Language of document : ECLI:EU:T:2008:419

Mål T‑411/06

Sogelma – Societá generale lavori manutenzioni appalti Srl

mot

Europeiska byrån för återuppbyggnad

”Offentlig upphandling av byggentreprenader – Anbudsinfordran från Europeiska byrån för återuppbyggnad – Beslut att avbryta anbudsinfordran och offentliggöra ett nytt förfarande – Talan om ogiltigförklaring – Förstainstansrättens behörighet – Behovet av att först inge ett administrativt klagomål – Tidsfrist för väckande av talan – Fullmakt – Motiveringsskyldighet – Skadeståndsyrkande”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsrätt – Principer – Rätt till ett verksamt rättsligt skydd

2.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Rättsakter som antagits av Europeiska byrån för återuppbyggnad med stöd av behörighet som delegerats av kommissionen

(Artikel 230 EG; rådets förordningar nr 2666/2000, artikel 1, och nr 2667/2000, artiklarna 1, 2 och 3)

3.      Förfarande – Talans upptagande till sakprövning

(Rådets förordning nr 2667/2000, artiklarna 1, 2, 13.2 och 13a.3)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa

(Artikel 230.5 EG)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Rättsakter som har bindande rättsverkningar

6.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Otillåtet – Skada – Orsakssamband

(Artikel 288.2 EG)

7.      Förfarande – Åtgärder för bevisupptagning – Begäran att handlingar ska företes

1.      Europeiska gemenskapen är en rättslig gemenskap och genom fördraget har inrättats ett fullständigt system med talemöjligheter och förfaranden som är avsett att göra det möjligt för domstolen att granska lagenligheten av de rättsakter som antas av institutionerna. Systemet i fördraget går ut på att talan kan väckas direkt mot alla sådana åtgärder som vidtas av institutionerna och som är avsedda att ha rättsliga verkningar. Av detta kan en allmän princip härledas som innebär att alla rättsakter som antas av ett gemenskapsorgan och som är avsedda att ha rättsliga verkningar gentemot tredje man måste kunna bli föremål för domstolsprövning.

Det är inte acceptabelt att sådana rättsakter som är avsedda att ha rättsliga verkningar mot tredje man som antagits av organ som inrättats med stöd av sekundärrätten, såsom Europeiska byrån för återuppbyggnad, inte omfattas av en domstolsprövning.

(se punkterna 36 och 37)

2.      Beslutet att avbryta en anbudsinfordran är en rättsakt som i princip kan bli föremål för en talan enligt artikel 230 EG. Det är nämligen en rättsakt som går anbudsgivarna emot och som väsentligen förändrar dennes rättsliga situation, eftersom rättsakten medför att de inte längre kan tilldelas det kontrakt som var föremål för det ingivna anbudet.

Enligt artiklarna 1 och 2 i förordning nr 2667/2000 om Europeiska byrån för återuppbyggnad, i ändrad lydelse, får kommissionen till Europeiska byrån för återuppbyggnad bland annat delegera ansvaret för genomförandet av det gemenskapsbistånd som anges i artikel 1 i förordning nr 2666/2000 om bistånd till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Förbundsrepubliken Jugoslavien och före detta jugoslaviska republiken Makedonien, till förmån för Serbien och Montenegro. Enligt artikel 2.1 c i förordning nr 2667/2000 får kommissionen ge Europeiska byrån för återuppbyggnad i uppdrag att vidta alla åtgärder som behövs för att genomföra de program som avser återuppbyggnaden av Serbien och Montenegro, och särskilt förbereda och utvärdera anbudsinfordringar och tilldela kontrakt.

Beslut som skulle ha antagits av kommissionen kan inte förlora sin egenskap av rättsakt mot vilken talan kan väckas enbart av den anledningen att kommissionen har delegerat sin behörighet till Europeiska byrån för återuppbyggnad, då det skulle skapa ett rättsligt vakuum. Härav följer att beslut som fattas av Europeiska byrån för återuppbyggnad i samband med upphandlingsförfaranden, och som är avsedda att ha rättsliga verkningar mot tredje man, utgör rättsakter mot vilka talan kan väckas vid gemenskapsdomstolen.

(se punkterna 38–40 och 43)

3.      I princip ska talan väckas mot den som antagit den angripna rättsakten, det vill säga den gemenskapsinstitution eller det gemenskapsorgan som har fattat beslutet.

Europeiska byrån för återuppbyggnad är ett gemenskapsorgan som är en egen juridisk person och som har inrättats enligt en förordning i syfte att genomföra gemenskapsbistånd till förmån för bland annat Serbien och Montenegro. För detta ändamål får kommissionen uttryckligen enligt artiklarna 1 och 2 i förordning nr 2667/2000 om Europeiska byrån för återuppbyggnad till denna byrå delegera genomförandet av detta bistånd, särskilt vad gäller förberedelse och utvärdering av anbudsinfordringar och tilldelning av kontrakt. Europeiska byrån för återuppbyggnad är således, efter att ha anförtrotts detta uppdrag av kommissionen, själv behörig att genomföra gemenskapens biståndsprogram.

Eftersom det var Europeiska byrån för återuppbyggnad som fattade beslutet att avbryta anbudsinfordran med stöd av den behörighet som delegerats av kommissionen i enlighet med förordning nr 2667/2000 och kommissionen inte deltog i beslutsförfarandet, är det Europeiska byrån för återuppbyggnad som är upphovsman till det angripna beslutet. Sökanden kan följaktligen väcka talan mot Europeiska byrån för återuppbyggnad i denna egenskap vid förstainstansrätten.

Det följer vidare av artiklarna 13.2 och 13a.3 i nämnda förordning att talan ska väckas mot Europeiska byrån för återuppbyggnad vad gäller tvister som rör dess utomobligatoriska ansvar och beslut som antagits med tillämpning av artikel 8 i förordning nr 1049/2001. Mot denna bakgrund går det inte att anse att talan inte ska väckas mot Europeiska byrån för återuppbyggnad även vad gäller dess övriga beslut.

(se punkterna 49–53)

4.      För det fall dagen för delgivningen av ett beslut inte med säkerhet kan fastställas, ska det tveksamma fall som härvid föreligger bedömas till sökandens fördel och talan ska anses ha väckts inom fristen om det inte av omständigheterna framstår som fullständigt uteslutet att skrivelsen med underrättelsen om beslutet ankommit tillräckligt sent för att fristen för väckande av talan hade iakttagits. Vidare ska ett tveksamt fall bedömas till sökandens fördel om det inte är fråga om att fastställa datumet för delgivningen, utan det datum då sökanden fick kännedom om rättsakten. Det ankommer på den part som gör gällande att talan väckts för sent att visa när den händelse inträffade som medför att fristen började löpa.

Förstainstansrätten konstaterar att skickandet av ett e-postmeddelande inte garanterar att adressaten faktiskt erhåller detta. Av tekniska skäl kan ett e‑postmeddelande inte komma fram till adressaten. Även om avsändaren inte erhöll något meddelande om ”ej mottaget”, innebär det inte nödvändigtvis att e‑postmeddelandet faktiskt kom fram till adressaten. Även i det fall där e‑postmeddelandet faktiskt kommer fram till adressaten, är det vidare möjligt att mottagandet inte äger rum samma dag som avsändandet. Om avsändaren av ett e‑postmeddelande inte vidtar någon åtgärd med anledning av att mottagandet inte bekräftas, kan denne i normala fall inte bevisa att detta e-postmeddelande har mottagits och i förekommande fall vilket datum mottagandet ägde rum.

(se punkterna 75–78)

5.      Endast åtgärder som har tvingande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning utgör, enligt fast rättspraxis, rättsakter eller beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring i den mening som avses i artikel 230 EG. I allmänhet går ett beslut att anordna en anbudsinfordran inte någon emot, eftersom det endast ger de berörda personerna en möjlighet att delta i förfarandet och inge ett anbud.

(se punkterna 85 och 86)

6.      Gemenskapens utomobligatoriska ansvar enligt artikel 288 andra stycket EG är att flera villkor ska vara uppfyllda, nämligen att det agerande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den åberopade skadan.

Eftersom dessa tre villkor för skadeståndsansvar är kumulativa är det tillräckligt att ett av villkoren inte är uppfyllt för att skadeståndstalan ska ogillas.

Härvid gäller, såvitt avser Europeiska byrån för återuppbyggnads beslut att avbryta en anbudsinfordran för en upphandling av byggentreprenader, att enbart det förhållandet att mer än sex månader förflutit mellan den sista begäran om förtydliganden till anbudsgivarna och underrättelsen om beslutet att avbryta anbudsinfordran inte kan anses utgöra ett rättsstridigt beteende från Europeiska byrån för återuppbyggnads sida. Det kan för övrigt inte föreligga något orsakssamband mellan å ena sidan den tid som Europeiska byrån för återuppbyggnad tagit på sig för att fatta och tillkännage beslutet att avbryta anbudsinfordran och å andra sidan de utgifter som en anbudssökande haft för att utarbeta sitt anbud.

(se punkterna 146, 147, 149 och 150)

7.      För att göra det möjligt för förstainstansrätten att avgöra om det är ändamålsenligt för ett väl fungerande förfarande att förordna om företeende av dessa handlingar, ska den part som har framställt yrkandet om att vissa handlingar ska företes tala om vilka handlingar det gäller och tillhandahålla förstainstansrätten åtminstone några upplysningar som bekräftar nyttan av dessa handlingar för genomförandet av förfarandet.

Ett yrkande om att samtliga handlingar som rör ett upphandlingsförfarande ska företes, motsvarar ett yrkande om att den interna akten ska företes. När gemenskapsdomstolen granskar ett gemenskapsorgans interna akt för att undersöka huruvida dess beslut har påverkats av andra överväganden än dem som har angetts i motiveringen, utgör det en åtgärd för bevisupptagning av undantagskaraktär. En sådan åtgärd förutsätter att omständigheterna runt beslutet ger upphov till allvarliga tvivel om de verkliga skälen, särskilt misstankar om att dessa skäl inte omfattas av målen i gemenskapsrätten, och att det därmed är fråga om maktmissbruk.

(se punkterna 152 och 157)