegränsade behörighet för att pröva yrkandet om nedsättning av de böter som ålagts. Utan att avvika från den beräkningsmetod som kommissionen använt i det angripna beslutet bedömer tribunalen i detta avseende följderna av att det angripna beslutet delvis ogiltigförklaras, i den del det slogs fast att sökanden deltagit i den del av överträdelsen som avser vägran att bevilja rabatter. Det bötesbelopp som kommissionen har ålagt sökanden, vilket fastställts till 104 040 000 euro, sätts följaktligen ned till 84 456 000 euro.