Language of document : ECLI:EU:C:2017:994

Mål C434/16

Peter Nowak

mot

Data Protection Commissioner

(begäran om förhandsavgörande från Supreme Court (Irland))

”Begäran om förhandsavgörande – Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter – Direktiv 95/46/EG – Artikel 2 a – Begreppet personuppgifter – Skriftliga svar som en examinand lämnat på ett prov för yrkesexamen – Examinatorns anteckningar angående svaren – Artikel 12 a och b – Omfattningen av den registrerades rätt till tillgång respektive att erhålla rättelse”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 20 december 2017

1.        Tillnärmning av lagstiftning – Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter – Direktiv 95/46 – Tillämpningsområde – Personuppgifter – Begrepp – Skriftliga svar som en examinand lämnat på ett prov för yrkesexamen och examinatorns anteckningar angående svaren – Omfattas

(Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46, artikel 2 a)

2.        Tillnärmning av lagstiftning – Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter – Direktiv 95/46 – Rätt att erhålla rättelse av uppgifterna och rätt att få uppgifterna utplånade – Omfattning – En examinands rättigheter avseende skriftliga svar som lämnats på ett prov för yrkesexamen och examinatorns anteckningar angående svaren – Målsättning att säkerställa respekten för examinandens rätt till privatliv

(Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, artikel 7; Europaparlamentets och rådets förordning 2016/679; Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46, skäl 41 och artiklarna 6.1 d och e samt 12 a och b)

1.      Artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ska tolkas så, att under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet utgör de skriftliga svar som en examinand lämnat på ett prov för yrkesexamen och examinatorns eventuella anteckningar angående nämnda svar personuppgifter, i den mening som avses i den bestämmelsen.

Såsom domstolen redan har konstaterat är direktivets tillämpningsområde mycket stort och de personuppgifter som omfattas av direktivet är av olika slag (dom av den 7 maj 2009, Rijkeboer, C‑553/07, EU:C:2009:293, punkt 59 och där angiven rättspraxis). Användningen i definitionen av begreppet personuppgifter i artikel 2 a i direktiv 95/46 av uttrycket ”varje upplysning” avspeglar nämligen unionslagstiftarens målsättning att ge begreppet en vidsträckt innebörd. Begreppet är inte avgränsat till känsliga upplysningar eller upplysningar av privat karaktär, utan kan innefatta samtliga upplysningar, såväl objektiva upplysningar som subjektiva upplysningar som lämnas i form av åsikter eller bedömningar, under förutsättning att upplysningarna ”avser” den registrerade. Detta villkor är uppfyllt när upplysningen på grund av sitt innehåll, syfte eller verkan är knuten till en bestämd person.

Domstolen konstaterar att, i likhet med examinandens svar på provet, utgör examinatorns anteckningar angående svaren upplysningar som avser examinanden. Konstaterandet att examinatorns anteckningar avseende examinandens svar på provet utgör upplysningar som på grund av sitt innehåll, syfte och verkan är knutna till examinanden påverkas inte av det faktum att anteckningarna även utgör upplysningar som avser examinatorn. Samma upplysning kan nämligen avse flera fysiska personer och således utgöra en personuppgift rörande dessa personer, i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 95/46, under förutsättning att personerna i fråga är identifierade eller identifierbara.

(se punkterna 33–35, 42, 44, 45 och 62 samt domslutet)

2.      I den utsträckning som de skriftliga svar som en examinand lämnat på ett prov för yrkesexamen och examinatorns eventuella anteckningar angående svaren således kan vara föremål för en kontroll, bland annat av deras riktighet och behovet av att de lagras, i den mening som avses i artikel 6.1 d och e i direktiv 95/46, och kan vara föremål för rättelse eller utplåning enligt artikel 12 b i samma direktiv, tjänar det faktum att examinanden med stöd av artikel 12 a i direktivet ges rätt till tillgång till svaren och anteckningarna den målsättning med direktivet som består i att garantera skyddet för examinandens privatliv med avseende på behandlingen av hans eller hennes personuppgifter (se, e contrario, dom av den 17 juli 2014, YS m.fl., C‑141/12 och C‑372/12, EU:C:2014:2081, punkterna 45 och 46), oberoende av huruvida examinanden även har en sådan rätt till tillgång enligt den nationella lagstiftning som är tillämplig på provförfarandet. Det är förvisso uppenbart att rätten att erhålla rättelse i artikel 12 b i direktiv 95/46 inte kan innebära att det är möjligt för en examinand att i efterhand ”rätta” ”felaktiga” svar.

Domstolen erinrar i detta sammanhang om att skyddet för den grundläggande rätten till skydd för privatlivet bland annat innebär att den registrerade kan försäkra sig om att de personuppgifter som avser vederbörande är riktiga och att de behandlas på ett sätt som är tillåtet. Såsom framgår av skäl 41 i direktiv 95/46 är det för att kunna utföra nödvändiga kontroller som den registrerade, enligt artikel 12 a i direktivet, förfogar över en rätt att få tillgång till uppgifter om honom eller henne som behandlas. Denna rätt att få tillgång är nödvändig bland annat för att möjliggöra för den registrerade att, i förekommande fall, få uppgifterna rättade, utplånade eller blockerade av den registeransvarige och därigenom utöva den rätt som avses i artikel 12 b i direktivet (dom av den 17 juli 2014, YS m.fl., C‑141/12 och C‑372/12, EU:C:2014:2081, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

Domstolen konstaterar för det första att rätten till tillgång respektive att erhålla rättelse i artikel 12 a respektive b i direktiv 95/46 inte omfattar provfrågorna, vilka i sig inte utgör personuppgifter avseende examinanden. För det andra föreskrivs det i såväl direktiv 95/46 som i förordning 2016/679 vissa begränsningar av dessa rättigheter.

(se punkterna 52 och 56–59)