Talan väckt den 22 oktober 2009 - Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials mot rådet

(Mål T-423/09)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials Co. Ltd (Dashiqiao City, Kina) (ombud: advokaterna J.-F. Bellis och R. Luff,)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara den antidumpningstull som sökanden ålagts enligt rådets förordning (EG) nr 826/2009 av den 7 september 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1659/2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina (EGT 2009, L 240/7), i den mån som denna antidumpningstull överstiger den tull som skulle gälla om den hade fastställts enligt den metod som tillämpades i den ursprungliga undersökningen för att beakta den omständigheten att mervärdesskatten vid export inte återbetalas enligt artikel 2.10 i grundförordningen,

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, ett bolag etablerat i Kina, yrkar genom förevarande talan att rådets förordning (EG) nr 826/2009 av den 7 september 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1659/2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina¹ ska ogiltigförklaras. Den antidumpningstull som fastställs i denna förordning överstiger nämligen den tull som skulle gälla om den hade fastställts enligt den metod som tillämpades i den ursprungliga undersökningen för att beakta den omständigheten att mervärdesskatten vid export inte återbetalas enligt artikel 2.10 i rådets förordning EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen² (grundförordning).

Sökanden åberopar två grunder till stöd för sin talan:

Sökanden gör för det första gällande att den metod som kommissionen, vid den omprövning som föranledde den angripna förordningen, använde vid bedömning av den omständigheten att mervärdesskatten vid export inte återbetalas, inte är förenlig med principen om en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet som föreskrivs i artikel 2. 10 i grundförordningen. Istället för att dra av den mervärdesskatt vid export som inte återbetalas från exportpriset, såsom kommissionen gjorde i den ursprungliga undersökningen, jämförde kommissionen i själva verket exportpriset med normalvärdet på grundval av belopp som omfattade mervärdesskatt, genom att göra en felaktig tolkning av artikel 2.10 i grundförordningen.

Sökanden gör för det andra gällande att den angripna förordningen innebär ett åsidosättande av artikel 11.9 i grundförordningen, i den mån den metod som tillämpades för att beakta den omständigheten att mervärdesskatt inte återbetalas vid jämförelsen av exportpriset och normalvärdet, skiljer sig väsentligt från den metod som tillämpades i den ursprungliga undersökningen utan någon godtagbar motivering därav.

____________

¹ - EUT L 240, s. 7

² - EGT L 56, s. 1