FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(första avdelningen i utökad sammansättning)
den 28 januari 1999 (1)
Statligt stöd - Talan om ogiltigförklaring - Beslut om avslutning av ett
undersökningsförfarande som inletts med stöd av artikel 93.2 i EG-fördraget -
Begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i EG-fördraget
I mål T-14/96,
Bretagne Angleterre Irlande (BAI), bolag bildat enligt fransk rätt, Roscoff
(Frankrike), företrätt av advokaten Jean-Michel Payre, Paris, delgivningsadress:
advokatbyrån Aloyse May, 31, Grand-rue, Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren
Gérard Rozet och Anders Christian Jessen, rättstjänsten, båda i egenskap av
ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner,
Kirchberg, Luxemburg,
med stöd av
Konungariket Spanien, under det skriftliga förfarandet företrätt av Luis Pérez de
Ayala Becerril och under det muntliga förfarandet av Santiago Ortíz Vaamonde,
abogados del Estado, avdelningen för gemenskapstvister, båda i egenskap av
ombud, delgivningsadress: Spaniens ambassad, 4-6, boulevard Emmanuel Servais,
Luxemburg,
och
Ferries Golfo de Vizcaya SA, bolag bildat enligt spansk rätt, Bilbao (Spanien),
under det skriftliga förfarandet företrätt av Julian Ellison, och under det muntliga
förfarandet företrätt av Julian Ellison och Mark Clough, solicitors,
delgivningsadress: advokatbyrån Bonn & Schmitt, 62, avenue Guillaume,
Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 7 juni 1995
att avsluta det undersökningsförfarande som inletts med stöd av artikel 93.2 i EG-fördraget (stöd till Ferries Golfo de Vizcaya SA), vilket delgavs den spanska
regeringen den 11 juli 1995 och offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning (EGT C 321, 1995, s. 4),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(första avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna C.W. Bellamy,
R.M. Moura Ramos, J. Pirrung och P. Mengozzi,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören B. Pastor,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet
den 16 juni 1998,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
- 1.
- Sökanden driver sedan flera år tillbaka under firma Brittany Ferries en färjelinje
mellan hamnarna Plymouth i Förenade kungariket och Santander i Spanien.
Sökanden riktade genom en skrivelse av den 21 september 1992 ett klagomål till
kommissionen där den påtalade de omfattande subventioner som
områdesförvaltningen för Biscaya och den baskiska regeringen skulle bevilja Ferries
Golfo de Vizcaya SA, som är ett bolag bildat enligt spansk rätt av Vapores Surdíaz
Bilbao, SA, ett bolag bildat enligt spansk rätt, och av P&O European Ferries
(Portsmouth) Ltd, ett brittiskt bolag, för att från och med mars 1993 driva reguljär
linjetrafik mellan hamnarna i Portsmouth och Bilbao.
- 2.
- Klaganden underrättade således kommissionen om olika uppgifter som den
förfogade över beträffande det avtal som skulle komma att undertecknas mellan
Ferries Golfo de Vizcaya och de baskiska myndigheterna med avseende på att
under de första tre driftsåren subventionera trafikeringen av sträckan Bilbao-Portsmouth. Klaganden begärde dessutom formellt av kommissionen att den skulle
inleda ett förfarande för tillämpning av artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget.
- 3.
- Den spanska regeringen uppmanades genom skrivelse av den 30 november 1992
att lämna alla relevanta uppgifter rörande stödordningen i fråga för att
kommissionen skulle kunna undersöka om ordningen var förenlig med den
gemensamma marknaden i enlighet med artikel 92 i fördraget. Till följd av
kommissionens formella underrättelse av den 5 februari 1993 inlämnade den
spanska regeringen sitt svar den 1 april 1993.
- 4.
- Sökanden tillsände den 11 februari 1993 kommissionen ytterligare synpunkter
avseende det stöd som beviljats Ferries Golfo de Vizcaya och framhöll att det var
nödvändigt att snarast inleda det undersökningsförfarande som den hade begärt i
sitt klagomål, eftersom transporttjänsterna på sträckan Bilbao-Portsmouth skulle
inledas inom en snar framtid. Sökanden angav i detta avseende att eftersom denna
sträcka direkt konkurrerade med den sträcka som den drev, kunde dess etablering
på de villkor som överenskommits med de spanska myndigheterna på ett allvarligt
sätt skada sökandens ekonomiska intressen.
- 5.
- Av avtalet, undertecknat den 9 juli 1992 mellan områdesförvaltningen för Biscaya
och den baskiska regeringens avdelning för handel och turism å ena sidan och
Ferries Golfo de Vizcaya å andra sidan (nedan kallat 1992 års avtal eller det
ursprungliga avtalet), framgår att de undertecknande myndigheterna åtog sig att för
perioden från mars 1993 till mars 1996 köpa sammanlagt 26 000 kuponger för att
användas på linjen Bilbao-Portsmouth. Det maximala ekonomiska vederlag som de
offentliga myndigheterna skulle betala till Ferries Golfo de Vizcaya fastställdes till
911 800 000 PTA. Priset per passagerare hade fastställts till 34 000 PTA för åren
1993-1994 och, med förbehåll för ändringar, uppskattats till 36 000 PTA för åren
1994-1995 och till 38 000 PTA för åren 1995-1996.
- 6.
- Kommissionen beslutade den 29 september 1993 att inleda det förfarande som
föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget. Kommissionen ansåg att 1992 års avtal inte
utgjorde en normal affärstransaktion, eftersom det gick ut på att köpa ett på
förhand bestämt antal kuponger över en treårsperiod, det överenskomna priset
översteg det kommersiella priset, kupongerna skulle betalas även om resor inte
ägde rum eller om fartyget omdestinerades, innebar en skyldighet att täcka alla
förluster under de tre första verksamhetsåren och eftersom Ferries Golfo de
Vizcaya således inte var utsatt för någon kommersiell risk. Kommissionen ansåg på
grundval av de uppgifter som den hade meddelats att det finansiella stödet till
Ferries Golfo de Vizcaya utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 92
i fördraget och inte uppfyllde villkoren för att bli förklarat förenligt med den
gemensamma marknaden.
- 7.
- Detta beslut meddelades den spanska regeringen genom skrivelse av den 13
oktober 1993. Regeringen uppmanades att bekräfta att den skulle avbryta alla
betalningar på grund av stödordningen i fråga fram till dess att kommissionen fattat
sitt slutgiltiga beslut samt att den skulle lägga fram sina synpunkter och inkomma
med alla nödvändiga uppgifter för bedömningen av denna ordning.
- 8.
- Beslutet att inleda ett förfarande avseende det stöd som Spanien beviljat Ferries
Golfo de Vizcaya var föremål för ett meddelande från kommissionen till de övriga
medlemsstaterna och till de berörda parterna och offentliggjordes i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning (EGT C 70, 1994, s. 5) för att dessa skulle kunna
inkomma med sina yttranden.
- 9.
- Områdesförvaltningen för Biscaya och Ferries Golfo de Vizcaya ingick den 7 mars
1995 ett nytt avtal (nedan kallat 1995 års avtal eller det nya avtalet). Det framgår
av lydelsen av detta avtal att den offentliga myndigheten åtog sig att för perioden
från januari 1995 till december 1998 köpa sammanlagt 46 500 kuponger för att
användas på linjen Bilbao-Portsmouth, vilken drivs av Ferries Golfo de Vizcaya.
Det sammanlagda finansiella vederlag som den offentliga myndigheten skulle betala
fastställdes till 985 500 000 PTA, varav 300 000 000 PTA år 1995, 315 000 000 PTA
år 1996, 198 000 000 PTA år 1997 och 172 500 000 PTA år 1998. Priset per
passagerare hade fastställts till 20 000 PTA för år 1995, 21 000 PTA för år 1996,
22 000 PTA för år 1997 och 23 000 PTA för år 1998. Dessa priser nedsattes med
beaktande av den skyldighet avseende köp av kuponger över flera år som
områdesförvaltningen för Biscaya åtagit sig. Priserna hade beräknats på grundval
av ett referenspris om 22 000 PTA som var det angivna kommersiella priset för år
1994, ökat med 5 procent per år, vilket ledde till att detta pris uppgick till
23 300 PTA år 1995, till 24 500 PTA år 1996, till 25 700 PTA år 1997 och till
26 985 PTA år 1998.
- 10.
- Kommissionen fattade den 7 juni 1995 beslut om att avsluta undersökningen
avseende stödet till förmån för Ferries Golfo de Vizcaya (nedan kallat det
omtvistade beslutet). Kommissionen offentliggjorde samma dag pressmeddelande
IP/95/579 i vilket det meddelades att detta beslut hade fattats och vilket innehöll
en sammanfattning av beslutets grunder.
- 11.
- Sökanden begärde genom skrivelser av den 12 och den 16 juni 1995 att det
omtvistade beslutet skulle meddelas den. Kommissionens generaldirektorat sände
som svar sökanden det ovannämnda pressmeddelandet genom telefax av den 19
juni 1995.
- 12.
- Det omtvistade beslutet delgavs den spanska regeringen den 11 juli 1995.
Meddelandet till de övriga medlemsstaterna och övriga berörda, vilket återger
lydelsen av detta beslut, offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning av den 1 december 1995 (EGT C 321, s. 4). Kommissionens
generaldirektorat översände genom telefax av den 8 december 1995 den således
offentliggjorda texten till sökanden.
- 13.
- Sökanden hade, innan den mottog detta telefax, vid flera tillfällen begärt att få
kännedom om lydelsen av det beslut som kommissionen fattade den 7 juni 1995,
eftersom den endast hade tillgång till det pressmeddelande som översänts sökanden
den 19 juni 1995. Sökanden inlämnade den 28 november 1995 till
förstainstansrättens kansli an ansökan om väckande av skadeståndstalan för att få
ersättning för den skada som den påstod sig ha lidit på grund av att kommissionen
dröjde med att meddela den sitt beslut. Denna talan inskrevs den 18 december
1995 under nummer T-230/95, efter det att sökanden fått meddelande om lydelsen
av det omtvistade beslutet.
Det omtvistade beslutet
- 14.
- Enligt beslutet upphävdes det ursprungliga avtalet tills vidare som reaktion på
kommissionens beslut av den 29 september 1993 att inleda förfarandet enligt artikel
93.2 i fördraget. Ferries Golfo de Vizcaya hade föranstaltat att de pengar som
betalats skulle bli återbetalade, jämte ränta beräknad till 1 procent över den
brittiska affärsbanksräntan.
- 15.
- I det omtvistade beslutet uppgavs vidare att ett antal viktiga ändringar införts i
1995 års avtal i syfte att gå kommissionens invändningar till mötes. Den baskiska
regeringen var inte längre part i detta avtal som skulle gälla mellan åren 1995 och
1998. Enligt de uppgifter som lämnats till kommissionen hade antalet kuponger
som skulle köpas beräknats på grundval av en uppskattning av hur många som
förväntades anta erbjudandet i avgränsade låginkomstgrupper och andra grupper
som omfattades av sociala och kulturella program, inklusive skolbarn, ungdomar
och äldre. Det pris som skulle betalas för kupongerna skulle komma att vara lägre
än det officiellt angivna priset för perioden i fråga. Detta motsvarade gängse praxis
med volymrabatter för stora användare av kommersiella tjänster. De återstående
delar av avtalet som orsakade invändningar hade samtliga avlägsnats från det
reviderade avtalet.
- 16.
- Kommissionen konstaterade i det omtvistade beslutet även att Ferries Golfo de
Vizcayas verksamhet var livskraftig genom sina affärsmässiga resultat och att
verksamheten hade etablerats utan statligt stöd. Bolaget hade inte några speciella
rättigheter att använda Bilbaos hamn och hade företräde till kajplatsen bara inom
ramarna för sin specificerade turlista. Andra fartyg kunde använda och använde
kajplatsen vid andra tidpunkter. Kommissionen ansåg att det nya avtalet nu på
båda sidor föreföll återspegla ett normalt affärsmässigt förhållande där priserna
sätts självständigt på grund av vilka tjänster som erbjuds och att uppgörelsen var
utformad till förmån för lokalbefolkning som använder den lokala
färjeverksamheten.
- 17.
- Kommissionen ansåg följaktligen att det nya avtalet inte utgjorde statligt stöd och
beslutade att avsluta det förfarande som inleddes den 29 september 1993.
Förfarande och parternas yrkanden
- 18.
- Den ansökan varigenom förevarande talan väcktes registrerades vid
förstainstansrättens kansli den 1 februari 1996.
- 19.
- Konungariket Spanien och Ferries Golfo de Vizcaya begärde genom ansökningar,
som registrerades vid förstainstansrättens kansli den 12 respektive den 14 juni 1996,
att få intervenera i tvisten till stöd för svarandens yrkanden. Sökanden begärde
genom skrivelser av den 28 juni och av den 2 augusti 1996 att den handling sominlämnades som bilaga III till repliken skulle behandlas konfidentiellt med avseende
på såväl Konungariket Spanien som Ferries Golfo de Vizcaya.
- 20.
- Förstainstansrätten (första avdelningen i utökad sammansättning) biföll genom
beslut av den 13 november 1996 de ovannämnda interventionsansökningarna.
Förstainstansrätten avslog dessutom sökandens begäran om konfidentiell behandling
samtidigt som den tillät denne att dra tillbaka ifrågavarande handling från akten
innan den skulle delges de två intervenienterna. Sökanden begärde att återfå
handlingen inom den frist som getts den av justitiesekreteraren.
- 21.
- På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten att inleda det
muntliga förfarandet utan att vidta föregående åtgärder för bevisupptagning. Den
uppmanade emellertid genom skrivelse av den 7 maj 1998 svaranden att inkomma
med 1995 års avtal i dess helhet. Kommissionen inlämnade denna handling till
förstainstansrättens kansli den 14 maj 1998.
- 22.
- Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid
sammanträde den 16 juni 1998.
- 23.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogiltigförklara det omtvistade beslutet,
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, samt
- fastställa att intervenienterna skall bära kostnaderna för sina interventioner.
- 24.
- Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
- avvisa talan,
- i andra hand ogilla talan, samt
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
- 25.
- Intervenienten Konungariket Spanien har yrkat att förstainstansrätten skall
- avvisa talan,
- i andra hand ogilla talan, samt
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
- 26.
- Intervenienten Ferries Golfo de Vizcaya har yrkat att förstainstansrätten skall
- avvisa talan,
- ogilla talan, samt
- förplikta sökanden att ersätta intervenientens rättegångskostnader under det
föreliggande förfarandet.
Upptagande till sakprövning
Parternas argument
- 27.
- Kommissionen, som stöds av intervenienterna, anser att förevarande talan har
väckts för sent och skall avvisas. Kommissionen har anfört att den avgörande
omständigheten bland de omständigheter som avses i artikel 173 femte stycket i
fördraget för att fristen för talans väckande skall börja löpa är den omständighet
som ligger först i tiden, i det föreliggande fallet att sökanden fick kännedom om
åtgärden. Redan av en jämförelse mellan beslutet såsom det offentliggjorts i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning och lydelsen av det pressmeddelande
som översänts till sökanden framgår att det sistnämnda innehåller det väsentliga i
det omtvistade beslutet, särskilt den undersökning på grundval av vilken
kommissionen slutit sig till att 1995 års avtal inte utgjorde statligt stöd.
Kommissionen har följaktligen hävdat att innehållet i dess beslut av den 7 juni 1995
meddelades sökanden genom telefax av den 19 juni 1995, vilket innebär att
sökanden från och med denna dag kunde utöva sin rätt att väcka talan.
- 28.
- Kommissionen har gjort gällande att pressmeddelandet, som offentliggjordes vid
kommissionen den 7 juni 1995, kan anses som en rättsakt mot vilken talan kan
väckas och vilken delgavs sökanden den 19 juni 1995. Offentliggörandet av beslutet
i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av den 1 december 1995 utgjorde
endast en bekräftande åtgärd avseende en tidigare åtgärd mot vilken sökanden inte
väckte talan inom den frist som föreskrivs i artikel 173 i fördraget. Kommissionen
har dessutom påpekat att det omtvistade beslutet inte delgavs sökanden den 8
december 1995. Detta beslut översändes endast till sökanden denna dag, eftersom
det den 11 juli 1995 hade delgetts Konungariket Spanien som var den enda som
beslutet riktades till.
- 29.
- Sökanden har hävdat att kommissionens invändning om rättegångshinder inte bara
saknar rättslig grund utan även är helt felaktig i sak. Sökanden anser att det är
minst sagt fräckt av kommissionen att i dag göra gällande att talan om
ogiltigförklaring är för sent väckt då den vägrade meddela sökanden den
fullständiga och officiella lydelsen av det omtvistade beslutet före dess
offentliggörande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
- 30.
- Enligt sökanden framgår det av den klara och precisa lydelsen av artikel 173 femte
stycket i fördraget att det endast är om åtgärden inte offentliggörs eller delges som
fristen kan börja löpa en annan dag, nämligen från den dag då sökanden fick
kännedom om åtgärden.
- 31.
- Sökanden har tillagt att eftersom det utmärkande för ett pressmeddelande är att
ge allmänheten kännedom om sammanfattade och således ofullständiga uppgifter,
är det uppenbart att pressmeddelandet inte på ett klart och otvetydigt sätt kan ge
information om innehållet i ett beslut av kommissionen och inte heller göra det
möjligt för en part att använda sig av sin möjlighet att väcka talan. Det är för övrigt
tillräckligt att jämföra lydelsen av pressmeddelandet av den 7 juni 1995 med den
text som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning för att
konstatera att pressmeddelandet långt ifrån återger allt i det kommissionsbeslut
som det avser.
Förstainstansrättens bedömning
- 32.
- Enligt artikel 173 femte stycket i fördraget skall talan som avses i denna artikel
väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs
klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om
åtgärden allt efter omständigheterna.
- 33.
- Det följer av själva lydelsen av denna bestämmelse att tidpunkten då klaganden fick
kännedom om rättsakten som kriterium för när fristen för talans väckande skall
börja löpa är subsidiär i förhållande till offentliggörandet eller delgivningen av
rättsakten (domstolens dom av den 10 mars 1998 i mål C-122/95, Tyskland mot
rådet, REG 1998, s. I-973, punkt 35).
- 34.
- Offentliggörande är för visso inte ett villkor för beslutens tillämplighet enligt en fast
praxis som kommissionen själv tillkännagett, bland annat i sin skrivelse till
medlemsstaterna av den 27 juni 1989, publicerad i Europeiska gemenskapernas
konkurrensrätt (volym II A, Regler tillämpliga på statligt stöd), 1995, samt i
kommissionens Tjugonde rapport om konkurrenspolitiken (1990, punkt 170), men
dess beslut att avsluta ett förfarande enligt artikel 93.2 i fördraget offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
- 35.
- Det omtvistade beslutet offentliggjordes den 1 december 1995. Det skall dessutom
påpekas att sökanden i det föreliggande fallet på goda grunder kunde vänta sig att
detta beslut skulle offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, med
beaktande av ovannämnda praxis och med beaktande av den omständigheten att
kommissionens generaldirektorat genom skrivelse av den 4 augusti 1995 särskilt
bekräftade för sökanden att beslutet skulle offentliggöras inom de närmaste
veckorna (se i detta avseende domen i det ovannämnda målet Tyskland mot rådet,
punkterna 36 och 37).
- 36.
- Under dessa omständigheter är kommissionens och intervenienternas påståenden,
enligt vilka sökanden hade tillräcklig kännedom om det omtvistade beslutet redan
den 19 juni 1995 då ovannämnda pressmeddelande översändes med telefax, inte
relevanta för att fastställa när fristen för talans väckande började löpa. I det
föreliggande fallet finns det nämligen inte skäl att tillämpa det kriterium avseende
kännedom om beslutet som föreskrivs subsisidiärt i artikel 173 femte stycket i
fördraget. Eftersom det står klart att beslutet inte hade delgetts sökanden vid en
tidigare tidpunkt, sluter förstainstansrätten sig till att det är dagen för
offentliggörandet som är utgångspunkten för fristen för talans väckande (se i detta
avseende domen i det ovannämnda målet Tyskland mot rådet, punkt 39).
- 37.
- Av detta följer att invändningen om rättegångshinder på grund av att förevarande
talan väcktes för sent skall ogillas.
Prövning i sak
- 38.
- Sökanden har åberopat fyra grunder till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring
av det omtvistade beslutet. För det första påstås att rätten till försvar har åsidosatts.
För det att beslutet är otillräckligt motiverat. För det tredje att beslutet innehåller
uppenbara fel. För det fjärde, slutligen, påstås att kommissionen har åsidosatt
artikel 92.1 och andra bestämmelser i fördraget.
- 39.
- Förstainstansrätten konstaterar att flera av de argument som har anförts inom
ramen för den andra, den tredje och den fjärde grunden i huvudsak syftar till att
visa att kommissionen gjorde ett misstag då den slöt sig till att de baskiska
myndigheternas utbetalning av vissa belopp till Ferries Golfo de Vizcaya var att
hänföra till ett normalt affärsmässigt avtal och inte utgjorde driftsstöd till detta
företag. Under dessa omständigheter finns det skäl att inledningsvis undersöka
huruvida artikel 92.1 i fördraget har åsidosatts genom att kommissionen oriktigt
fastställde att 1995 års avtal inte utgjorde statligt stöd i den mening som avses i
denna bestämmelse. De argument som parterna utbytt inom ramen för de övriga
grunderna skall således undersökas tillsammans genom att de betecknas annorlunda
i den utsträckning som dessa argument hänför sig till påståendet att artikel 92.1 i
fördraget har åsidosatts.
Åsidosättande av artikel 92.1 i fördraget
Parternas argument
- 40.
- Sökanden har inom ramen för sin fjärde grund för ogiltigförklaring klandrat
kommissionen för att den tillämpade artikel 92.1 i fördraget oriktigt genom att den
inte försökte utreda huruvida de spanska myndigheternas omfattande köp av
kuponger förstärkte Ferries Golfo de Vizcayas ställning på marknaden i förhållande
till de konkurrerande företagen eller inte (domstolens dom av den 17 september
1980 i mål 730/79, Philip Morris mot kommissionen, REG 1980, s. 2671, punkt 11;
svensk specialutgåva, volym 5, s. 303). Sökanden har påpekat att huruvida en åtgärd
skall betecknas som statligt stöd inte beror på om det företag som åtgärden riktas
till är lönsamt eller livskraftigt i motsats till vad som enligt sökanden framgår av
motiveringen av det omtvistade beslutet. Sökanden har dessutom hävdat att
utfästelsen att köpa kuponger över flera år nödvändigtvis stärker det berörda
företagets ställning och gör det möjligt för det att exempelvis utan risk anordna
säljkampanjer som har till syfte eller resultat att dra till sig dess konkurrenters
kundkrets.
- 41.
- Sökanden anser att den sociala målsättningen med 1995 års avtal som åberopades
vid kommissionen endast är en fasad och att det i varje fall inte är tillräckligt att
de statliga ingripandena är av social karaktär för att de direkt skall undgå att
betecknas som stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget. Sökanden har
i detta avseende nämnt domstolens dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94,
Frankrike mot kommissionen (REG 1996, s. I-4551), punkterna 20 och 21. Även
om man ansåg att det faktiskt fanns en social målsättning, vilket sökanden har
bestridit, skulle det icke desto mindre vara så, att de beslutade formerna inte var
nödvändiga för att uppnå detta mål. Enligt sökandens uppfattning innebär
arrangerandet av resor med social målsättning inte nödvändigtvis att de skall
anordnas på ett enda sätt, i det föreliggande fallet genom sjötransporter, och av ett
enda företag.
- 42.
- Sökanden har inom ramen för sin andra grund för ogiltigförklaring, under vilken
gjorts gällande att beslutet är bristfälligt motiverat, anfört att det i det omtvistade
beslutet inte visats att det fanns några exakta projekt som förutsatte att det köptes
kuponger över flera år i förväg. Sökanden har således ifrågasatt den faktiska
användningen av de kuponger som de baskiska myndigheterna åtog sig att köpa
mellan åren 1995 och 1998. Sökanden har påpekat att den hade uttryckt sin oro för
att de offentliga myndigheternas köp av kuponger inom ramen för det ursprungliga
avtalet var uppenbart fiktivt och utgjorde en dold subvention. Sökanden harbetonat att det följer av rederiernas praxis att en offentlig myndighet som önskar
köpa kuponger inte behöver ingå ett avtal av sådant slag som avtalet i fråga. Det
är tillräckligt för den offentliga myndigheten att köpa kupongerna den dag då ett
visst projekt fastställs, eftersom det i prislistorna alltid föreskrivs särskilda
gruppriser och eftersom det alltid är möjligt att komma överens om priser.
- 43.
- Vad gäller den faktiska förekomsten av de projekt som de baskiska myndigheterna
har åberopat har sökanden kritiserat hänvisningarna till erfarenheter från andra
liknande sociala program och det stora intresse som visats av de som
evakuerades till Storbritannien under spanska inbördeskriget, vilka återfinns i det
omtvistade beslutet. Sökanden undrar vilka de sociala program var som användes
för jämförelse i kommissionens bedömning samt över hur många av de personer
som evakuerades till Förenade kungariket som fortfarande lever och vill besöka de
platser där de tillbringade en tid i exil genom att använda dess konkurrents linje.
- 44.
- Sökanden anser dessutom att kommissionen oriktigt bedömde att de återstående
delar av det ursprungliga avtalet som orsakade invändningar därför att de kunde
innebära statligt stöd samtliga hade avlägsnats från 1995 års avtal. Sökanden har
förklarat att den första av dessa delar, nämligen det på förhand fattade beslutet att
köpa kuponger över en tre- eller fyraårsperiod, inte har avlägsnats och återfinns
även i det nya avtalet.
- 45.
- Sökanden har kritiserat den osäkerhet som följer av formuleringen av det skäl för
beslutet som avsåg att det förelåg ett normalt och lojalt affärsmässigt förhållande
mellan Ferries Golfo de Vizcaya och områdesförvaltningen för Biscaya, vilket
sökanden dock anser som ett avgörande skäl i det omtvistade beslutets struktur.
- 46.
- Sökanden har hävdat att kommissionen inte enbart kunde hänvisa till den sociala
målsättning som eftersträvas eller som gjorts gällande av den berörda
medlemsstaten utan att ta hänsyn till hur de utbetalade summorna inverkade på
konkurrensen (domstolens dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot
kommissionen, REG 1974, s. 709, punkt 26-28, svensk specialutgåva, volym 2,
s. 321, och av den 30 januari 1985 i mål 290/83, kommissionen mot Frankrike,
REG 1985, s. 439, svensk specialutgåva, volym 8). Sökanden har för övrigt bestridit
kommissionens bedömning av hur konkurrensen utvecklats mellan de två linjerna
i fråga. Enligt sökanden är den relevanta frågan inte om Brittany Ferries noterade
förluster till följd av att en ny linje etablerades som subventioneras av de spanska
myndigheterna. Det är snarare fråga om huruvida det konkurrerande företaget
hade upphört att existera utan stöd eller i det föreliggande fallet huruvida ett
sådant företag inte skulle ha bildats (domstolens dom i det ovannämnda målet
Philip Morris mot kommissionen, och domstolens dom av den 10 juli 1986 i mål
40/85, Belgien mot kommissionen, REG 1986, s. 2321).
- 47.
- Sökanden har inom ramen för sin tredje grund, under vilken gjorts gällande att
kommissionen gjort sig skyldig till uppenbara fel, tillagt att den kontroll som
förstainstansrätten skall företa med avseende på det omtvistade beslutet där det
konstateras att det nya avtalet inte utgör statligt stöd, gäller hur kommissionen har
tolkat och tillämpat begreppet statligt stöd som avses i artikel 92 i fördraget.
Eftersom kommissionen inte är ensam behörig i denna fråga, kan
domstolskontrollen inte begränsas till om det har skett en uppenbart oriktig
bedömning (förstainstansrättens dom av den 28 september 1995 i mål T-95/94,
Sytraval och Brink's France mot kommissionen, REG 1995, s. II-2651, punkt 54).
- 48.
- Under det muntliga förfarandet framförde sökanden ännu ett argument som
grundas på undersökningen av innehållet i 1995 års avtal som sökanden har påstått
sig inte ha fått kännedom förrän några dagar före sammanträdet efter det att
kommissionen på förstainstansrättens uppmaning fogade hela avtalstexten till akten.
Sökanden har påpekat att man i det nya avtalet, i syfte att tillmötesgå den kritik
som riktats mot 1992 års avtal, endast sänkte enhetspriset för varje kupong för att
inte överskrida det officiellt angivna priset för transporttjänsterna i fråga. Eftersom
antalet kuponger som de spanska myndigheterna skulle köpa höjdes från 26 000 till
46 500, var den sammanlagda subvention som beviljades Ferries Golfo de Vizcaya
med stöd av 1995 års avtal till och med litet större än den subvention som
föreskrevs i 1992 års avtal, eftersom den uppgick till 985 500 000 PTA. Under dessa
omständigheter har sökanden ifrågasatt kommissionens slutsats att de återstående
delar av det ursprungliga avtalet mellan de offentliga myndigheterna och Ferries
Golfo de Vizcaya som utgjorde stöd hade avlägsnats från det reviderade avtalet.
- 49.
- Kommissionen har för sin del bestridit påståendet om åsidosättande av artikel 92.1
i fördraget och anser att det omtvistade beslutet klart anger varför den drog
slutsatsen att det nya avtalet inte utgjorde statligt stöd. Den första anledningen
återfinns i själva bedömningen av avtalet i fråga som inte innehåller de fem
beståndsdelar som tidigare påtalats genom beslutet att inleda förfarandet enligt
artikel 93.2 i fördraget såsom förhållanden som kan innebära statligt stöd. Att
Ferries Golfo de Vizcaya är livskraftigt utgör endast en omständighet bland de
omständigheter som kommissionen undersökte och som stödde kommissionen i dess
beslut. De uppgifter som sökanden själv har lämnat bekräftar för övrigt att
företaget är livskraftigt.
- 50.
- Svaranden har framhållit att den i samband med att undersökningsförfarandet
inleddes, ansågs att de förhållanden som kunde innefatta statligt stöd motsvarade
7 procent av det mottagande företagets driftskostnader. Med beaktande av den
uppskjutande verkan som är förknippad med varje beslut att inleda förfarandet
samt med beaktande av att de tidigare utbetalda summorna har spärrats och att
säkerhet har ställts för deras återbetalning, har Ferries Golfo de Vizcaya i själva
verket bedrivit verksamhet under alla åren i fråga utan att erhålla statligt stöd.
Kommissionen har dessutom hävdat att marknaden för sjötransporter mellan norra
Spanien och södra England har fördubblats och att var och en av de två aktörerna
innehar en nästan lika stor andel av denna marknad. Av detta följer att
etableringen av den nya linjen inte har gett upphov till någon tillbakagång av
efterfrågan till sökandens nackdel.
- 51.
- Kommissionen har uttryckt invändningar vad gäller tillåtligheten av flera av de
argument som sökanden har framfört i repliken. Kommissionen har påpekat att det
har visat sig att sökanden inte har kunnat finna stöd för grunden att beslutet var
bristfälligt motiverat. Anmärkningarna om att kommissionen inte hade tagit hänsyn
till hur de omfattande köpen av kuponger över en lång tid inverkade på
konkurrensen och inte konstaterade att en aspekt av det ursprungliga avtalet vilken
tidigare orsakat invändningar fortfarande återfanns i 1995 års avtal, kan inte anses
som en utveckling av denna grund. De utgör inte heller en utveckling av den
grunden att ett uppenbart fel begåtts, vilken sökanden likaledes har anfört.
Eftersom det är fråga om nya argument, har svaranden uppmanat
förstainstansrätten att avvisa dem.
- 52.
- Vad gäller de likande sociala program som har nämnts i beslutet har kommissionen
bekräftat att den erfarenhet som beaktats inte avser färjelinjerna mellan Spanien
och Förenade kungariket utan befintliga program i Förenade kungariket och även
i Spanien som bland annat inbegriper transporter mellan halvön och Latinamerika.
Hänvisningen såsom tilläggsuppgift till veteranerna från spanska inbördeskriget
berättigas av att deras förening på vederbörligt sätt har yttrat sig inom ramen för
förfarandet. Svaranden har även hävdat att sökanden, genom att uttrycka tvivel om
huruvida de förhandsköpta kupongerna faktiskt skulle användas, har kritiserat de
ansvariga myndigheternas avsikter, vilka har försett kommissionen med nödvändiga
förhandsberäkningar. Sökanden har således inte begränsat sig till motiveringen av
åtgärden utan har gått in på frågan om åtgärden genomförs rättsenligt, vilket ger
upphov till specifika problem och där kommissionen och de eventuella klagandena
spelar var sin roll.
- 53.
- Svaranden erinrade i sitt svar på en fråga som förstainstansrätten ställde vid
sammanträdet om att dess ursprungliga ställningstagande, såsom det framgår av
beslutet att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget, gjordes
år 1993 på grundval av de uppgifter som kommissionen hade vid den tidpunkten
och inte hade karaktären av en slutgiltig bedömning avseende förekomsten av
statligt stöd till förmån för Ferries Golfo de Vizcaya. Kommissionen har dessutom
angett att de spanska myndigheterna vid undersökningen av det nya avtalet
lämnade trovärdiga uppgifter avseende de kulturella och sociala programmen,
såsom uppgifterna från Inserso (Instituto nacional de servicios sociales), vilka
motiverade att det på förhand köptes stora mängder kuponger. Dessa uppgifter,
som inte fanns med i kommissionens akt när den uttalade sig om 1992 års avtal, var
avgörande när kommissionen ändrade sin ursprungliga bedömning av
beskaffenheten av de omfattande köpen av kuponger.
- 54.
- Konungariket Spanien, som har intervenerat till stöd för kommissionens yrkanden,
anser att de omständigheter som är nödvändiga för att fastställa att statligt stöd
förekommer i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget inte föreligger i det
här fallet. Konungariket Spanien utpekade vid sammanträdet de tre väsentliga
villkor avseende begreppet stöd som skall vara uppfyllda och som enligt dess
uppfattning saknas i det föreliggande fallet: ingen förmån har beviljats, avtalet
gynnar inte ett visst företag och konkurrensen har inte snedvridits.
- 55.
- Ferries Golfo de Vizcaya har inte beviljats någon förmån, eftersom kupongerna
enligt det nya avtalet köps till ett pris som understiger marknadspriset. Detta utgör
gängse praxis, eftersom den rabatt som säljaren beviljar utgör vederlaget för ett på
förhand av köparen ingånget åtagande att köpa ett stort antal biljetter under flera
år.
- 56.
- De baskiska myndigheterna hade inte för avsikt att gynna ett visst företag. Den
intervenerande regeringen har betonat att det endast fanns en aktör som kunde
säkerställa de transporttjänster som de regionala offentliga myndigheterna begärt
för att de personer som bor inom deras territorium skulle kunna utnyttja dem. Med
beaktande av att den hamn som sökandens linje trafikerar ligger utanför Biscayas
territorium och på ett avsevärt avstånd från detta, är det orimligt att kräva att
områdesförvaltningen borde ha undertecknat avtalet i fråga med detta rederi.
- 57.
- Konungariket Spanien har även bestridit att ingåendet av ett sådant avtal har
medfört snedvridning av konkurrensen. Konungariket Spanien har inledningsvis
anfört att de belopp som utbetalats av de offentliga myndigheterna till Ferries
Golfo de Vizcaya med stöd av det ursprungliga avtalet utgjorde knappa 5-7 procent
av de investeringar som var nödvändiga för att etablera den nya linjen. Man kan
följaktligen inte påstå att denna linje inte skulle ha kunnat upprättas utan de
spanska myndigheternas ingripande. För det andra har den intervenerande
regeringen gjort gällande att linjen Santander-Plymouth inte påverkades avsevärt
av att linjen Bilbao-Portsmouth etablerades. Att sökanden inte led förluster och till
och med ökade sin marknadsandel under de första åren efter det att den nya linjen
etablerades visar att det huvudsakliga resultatet av att linjen etablerades var att
efterfrågan ökade.
- 58.
- Den spanska regeringen har dessutom bekräftat att de baskiska myndigheterna
sedan flera år tillbaka driver en stödpolitik för låginkomsttagares resor, vars
kulturella och sociala program som åberopats i förevarande mål endast är ett
exempel bland många som regeringen har nämnt vid sammanträdet. Avtalet med
Ferries Golfo de Vizcaya är således inte exceptionellt. Det ingår snarare i en
allmän åtgärdsplan som följs även av andra regioner samt på nationell nivå.
- 59.
- Intervenienten Ferries Golfo de Vizcaya har hävdat att de baskiska myndigheternas
åtagande att i förväg köpa ett visst antal kuponger för att användas över en viss
period utgör en fullt normal kommersiell transaktion inom rederiernas
verksamhetssektor. Intervenienten har hänvisat till bokningskontrakt med så kallade
ITX-aktörer som också på förhand köper stora mängder turistbiljetter och
följaktligen drar fördel av mängdrabatter. De rabatter som beviljas dessa
ekonomiska aktörer varierar mellan 5 och 30 procent av det officiellt angivna priset
beroende på åtagandets volym och varaktighet. Nedsättningen med ungefär 15
procent som föreskrivs i avtalet med områdesförvaltningen för Biscaya är lämplig
och överensstämmer med gängse praxis i denna typ av kontrakt.
- 60.
- Det intervenerande bolaget har tillbakavisat sökandens påstående att de regionala
offentliga myndigheterna, för att erhålla mängdrabatt, inte behövde köpa kuponger
avsedda för sina kulturella och sociala resor i förväg. Bolaget har påpekat att i den
utsträckning som dessa myndigheter ingår ett långfristigt åtagande får de större
rabatter. De kan dessutom vara säkra på att det finns tillräckligt med platser för
genomförande av sina program och således undvika ytterligare kostnader.
- 61.
- Vad gäller den faktiska förekomsten av en efterfrågan som kan berättiga det
ifrågavarande köpeavtalet, angav Ferries Golfo de Vizcaya vid sammanträdet att
de program som har utarbetats av de regionala offentliga myndigheterna bland
annat ingår i Insersos semesterprogram för äldre, vilket nämns i det
pressmeddelande som kommissionen offentliggjorde den 7 juni 1995. Ungefär 50
procent av alla kuponger som de offentliga myndigheterna köpt har redan använts
av de persongrupper som dessa program avser. Det är möjligt att senarelägga
användningen av kuponger men deras giltighet är begränsad till överfarter under
lågsäsongen.
- 62.
- De summor som bolaget har erhållit med stöd av avtal som ingåtts med de baskiska
myndigheterna är för små för att kunna ha en verklig inverkan på bolagets livskraft.
Då den nya linjen etablerades år 1993 motsvarade intäkterna från avtalet med de
offentliga myndigheterna 3,6 procent av dess omsättning. Med beaktande av dess
driftskostnader under samma år är det uppenbart att etableringen av linjen
Bilbao-Portsmouth inte var beroende av intäkterna i fråga. Mellan november 1993
och år 1995 var försäljningen av kuponger för övrigt indragen. Enligt intervenienten
var de intäkter som följde av det nya avtalet ännu mindre, eftersom de motsvarade
ungefär 5,1 procent av dess omsättning för år 1995 och 4 procent år 1997.
- 63.
- Det intervenerande bolaget anser dessutom att hänvisningen i beslutet till att
bolaget är livskraftigt bekräftar att kommissionen faktiskt undersökte om
områdesförvaltningen för Biscaya handlade enligt samma kriterium som en privat
aktör som vill köpa stora kvantiteter kuponger över flera år. I ett normalt
affärsmässigt förhållande utgör undersökningen av om avtalsparten är livskraftig en
relevant del. Intervenienten har för övrigt betonat att om sökanden hade erbjudit
en färjetjänst från hamnen i Bilbao, skulle den ha kunnat konkurrera om
försäljningen av kuponger till de regionala offentliga myndigheterna. Dess
färjetjänst är emellertid förlagd till hamnen i Santander som är belägen i ett annat
område.
Förstainstansrättens bedömning
- 64.
- Eftersom kommissionen och intervenienterna har bestridit att vissa av sökandens
argument till stöd för talan kan upptas till prövning, skall det inledningsvis
kontrolleras om förstainstansrätten kan beakta alla de argument som har
sammanförts under denna grund för ogiltigförklaring.
- 65.
- I enlighet med artikel 48.2 i förstainstansrättens rättegångsregler får nya grunder
inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska
omständigheter som framkommit först under förfarandet.
- 66.
- I det föreliggande fallet anser förstainstansrätten att argument som i sak har ett
nära samband med den grund för ogiltigförklaring med vilken gjorts gällande att
artikel 92.1 i fördraget har åsidosatts inte kan anses som nya grunder i den mening
som avses i rättegångsreglerna, även om de för första gången framförts i repliken.
Det är nämligen ostridigt att sökanden framställde den ovannämnda grunden i den
ansökan genom vilken talan anhängiggjordes och att den i detta skede framförde
faktiska och rättsliga argument som kunde stödja grunden. Argumenten avseende
avsaknaden av en bedömning hur de omfattande köpen av kuponger över en lång
tid inverkade på konkurrensen samt avseende den del i det ursprungliga avtalet
vilken orsakat invändningar och vilken fortfarande ingick i 1995 års avtal utgör i
själva verket en utvidgning av en grund som redan tidigare har anförts.
Gemenskapsdomstolarna godtar följaktligen att sådana argument framförs i
repliken (se bland annat förstainstansrättens dom av den 27 februari 1997 i
T-106/95, FFSA m.fl. mot kommissionen, REG 1997, s. II-229, punkt 125).
- 67.
- Det är riktigt att vissa argument formellt sett har framförts i ansökan inom ramen
för de andra åberopade grunderna för ogiltigförklaring. Dessa argument skall a
fortiori upptas till sakprövning, eftersom kommissionen har haft tillfälle att besvara
dem i svaromålet. Att en part eventuellt felaktigt hänför ett argument till en viss
grund kan, oberoende av om det upptäckts av motparten eller ej, inte hindra
förstainstansrätten från att i sin bedömning av om en riktigt framställd grund är
befogad ta hänsyn till samtliga argument som har samband med den grunden.
- 68.
- Kommissionen och intervenienterna anser att sökandens argument under det
muntliga förfarandet, vilka grundas på en undersökning av innehållet i 1995 års
avtal, borde ha framförts i ansökan. Detta avtal var en offentlig handling till vilken
sökanden lätt skulle ha fått tillgång innan den väckte sin talan.
- 69.
- Det skall i detta avseende för det första uppges att även de argument som
framfördes vid sammanträdet har ett nära samband med den grunden att artikel
92.1 i fördraget har åsidosatts. Förstainstansrätten påpekar för det andra att det
inte av någon omständighet i akten framgår att sökanden faktiskt fick del av 1995
års avtal innan det fogades till den akt som har upprättats i det föreliggande fallet.
Under dessa omständigheter, och utan att det finns behov av att undersöka skälen
för att sökanden inte hade kunnat få tillgång till handlingen i fråga, vilken den för
övrigt hade försökt få av kommissionen, skall det anses att argumenten avseende
undersökningen av lydelsen av detta avtal grundas på omständigheter som har
framkommit under förfarandet och att de följaktligen skall upptas till sakprövning.
- 70.
- Vad gäller sakfrågan inom förevarande grund är det ostridigt mellan parterna att
kommissionen i det omtvistade beslutet inte uttalade sig om huruvida den påstådda
subvention som beviljats Ferries Golfo de Vizcaya är förenlig med den
gemensamma marknaden utan endast tolkade och tillämpade begreppet statligt
stöd som avses i artikel 93.2 i fördraget i det föreliggande fallet av. För att motivera
sitt beslut att avsluta det förfarande som hade inletts med stöd av artikel 93.2 i
fördraget slog kommissionen uttryckligen fast att det nya avtal som löper från och
med 1995 till och med 1998 inte [är] ett statligt stöd.
- 71.
- För att bedöma om ett avtal varigenom en myndighet åtar sig att över flera år köpa
vissa tjänster hos ett visst företag omfattas av tillämpningsområdet för artikel 92.1
i fördraget eller inte, skall det påpekas att syftet med denna bestämmelse är att
förhindra att handeln mellan medlemsstater påverkas av förmåner som beviljats av
de offentliga myndigheterna som i olika former snedvrider eller hotar att snedvrida
konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion (domstolens dom
i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 26, och domstolens dom
av den 24 februari 1987 i mål 310/85, Deufil mot kommissionen, REG 1987, s. 901,
punkt 8). Av detta följer att en statlig åtgärd till förmån för ett företag som har
formen av ett avtal om köp av kuponger inte endast av den anledningen parterna
åtar sig ömsesidiga prestationer a priori kan uteslutas från begreppet statligt stöd
som avses i artikel 92 i fördraget.
- 72.
- Kommissionen valde för övrigt denna tolkning av artikel 92 i fördraget i sitt beslut
av den 29 september 1993 att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 93.2 i
fördraget med avseende på den stödordning som införts genom det ursprungliga
avtalet. Trots att det finansiella bidraget till Ferries Golfo de Vizcaya enligt den
spanska regeringen motsvarade vederlaget för de kuponger som de regionala
offentliga myndigheterna köpt, ansåg kommissionen att 1992 års avtal kunde
innebära statligt stöd, eftersom de villkor som överenskommits för denna
transaktion inte motsvarade villkoren för en normal affärstransaktion. För att visa
att de offentliga myndigheterna hade beviljat det mottagande företaget en förmån,
framhävde kommissionen vissa aspekter av detta avtal (se ovan punkt 6).
- 73.
- Av motiveringen till det omtvistade beslutet samt av kommissionens argumentation
inom ramen för förevarande förfarande framgår att dess ändrade bedömning vad
gäller förekomsten av statligt stöd till förmån för Ferries Golfo de Vizcaya grundas
på två huvudsakliga överväganden. För det första innehåller 1995 års avtal inte
längre de delar som orsakat invändningar efter undersökningen av det ursprungliga
avtalet, och det nya avtalet skall följaktligen betraktas som en normal
affärstransaktion. För det andra motiverade de spanska myndigheterna, genom att
lägga fram bevisning om att de faktiskt anordnar kulturella och sociala program till
förmån för de personer som är bosatta inom Biskaya-området, i tillräcklig
utsträckning sitt konkreta behov av att ingå det ifrågavarande köpeavtalet för att
kunna dela ut kuponger till dem som dessa program riktar sig till.
- 74.
- Inledningsvis skall således undersökas om, såsom kommissionen har påstått, detta
avtal inte längre innehåller de delar som ledde till slutsatsen att det ursprungliga
avtalet omfattades av tillämpningsområdet för artikel 92.1 i fördraget.
Förstainstansrätten konstaterar i detta avseende att vissa omständigheter, såsom att
de offentliga myndigheterna betalade ett högre enhetspris för kupongerna än det
angivna kommersiella priset och att det totala subventionsbeloppet varierade
beroende på företagets positiva eller negativa rörelseresultat, faktiskt har avlägsnats
från lydelsen av 1995 års avtal. Såsom sökanden har påpekat föreskriver det nya
avtalet likväl fortfarande att det över flera år skall köpas ett på förhand fastställt
antal kuponger och ger, trots nedsättningen av referenspriset per enhet, Ferries
Golfo de Vizcaya totalintäkter som inte enbart motsvarar utan till och med lätt
överstiger vad som hade överenskommits i det ursprungliga avtalet.
- 75.
- Med beaktande av det förhållandet är det inte tillräckligt att villkoren i 1995 års
avtal, i synnerhet vad beträffar åtagandet avseende köp över flera år och de
mängdrabatter som beviljades köparen, är jämförbara med villkoren i de kontrakt
som vanligtvis ingås mellan rederier och privata så kallade ITX-aktörer, för att det
förvärv av kuponger som gjordes av områdesförvaltningen för Biscaya skall kunna
anses ha karaktären av en normal affärstransaktion.
- 76.
- Den akt som har företetts för förstainstansrätten gör det inte möjligt att slå fast att
antalet kuponger som är föremål för 1995 års avtal var en följd av en ökning av de
faktiska behoven hos de offentliga myndigheterna som krävde att sammanlagt
46 500 kuponger skulle köpas för att användas på linjen Bilbao-Portsmouth under
år 1995-1998, medan dessa behov ursprungligen endast uppgick till sammanlagt
26 000 kuponger för år 1993-1996. Den förmån som kan förstärka Ferries Golfo
de Vizcayas konkurrensmässiga ställning undanröjs dessutom inte enbart av den
anledningen att det mottagande företaget skall tillhandahålla ett större antal
transporttjänster som motprestation för ett ekonomiskt bidrag som förblir relativt
oförändrat. Eftersom de kuponger som de spanska myndigheterna köpt endast kan
användas under lågsäsongen, medför den utökade tjänst som företaget
tillhandahåller i princip inte några betydande tilläggskostnader för det. Det nya
avtalets inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstater är
följaktligen densamma som den som kunde orsaka invändningar avseende 1992 års
avtal.
- 77.
- Det skall erinras om att enligt en fast rättspraxis utesluter inte a priori det
förhållandet att ett stöd är av relativt ringa storlek eller att det mottagande
företaget är relativt litet att handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas
(domstolens dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen,
REG 1990, s. I-959, punkt 43, svensk specialutgåva, volym 10, och av den 14
september 1994 i de förenade målen C-278/92, C-279/92 och C-280/92, Spanien mot
kommissionen, REG 1994, s. I-4103, punkt 40-42, samt förstainstansrättens dom
av den 30 april 1998 i mål T-214/95, Vlaams Gewest mot kommissionen, REG
1998, s. II-717, punkt 48). Det omtvistade stödet påverkar i det föreliggande fallet
handeln mellan medlemsstater, eftersom det mottagande företaget säkerställer
förbindelser mellan städer i olika medlemsstater och konkurrerar med rederier som
är etablerade i andra medlemsstater (se i detta avseende domen i det ovannämnda
målet Vlaams Gewest mot kommissionen, punkt 52). Under dessa omständigheter
är intervenienternas anmärkningar, att de intäkter som följer av avtalet med de
offentliga myndigheterna motsvarar en obetydlig procentuell andel av Ferries Golfode Vizcayas årliga omsättning, inte relevanta för att fastställa om den statliga
åtgärden i fråga omfattas av begreppet statligt stöd som avses i artikel 92.1 i
fördraget, eller inte.
- 78.
- Om ett statligt finansiellt stöd förstärker ett företags ställning i förhållande till
andra konkurrerande företag, omfattas det av tillämpningsområdet för artikel 92.
Av rättspraxis framgår att den utsträckning i vilken ett stöd förstärker det
mottagande företagets konkurrensmässiga ställning skall bedömas i förhållande till
den förmån som har beviljats företaget, utan att det är fråga om att undersöka dess
konkurrenters rörelseresultat (se i detta avseende domen i det ovannämnda målet
Philipp Morris mot kommissionen, punkterna 10 och 11, och i det ovannämnda
målet Belgien mot kommissionen, punkterna 22 och 23).
- 79.
- Kommissionens andra huvudsakliga övervägande för att slå fast att 1995 års avtal
inte utgör statligt stöd skall uppfattas så, att eftersom framtagandet av exakta
program medför att olika befolkningsgrupper använder linjen Bilbao-Portsmouth,
kan det av detta på ett objektivt sätt framgå att de spanska myndigheterna har ett
faktiskt behov av att köpa ett visst antal kuponger hos Ferries Golfo de Vizcaya.
Såsom förstainstansrätten redan har konstaterat ovan i punkt 76, framgår det inte
av akten att det sammanlagda antalet kuponger som områdesförvaltningen för
Biscaya köpte i enlighet med 1995 års avtal hade fastställts med hänsyn till dess
faktiska behov. Av akten framgår däremot att det, för att det bidrag som beviljats
med stöd av detta avtal skulle bibehållas på samma nivå som det bidrag som
föreskrevs i det ursprungliga avtalet, med beaktande av sänkningen av
referenspriset per enhet, var nödvändigt att avsevärt öka det sammanlagda antalet
kuponger som de offentliga myndigheterna skulle köpa.
- 80.
- Slutsatsen att 1995 års avtal inte utgör en normal affärstransaktion förefaller än
mer uppenbar för förstainstansrätten, eftersom - såsom sökanden har uppgett - de
belopp som hade betalats till Ferries Golfo de Vizcaya med stöd av det
ursprungliga avtalet och som parterna tills vidare upphävde till följd av
kommissionens beslut av den 29 september 1993 kvarstod till det mottagande
företagets förfogande fram till dess att ingåendet av ett nytt avtal gjorde det möjligt
för företaget att kvitta sina skulder mot sina fordringar i förhållande till
områdesförvaltningen för Biscaya.
- 81.
- Det skall vidare påpekas att de kulturella och sociala målsättningar som eventuellt
har eftersträvats av de spanska myndigheterna inte är av betydelse vid
bedömningen av 1995 års avtal i förhållande till artikel 92.1 i fördraget. Av en fast
rättspraxis följer nämligen att artikel 92.1 i fördraget inte tar hänsyn till orsaken
eller syftena med de aktuella åtgärderna, utan definierar dem i förhållande till
deras verkningar (domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt
27, i det ovannämnda målet Frankrike mot kommissionen, punkt 20, och i det
ovannämnda målet FFSA m.fl. mot kommissionen, punkt 195). Kommissionen tar
emellertid hänsyn till dessa målsättningar när den i samband med utövandet av sin
fortlöpande granskningsrätt enligt artikel 93 i fördraget uttalar sig om huruvida en
åtgärd som redan har betecknats som statligt stöd är förenlig med den
gemensamma marknaden och kontrollerar om denna åtgärd kan omfattas av ett av
de undantag som föreskrivs i artikel 92.2 och 92.3 (se i detta avseende
förstainstansrättens beslut av den 18 februari 1998 i mål T-189/97, Comité
d'entreprise de la Société française de production m.fl. mot kommissionen,
REG 1998, s. II-335, punkt 40).
- 82.
- Mot bakgrund av vad anförts slår förstainstansrätten fast att kommissionens
bedömning att 1995 års avtal inte utgör statligt stöd grundas på en oriktig tolkning
av artikel 92.1 i fördraget. Beslutet att avsluta det undersökningsförfarande som
hade inletts med avseende på det stöd som beviljats Ferries Golfo de Vizcaya har
således fattats i strid med denna bestämmelse och skall ogiltigförklaras.
- 83.
- Det är följaktligen inte nödvändigt att undersöka de övriga grunder som sökanden
har åberopat till stöd för sin talan.
Rättegångskostnader
- 84.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen
skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har
tappat målet, skall sökandens yrkande bifallas.
- 85.
- Enligt artikel 87.4 första stycket i rättegångsreglerna skall medlemsstater som har
intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader. Enligt artikel 87.4 tredje
stycket kan förstainstansrätten besluta att även andra intervenienter än de stater
som är parter i EES-avtalet, medlemsstaterna, institutionerna och EFTA:s
tillsynsmyndighet skall bära sina rättegångskostnader. Förstainstansrätten anser att
intervenienten Ferries Golfo de Vizcaya under omständigheterna i det föreliggande
fallet skall bära sin rättegångskostnad.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(första avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
- 1.
- Kommissionens beslut av den 7 juni 1995 att avsluta det
undersökningsförfarande som inletts med stöd av artikel 93.2 i EG-fördraget (stöd till Ferries Golfo de Vizcaya SA), vilket delgavs den spanska
regeringen den 11 juli 1995 och offentliggjordes i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning, ogiltigförklaras.
- 2.
- Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.
- 3.
- Konungariket Spanien och Ferries Golfo de Vizcaya SA skall bära sina
rättegångskostnader.
VesterdorfBellamy
Moura Ramos
Pirrung Mengozzi
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 28 januari 1999.
H. Jung
B. Vesterdorf
Justitiesekreterare
Ordförande