TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)
den 9 september 2015 (*)
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Världsmarknaden för katodstrålerör för tv- och datorskärmar – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Avtal och samordnade förfaranden rörande priser, uppdelning av marknader, kapacitet och produktion – Rätten till försvar – Bevis för deltagande i överträdelsen – En enda, fortlöpande överträdelse – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Proportionalitet – Böter – Obegränsad behörighet”
I mål T‑82/13,
Panasonic Corp., Kadoma (Japan),
MT Picture Display Co. Ltd, Matsuocho (Japan),
företrädda av advokaterna R. Gerrits och A.‑H. Bischke, M. Hoskins, QC, och S. K. Abram, barrister,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av A. Biolan, M. Kellerbauer och G. Koleva, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
angående, i första hand, en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2012) 8839 final av den 5 december 2012 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.437 – katodstrålerör för tv- och datorskärmar), i den mån beslutet gäller sökandena, och, i andra hand, en talan om nedsättning av de böter som påförts sökandena,
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Papasavvas (referent) samt domarna N. J. Forwood och E. Bieliunas,
justitiesekreterare: handläggaren C. Kristensen,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 11 november 2014,
följande
Dom(1)
[utelämnas]
Förfarandet och parternas yrkanden
23 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 13 februari 2013 har sökandena väckt förevarande talan.
24 I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, förordnades referenten att tjänstgöra på tredje avdelningen, och målet tilldelades följaktligen denna avdelning.
25 Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 18 februari 2014 inkom sökandena med yttrande över dupliken. Kommissionen yttrade sig angående detta yttrande den 28 februari 2014. Dessa båda yttranden lades till akten genom beslut meddelat av avdelningsordföranden den 7 mars 2014.
26 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (tredje avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet. Såsom processledningsåtgärd enligt artikel 64 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 ställde tribunalen vissa frågor till parterna. Parterna svarade på dessa frågor inom angiven frist.
27 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 11 november 2014. Vid förhandlingen beredde tribunalen parterna tillfälle att inkomma med yttrande angående domstolens dom av den 12 november 2014 i mål Guardian Industries och Guardian Europe mot kommissionen (C‑580/12 P, REU), inom tio dagar räknat från den dag då domen meddelades. Kommissionen begärde anstånd till och med den 28 november 2014 med att inkomma med yttrande, vilket tribunalen beviljade.
28 Kommissionen inkom med yttrande till tribunalens kansli den 28 november 2014. Sökandena inkom inte med något yttrande.
29 Den 28 november 2014 beslutade tribunalen att en handling ingiven av kommissionen angående förhandlingsprotokollet inte skulle ingå i processmaterialet.
30 Den muntliga delen av förfarandet avslutades den 5 december 2014.
31 Den 26 maj 2015 beslutade tribunalen att återuppta den muntliga delen av förfarandet med tillämpning av artikel 62 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991.
32 Som en processledningsåtgärd enligt artikel 64 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 beredde tribunalen parterna tillfälle att yttra sig angående generaladvokat Wathelets förslag till avgörande i mål InnoLux mot kommissionen (C‑231/14 P, REU). Parterna inkom med yttrande inom angiven frist. Parterna yttrade sig därefter angående svaren, särskilt angående bötesberäkningen.
33 Den muntliga delen av förfarandet avslutades den 10 juli 2015.
34 Sökandena har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det slås fast att MEI eller MTPD har överträtt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet,
– undanröja eller i lämplig utsträckning sätta ned de böter som påförts Panasonic eller MTPD, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
35 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna
Rättslig bedömning
[utelämnas]
Det andra yrkandet om att tribunalen ska undanröja eller sätta ned de böter som påförts sökandena
[utelämnas]
Metoden som använts för att fastställa försäljningsvärdet
153 Sökandena har gjort gällande följande. Kommissionen har i det angripna beslutet använt en felaktig metod för att beräkna värdet av direkt försäljning inom EES av omvandlade produkter; metoden har inneburit att böter som är oproportionerliga i förhållande till den verkliga inverkan som denna försäljning haft på marknaden har påförts. För det första angavs det i kommissionens begäran om upplysningar av den 4 mars 2011 att värdet skulle beräknas såsom det genomsnittliga värdet av direkt försäljning inom EES under samma period, multiplicerat med antalet aktuella färgbildrör för färg-tv. Kommissionens metod utgår således felaktigt från att det genomsnittliga värdet av integrerade färgbildrör för färg-tv i omvandlade produkter var detsamma som det genomsnittliga värdet av direkt försäljning av färgbildrör inom EES. Därvid beaktas emellertid inte att vad beträffar Panasonic, var integrerade färgbildrör i produkter som omvandlats av koncernen i allmänhet mindre och därför mindre värda än de som sålts direkt till tredje man inom EES. Detta framgår även av den rapport som upprättats av en rådgivningsfirma i ekonomiska och konkurrensrättsliga spörsmål, och som bilagts sökandenas svar av den 20 april 2011 på kommissionens begäran om upplysningar. För det andra var den av sökandena förordade metoden mer precis än den som kommissionen använde, vilken endast baserades på den period då färgbildrör för färg-tv såldes till tredje man. Sökandenas metod baserades nämligen på ett viktat medelvärde med beaktande såväl av perioden som av storleken hos de färgbildrör som integrerats i Panasonics tv-apparater. Trots att kommissionen inte bestritt att sökandenas uppgifter är korrekta, så anser sökandena att kommissionen underlät att beakta dessa uppgifter vid bötesberäkningen i det angripna beslutet.
154 Kommissionen har å sin sida gjort gällande följande. Enligt 2006 års riktlinjer är det inte obligatoriskt att beakta vilken inverkan på marknaden som en överträdelse av artikel 101 FEUF verkligen har haft. Sökandena har förordat en alternativ metod – inte eftersom den är mer precis, utan enbart eftersom den ger ett lägre försäljningsvärde, och därmed lägre böter. Kommissionen är ingalunda skyldig att välja en särskild metod som leder till lägre böter, utan endast att tillämpa 2006 års riktlinjer på ett sätt som adekvat återspeglar överträdelsen i dess helhet.
155 Vad beträffar unionsdomstolens prövning av kommissionsbeslut på konkurrensområdet erinrar tribunalen om följande. Unionsdomstolens obegränsade behörighet innebär att unionsdomstolen får ändra den angripna rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att exempelvis ändra det påförda bötesbeloppet med beaktande av samtliga faktiska omständigheter (se domstolens dom av den 3 september 2009 i mål C‑534/07 P, Prym och Prym Consumer mot kommissionen, REG 2009, s. I‑7415, punkt 86 och där angiven rättspraxis).
156 Enligt domstolens praxis får denna obegränsade behörighet visserligen inte innebära att de företag som deltagit i ett avtal i strid med artikel 101.1 FEUF diskrimineras vid bötesberäkningen (domstolens dom i det ovan i punkt 51 nämnda målet Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, punkt 617, och av den 25 januari 2007 i mål C‑407/04 P, Dalmine mot kommissionen, REG 2007, s. I‑829, punkt 152). Om tribunalen har för avsikt att beträffande ett av dessa företag avvika från den metod som kommissionen använt sig av och som tribunalen inte invänt mot, är det nödvändigt att tribunalen lämnar en förklaring i sin dom (domstolens dom av den 18 september 2003 i mål C‑338/00 P, Volkswagen mot kommissionen, REG 2003, s. I‑9189, punkt 146, och av den 30 maj 2013 i mål C‑70/12 P, Quinn Barlo m.fl. mot kommissionen, punkt 46).
157 Enligt punkt 13 i 2006 års riktlinjer ska kommissionen – vid beräkningen av grundbeloppet för de böter som ska påföras enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 – använda värdet på företagets försäljning av varor eller tjänster, i direkt eller indirekt förhållande till överträdelsen, inom det berörda geografiska området inom EES.
158 Som framgår av det angripna beslutet (se punkt 16 ovan) beaktade kommissionen – vid beräkningen av grundbeloppet – proportionen av direkt försäljning inom EES av färgbildrör som sålts som sådana eller via omvandlade produkter under hela överträdelsen, och vilken försäljning genomförts av ett av de företag som det angripna beslutet riktar sig mot, multiplicerad med det antal år som de deltagit i överträdelsen (skälen 1020, 1021, 1034, 1042 och 1056).
159 I skäl 1022 i det angripna beslutet angav kommissionen att beaktandet av direkt försäljning inom EES via omvandlade produkter visserligen ledde till att koncernintern försäljning inkluderades för vissa av parterna, inklusive moderbolagen för de gemensamma företagen, men att koncentrationen på den första försäljningen inom EES av den aktuella varan, oavsett om den omvandlats eller inte, till en kund eller till ett företag som inte ingick i leverantören innebar att de vertikalt integrerade företagen inte diskriminerades i förhållande till de företag som inte var vertikalt integrerade.
160 I skäl 1026 i det angripna beslutet angav kommissionen vidare att i och med att den koncentrerade sig på värdet av direkt försäljning inom EES och på värdet av direkt försäljning inom EES av omvandlade produkter, hade kommissionen som mål att inkludera de varor som omfattades av kartellen permanent i försäljningsvärdet endast om de hade sålts för första gången till en kund som inte ingick i kartellen och som fanns inom EES. Kommissionen betonade även att den inte hade beaktat värdet av den omvandlade produkten i dess helhet, utan endast värdet av färgbildrör som var integrerade däri. I skälen 1027 och 1028 angav kommissionen slutligen att i den mån som samordningen om volymer och produktionsbegränsningen hade avsett hela produktionen och kartelldeltagarnas försäljning, ingick försäljningen till koncerninterna kunder i kartellens diskussioner.
161 Tribunalen konstaterar att sökandena inte har bestritt beaktandet av koncernintern försäljning eller direkt försäljning av omvandlade produkter för beräkningen av sökandenas böter. De har emellertid ifrågasatt om kommissionens beräkning i det angripna beslutet av försäljningsvärdet var korrekt. De har påstått sig ha betonat detta i sina svar av den 20 april 2011 på kommissionens begäran om upplysningar av den 4 april 2011.
162 Under förhandlingen preciserade sökandena att de hade lämnat exakta sifferuppgifter till kommissionen, vilka så långt som möjligt tog hänsyn till antalet integrerade färgbildrör för färg-tv-apparater när det gäller storlek och pris för berörda år. Dessutom har sökandena vidhållit att kommissionen, trots att den inte har bestritt riktigheten av dessa uppgifter, underlät att beakta dem, utan att ange någon grund för detta.
163 Kommissionen har bekräftat att den inte bestrider riktigheten av uppgifterna i fråga, men har gjort gällande att om en annan metod hade använts för sökandena än för de övriga företag som berörs av det angripna beslutet, vilka inte hade lämnat några sådana uppgifter, så skulle detta ha inneburit ett åsidosättande av principen om likabehandling. Kommissionen har vidare uppgett att för det fall tribunalen finner att de sifferuppgifter som sökandena har lämnat är mer exakta, motsätter den sig inte att dessa skulle kunna användas för en ny beräkning av böterna.
164 Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Såsom framgår av skäl 1032 i det angripna beslutet, har de som berörs av beslutet beretts tillfälle, genom skrivelse av den 4 mars 2011, att använda specifika sifferuppgifter för sina direkta försäljningar inom EES och sina direkta försäljningar inom EES av omvandlade produkter som beräkningsgrund för försäljningsvärdet, och de har blivit informerade om det sätt som ska användas för att räkna fram samtliga efterfrågade sifferuppgifter. Det framgår av instruktionerna, som angavs i bilaga I till skrivelsen för besvarandet av det frågeformulär som upprättats för detta ändamål, att den beräkningsmetod som kommissionen förordar när det gäller direkt försäljning inom EES av omvandlade produkter baseras på det genomsnittliga värdet av direkta försäljningar inom EES som skett under samma period, multiplicerat med antal färgbildrör för färg-tv-apparater. Om det inte skett någon direkt försäljning inom EES under den aktuella perioden, eller om försäljningen inte var att anse som representativ, bereddes de berörda företagen tillfälle att kontakta kommissionen för att diskutera en alternativ beräkningsmetod.
165 Det kan konstateras att det framgår av sökandenas svar av den 20 april 2011 på kommissionens begäran om upplysningar att de hade föreslagit en alternativ beräkningsmetod för värdet av direkta försäljningar inom EES för omvandlade produkter. Denna metod angavs i en ekonomisk rapport av den 19 april 2011, upprättad av RBB Economics (se punkt 153 ovan), och den bifogades nämnda svar. Denna beräkningsmetod innebar att hänsyn tas till det viktade genomsnittliga värdet på färgbildrör för färg-tv-apparater relaterade till nämnda försäljningar, med avseende på deras verkliga storlek och perioden i fråga, med hjälp av de sifferuppgifter som sökandena lämnat. I rapporten hade värdet av direkta försäljningar inom EES för omvandlade produkter beräknats genom att varje storlek på tv-apparater som sålts under överträdelseperioden kopplades till det genomsnittliga värdet för färgbildrör för färg-tv-apparater av samma storlek. Om det inte skett någon försäljning av färgbildrör för färg-tv-apparater av samma storlek under en fastställd period, baserades uppgifterna som använts för rapporten på det viktade genomsnittliga värdet av samtliga färgbildrör för färg-tv-apparater som sålts under denna period, samtliga storlekar sammantagna, vilket därmed stämde med kommissionens metod.
166 Enligt sökandena ledde deras tillvägagångssätt till ett resultat som var mer exakt och närmare verkligheten, medan den metod som använts av kommissionen skulle kunna få effekten att priset på färgbildrör för stora färg-tv-apparater räknades in i priset för mindre tv-apparater.
167 Enligt punkt 15 i 2006 års riktlinjer ska kommissionen, när den fastställer ett företags försäljningsvärde, utgå från de bästa uppgifter som finns tillgängliga för företaget. Eftersom kommissionen hade uppgifter som på ett mer exakt sätt speglade värdet av den direkta försäljningen inom EES av omvandlade produkter, vilket kommissionen även har medgett vid förhandlingen, räcker det att konstatera att den avvikit från riktlinjerna när det gäller beräkningen av sökandenas böter utan att ge någon motivering till detta.
168 Domstolen har redan slagit fast att riktlinjerna anger en vägledande förhållningsregel för vilken praxis som ska följas, och kommissionen får i ett enskilt fall inte avvika från dessa utan att ange skäl som är förenliga med likabehandlingsprincipen. Kommissionen har nämligen – genom att anta sådana förhållningsregler och offentliggöra dessa och tillkännage att den fortsättningsvis kommer att tillämpa dem på de fall som omfattas av dem – själv begränsat utrymmet för sin skönsmässiga bedömning; om kommissionen frångår dessa regler riskerar den att sanktionsåtgärder vidtas mot institutionen i fråga på grund av att den åsidosatt allmänna rättsprinciper såsom likabehandlingsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar (domstolens dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. I‑5425, punkterna 209 och 211). Även om kommissionen är skyldig att iaktta principen om skydd för berättigade förväntningar när den tillämpar de vägledande förhållningsregler som den ålagt sig att följa, kan dock inte denna princip vara bindande på samma sätt för unionsdomstolarna, då de inte avser att tillämpa en specifik beräkningsmetod för böterna när de utövar sin obegränsade behörighet, utan prövar de föreliggande situationerna i varje enskilt fall med beaktande av samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som hänför sig till dessa situationer (se, i detta hänseende, dom i det ovan i punkt 156 nämnda målet Quinn Barlo m.fl. mot kommissionen, punkt 53).
169 Det ankommer därmed på tribunalen att, inom ramen för sin obegränsade behörighet, fastställa sökandenas böter med beaktande av de sifferuppgifter som sökandena lämnat in under det administrativa förfarandet och vilkas riktighet inte har bestritts av kommissonen. Det ska i detta hänseende påpekas att sökandena, som svar på de processledningsåtgärder som nämns i punkt 32 ovan, har preciserat att de sifferuppgifter som återgetts i ansökan avseende det totala värdet på Panasonics försäljning fram till den 31 mars 2003 innefattar, felaktigt, även de försäljningar som skett i juli 1999, och de har lämnat rättade uppgifter angående detta som inte har bestritts av kommissonen.
170 Således ska sökandena vinna framgång med den första delgrunden.
[utelämnas]
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
följande:
1) De bötesbelopp som påförts genom artikel 2.2 f), 2.2 h) och 2.2 i) i kommissionens beslut C(2012) 8839 final av den 5 december 2012 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.437 – katodstrålerör för tv- och datorskärmar) fastställs till 128 866 000 euro för Panasonic Corp., för företagets direkta deltagande i överträdelsen avseende marknaden för färgkatodstrålerör för tv-apparater, till 82 826 000 euro för Panasonic, Toshiba Corp. och MT Picture Display Co. Ltd, som ska vara solidariskt ansvariga, och till 7 530 000 euro för Panasonic och MT Picture Display, som ska vara solidariskt ansvariga.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.
Papasavvas | Forwood | Bieliūnas |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 9 september 2015.
Underskrifter