Mål T‑182/10

Associazione italiana delle società concessionarie per la costruzione e l’esercizio di autostrade e trafori stradali (Aiscat)

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Direkt tilldelning av en koncession för att bygga och senare driva en motorvägssträcka – Beslut att avskriva klagomålet – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan kan väckas – Talerätt – Villkoret personligen berörd – Upptagande till sakprövning – Begreppet stöd – Statliga medel”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 15 januari 2013

1.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Rättsakter mot vilka talan kan väckas av den som ingett klagomål avseende statligt stöd – Skrivelse genom vilken kommissionen meddelar klaganden att den anser att det inte är möjligt att avgöra frågan – Beslut i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 659/1999 – Rättsakt mot vilken talan kan väckas

(Artikel 108.2 och 108.3 FEUF samt artikel 263 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artiklarna 4, 13 och 20.2)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionsbeslut enligt vilket en nationell åtgärd inte ska anses utgöra statligt stöd, som fattats utan att ett formellt granskningsförfarande inletts – Talan som väckts av berörda parter enligt artikel 108.2 FEUF – Upptagande till sakprövning – Villkor – Skillnad mellan talan i syfte att tillvarata processuella rättigheter och talan i vilken det ifrågasätts att kommissionens beslut är välgrundat

(Artikel 108.2 och 108.3 FEUF samt artikel 263 fjärde stycket FEUF)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut om statligt stöd – Talan väckt av en sammanslutning som har till uppgift att tillvarata företags gemensamma intressen – Upptagande till sakprövning – Villkor

(Artikel 108.2 och 108.3 FEUF samt artikel 263 fjärde stycket FEUF)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut om statligt stöd – Talan som väcks av en sammanslutning som har till uppgift att tillvarata företags gemensamma intressen – Upptagande till sakprövning – Krav på särskild fullmakt från medlemsföretagen – Föreligger inte

(Artikel 108.2 och 108.3 FEUF samt artikel 263 fjärde stycket FEUF)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut om statligt stöd – Företag som konkurrerar med det stödmottagande företaget – Rätt att väcka talan – Villkor – Talan som väcks av en sammanslutning i medlemmarnas gemensamma intresse – Medlemmarna i sammanslutningen personligt berörda – Domstolsprövning – Räckvidd

(Artikel 108.2 FEUF och 108.3 FEUF samt artikel 263 fjärde stycket FEUF)

6.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut om statligt stöd – Företag som konkurrerar med det stödmottagande företaget – Rätt att väcka talan – Villkor – Talan som väcks av en sammanslutning i medlemmarnas gemensamma intresse – Visa påtaglig påverkan på dessa aktörers konkurrensställning – Bedömning

(Artikel 108.2 FEUF och 108.3 FEUF samt artikel 263 fjärde stycket FEUF)

7.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Stöd som härrör från statliga medel – Byggande av ett motorvägsavsnitt finansieras genom ökning av vägavgifterna på andra motorvägsavsnitt – Belopp som överförs direkt och enbart mellan de privata bolag som driver de berörda motorvägsavsnitten – Omfattas inte

(Artikel 107.1 FEUF)

1.      Vad gäller statligt stöd ska kommissionen i sin undersökning av ett klagomål inleda den preliminära granskningsfasen, vilken fas ska avslutas genom ett beslut enligt artikel 4 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG. Om kommissionen efter prövningen av ett klagomål konstaterar att en undersökning inte gör det möjligt att sluta sig till att det föreligger statligt stöd är det lika med ett underförstått beslut att inte inleda det formella granskningsförfarandet. Ett sådant beslut kan omöjligen kvalificeras som en rent provisorisk åtgärd. Således är kommissionen – när klaganden väl lämnat ytterligare upplysningar till följd av kommissionens första skrivelse, i vilken den i enlighet med artikel 20.2 andra meningen i förordning nr 659/1999 meddelar klaganden att den anser att det inte är möjligt att sluta sig till att det föreligger statligt stöd – skyldig att i enlighet med artikel 13.1 i förordningen avsluta den preliminära granskningsfasen genom att anta ett beslut med stöd av artikel 4.2, 4.3 eller 4.4, det vill säga ett beslut att åtgärden inte utgör stöd, att inte göra invändningar eller att inleda det formella granskningsförfarandet. För att avgöra om en rättsakt från kommissionen utgör ett sådant beslut ska enbart rättsaktens innehåll beaktas och inte huruvida den uppfyller vissa formkrav eller ej. Om så inte vore fallet kunde kommissionen undandra sig unionsdomstolens kontroll genom att underlåta att uppfylla sådana formkrav.

Kommissionens skyldighet att anta ett beslut efter den preliminära granskningsfasen, eller den rättsliga kvalificeringen av dess reaktion på ett klagomål, underordnas inte villkoret att de uppgifter som lämnats av klaganden ska vara av en viss kvalitet – nämligen relevanta och av tillräcklig detaljeringsgrad. Den omständigheten att de uppgifter som lämnats till stöd för ett klagomål är av dålig kvalitet medför således inte att kommissionen inte är skyldig att inleda den preliminära granskningsfasen eller att avsluta undersökningen genom ett beslut med stöd av artikel 4 i förordning nr 659/1999. En sådan medför inte att kommissionen är skyldig att vidta en oproportionerlig undersökning om de uppgifter som lämnats av klaganden är vaga eller avser ett mycket vidsträckt område.

Härav följer att om kommissionen tydligt tagit ställning såtillvida att de åtgärder som anmälts av klaganden, och som klaganden preciserat ytterligare i sina kompletterande uppgifter, enligt kommissionen inte utgjorde statligt stöd, utgör detta beslut följaktligen ett beslut som antagits med stöd av artikel 4.2 i förordning nr 659/1999, där det anges att ”[o]m kommissionen efter en preliminär granskning finner att den anmälda åtgärden inte utgör stöd skall den fastställa detta genom ett beslut”. Ett sådant beslut utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas.

(se punkterna 27–31 och 33)

2.      Se domen.

(se punkterna 40–43)

3.      Se domen.

(se punkt 48)

4.      Det är inte nödvändigt att en sammanslutning, vars stadgeenliga verksamhetsföremål innefattar tillvaratagande av dess medlemmars intressen, dessutom har en särskild behörighet eller fullmakt från medlemmarna för att ha talerätt vid unionsdomstolen. Den omständigheten att vissa medlemmar efter talans väckande kan ta avstånd från en sådan åtgärd innebär vidare inte att sökanden saknar talerätt, eftersom väckande av talan omfattas av dess stadgeenliga verksamhetsföremål.

(se punkterna 53 och 54)

5.      Vid talan om ogiltigförklaring som väckts av en sammanslutning i dess medlemmars gemensamma intresse mot ett beslut om statligt stöd ankommer det inte på unionsdomstolen att när den behandlar frågan om upptagande till sakprövning, vad gäller frågan huruvida medlemmarna är personligen berörda, slutgiltigt ta ställning till konkurrensförhållandet mellan sökandens medlemmar och de stödmottagande företagen. I detta sammanhang ska sammanslutningen endast på ett relevant sätt ange grunderna för att det påstådda stödet kan skada de berättigade intressena hos en eller flera medlemmar genom att deras ställning på den relevanta marknaden påverkas på ett påtagligt sätt.

(se punkt 60)

6.      Se domen.

(se punkterna 61, 64–66, 69, 78 och 79)

7.      Enbart förmåner som beviljas direkt eller indirekt med hjälp av statliga medel ska anses utgöra stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Denna bestämmelse omfattar alla likvida medel som myndigheterna faktiskt kan använda för att stödja företag och det är inte relevant om dessa medel permanent ingår bland statens tillgångar eller inte. Även om de belopp som motsvarar ifrågavarande åtgärd inte utgör myndigheters permanenta tillgångar räcker det följaktligen med att de förblir under offentlig kontroll, och därmed tillgängliga för behöriga nationella myndigheter, för att de ska kvalificeras som statliga medel.

Om aktuella belopp överförs direkt och enbart mellan privata bolag utan att något offentligt organ, ens tillfälligt, innehar eller kontrollerar dessa medel, är det inte fråga om statliga medel. Så är fallet när ett motorvägsavsnitt finansieras genom höjning av vägavgiften för andra vägsavsnitt och belopp som motsvarar vinsten från höjningen av vägavgiften utbetalats direkt till koncessionshavaren för detta vägsnitt av andra koncessionshavare, i egenskap av privata bolag.

(se punkterna 103–105)