Mål T‑423/09
Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials Co. Ltd
mot
Europeiska unionens råd
”Dumpning – Import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Kina – Förordning som avslutar en interimsöversyn – Jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset – Beaktande av mervärdesskatten i ursprungslandet – Tillämpning av en annan metod än den som använts vid den ursprungliga undersökningen – Förändrade omständigheter – Artikel 2.10 b och artikel 11.9 i förordning (EG) nr 384/96 (nu artikel 2.10 b och artikel 11.9 i förordning (EG) nr 1225/2009)”
Sammanfattning av domen
1. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Omprövningsförfarande – Jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset med beaktande av mervärdesskatten
(Rådets förordning nr 384/96, artiklarna 2.10 b och 11.3, rådets förordningar nr 1659/2005 och nr 826/2009 och rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 2.10 b och 11.3)
2. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Jämförelse i samma handelsled
(Rådets förordning nr 384/96, artiklarna 1.2 och 2.10, och rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 1.2 och 2.10)
3. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Omprövningsförfarande – Tillämpning av en annan beräkningsmetod
(Rådets förordningar nr 384/96, artiklarna 2.10, 11.9 och 17, och rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 2.10, 11.9 och 17)
1. När rådet i förordning nr 826/2009 om ändring av förordning nr 1659/2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina – till skillnad från vad som var fallet vid den ursprungliga undersökningen – bedömer att, under den delvisa översynen av en antindumpningsåtgärd enligt artikel 11.3 i grundförordning nr 384/96 om antidumpning (nu artikel 11.3 i förordning nr 1225/2009), villkoren för en justering av normalvärdet och/eller exportpriset enligt artikel 2.10 b i grundförordningen (nu artikel 2.10 b i förordning nr 1225/2009) inte var uppfyllda, och att bestämmelsen därför inte var tillämplig, ska rådet inte i förordning nr 826/2009 anses ha tillämpat artikel 2.10 b i grundförordningen och gjort justeringar i den mening som avses i bestämmelsen, med beaktande av mervärdesskatten uppgående till 17 procent, av normalvärdet och exportpriset för att återställa symmetrin mellan dessa värden och priser. Den jämförelsemetod som tillämpats i förordning nr 826/2009 ska således inte anses bestå i att justera normalvärdet och exportpriset enligt artikel 2.10 b i grundförordningen. Dessa värden och priser jämfördes nämligen på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt, endast med stöd av den allmänna bestämmelsen i artikel 2.10 första och andra meningarna i grundförordningen (nu artikel 2.10 första och andra meningarna i förordning nr 1225/2009).
(se punkterna 37 och 38)
2. Det ska erinras om att institutionerna, i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma. Detta stora utrymme för skönsmässig bedömning omfattar även de omständigheter som talar för att den jämförelsemetod som tillämpats är rättvis, eftersom rättvisebegreppet är vagt och bör konkretiseras av institutionerna i det enskilda fallet med hänsyn tagen till det relevanta ekonomiska sammanhanget. Det är nämligen så att valet mellan de olika metoderna för beräkning av dumpningsmarginalen och bedömningen av en produkts normalvärde förutsätter en bedömning av komplicerade ekonomiska situationer. Domstolsprövningen av en sådan bedömning är begränsad till en kontroll av att handläggningsreglerna har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk.
En justering av exportpriset eller normalvärdet kan endast göras för att ta hänsyn till olikheter beträffande faktorer som påverkar priserna och således deras jämförbarhet. Detta innebär med andra ord att en justering syftar till att återställa symmetrin mellan en varas normalvärde och exportpris. Om justeringen har gjorts på ett korrekt sätt, medför det således att symmetrin har återställts mellan normalvärdet och exportpriset. Om justeringen däremot inte har gjorts på ett korrekt sätt, medför det att denna har skapat asymmetri mellan normalvärdet och exportpriset.
Vid bedömningen av huruvida den jämförelsemetod som tillämpats är rättvis är således begreppet symmetri mellan normalvärdet och exportpriset avgörande, vilket innebär att det ska fastställas om priserna är jämförbara i den mening som avses i artikel 1.2 i grundförordningen nr 384/96 (nu artikel 1.2 i förordning nr 1225/2009). I artikel 2.10 första till tredje meningen i samma förordning (nu artikel 2.10 första till tredje meningen i förordning nr 1225/2009) föreskrivs nämligen att det ska göras en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet i samma handelsled, att den ska avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och att hänsyn ska tas till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Vidare föreskrivs att det endast är för det fall det fastställda normalvärdet och exportpriset inte kan jämföras som institutionerna är behöriga att göra justeringar.
Under dessa omständigheter gör rådet inte någon uppenbart oriktig bedömning när det anser att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt utgjorde en rättvis jämförelsemetod. Jämförelsen görs nämligen, med iakttagande av kravet på symmetri mellan normalvärdet och exportpriset, i samma handelsled för inhemsk försäljning och exportförsäljning som skett samtidigt, för vilka en mervärdesskattesats uppgående till 17 procent är tillämplig.
(se punkterna 40–43 och 45)
3. Det framgår av artikel 11.9 i grundförordning nr 384/96 (nu artikel 11.9 i förordning nr 1225/2009) att vid en översyn ska institutionerna som huvudregel tillämpa samma metod, inbegripet metoden för att jämföra exportpriset och normalvärdet enligt artikel 2.10 i grundförordningen (nu artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009), som den metod som tillämpades vid den ursprungliga undersökning som ledde till att antidumpningstullen påfördes. I samma bestämmelse föreskrivs emellertid ett undantag som möjliggör för institutionerna att tillämpa en annan metod än den som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen, men endast för det fall omständigheterna har förändrats.
De ska härvid påpekas att begreppen ”metod” och ”justering” inte sammanfaller med varandra. Även om det antogs att begreppet justering i artikel 2.10 i grundförordningen kan likställas med begreppet metod i artikel 11.9, gör institutionerna inte någon justering, med motiveringen att, till skillnad från vad som var fallet vid tidpunkten för den ursprungliga undersökningen, villkoren i artikel 2.10 b i grundförordningen (nu artikel 2.10 b i förordning nr 1225/2009) för en sådan justering inte var uppfyllda vid tidpunkten för översynen. Blotta omständigheten att en justering inte görs för att det mot bakgrund av omständigheterna inte var motiverat, kan emellertid inte anses utgöra någon ändring av metod i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen. Enligt artikel 11.9 i grundförordningen ska den aktuella metoden vara förenlig med bestämmelserna i artikel 2 och artikel 17 i samma förordning (nu artikel 17 i förordning nr 1225/2009), vars krav ska iakttas i samtliga fall. Om det under översynen visar sig att tillämpningen av den metod som användes vid den ursprungliga undersökningen inte var förenlig med artikel 2.10 b i grundförordningen, är institutionerna skyldiga att inte längre tillämpa metoden, även om detta innebär en ”ändring av metod” i strikt mening.
När institutionerna inte är behöriga att göra en justering enligt artikel 2.10 i grundförordningen vid översynen, kan de enligt artikel 11.9 i samma förordning inte vara skyldiga att likväl göra det endast därför att en sådan justering gjordes vid den ursprungliga undersökningen.
Även om det antas att rådet under översynen tillämpar en annan metod för att jämföra normalvärdet av och exportpriset på de berörda produkterna än den som tillämpas vid den ursprungliga undersökningen, gör rådet inte någon uppenbart felaktig bedömning när det visar dels att omständigheterna förändrats mellan den ursprungliga undersökningen och översynen, dels att förändringen motiverade att en sådan justering inte gjordes.
(se punkterna 54, 57–59, 62 och 65)