Mål T‑342/11

Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio (EEGES)

och

Asociación de Gestores de Estaciones de Servicio

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den spanska marknaden för bensinstationer – Beslut att avvisa ett klagomål – Förordning (EG) nr 1/2003 – Åtaganden som genom ett beslut av kommissionen har gjorts bindande har inte uppfyllts – Återupptagande av förfarandet – Böter – Viten”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 6 februari 2014

1.      Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Yrkanden som syftar till att det ska meddelas ett föreläggande för en institution – Avvisning

(Artiklarna 263 FEUF och 266 FEUF)

2.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Åtaganden som gjorts av företag inom ramen för ett förfarande om tillämpning av konkurrensreglerna – Åtaganden som gjorts tvingande genom beslut av kommissionen har inte uppfyllts – Kommissionens befogenheter – Utrymme för skönsmässig bedömning – Kommissionens fastställande av prioriteringar

(Rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 9, 23.2 c och 24.1 c)

3.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Prövning av klagomål – Kommissionens skyldighet att avgöra huruvida det förekommit en överträdelse genom beslut – Föreligger inte – Beaktande av unionsintresset av att ett ärende handläggs – Bedömningskriterier – Kommissionens befogenhet att företa en skönsmässig bedömning – Gränser – Domstolsprövning – Räckvidd

(Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF)

4.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Prövning av klagomål – Klagomål avseende bristande uppfyllelse av åtaganden som gjorts av ett företag som överträtt konkurrensreglerna – Beaktande av unionsintresset av att ett ärende handläggs – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Beaktande av åtgärder vidtagna mot företaget av en nationell konkurrensmyndighet – Tillåtet

(Rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 9, 23.2 c och 24.1 c)

5.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd

(Artikel 296 FEUF)

6.      Talan om ogiltigförklaring – Akt mot vilken talan väckts – Lagenlighet ska bedömas i förhållande till de uppgifter som var tillgängliga vid den tidpunkt då rättsakten antogs

(Artikel 263 FEUF)

1.      Se domen.

(se punkt 43)

2.      När ett företag åsidosätter ett beslut om åtaganden i den mening som avses i artikel 9.1 i förordning nr 1/2003 är kommissionen inte skyldig att ta upp förfarandet mot nämnda företag på nytt i enlighet med artikel 9.2 i förordningen. Den har istället ett utrymme för skönsmässig bedömning härvidlag. Kommissionen har även ett utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artiklarna 23.2 c och 24.1 c i förordning nr 1/2003. Enligt dessa bestämmelser kan kommissionen ålägga företag böter eller viten när dessa inte iakttar ett åtagande som gjorts bindande genom ett beslut som fattats med stöd av artikel 9.1 i förordningen.

Kommissionen har, vad gäller de omständigheter som reglerar utövandet av dess utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 9.2 i förordning nr 1/2003, endast begränsade resurser, som den måste använda för att ingripa mot ett potentiellt stort antal beteenden som strider mot konkurrensrätten. Det ankommer således på kommissionen att göra prioriteringar bland de konkurrensproblem som den uppmärksammas på och avgöra huruvida en fortsatt undersökning av ett ärende ligger i unionens intresse.

(se punkterna 48, 49, 58 och 59)

3.      Se domen.

(se punkterna 60, 61 och 70)

4.      Mot bakgrund av att kommissionens befogenhet att göra åtaganden bindande enligt artikel 9 i förordning nr 1/2003 även har till syfte att säkerställa att artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF iakttas och av att de befogenheter som anges i artiklarna 9.2, 24.1 c och 23.2 c i förordningen har till syfte att säkerställa att dessa åtaganden iakttas, är de principer om avvisning av klagomål om överträdelse av artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF även tillämpliga i ett fall när ett eventuellt åsidosättande av ett sådant åtagande bringas till kommissionens kännedom och denna har att avgöra huruvida den ska ta upp förfarandet på nytt.

Kommissionen ska emellertid bedöma huruvida det ligger i unionens intresse att pröva ett klagomål mot bakgrund av de i fallet relevanta faktiska och rättsliga omständigheterna. Den ska därför ta hänsyn till det förhållandet att situationen kan vara annorlunda om klagomålet avser ett eventuellt åsidosättande av ett beslut om åtaganden eller en eventuell överträdelse av artiklarna 101 FEUF eller 102 FEUF. Det är nämligen i allmänhet lättare att visa att ett åtagande har åsidosatts än att en överträdelse av artiklarna 101 FEUF eller 102 FEUF har ägt rum. De undersökningsåtgärder som krävs för att visa att ett sådant åsidosättande har ägt rum är således, i princip, mindre omfattande.

Härav kan emellertid inte den slutsatsen dras att kommissionen i ett sådant fall systematiskt ska ta upp förfarandet på nytt och ålägga böter eller vite. Ett sådant synsätt skulle nämligen omvandla de befogenheter som kommissionen ges enligt artiklarna 9.2, 23.2 c och 24.1 c i förordning nr 1/2003 till normbundna befogenheter, vilket inte överensstämmer med dessa bestämmelsers lydelse.

Det finns inga hinder för att kommissionen beaktar de åtgärder som en nationell konkurrensmyndighet har vidtagit mot ett företag vid sin bedömning av huruvida det ligger i unionens intresse att ta upp förfarandet mot nämnda företag på nytt då detta företag inte har iakttagit sina åtaganden, i syfte att ålägga företaget böter eller vite. Det är i stället så att kommissionen, när den utövar sina befogenheter enligt artiklarna 9.2, 23.2 c och 24.1 c i förordning nr 1/2003, mot bakgrund av sin uppgift att övervaka efterlevnaden av att artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF iakttas, ska beakta sådana åtgärder.

(se punkterna 62–64 och 68)

5.      Se domen.

(se punkt 101)

6.      Se domen.

(se punkt 105)