Mål T‑410/06
Foshan City Nanhai Golden Step Industrial Co., Ltd
mot
Europeiska unionens råd
”Dumpning – Import av skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och Vietnam – Beräkning av det konstruerade normalvärdet – Exportpris – Rätten till försvar – Skada – Motiveringsskyldighet”
Sammanfattning av domen
1. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Tillämpning av det konstruerade normalvärdet – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på beräkningsmetoden
(Rådets förordning nr 384/96, artikel 2.6 c)
2. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Fastställande av antidumpningstull – Beräkningsmetod
(Rådets förordning nr 384/96, artikel 9.4)
3. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Antidumpningsförfarande – Rätten till försvar – Kommissionens utlämnande till företagen av den slutliga upplysningshandlingen
(Rådets förordning nr 384/96, artikel 20.2 och 20.4)
4. Gemenskapsrätt – Principer – Rätten till försvar – Iakttagande i administrativa förfaranden – Antidumpning – Institutionernas skyldighet att se till att de berörda företagen informeras – Handling med kompletterande slutliga upplysningar
(Rådets förordning nr 384/96, artikel 20.5)
5. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Skada – Period att ta i beaktande
(Rådets förordning nr 384/96, artikel 3.2)
1. Artikel 2.6 c i antidumpningsgrundförordningen nr 384/96 (nedan kallad grundförordningen) tillerkänner gemenskapsinstitutionerna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid valet av den metod som ska tillämpas när de beräknar försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinstmarginaler inom ramen för beräkningen av det konstruerade normalvärdet.
Gemenskapsdomstolens prövning avser under dessa omständigheter en kontroll av att förfarandereglerna har iakttagits, att de omständigheter som lagts till grund för det ifrågasatta valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att maktmissbruk inte förekommit.
I artikel 2.6 c i grundförordningen föreskrivs dessutom att metoden ska vara rimlig. Gemenskapsdomstolen kan således slå fast att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning med avseende på den metod som valts endast om metoden är orimlig. Den omständigheten att det finns andra rimliga metoder som skulle ha kunnat tillämpas, påverkar följaktligen inte lagenligheten av den metod som faktiskt valts, eftersom gemenskapsdomstolen inte kan ersätta institutionernas bedömning med sin egen bedömning i detta hänseende.
Institutionerna kan således i detta sammanhang anse att det är rimligare att använda sig av uppgifter om vinst som företag av liknande storlek som det företag som undersöks fått på den nationella marknaden i produktionslandet – företag som varken haft särskilt höga försäljningskostnader eller allmänna kostnader och som också beviljats status som företag som verkar i en marknadsekonomi i nyligen genomförda undersökningar avseende andra produkter än de berörda produkterna, samt för vilka institutionerna förfogade över tillförlitliga uppgifter – än att använda sig av uppgifter om vinst på försäljning av de berörda produkterna på helt andra marknader.
Det följer nämligen av artikel 2.6 c i grundförordningen att när institutionerna tillämpar denna bestämmelse i syfte att beräkna en skälig vinstmarginal är de inte skyldiga att använda sig av uppgifter om produkter inom samma generella kategori, men de ska se till att den vinstmarginal som fastställts enligt en rimlig metod inte överstiger vinstmarginalen vid försäljning av produkter inom samma generella kategori. Denna bestämmelse ska inte heller tolkas så att institutionerna är förhindrade att fastställa en vinstmarginal om de inte har en tillförlitlig beräkningsgrund för vinstmarginalen vid försäljning av produkter inom samma generella kategori.
(se punkterna 64–67, 71 och 74)
2. I artikel 9.4 sista meningen i grundförordningen föreskrivs att ”[s]torleken på antidumpningstullen får inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen, men bör vara lägre än marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja den skada som vållats gemenskapsindustrin”. Denna regel får till följd att en tillverkare, för vilken det införts antidumpningstull, inte kan bestrida denna tull med motiveringen att en för hög skademarginal fastställts vid undersökningen för det fall att tullnivån fastställts till nivån för dumpningsmarginalen, när dumpningsmarginalen är lägre än såväl den skademarginal som fastställts på felaktigt sätt som den faktiska skademarginalen.
(se punkt 94)
3. De företag som berörs av en undersökning som föregår antagandet av en antidumpningsförordning ska ha getts tillfälle att under det administrativa förfarandet framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som enligt kommissionen styrker dess bedömning avseende att det har förekommit dumpning och att denna har orsakat skada.
Den omständigheten att den slutgiltiga information som parterna begärt att få tillgång till enligt artikel 2.2 i grundförordningen är ofullständig, innebär att en förordning om införande av slutgiltiga antidumpningstullar är ogiltig endast om, på grund av denna ofullständighet, de berörda parterna inte har kunnat tillvarata sina intressen på ett tillfredsställande sätt. Så är särskilt fallet om underlåtenheten avser omständigheter och överväganden som skiljer sig från dem som legat till grund för de preliminära åtgärderna, till vilka särskild hänsyn måste tas i den slutgiltiga informationen enligt nämnda bestämmelse. Så är även fallet om underlåtenheten avser andra omständigheter och överväganden än dem som ligger till grund för ett beslut fattat av kommissionen eller rådet efter det att den slutliga upplysningshandlingen lämnats ut, enligt artikel 20.4 sista meningen i grundförordningen.
Den omständigheten att kommissionen ändrade sin bedömning till följd av de synpunkter som de berörda parterna lämnade på den slutliga upplysningshandlingen utgör emellertid inte i sig ett åsidosättande av rätten till försvar. Det följer nämligen av artikel 20.4 sista meningen i grundförordningen att den slutliga upplysningshandlingen inte inverkar på något beslut som kommissionen eller rådet därefter kan komma att fatta. Denna bestämmelse medför endast en skyldighet för kommissionen att så snart som möjligt informera om de omständigheter och överväganden som skiljer sig från dem som stödjer kommissionens inledande tillvägagångssätt enligt den slutliga upplysningshandlingen. I syfte att avgöra om kommissionen har iakttagit de berörda parternas rättigheter, som följer av artikel 20.4 sista meningen i grundförordningen, ska följaktligen kontrolleras om kommissionen underrättade dem om de omständigheter och överväganden som den lagt till grund för den nya bedömningen av skadan och utformningen av de åtgärder som är erforderliga för att undanröja den, i den mån som dessa skiljer sig från dem i den slutliga upplysningshandlingen.
(se punkterna 111, 112, 117 och 118)
4. Genom att ge den tillverkare som är föremål för antidumpningsundersökningen en tidsfrist som var kortare än tio dagar för att lämna synpunkter på handlingen med kompletterande slutliga upplysningar, åsidosatte kommissionen artikel 20.5 i grundförordningen. Denna omständighet är emellertid inte i sig tillräcklig för att den angripna förordningen ska ogiltigförklaras. Det krävs nämligen dessutom att den omständigheten att tillverkaren beviljades en kortare tidsfrist än den föreskrivna, på ett konkret sätt har påverkat dess rätt till försvar inom ramen för ifrågavarande förfarande.
(se punkt 124)
5. Införandet av antidumpningstullar utgör inte en påföljd för tidigare uppträdande utan är en säkerhets- och skyddsåtgärd mot otillbörlig konkurrens till följd av dumpning. Det är därför nödvändigt att undersökningen utförs på grundval av så aktuella uppgifter som möjligt i syfte att kunna fastställa antidumpningstullar som är ägnade att skydda gemenskapsindustrin mot dumpning.
När gemenskapsinstitutionerna konstaterar en importökning av en produkt, som dessförinnan varit föremål för kvantitativa kvoter, efter det att dessa restriktioner tagits bort, kan de ta hänsyn till denna ökning när de bedömer den skada som vållats gemenskapsindustrin.
(se punkterna 133 och 134)