DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 29 februari 2024 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Paketresor och sammanlänkade tjänster – Direktiv (EU) 2015/2302 – Artikel 12.2 – Resenärens rätt att säga upp ett paketreseavtal utan att betala uppsägningsavgifter – Oundvikliga och extraordinära omständigheter – Spridningen av covid‑19 – Väsentlig påverkan på fullgörandet av paketresan eller transporten av passagerare till resmålet – Förutsebarheten av att dessa konsekvenser kommer att uppstå vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet – Händelser som inträffat efter uppsägningsdagen men före paketresans början”
I mål C‑584/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) genom beslut av den 2 augusti 2022, som inkom till domstolen den 5 september 2022, i målet
QM
mot
Kiwi Tours GmbH,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal (referent) samt domarna F. Biltgen, N. Wahl, J. Passer och M.L. Arastey Sahún,
generaladvokat: L. Medina,
justitiesekreterare: handläggaren K. Hötzel,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 7 juni 2023,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– QM, genom J. Kummer och P. Wassermann, Rechtsanwälte,
– Kiwi Tours GmbH, genom S. Bergmann, Rechtsanwältin,
– Greklands regering, genom A. Dimitrakopoulou, C. Kokkosi, S. Trekli och E. Tsaousi, samtliga i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom J. Jokubauskaitė, B.-R. Killmann och I. Rubene, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 21 september 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 2015, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan QM och Kiwi Tours GmbH. Målet rör rätten till full återbetalning av de betalningar som den berörda resenären har gjort enligt sitt paketreseavtal, inbegripet återbetalning av de uppsägningsavgifter som han ska betala till följd av att han sagt upp avtalet på grund av hälsorisken i samband med spridningen av covid-19.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 Skälen 29–31 i direktiv 2015/2302 har följande lydelse:
”(29) Med beaktande av paketreseavtalens särdrag bör de avtalsslutande parternas rättigheter och skyldigheter fastställas med avseende på perioden före och efter paketresans början, i synnerhet om paketresan inte fullgörs enligt åtagandena eller om vissa omständigheter ändras.
(30) Eftersom paketresor ofta köps långt innan de fullgörs kan oförutsedda händelser inträffa. Därför bör resenären under särskilda förhållanden ha rätt att överlåta ett paketreseavtal till en annan resenär. I sådana situationer bör arrangören kunna täcka sina utgifter, t.ex. om en underleverantör kräver en avgift för att byta ut resenärens namn eller för avbokning av en färdbiljett samt utfärdande av en ny.
(31) Resenärer bör även ha möjlighet att säga upp paketreseavtalet när som helst före paketresans början mot en rimlig uppsägningsavgift, med beaktande av förväntade kostnadsbesparingar och intäkter från ett alternativt utnyttjande av resetjänsterna. De bör även ha rätt att utan uppsägningsavgift säga upp paketreseavtalet om oundvikliga och extraordinära omständigheter på ett betydande sätt kommer att påverka paketresans fullgörande. Detta kan t.ex. gälla krig, andra allvarliga säkerhetsproblem som terrorism, större risker för människors hälsa som utbrott av en allvarlig sjukdom vid resmålet eller naturkatastrofer som översvämningar, jordbävningar eller väderförhållanden som gör det omöjligt att resa säkert till resmålet enligt överenskommelse i paketreseavtalet.”
4 I artikel 1 i direktivet, med rubriken ”Syfte”, föreskrivs följande:
”Syftet med detta direktiv är att bidra till en väl fungerande inre marknad och till uppnåendet av en hög och så enhetlig konsumentskyddsnivå som möjligt genom att tillnärma vissa aspekter av medlemsstaternas lagar, regler och administrativa bestämmelser vad gäller avtal mellan resenärer och näringsidkare med avseende på paketresor och sammanlänkade researrangemang.”
5 I artikel 3 i nämnda direktiv, som har rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:
”I detta direktiv gäller följande definitioner:
…
12. oundvikliga och extraordinära omständigheter: en situation utom kontroll för den part som åberopar en sådan situation, och vars konsekvenser inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.
…”
6 I artikel 12 i samma direktiv, som har rubriken ”Uppsägning av paketreseavtalet och ångerrätt före paketresans början”, föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna ska se till att resenären får säga upp paketreseavtalet när som helst före paketresans början. Om resenären säger upp paketreseavtalet enligt denna punkt kan resenären bli skyldig att betala en skälig och motiverad uppsägningsavgift till arrangören. Paketreseavtalet får ange skäliga standardiserade uppsägningsavgifter på grundval av tidpunkten för uppsägningen av avtalet före paketresans början och förväntade kostnadsbesparingar och intäkter från ett alternativt utnyttjande av resetjänsterna. Om det inte finns några standardiserade uppsägningsavgifter ska summan av uppsägningsavgiften motsvara paketresans pris minus kostnadsbesparingar och intäkter från det alternativa utnyttjandet av resetjänsterna. På resenärens begäran ska arrangören tillhandahålla en motivering av summan av uppsägningsavgifterna.
2. Utan hinder av punkt 1 ska resenären ha rätt att säga upp paketreseavtalet före paketresans början utan att betala någon uppsägningsavgift i händelse av oundvikliga eller extraordinära omständigheter på resmålet eller i dess omedelbara närhet och som väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller som väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet. I händelse av uppsägning av paketreseavtalet enligt denna punkt ska resenären ha rätt till full återbetalning av alla betalningar som gjorts för paketresan men ska inte ha rätt till ytterligare ersättning.
3. Arrangören får säga upp paketreseavtalet och ge resenären full återbetalning av alla betalningar som har gjorts för paketresan, men ska inte vara ansvarig för ytterligare ersättning om
…
b) arrangören förhindras från att fullgöra avtalet på grund av oundvikliga eller extraordinära omständigheter och meddelar resenären om uppsägningen utan onödigt dröjsmål före paketresans början.
4. Arrangören ska tillhandahålla alla återbetalningar som krävs enligt punkterna 2 och 3, eller med avseende på punkt 1 ersätta alla betalningar som har gjorts av resenären eller för dennes räkning för paketresan med avdrag för den skäliga uppsägningsavgiften. Sådana återbetalningar ska göras till resenären utan onödigt dröjsmål och i vilket fall som helst högst 14 dagar efter det att paketreseavtalet sagts upp.”
7 I artikel 23.2 i direktiv 2015/2302 föreskrivs följande:
”Resenärer får inte avsäga sig de rättigheter som de tillerkänns genom de nationella åtgärder som införlivar detta direktiv.”
Tysk rätt
8 I 651h § i Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad civillagen), med rubriken ”Uppsägning före avresan”, föreskrivs följande:
”1) Resenären kan när som helst före paketresans början säga upp avtalet. Om resenären säger upp avtalet, förlorar arrangören rätten att erhålla det avtalade priset. Arrangören kan dock begära en skälig ersättning.
2) I avtalet kan, även genom i förväg formulerade avtalsvillkor, schablonbelopp för ersättning fastställas, vilka beräknas utifrån följande:
1. Tidsperioden mellan uppsägningen av avtalet och planerad avresa,
2. förväntade kostnadsbesparingar för arrangören, och
3. förväntad avkastning genom ett alternativt utnyttjande av resetjänsterna.
Om inga schablonbelopp för ersättning anges i avtalet ska ersättningen beräknas till resans pris med avdrag för värdet av de kostnadsbesparingar som arrangören gör samt med avdrag för arrangörens intäkter genom alternativt utnyttjande av resetjänsterna. Arrangören är skyldig att motivera ersättningens storlek om resenären begär det.
3) Genom undantag från stycke 1 tredje meningen får arrangören inte begära ersättning i händelse av oundvikliga eller extraordinära omständigheter på resmålet eller i dess omedelbara närhet och som väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller som väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet. Omständigheter ska anses vara oundvikliga eller extraordinära, i den mening som avses i detta avsnitt, om de inte står under den partens kontroll som åberopar dem, och det inte hade varit möjligt att undvika deras följder även om alla skäliga åtgärder hade vidtagits.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
9 I januari 2020 bokade QM en paketresa till Japan för honom och hans maka, vilken skulle äga rum mellan den 3 och den 12 april 2020. Det totala priset för paketresan var 6 148 euro, varav QM betalade en handpenning på 1 230 euro.
10 Till följd av att de japanska myndigheterna hade antagit en rad åtgärder avseende spridningen av covid-19, sade QM, genom skrivelse av den 1 mars 2020, upp paketreseavtalet på grund av den hälsorisk som covid‑19 utgjorde.
11 Kiwi Tours utfärdade en faktura avseende uppsägningsavgifter på ytterligare 307 euro som QM betalade.
12 Den 26 mars 2020 utfärdade Japan ett inreseförbud. QM begärde då att Kiwi Tours skulle återbetala dessa uppsägningsavgifter, vilket Kiwi Tours vägrade.
13 En Amtsgericht (distriktsdomstol, Tyskland), vid vilken QM hade väckt talan om återbetalning, förpliktade Kiwi Tours att till QM återbetala samtliga uppsägningsavgifter som hade inbetalats. Kiwi Tours överklagade beslutet till en Landgericht (regional domstol, Tyskland), som ogillade talan med motiveringen att det vid tidpunkten för uppsägningen av det paketreseavtal som är aktuellt i det nationella målet, enligt en förhandsprövning, inte var möjligt att anse att det förelåg ”oundvikliga eller extraordinära omständigheter”, i den mening som avses i 651h § stycke 3 i civillagen. QM hade således inte rätt att säga upp detta paketreseavtal utan att betala uppsägningsavgifter.
14 QM överklagade domen till Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen. Bundesgerichtshof har påpekat att Landgericht (den regionala domstolen) gjorde en riktig bedömning när den i andra instans fann att villkoren i 651h § stycke 3 i civillagen, som antagits för att införliva artikel 12 i direktiv 2015/2302 med nationell rätt, vad avser rätten att säga upp ett paketreseavtal utan att betala uppsägningsavgifter, bland annat var uppfyllda när utförandet av resan, enligt en ”prognos” som gjorts innan den aktuella resan påbörjas, medför betydande hälsorisker för resenären. Enligt Bundesgerichtshof gjorde Landgericht (den regionala domstolen) emellertid i förevarande fall sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den bedömde huruvida det förelåg en sådan risk. Det är således inte uteslutet att Landgericht (den regionala domstolen), om den hade gjort en korrekt bedömning av denna risk, skulle ha kommit fram till att en resa till Japan redan vid tidpunkten för uppsägningen av det reseavtal som är aktuellt i det nationella målet skulle medföra verkliga och allvarliga hälsorisker för resenärerna.
15 Den hänskjutande domstolen har preciserat att den i enlighet med tysk processrätt i princip ska återförvisa målet till samma Landgericht (regional domstol) för avgörande av denna fråga. Den skulle emellertid själv kunna pröva överklagandet av den dom som meddelats av Amtsgericht (distriktsdomstolen), om omständigheter som framkommit först efter uppsägningen av det aktuella reseavtalet även är av betydelse för bedömningen av huruvida QM hade rätt att säga upp sitt reseavtal utan att betala uppsägningsavgifter. Det är nämligen utrett att det till syvende och sist inte var möjligt att genomföra denna resa, eftersom de japanska myndigheterna sedermera beslutade om inreseförbud den 26 mars 2020, med hänsyn till spridningen av covid-19.
16 Den hänskjutande domstolen anser att det i enlighet med artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 även ska tas hänsyn till omständigheter som har uppkommit först efter uppsägningen av det aktuella paketreseavtalet.
17 Även om artikel 12.2 i direktivet formellt sett reglerar ett annat fall av uppsägning än det som avses i artikel 12.1, är en sådan åtskillnad i sak endast av betydelse för att fastställa de rättsliga följderna av den aktuella uppsägningen, eftersom det i nämnda artikel 12.2, som ett undantag från artikel 12.1, föreskrivs att det inte föreligger någon rätt till betalning av uppsägningsavgifter. Dessa rättsföljder är, enligt artikel 12.2, inte beroende av vilka skäl som den berörda resenären har grundat sig på för att ställa in sin resa, utan beror endast på om det faktiskt föreligger omständigheter som har betydande inverkan på resans genomförande.
18 Vidare stöder syftet med betalningen av uppsägningsavgifter en sådan tolkning, oavsett om dessa kostnader ”betraktas som ett skadestånd” eller som ”en ersättning för resans pris”. Om det, efter det att paketreseavtalet har sagts upp, skulle visa sig att fullgörandet av paketresan äventyras och att researrangören under alla omständigheter skulle ha varit skyldig att återbetala hela priset för samma resa även om den berörda resenären inte hade sagt upp sitt reseavtal, uppstår nämligen ingen skada på grund av uppsägningen och inte heller någon rätt till betalning av ett ersättningsbelopp för resans pris. En sådan rätt har nämligen endast existensberättigande i den mån arrangören, om avtalet inte hade sagts upp, ändå skulle ha haft rätt till betalning för resans pris.
19 Slutligen talar hänsyn till konsumentskyddet även för att omständigheter som har uppkommit först efter uppsägningen av det berörda paketreseavtalet ska beaktas. Enligt den hänskjutande domstolen kräver en hög skyddsnivå för resenärerna att den berörda resenären inte är skyldig att betala för en resa vars genomförande senare har blivit omöjligt, även om reseavtalet sägs upp i förtid. I osäkra situationer skulle dessa resenärer nämligen kunna avskräckas från att i tid utnyttja sin rätt att säga upp avtalet utan att betala någon avgift. Dessutom skulle en sådan möjlighet att säga upp avtalet utan att betala någon avgift inte leda till att de nämnda resenärerna fick möjlighet att spekulera i om en begynnande kris kommer att förvärras. Att låta rätten att säga upp avtalet utan att betala några avgifter vara beroende av tidpunkten för uppsägningen skulle däremot uppmuntra just till ett spekulativt beteende, bland annat hos den berörda arrangören, som skulle kunna föranledas att vänta med att säga upp reseavtalet till omedelbart före resans början, vilket skulle ge resenärerna möjlighet att trots allt säga upp sina resor och samtidigt betala uppsägningsavgifter, vilket skulle vara ekonomiskt fördelaktigt för arrangören.
20 Den hänskjutande domstolen anser att ovanstående skäl inte påverkas av den maximala återbetalningsfristen på 14 dagar efter uppsägningen, som föreskrivs i artikel 12.4 i direktiv 2015/2302. Det går nämligen inte att av denna bestämmelse dra slutsatsen att beloppet för uppsägningsavgiften slutgiltigt ska fastställas senast vid utgången av denna frist. Den hänskjutande domstolen anser inte heller att artikel 12.1 och 12.2 i direktivet ska tolkas så, att de föreskriver en regel respektive ett undantag, eftersom dessa punkter snarare syftar till att göra en lämplig avvägning mellan researrangörens legitima intresse av att få ersättning och målet att uppnå en hög skyddsnivå för resenärerna.
21 Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:
”Ska artikel 12.2 i [direktiv 2015/2302] tolkas så, att bedömningen av om uppsägningen är rättfärdigad enbart ska baseras på sådana oundvikliga och extraordinära omständigheter som redan uppstått vid tidpunkten för uppsägningen [av den berörda paketresan], eller så att det också är nödvändigt att ta hänsyn till oundvikliga och extraordinära omständigheter som faktiskt uppstått efter uppsägningen men före resans planerade början?”
Tolkningsfrågan
22 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 ska tolkas så, att det, vid bedömningen av huruvida ”oundvikliga och extraordinära omständigheter” har inträffat som ”väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller … väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet”, i den mening som avses i denna bestämmelse, endast är den situation som rådde vid den tidpunkt då resenären sade upp sitt reseavtal som ska beaktas, eller om det även ska tas hänsyn till oundvikliga och extraordinära omständigheter som har inträffat efter detta datum men före paketresans början.
23 Det ska i detta sammanhang påpekas att det i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 föreskrivs att resenären, ”i händelse av oundvikliga eller extraordinära omständigheter på resmålet eller i dess omedelbara närhet … som väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller … väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet”, har rätt att säga upp paketreseavtalet före paketresans början utan att betala uppsägningsavgifter, varvid denne har rätt till full återbetalning av de betalningar som gjorts för nämnda paketresa.
24 Begreppet ”oundvikliga och extraordinära omständigheter”, i den mening som avses i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302, definieras i artikel 3 led 12 i direktivet som ”en situation utom kontroll för den part som åberopar en sådan situation, och vars konsekvenser inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits”.
25 I skäl 31 i direktivet klargörs räckvidden av detta begrepp genom att det preciseras att ”[d]etta kan t.ex. gälla krig, andra allvarliga säkerhetsproblem som terrorism, större risker för människors hälsa som utbrott av en allvarlig sjukdom vid resmålet eller naturkatastrofer som översvämningar, jordbävningar eller väderförhållanden som gör det omöjligt att resa säkert till resmålet enligt överenskommelse i paketreseavtalet”.
26 För det första framgår det av ordalydelsen i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 att rätten att säga upp paketreseavtalet utan att betala uppsägningsavgifter ovillkorligen måste utövas ”före paketresans början”.
27 Eftersom utövandet av denna rätt är underkastat villkoret att ”oundvikliga och extraordinära omständigheter … väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller … väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet”, måste detta villkor vara uppfyllt vid tidpunkten för uppsägningen, det vill säga ”före paketresans början”.
28 Bedömningen av huruvida detta villkor är uppfyllt ska således ske utifrån tidpunkten för uppsägningen av det aktuella paketreseavtalet.
29 Eftersom det enligt samma villkor krävs att det föreligger ”oundvikliga och extraordinära omständigheter”, ska villkoret följaktligen anses vara uppfyllt när sådana omständigheter faktiskt har inträffat vid tidpunkten för uppsägningen av paketreseavtalet, vilket innebär att det vid denna tidpunkt föreligger en situation som motsvarar definitionen av begreppet ”oundvikliga och exceptionella omständigheter”, såsom detta begrepp definieras i artikel 3 led 12 i direktiv 2015/2302 och såsom det illustreras i skäl 31 i samma direktiv.
30 Eftersom dessa omständigheter måste vara sådana att de ”väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller … väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet”, kan dessa konsekvenser inte bli slutgiltiga förrän vid den tidpunkt som har fastställts för fullgörandet av paketresan i fråga, varför bedömningen av dessa med nödvändighet är framåtblickande.
31 Härav följer att denna bedömning ska grunda sig på en prognos vad gäller sannolikheten för att de oundvikliga och extraordinära omständigheter som har åberopats av den berörda resenären ”väsentligen [kommer påverka] fullgörandet av paketresan”, i den mening som avses i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302.
32 Bedömningen av sannolikheten och betydelsen av dessa konsekvenser ska utgå från en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittsresenär, varvid man utgår från att en sådan resenär rimligen har skäl att anse att de oundvikliga och extraordinära omständigheter som denne åberopar är sådana att de sannolikt väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 februari 2024, Tez Tour, C‑299/22, EU:C:2024:xxx, punkt 71).
33 För det andra, vad gäller den inverkan som ”oundvikliga och extraordinära omständigheter”, i den mening som avses i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302, som har uppkommit efter det att avtalet sagts upp, skulle kunna ha i detta sammanhang, finner domstolen att sådana omständigheter inte kan beaktas.
34 I motsats till vad den hänskjutande domstolen tycks antyda, kan den rätt att säga upp ett paketreseavtal utan att betala uppsägningsavgifter som föreskrivs i artikel 12.2 inte självständigt vara beroende av både den situation som rådde vid tidpunkten för uppsägningen av detta avtal och den situation som råder vid en tidpunkt efter uppsägningen och före paketresans början.
35 Att beakta situationen vid dessa olika tidpunkter skulle nämligen kunna leda till motstridiga eller till och med olämpliga resultat. Enligt ett sådant synsätt skulle rätten att säga upp ett paketreseavtal utan att betala några avgifter först kunna förvärvas av den berörda resenären vid tidpunkten för uppsägningen av det berörda avtalet och därefter, efter uppsägningen, visa sig förfallen med retroaktiv verkan på grund av senare händelser. Omvänt skulle denna rätt först kunna nekas resenären vid det sistnämnda datumet för att därefter, på grund av sådana händelser, tillerkännas vederbörande, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 44 i sitt förslag till avgörande.
36 Det sammanhang i vilket artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 ingår ger dessutom stöd för den tolkning av denna bestämmelse som nämns i punkt 33 ovan, eftersom sambandet mellan artikel 12.2 och artikel 12.1 bekräftar att en sådan lösning som den som avses i föregående punkt är inkonsekvent. Även om dessa båda bestämmelser ger resenären två olika uppsägningsrättigheter, skulle nämligen en och samma uppsägning av paketreseavtalet i fråga, beroende på hur situationen utvecklas efter uppsägningen av reseavtalet, alternativt kunna omfattas av den första eller den andra av dessa bestämmelser.
37 Ett bestämt datum ska således beaktas vid bedömningen av huruvida paketreseavtalet sades upp på grund av ”oundvikliga och extraordinära omständigheter”, i den mening som avses i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302.
38 Det är detta datum, såsom framgår av konstaterandet i punkt 29 ovan, det datum då det berörda reseavtalet sades upp.
39 Vidare är det av flera skäl nödvändigt att tolka artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 så, att ett senare datum än dagen för uppsägningen av det berörda reseavtalet inte kan beaktas.
40 Att låta den berörda resenärens rätt att säga upp ett paketreseavtal utan att betala uppsägningsavgifter, som föreskrivs i denna bestämmelse, underkastas ett villkor vars uppfyllande kan konstateras först i efterhand, skulle innebära att det samband som enligt nämnda bestämmelse måste föreligga mellan en sådan uppsägning och uppkomsten av ”oundvikliga och extraordinära omständigheter”, i den mening som avses i samma bestämmelse, skulle bli slumpartat ur resenärens perspektiv.
41 Vidare föreskrivs i artikel 12.4 i direktiv 2015/2302 en skyldighet för paketresearrangören att, utan onödigt dröjsmål och ”i vilket fall som helst” högst 14 dagar efter det att paketreseavtalet sagts upp, bland annat till följd av den kostnadsfria uppsägning som föreskrivs i artikel 12.2 i direktivet, återbetala den berörda resenären fullt ut. Syftet med denna frist är att säkerställa att resenären kort tid efter det att avtalet sagts upp på nytt fritt kan förfoga över det belopp som vederbörande har lämnat ifrån sig för att betala för paketresan (dom av den 8 juni 2023, UFC - Que choisir och CLCV, C‑407/21, EU:C:2023:449, punkt 30).
42 Den omständigheten att en sådan maximifrist har införts tyder på att arrangören i princip, omedelbart efter uppsägningen av det aktuella paketreseavtalet och således utan att avvakta hur situationen senare utvecklas, ska kunna avgöra huruvida det är motiverat eller inte att samma resenär åberopar rätten att säga upp paketreseavtalet utan att betala uppsägningsavgifter och, om så är fallet, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att full återbetalning av de betalningar som gjorts för paketresan sker inom den föreskrivna fristen.
43 Slutligen ger syftet med direktiv 2015/2302, som enligt artikel 1 i direktivet bland annat består i att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå, stöd för en sådan tolkning.
44 Eftersom artikel 12.2 i direktivet ger den berörda resenären en egen uppsägningsrätt, oberoende av den berörda arrangörens uppsägningsrätt enligt artikel 12.3 i direktivet, för det fall det föreligger ”oundvikliga och extraordinära omständigheter”, är det nämligen viktigt att resenären, vid den tidpunkt denne vill göra gällande sin rätt, det vill säga vid tidpunkten för uppsägningen, kan bedöma huruvida villkoren för att utöva denna rätt är uppfyllda.
45 Att låta möjligheten att utöva denna rätt vara beroende av hur situationen utvecklas efter uppsägningen skulle däremot innebära att det fortfarande råder en osäkerhet som inte undanröjs förrän när paketresan börjar.
46 Det är visserligen riktigt att hänsyn till den utveckling som sker efter det att avtalet har sagts upp, men före paketresans början, skulle kunna förbättra skyddet för den berörda resenären om utvecklingen efter det att avtalet sagts upp, men före paketresans början, anses vara avgörande för utövandet av rätten att säga upp ett paketreseavtal utan att betala uppsägningsavgifter enligt artikel 12.2 i direktiv 2015/2302. Motsatsen gäller emellertid om det efter uppsägningen av samma avtal visar sig att paketresan ändå kan verkställas till följd av att den aktuella situationen har förbättrats på ett oväntat sätt. I det sistnämnda fallet skulle resenären nämligen fråntas all rätt att säga upp paketreseavtalet utan att betala uppsägningsavgifter, även om resenären, vid tidpunkten för uppsägningen av reseavtalet, grundade sig på en rimlig prognos om sannolikheten för att ett sådant hinder kommer att uppstå.
47 I förevarande fall framgår det av den hänskjutande domstolens förklaringar att det i det nationella målet var genom att åberopa situationen att covid-19 gradvis sprids eller till och med kommer att utvecklas till en pandemi som ”oundvikliga och extraordinära omständigheter”, i den mening som avses i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302, som den berörda resenären hade för avsikt att säga upp sitt paketreseavtal utan att betala uppsägningsavgifter.
48 Domstolen har slagit fast att en global hälsokris, såsom covid‑19‑pandemin, i sig ska anses kunna omfattas av begreppet ”oundvikliga och exceptionella omständigheter”, i den mening som avses i artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 (dom av den 8 juni 2023, UFC - Que choisir och CLCV, C‑407/21, EU:C:2023:449, punkt 45).
49 Mot denna bakgrund ska den hänskjutna frågan besvaras enligt följande. Artikel 12.2 i direktiv 2015/2302 ska tolkas så, att det, vid bedömningen av huruvida ”oundvikliga och extraordinära omständigheter” har inträffat som ”väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller … väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet”, i den mening som avses i denna bestämmelse, endast är den situation som rådde vid den tidpunkt då resenären sade upp sitt reseavtal som ska beaktas.
Rättegångskostnader
50 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
Artikel 12.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG,
ska tolkas så,
att det, vid bedömningen av huruvida ”oundvikliga och extraordinära omständigheter” har inträffat som ”väsentligen påverkar fullgörandet av paketresan, eller … väsentligen påverkar transporten av passagerare till resmålet”, i den mening som avses i denna bestämmelse, endast är den situation som rådde vid den tidpunkt då resenären sade upp sitt reseavtal som ska beaktas.
Underskrifter