Language of document : ECLI:EU:F:2013:17

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (första avdelningen)

den 21 februari 2013 (*)

”Personalmål – Artikel 34.1 och 34.6 i rättegångsreglerna – Ansökan inlämnad per telefax inom fristen – Advokatens egenhändiga namnteckning skiljer sig från den namnteckning som finns på originalet vilket skickats per post – Talan väckt för sent – Uppenbart att talan ska avvisas”

I mål F-113/11,

angående en talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a,

Luigi Marcuccio, tidigare tjänsteman vid Europeiska kommissionen, Tricase (Italien), företrädd av advokaten G. Cipressa,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av C. Berardis-Kayser och J. Baquero Cruz, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten A. Dal Ferro,

svarande,

meddelar

PERSONALDOMSTOLEN
(första avdelningen)

sammansatt av ordföranden H. Kreppel samt domarna E. Perillo (referent) och R. Barents,

justitiesekreterare: W. Hakenberg,

följande

Beslut

1        Genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 31 oktober 2011, väckte Luigi Marcuccio förevarande talan med yrkande om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens tysta beslut att avslå hans begäran om utbetalning av innestående lön för augusti 2010. Originalexemplaret av ansökan skickades per post sedan en handling, i form av en kopia av det originalexemplar av ansökan som skickats per post, först sänts per telefax den 25 oktober 2011 till personaldomstolens kansli som mottog den samma dag.

 Tillämpliga bestämmelser

2        Artikel 91 i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) har följande lydelse:

”[…]

2.      Överklagande till Europeiska gemenskapernas domstol är endast tillåtet

–        då ett klagomål anförts till tillsättningsmyndigheten enligt artikel 90.2 inom den tidsfrist som där föreskrivs, och

–        klagomålet avslagits, antingen uttryckligen eller tyst.

3.      Överklagande enligt punkt 2 skall ske inom tre månader. Denna period löper från och med

–        delgivningsdagen för det beslut som fattats med anledning av klagomålet,

–        den dag då tidsfristen löper ut för svar om överklagandet gäller ett tyst avslag av ett klagomål som framlagts enligt artikel 90.2. Om ett klagomål uttryckligen avslås efter ett tyst avslag, och detta sker innan tidsfristen för överklagande löpt ut, skall tidsfristen för överklagandet dock börja löpa på nytt.

[…]”

3        Artikel 34 i personaldomstolens rättegångsregler avser ingivande av inlagor och har följande lydelse:

”1.      Originalexemplaret av varje inlaga ska vara undertecknat av partens företrädare.

[…]

6.      […] vid bedömningen av om tidsfristerna för förfarandet följts, [ska] den dag beaktas då en kopia av en undertecknad inlaga […] inkommer till personaldomstolens kansli genom något tekniskt kommunikationsmedel som personaldomstolen har tillgång till, förutsatt att det undertecknade originalet av inlagan, […] inkommer till kansliet senast tio dagar efter mottagandet av kopian av originalet. […]”

4        Enligt artikel 100 i rättegångsreglerna, som avser beräkning av frister, gäller följande:

”1.      Frister rörande förfarandet som föreskrivs i fördragen, i stadgan och i dessa rättegångsregler ska beräknas enligt följande:

[…]

b)      En frist uttryckt i veckor, månader eller år löper ut vid utgången av den dag i fristens sista vecka, månad eller år som infaller på samma veckodag eller samma datum som den dag då händelsen eller handlingen från vilken fristen ska räknas inträffade eller företogs. Då en frist är uttryckt i månader eller år och den dag då fristen ska utlöpa inte förekommer i den sista månaden, ska fristen löpa ut vid utgången av den månadens sista dag.

[…]

d)      Fristerna ska innefatta lagstadgade helgdagar, lördagar och söndagar.

e)      Frister ska löpa även under rättsferier.

2.      Om fristen löper ut på en lördag, söndag eller lagstadgad helgdag ska den förlängas till utgången av närmast följande arbetsdag.

Den förteckning över lagstadgade helgdagar som upprättats av domstolen och kungjorts i Europeiska unionens officiella tidning gäller även för personaldomstolen.

3.      Tidsfristerna ska förlängas med tio dagar med hänsyn till avstånd i samtliga fall”.

 Bakgrund

5        Sökanden har varit tjänsteman i lönegrad A 7 vid kommissionens generaldirektorat för utveckling.

6        Genom beslut av den 30 maj 2005 pensionerade tillsättningsmyndigheten sökanden automatiskt från och med den 31 maj 2005 med tillämpning av artikel 53 i tjänsteföreskrifterna. Han beviljades i samma beslut invaliditetspension som fastställdes i enlighet med artikel 78 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna (nedan kallat beslutet av den 30 maj 2005).

7        Genom dom av den 4 november 2008 i mål F-41/06, Marcuccio mot kommissionen (nedan kallad den ursprungliga domen) ogiltigförklarade personaldomstolen beslutet av den 30 maj 2005 på grund av bristande motivering utan att pröva övriga grunder och invändningar som sökanden framställt till stöd för sina yrkanden om ogiltigförklaring.

8        Den 30 augusti 2010, inkom klaganden med en ansökan enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna (nedan kallad ansökan av den 30 augusti 2010), för att utfå betalning för innestående lön som han påstod sig ha rätt till för augusti 2010 med tillämpning av den ursprungliga domen.

9        Genom skrivelse av den 28 februari 2011 (nedan kallad skrivelsen av den 28 februari 2011), som sökanden påstår sig ha mottagit den 6 april 2011, informerade kommissionen sökanden om att eftersom den ursprungliga domen endast ogiltigförklarat beslutet av den 30 maj 2005 på grund av bristande motivering, utan att uttala sig om sökandens arbetsförmåga var det ett krav för att sökanden eventuellt skulle återgå i tjänst att hans hälsotillstånd först undersöktes i enlighet med artikel 15 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Under dessa omständigheter gjorde kommissionen gällande att sökanden inte kunde anses ha varit i aktiv tjänst sedan den 30 maj 2005.

10      Klaganden anförde klagomål den 14 mars 2011, vilket inkom till kommissionen påföljande dag.

11      Genom dom av den 8 juni 2011 i mål T-20/09 P, kommissionen mot Marcuccio, upphävde Europeiska unionens tribunal – efter överklagande från kommissionen – den ursprungliga domen och återförvisade målet till personaldomstolen där det registrerades under målnr F-41/06 RENV.

12      Genom dom av den 6 november 2012 i mål F-41/06 RENV, Marcuccio mot kommissionen – vilket nu är överklagat till Europeiska unionens tribunal, med målnr T-20/13 P – ogillade personaldomstolen sökandens talan i det mål som avgjordes genom den ursprungliga domen.

 Parternas yrkanden

13      Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska

–        ogiltigförklara det tysta beslutet att avslå begäran av den 30 augusti 2010,

–        fastställa att skrivelsen av den 28 februari 2011 är obefintlig, alternativt ogiltigförklara den,

–        ogiltigförklara det tysta beslutet av den 14 mars 2011 att avslå sökandens klagomål,

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

14      Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska:

–        avvisa eller, i varje fall, ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

 Personaldomstolens beslut att avgöra målet genom motiverat beslut

15      Om det är uppenbart att en viss talan helt eller delvis ska avvisas eller att den helt saknar rättslig grund, kan personaldomstolen enligt artikel 76 i rättegångsreglerna, utan vidare handläggning, avgöra målet genom motiverat beslut.

16      Personaldomstolen anser att handlingarna innehåller tillräckliga upplysningar för att den ska kunna avgöra målet och beslutar därför i enlighet med artikel 76 i rättegångsreglerna att avgöra målet genom motiverat beslut utan vidare handläggning.

 Upptagande till sakprövning

17      Personaldomstolen erinrar inledningsvis om att tidsfristerna för väckande av talan utgör tvingande rätt och har upprättats för att säkerställa tydlighet och säkerhet i rättsliga situationer och för att undvika diskriminerande eller godtycklig behandling i rättsliga förfaranden. Det ankommer på unionsdomstolarna att ex officio kontrollera att fristerna har iakttagits (domstolens dom av den 8 maj 1973 i mål 33/72, Gunnella mot kommissionen, punkt 4, beslut av Europeiska unionens tribunal av den 29 november 2011 i mål T-345/11, ENISA mot CEPD, punkt 11, och där angiven rättspraxis).

18      Utan att det finns anledning att pröva den invändning om rättegångshinder som kommissionen åberopat kommer personaldomstolen att pröva om förevarande talan väckts med iakttagande av de regler som med tvingande verkan fastställer villkoren för att inge inlagor och om talan väckts med iakttagande av den motsvarande fristen.

19      Det ska för det första erinras om att det följer av artikel 19 tredje stycket och artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att en part ska företrädas av en person som i detta avseende är behörig. En talan kan följaktligen endast anhängiggöras vid unionsdomstolen på ett giltigt sätt genom en ansökan som har undertecknats av den senare. Dessa bestämmelser ska enligt artikel 7.1 i bilaga I till samma stadga för domstolen tillämpas på förfarandet vid personaldomstolen. Några avvikelser eller undantag från denna skyldighet har inte föreskrivits i vare sig domstolens stadga eller personaldomstolens rättegångsregler (se, för ett liknande resonemang, domstolens beslut av den 5 december 1996 i mål C-174/96 P, Lopes mot domstolen, punkt 8 och där angiven rättspraxis).

20      Kravet på en egenhändig underskrift från sökandens ombud säkerställer, av hänsyn till rättssäkerheten, att ansökan är äkta och utesluter risken för att den i själva verket inte har upprättats av en advokat eller ett ombud som saknar behörighet. I sin egenskap av företrädare i domstolsförfaranden utför de den viktiga uppgift de getts i domstolens stadga och i rättegångsreglerna. Genom att utöva sitt ämbete ger de nämligen sökanden möjlighet att väcka talan vid personaldomstolen (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 23 maj 2007 i mål T-223/06 P, parlamentet mot Eistrup, punkt 50). Kravet är således att anse som en väsentlig formföreskrift som ska tillämpas strikt, vilket innebär att talan ska avvisas om kravet inte är uppfyllt (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet parlamentet mot Eistrup, punkterna 51 och 52).

21      Det är för övrigt just med anledning av den grundläggande roll advokaten har i sin egenskap av företrädare i domstolsförfaranden som det i artikel 34.1 i rättegångsreglerna föreskrivs att originalexemplaret av varje inlaga ska vara undertecknat av partens företrädare.

22      Härav följer att vid ingivande av originalexemplaret av varje inlaga inom den föreskrivna fristen är det enligt artikel 34 i rättegångsreglerna inte tillåtet för den berörda partens företrädare att anbringa två olika egenhändiga namnteckningar, även om de är äkta, den ena på den handling som översänds via fax till personaldomstolens kansli och den andra på originalexemplaret som översänds med post eller som överlämnas personligen till personaldomstolens kansli. När företrädaren för en part åberopar sin möjlighet att, i enlighet med artikel 34.6 i rättegångsreglerna, inom den tillämpliga fristen skicka ”en kopia av en undertecknad inlaga […] genom något tekniskt kommunikationsmedel som personaldomstolen har tillgång till” är denna möjlighet underställd det nödvändiga villkoret att ”det undertecknade originalet av inlagan […] inkommer till kansliet senast tio dagar efter mottagandet av kopian av originalet”. Adjektivet ”undertecknad” i maskulinum kan endast hänvisa till originalhandlingen av ansökan och inte till kopian av nämnda ansökan.

23      Om det visar sig att originalexemplaret av inlagan som rent faktiskt ingetts till kansliet inom tio dagar efter översändandet av kopian av originalet via telefax till personaldomstolens kansli inte är försedd med samma namnteckning som finns på den handling som sändes via telefax, anser personaldomstolen att det kommit in två olika inlagor till dess kansli som var och en är försedd med olika namnteckningar, även om de anbringats av samma person. Eftersom översändandet av den text som skickades per fax inte uppfyller de rättssäkerhetskrav som stadgas i artikel 34 i rättegångsreglerna, kan det datum då handlingen sändes per telefax inte beaktas vid bedömningen av huruvida fristen för att väcka talan har iakttagits (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 22 september 2011 i mål C-426/10 P, Bell & Ross BV mot harmoniseringsbyrån, punkterna 37–43).

24      Det ska även tilläggas att fristen för att väcka talan fastställs i artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna. Från denna bestämmelse kan det inte göras undantag i personaldomstolens rättegångsregler. Det är följaktligen viktigt att originalexemplaret av ansökan upprättas senast när denna frist löper ut. Översändande via telefax är ur detta perspektiv inte enbart ett sätt att inge inlagan utan gör det även möjligt att bevisa att det originalexemplar av ansökan som inkom till personaldomstolens kansli sedan fristen hade löpt ut redan hade upprättats inom fristen för att väcka talan.

25      Personaldomstolen konstaterar i förevarande fall att den handling som angetts vara en kopia av originalexemplaret av ansökan, vilket skickades per post, översändes till personaldomstolens kansli per telefax den 25 oktober 2011. Den 31 oktober 2011 mottog personaldomstolens kansli originalexemplaret av ansökan per post. Texten i denna handling skiljer sig emellertid från den handling som inkom per telefax den 25 oktober 2011, åtminstone såvitt gäller advokatens namnteckning. En granskning av den handling som översändes per telefax den 25 oktober 2011 visar nämligen att sökandens advokats namnteckning – för det fall den är egenhändig – inte är densamma som den som återfinns på originalexemplaret av ansökan vilket inkom per post till personaldomstolens kansli den 31 oktober 2011. Personaldomstolen konstaterar under dessa omständigheter att den handling som inkom till dess kansli per telefax den 25 oktober 2011 och som av sökanden framställdes som en kopia av originalexemplaret av ansökan som skickades per post den 31 oktober samma år inte är en reproduktion av originalexemplaret av ansökan. Dagen då personaldomstolens kansli mottog den handling som skickades per telefax kan följaktligen inte beaktas vid bedömningen av om den frist för att väcka talan som föreskrivs i artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna har iakttagits.

26      Personaldomstolen noterar slutligen att de villkor som angetts i punkterna 22 och 23 ovan även återges i Praktiska anvisningar till parterna om rättegången vid Europeiska unionens personaldomstol av den 25 januari 2008, som publicerats i Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 69, s. 13) och som var tillämpliga då talan väcktes. I framför allt punkt 35 preciseras följande:

”Det undertecknade originalet av en rättegångshandling skall sändas utan dröjsmål, genast efter det elektroniska översändandet av kopian, och får inte vara försett med rättelser eller ändringar, inte ens mindre sådana, med undantag av rättelser av skrivfel, vilka dock skall anges på ett separat blad som skall skickas med originalet. Med förbehåll för den sistnämnda möjligheten gäller att om det förekommer olikheter mellan det undertecknade originalet och den tidigare översända kopian, kommer endast dagen då det undertecknade originalet gavs in att beaktas vid bedömningen av om tidsfristerna för förfarandet följts.”

27      I förevarande fall har sökandens företrädare, trots dessa precisa anvisningar, inte vid någon tidpunkt informerat personaldomstolens kansli om att det förelåg en olikhet eller att en oförutsedd händelse inträffat som tvingade honom att underteckna originalexemplaret av ansökan på nytt.

28      För att avgöra om förevarande talan kan upptas till sakprövning ska personaldomstolen därför pröva om det undertecknade originalexemplaret av ansökan inkom till personaldomstolens kansli inom fristen för att väcka talan. Nämnda frist ska enligt artikel 91 i tjänsteföreskriftrena i förevarande fall beräknas från dagen för det tysta avslaget på klagomålet.

29      Sökandens klagomål inkom till kommissionen per telefax den 15 mars 2011, och avslogs genom tyst beslut fredagen den 15 juli 2011.

30      Fristen för att väcka talan – tre månader förlängd med tio dagar med hänsyn till avstånd från och med den 15 juli 2011 – löpte således ut tisdagen den 25 oktober 2011.

31      Originalexemplaret av ansökan inkom till personaldomstolens kansli den 31 oktober 2011, det vill säga sedan fristen för att väcka talan löpt ut. Talan har således väckts för sent.

32      Talan ska därför avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

 Rättegångskostnader

33      Enligt artikel 87.1 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.2 får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

34      Av domskälen ovan framgår att sökanden har tappat målet. Kommissionen har dessutom uttryckligen yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom omständigheterna i förevarande mål inte motiverar en tillämpning av bestämmelserna i artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska sökanden bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

PERSONALDOMSTOLEN
(första avdelningen)

följande:

1)      Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

2)      Luigi Marcuccio ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europeiska kommissionen har förorsakats.

Luxemburg den 21 februari 2013.

W. Hakenberg

 

      H. Kreppel

Justitiesekreterare

 

      Ordförande


* Rättegångsspråk: italienska.