TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)

den 4 mars 2010 (*)

”Dumpning – Import av skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och Vietnam – Status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Stickprov – Bristande samarbete – Rätten till försvar – Skada – Motiveringsskyldighet”

I mål T‑409/06,

Sun Sang Kong Yuen Shoes Factory (Hui Yang) Corp. Ltd, Hui Yang City (Kina), företrätt av I. MacVay, solicitor, R. Thompson, QC, och K. Beal, barrister,

sökande,

mot

Europeiska unionens råd, företrätt av J.-P. Hix, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten G. Berrisch,

svarande,

med stöd av

Europeiska kommissionen, företrädd av H. van Vliet och T. Scharf, båda i egenskap av ombud,

av

Confédération européenne de l’industrie de la chaussure (CEC), Bryssel (Belgien), inledningsvis företrädd av advokaterna P. Vlaemminck, G. Zonnekeyn och S. Verhulst, därefter av advokaterna P. Vlaemminck och A. Hubert,

och av

BA.LA. di Lanciotti Vittorio & C. Sas, Monte Urano (Italien), och sexton andra intervenienter, vars namn anges i bilagan, företrädda av advokaterna G. Celona, P. Tabellini och C. Cavaliere,

intervenienter,

angående en talan om delvis ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 1472/2006 av den 5 oktober 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import (EUT L 275, s. 1), i den mån den avser sökanden,

meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

sammansatt av ordföranden M.E. Martins Ribeiro samt domarna S. Papasavvas (referent) och A. Dittrich,

justitiesekreterare: handläggaren C. Kantza,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 18 februari 2009,

följande

Dom

 Tillämpliga bestämmelser

1        I artikel 1.1, 1.2 och 1.4 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1), i dess ändrade lydelse (nedan kallad grundförordningen), anges följande:

”1. En antidumpningstull får tillämpas på alla dumpade produkter vilkas övergång till fri omsättning inom gemenskapen vållar skada.

2. En produkt skall anses vara dumpad om exportpriset till gemenskapen är lägre än det jämförbara pris som en likadan produkt betingar vid normal handel i exportlandet.

…

4. Vid tillämpningen av denna förordning avses med begreppet ’likadan produkt’ en produkt som är identisk med, dvs. i alla avseenden likadan som, produkten i fråga, eller, om en sådan produkt inte finns, en annan produkt som har egenskaper som nära påminner om den berörda produktens egenskaper, även om den inte i alla avseenden är likadan.”

2        Enligt artikel 2.1 första stycket i grundförordningen ska ”[n]ormalvärdet … vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller skall betala vid normal handel”.

3        I fråga om villkoren för att beviljas status som företag som verkar i en marknadsekonomi anges följande i artikel 2.7 b i grundförordningen:

”I fråga om antidumpningsundersökningar rörande import från … Folkrepubliken Kina … skall normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6, om det på grundval av korrekt underbyggda ansökningar från en eller flera tillverkare som omfattas av undersökningen … visas att marknadsekonomiska förhållanden råder för tillverkaren eller tillverkarna i samband med produktion och försäljning av den berörda likadana produkten. Om så inte är fallet skall de regler som anges i punkt a tillämpas.”

4        Enligt artikel 2.7 c i grundförordningen gäller följande:

”Ett krav enligt [artikel 2.7 b] måste göras skriftligen och innehålla tillräcklig bevisning att tillverkarna är verksamma under marknadsmässiga förhållanden, det vill säga om

–        företagens beslut om priser, kostnader och insatsvaror, exempelvis vad gäller råmaterial, kostnader för teknik och arbetskraft, produktion, försäljning samt investeringar, fattas som svar på marknadssignaler som återspeglar utbud och efterfrågan och utan ett större statligt inflytande i detta hänseende, och kostnader för de viktigaste insatsvarorna återspeglar i stort sett marknadsvärden,

…

Beslut om tillverkare uppfyller ovan nämnda kriterier ska fattas inom tre månader efter det att undersökningen har inletts, efter särskilt samråd med rådgivande kommittén och efter det att gemenskapsindustrin har givits möjlighet att yttra sig. Detta beslut ska förbli gällande under hela undersökningen.”

5        I artikel 9.5 andra stycket och artikel 9.6 i grundförordningen stadgas följande:

”5. …

I de fall där artikel 2.7 a är tillämplig skall emellertid en individuell tull fastställas för de exportörer som på grundval av korrekt underbyggda ansökningar kan visa att de uppfyller följande kriterier:

a)      Exportören kan fritt ta hem kapital och vinster, i de fall företaget helt eller delvis är i utländsk ägo eller är ett samriskföretag.

b)      Exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt.

c)      Majoriteten av aktierna eller andelarna i företaget tillhör enskilda personer. Statliga tjänstemän i styrelsen eller i viktiga ledningspositioner skall utgöra en minoritet, eller så måste det påvisas att företaget ändå är tillräckligt oberoende i fråga om statlig inblandning.

d)      Valutaomräkning sker till marknadskurser.

e)      Den statliga inblandningen är inte av sådant slag att åtgärderna kan kringgås om enskilda exportörer beviljas olika tullsatser.

6. Om kommissionen har begränsat sin undersökning i enlighet med artikel 17, får varje antidumpningstull som tillämpas på import från de exportörer eller producenter som har givit sig till känna enligt artikel 17 men som inte har omfattats av undersökningen, inte överstiga den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för parterna i stickprovet. … Enskilda tullsatser skall tillämpas på import från exportörer eller producenter som enligt artikel 17 beviljats individuell behandling.”

6        I artikel 2.8 och 2.9 första stycket i grundförordningen föreskrivs följande:

”8. Exportpriset skall vara det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för produkten när den säljs på export från exportlandet till gemenskapen.

9. I de fall då det inte finns något exportpris …, får [det] konstrueras på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången säljs vidare till en oberoende köpare eller, om produkterna inte säljs vidare till en oberoende köpare eller inte säljs vidare i samma skick som de importerats, på någon annan skälig grund.”

7        I artikel 2.10 första stycket i grundförordningen föreskrivs följande:

”En rättvis jämförelse skall göras mellan exportpriset och normalvärdet. Denna jämförelse skall göras i samma handelsled och avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och med hänsyn tagen till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara skall i varje särskilt fall hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet. …”

8        I artikel 2.11 i grundförordningen stadgas följande:

”Om inte annat följer av relevanta bestämmelser angående rättvis jämförelse skall förekomsten av dumpningsmarginaler under undersökningsperioden normalt fastställas på grundval av en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde och ett vägt genomsnittligt pris för alla exporttransaktioner till gemenskapen, eller genom en jämförelse transaktion för transaktion mellan enskilda normalvärden och enskilda exportpriser till gemenskapen. Ett normalvärde som fastställts på grundval av ett vägt genomsnitt kan dock jämföras med priset för varje enskild exporttransaktion till gemenskapen om det finns ett mönster för exportpriserna vilket väsentligen skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider och om de metoder som anges i första meningen i denna punkt inte till fullo skulle återspegla den dumpning som förekommer. Denna punkt skall inte utesluta att stickprovstagning enligt artikel 17 används.”

9        När det gäller fastställande av skada anges följande i artikel 3.2, 3.3 och 3.6 i grundförordningen:

”2. Fastställande av skada skall grundas på faktiska bevis och skall inbegripa en objektiv granskning av såväl a) den dumpade importens omfattning och inverkan på priserna på gemenskapsmarknaden för likadana produkter, som b) denna imports inverkan på gemenskapsindustrin.

3. … Vad avser den dumpade importens inverkan på priserna skall det övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av gemenskapsindustrin, eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras. Varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande.

…

6. Av den relevanta bevisning som framläggs enligt punkt 2 skall det framgå att den dumpade importen vållar skada i den mening som avses i denna förordning. Detta innebär särskilt att det påvisas att den omfattning eller de prisnivåer som avses i punkt 3 ligger bakom den inverkan på gemenskapsindustrin som avses i punkt 5 och att denna inverkan är så omfattande att den kan betecknas som väsentlig.”

10      Enligt artikel 9.4 sista meningen i grundförordningen får ”[s]torleken på antidumpningstullen … inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för gemenskapsindustrin”.

11      I fråga om användningen av stickprov anges följande i artikel 17.1 och 17.3 i grundförordningen:

”1. I de fall där antalet klagande, exportörer eller importörer, slag av produkter eller transaktioner är stort får undersökningen begränsas till ett rimligt antal parter, produkter eller transaktioner genom statistiskt representativa stickprov som utförs på grundval av de uppgifter som är tillgängliga när urvalet görs, eller till den största representativa produktions-, försäljnings- eller exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande.

…

I de fall undersökningen har begränsats enligt denna artikel skall en enskild dumpningsmarginal dock beräknas för varje exportör eller producent som inte ursprungligen utvaldes och som lämnar de nödvändiga uppgifterna inom de tidsfrister som anges i denna förordning, utom när antalet exportörer eller producenter är så stort att enskilda undersökningar skulle bli orimligt betungande och skulle förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid.”

12      Enligt artikel 18.1, 18.3, 18.4 och 18.6 i grundförordningen gäller följande:

”1. I sådana fall där någon berörd part vägrar att ge tillgång till eller på något annat sätt inte lämnar nödvändiga uppgifter inom den föreskrivna tidsfristen enligt denna förordning eller väsentligen hindrar undersökningen kan preliminära eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter. Om det framkommer att någon berörd part har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter skall dessa lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter kan användas. Berörda parter bör göras uppmärksamma på konsekvenserna av bristande samarbete.

…

3. Även om de uppgifter som lämnas av en berörd part inte är fullkomliga i varje avseende bör de inte lämnas utan beaktande, under förutsättning att eventuella brister inte är sådana att de gör det orimligt svårt att komma fram till ett rimligt tillförlitligt avgörande, att uppgifterna lämnas på ett korrekt sätt i god tid och är kontrollerbara och att parten har handlat efter bästa förmåga.

4. Om bevis eller uppgifter inte godtas skall den part som lämnat dem omedelbart underrättas om orsakerna till detta och ges tillfälle att lämna ytterligare förklaringar inom den fastställda tidsfristen. Om förklaringarna inte anses vara tillfredsställande skall skälen till att dessa bevis eller uppgifter avvisas anges och uppges i de avgöranden som offentliggörs.

…

6. Om någon berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar så att relevanta uppgifter därigenom undanhålls, kan resultatet utfalla mindre gynnsamt för parten än om denne hade samarbetat.”

13      Enligt punkt 3 i bilaga II till Avtal om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT) (EGT L 336, s. 103; svensk specialutgåva, volym 38, s. 105) (nedan kallat 1994 års antidumpningsavtal), som återfinns i bilaga 1A till Avtal om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) (EGT L 336, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 5), gäller följande:

”3. Alla uppgifter som går att kontrollera, och som är vederbörligen överlämnade och användbara utan större svårigheter, och som är överlämnade i tid, och som, i förekommande fall, är överlämnade i begärt format eller datorspråk, skall beaktas av myndigheterna när beslut fattas. …”

14      I artikel 20.1, 20.2, 20.4 och 20.5 i grundförordningen föreskrivs följande:

”1. De klagande, importörer, exportörer och deras intresseorganisationer, samt företrädare för exportlandet, får begära att uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för införandet av provisoriska åtgärder lämnas ut. En sådan begäran skall göras skriftligen omedelbart efter det att de provisoriska åtgärderna har införts och uppgifterna skall därefter så snart som möjligt lämnas ut skriftligen.

2. De parter som avses i punkt 1 får begära att slutligen få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att rekommendera att slutgiltiga åtgärder införs eller att en undersökning eller ett förfarande avslutas utan att åtgärder införs, varvid särskild hänsyn skall tas till utlämnandet av sådana omständigheter och överväganden som skiljer sig från dem som låg till grund för de provisoriska åtgärderna.

…

4. Ett slutligt utlämnande av uppgifter skall ske skriftligen. Det skall ske så snart som möjligt med beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter och normalt sett senast en månad innan ett slutgiltigt beslut fattas eller innan kommissionen lämnar förslag till slutliga åtgärder enligt artikel 9. Om kommissionen vid den tidpunkten inte kan utlämna vissa omständigheter eller överväganden skall dessa utlämnas så snart som möjligt. Utlämnande av uppgifter skall inte inverka på något beslut som kommissionen eller rådet därefter kan komma att fatta, men om ett sådant beslut fattas på grundval av andra omständigheter eller överväganden skall dessa utlämnas snarast möjligt.

5. De uppgifter som lämnas efter ett slutligt utlämnande av uppgifter skall endast beaktas om de inkommer inom en period som i varje enskilt fall skall fastställas av kommissionen och som skall vara minst tio dagar med beaktande av hur brådskande ärendet är.”

 Bakgrund till tvisten och till den angripna förordningen

15      Sökanden, Sun Sang Kong Yuen Shoes Factory (Hui Yang) Corp. Ltd, är ett bolag, etablerat i Kina år 2000, som tillverkar och exporterar skor.

16      Import av skor från Kina som ingår i vissa klasser i Kombinerade nomenklaturen omfattades tidigare av ett system med kvantitativa kvoter som upphörde att gälla den 1 januari 2005.

17      Efter att Confédération européenne de l’industrie de la chaussure (Europeiska konfederationen för skoindustrin, nedan kallad CEC) den 30 maj 2005 gett in ett klagomål, inledde Europeiska gemenskapernas kommission ett antidumpningsförfarande beträffande import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och Vietnam. Inledandet av detta förfarande tillkännagavs i Europeiska unionens officiella tidning den 7 juli 2005 (EUT C 166, s. 14) (nedan kallat meddelandet om att förfarandet inletts).

18      På grund av det stora antalet berörda parter angavs i punkt 5.1 a i ovannämnda meddelande att en stickprovsundersökning kunde komma att tillämpas, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Vidare preciserade kommissionen i punkt 5.1 b i meddelandet att den, för att få den information den ansåg nödvändig för sin undersökning, skulle sända ut frågeformulär till bland annat de kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som ingick i stickprovsförfarandet och till myndigheterna i de berörda exportländerna.

19      Sökanden kontaktade kommissionen genom att den 23 och den 25 juli 2005 inkomma med den information som fordrades enligt artikel 5.1 a i och 5.1 e i ovannämnda meddelande om inledandet av ett förfarande, i syfte att få delta i den stickprovsundersökning av exporterande tillverkare som kommissionen avsåg att göra enligt artikel 17 i grundförordningen och i syfte att företaget skulle beviljas status som ett företag som verkar i en marknadsekonomi, eller i vart fall ges individuell behandling.

20      Sökanden valdes ut att delta i stickprovet av kinesiska exporterande tillverkare och anmodades att besvara kommissionens frågeformulär senast den 12 september 2005, vilket skedde nämnda dag.

21      Kommissionen gjorde en kontroll på plats i sökandens lokaler mellan den 4 och den 7 oktober 2005. Genom mejl av den 21 oktober 2005 tillhandahöll sökanden kommissionen en slutlig förteckning över sina försäljningar på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion.

22      Genom ett telefaxmeddelande av den 12 december 2005 underrättade kommissionen sökanden om sina preliminära slutsatser angående företagets begäran om status som företag som verkar i en marknadsekonomi eller om individuell behandling. Beträffande kriteriet om företagens beslutsfattande (se ovan punkt 4) framhöll kommissionen att sökanden, vad gäller försäljningen, enligt sin bolagsordning och sitt näringstillstånd var skyldig att exportera hela sin tillverkning och inte hade vidtagit några åtgärder för att förändra denna situation. Av detta följer att sökanden var underkastad ett större statligt inflytande, då staten genom näringstillståndet begränsade företagets verksamhet till att enbart avse export. Kommissionen påpekade också, beträffande detta kriterium, att sökanden inte kunde ta hem vinster utan att detta godkänts av myndigheterna. Under dessa omständigheter, och trots att sökanden uppfyllde de övriga villkoren i artikel 2.7 c i grundförordningen, föreslog kommissionen att begäran om status som företag som verkar i en marknadsekonomi skulle avslås.

23      Kommissionen anmodade sökanden att inkomma med eventuella synpunkter på den handlingen senast den 19 december 2005, vilket skedde nämnda dag. Vad gäller exporten av hela produktionen, betonade sökandebolaget att det handlade enligt sitt eget val och utifrån ”administrativa hänsyn” beträffande sin skyldighet att betala mervärdesskatt och utifrån den omständigheten att dess varor uteslutande var avsedda för gemenskapsmarknaderna och för Förenta staterna. Sökanden lade även fram ett intyg från myndigheten för yttre handel och ekonomiskt samarbete i Hui Yang-distriktet, i staden Hui Zhou (Guangdong-provinsen, Kina), om att företaget fritt kunde ändra sin bolagsordning beträffande bestämmelseorten för företagets produktion, utan några begränsningar från de kinesiska myndigheternas sida. Vad gäller hemtagande av vinster underströk sökanden att förfarandet för administrativt godkännande var rent formellt och endast hade till syfte att kontrollera att det förelåg giltig dokumentation, angående redovisning av vinster, betalning av skatter, att bolagets styrelse verkligen beslutat om fördelningen av vinsten et cetera. Som bevis för dessa påståenden lade sökanden fram en rundskrivelse från de kinesiska myndigheterna och ett rättsutlåtande med förtydliganden rörande tillämpningen av denna skrivelse.

24      Kommissionen svarade genom telefax av den 23 februari 2006 och uppgav där att den stod fast vid sin ursprungliga bedömning. Beträffande bestämmelseorten för sökandens varor, betonade kommissionen att de yttranden som avgetts inte påverkade slutsatsen att sökanden under undersökningsperioden var förbjuden att sälja på den kinesiska marknaden och att detta endast kunde ändras efter förhandsgodkännande från staten. Vad gäller hemtagning av vinster medgav kommissionen, mot bakgrund av sökandens förklaring på den punkten, att det administrativa förfarandet för detta inte innebar något större statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.7 c i grundförordningen. Beträffande slutsatserna om bestämmelseorten för sökandens varor ansåg dock kommissionen att bolaget inte uppfyllde villkoret i fråga. Följaktligen nekades bolaget status som företag som verkar i en marknadsekonomi.

25      Genom telefax av den 24 februari 2006 underrättade kommissionen sökanden om att den inte kunde göra ett representativt urval av transaktioner avseende försäljningar på gemenskapsmarknaden för att beräkna exportpriserna och priset cif vid gemenskapens gräns. Detta berodde på att uppgifterna i den förteckning över sökandens försäljning på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion, som bolaget hade lämnat in var klart övervärderade i förhållande till de verkliga totalsiffrorna, något som sökanden också påstods ha bekräftat. Under de omständigheterna beräknades dumpningsmarginalen utifrån tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

26      Kommissionen anmodade sökanden att inkomma med eventuella synpunkter på denna handling senast den 6 mars 2006, vilket skedde nämnda dag. Sökanden underströk att kommissionens anmärkningar var så otydligt formulerade att det var omöjligt att förstå vad övervärderingen i fråga bestod i. Bolaget förnekade att det hade bekräftat att det förelåg en övervärdering. Det anförde att det vid flera tillfällen förklarat att dess export genomfördes via icke-närstående handelsföretag och att det därför var omöjligt att känna till den slutliga bestämmelseorten för samtliga varor. Dessutom skedde all försäljning till ett pris fritt ombord, och sökanden hade därför inte tillgång till uppgifter om priset cif, vid gemenskapens gräns. Kommissionen hade inte nämnt några oriktigheter vid sitt kontrollbesök på plats och inte heller ifrågasatt att de uppgifter den inhämtade var korrekta. Mot denna bakgrund motsatte sig sökanden att artikel 18 i grundförordningen tillämpades för att beräkna exportpriset eller dumpningsmarginalen.

27      Kommissionen antog den 23 mars 2006 förordning (EG) nr 553/2006 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam (EUT L 98, s. 3) (nedan kallad förordningen om preliminär tull).

28      Enligt skäl 9 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden den 1 april 2004–31 mars 2005 (nedan kallad undersökningsperioden). Prövningen av de omständigheter som är av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden den 1 januari 2001–31 mars 2005 (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

29      Eftersom det måste fastställas ett normalvärde för produkter från kinesiska och vietnamesiska exporterande tillverkare som inte kan beviljas status som företag som verkar i en marknadsekonomi, gjordes ett kontrollbesök i syfte att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land, i detta fall Brasilien. Besöket gjordes i tre brasilianska företags lokaler (skäl 8 i förordningen om preliminär tull).

30      Beträffande den berörda produkten framgår det av skälen 10, 11, 40 och 41 i förordningen om preliminär tull att den i huvudsak omfattar sandaler, stövlar och skor för stadsbruk, samtliga tillverkade med en överdel av läder eller konstläder. Av skälen 12–31 i förordningen om preliminär tull framgår dessutom att kommissionen har uteslutit avancerade sportskor (Special Technology Athletic Footwear) från definitionen av den berörda produkten och inkluderat barnskor.

31      Beträffande den likadana produkten fann kommissionen, i skäl 46 i förordningen om preliminär tull, att den berörda produkten och de skor med överdelar av läder som tillverkades och såldes på hemmamarknaden i Kina och Vietnam, liksom de skor med överdelar av läder som tillverkades och såldes i gemenskapen av gemenskapsindustrin, var likadana när det gäller grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden och att användarna uppfattade dem som sinsemellan utbytbara. Enligt skäl 52 i förordningen om preliminär tull är således alla de typer av skodon med överdelar av läder eller konstläder som tillverkas och säljs i de berörda länderna och i Brasilien och de som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden likadana som de som exporteras från de berörda länderna till gemenskapen.

32      Det framgår av skäl 57 i förordningen om preliminär tull att kommissionen tillämpade ett stickprovsförfarande när den fastställde dumpningen. Den gjorde därvid ett stickprov bestående av 13 kinesiska exporterande tillverkare, vilka stod för mer än 20 procent av exporten (i volym) från Kina till gemenskapen. Enligt skäl 8 c i förordningen om preliminär tull är sökanden det elfte bolaget på listan över de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i stickprovet.

33      Enligt skäl 69 i förordningen om preliminär tull nekades sökandebolaget status som företag som verkar i en marknadsekonomi av den anledningen att det inte uppfyllde det första villkoret angående beslutsfattande utan större statligt inflytande (se ovan punkterna 22–24).

34      Vad gäller begäran om individuell behandling påpekade kommissionen, i skäl 94 i förordningen om preliminär tull, att skyldigheten för ett företag att exportera hela eller en betydande del av sin produktion även innebar att det inte uppfyllde villkoret i artikel 9.5 andra stycket b i grundförordningen (se ovan punkt 5).

35      Vad gäller exportpriset anförde kommissionen, i skäl 130 i förordningen om preliminär tull, att i de fall där exportförsäljningen till gemenskapen ägde rum genom icke-närstående handelsföretag fastställdes exportpriserna enligt artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av priserna för den berörda produkten när den såldes av de berörda tillverkarna till handelsföretagen (se ovan punkt 6).

36      Enligt skäl 131 i förordningen om preliminär tull gjordes jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis, togs det i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn, i form av justeringar, till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet (skäl 132 i förordningen om preliminär tull).

37      Beträffande skadan prövade kommissionen bland annat prisunderskridandemarginalerna. Importpriserna cif vid gemenskapens gräns efter förtullning justerades uppåt för att ta hänsyn till kostnader som bärs av importörerna i gemenskapen, såsom kostnader för design och materialval, och jämfördes med gemenskapsindustrins priser fritt fabrik och i samma handelsled. Den jämförelsen ledde till en prisunderskridandemarginal på 12,8 procent för skor med ursprung i Kina (skälen 167 och 168 i förordningen om preliminär tull).

38      Genom skrivelse av den 7 april 2006 sände kommissionen med stöd av artikel 14.2 respektive artikel 20.1 i grundförordningen sökandena en kopia av förordningen om preliminär tull och en handling med uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för att preliminär antidumpningstull tagits ut (nedan kallad den preliminära upplysningshandlingen). Kommissionen anmodade sökandena att inkomma med eventuella synpunkter på dessa handlingar senast den 8 maj 2006.

39      I ett mejl av den 27 april 2006 klagade sökanden på att informationen i den nämnda handlingen var bristfällig och lade därvid särskild tonvikt vid uppgifterna om prisjusteringar för beräkningen av dumpningen och prisunderskridandet. Sökanden upprepade dessa invändningar i sitt skriftliga yttrande av den 8 maj 2006.

40      I ett mejl av den 16 maj 2006 betonade sökanden bland annat att justeringen av företagets exportpris med 15 procent till följd av forsknings- och utvecklingskostnader var lägre än de faktiska utgifterna för detta, eftersom den inte tog hänsyn till utgifterna och de betydande marginalerna för de handelsföretag genom vilka vissa kinesiska tillverkare distribuerar sin produktion till gemenskapsmarknaden.

41      Genom telefax av den 7 juli 2006 sände kommissionen i enlighet med artikel 20.2–20.4 i grundförordningen sökanden en handling med slutliga upplysningar om de huvudsakliga omständigheter och överväganden som legat till grund för förslaget att ålägga slutgiltiga antidumpningstullar.

42      I avsnitt H i handlingen redogjorde kommissionen för sina överväganden avseende de slutliga antidumpningsåtgärder som skulle föreslås för Europeiska unionens råd. Vad gäller frågan om vilken typ av åtgärder som skulle användas angav kommissionen för det första att tillverkarnas åtaganden att inte sälja till ett pris som understiger den prisnivå som skulle ha undanröjt den väsentliga skada som gemenskapsindustrin vållats inte utgjorde ändamålsenliga åtgärder. Kommissionen angav för det andra att ett system med fördröjd tull skulle tillämpas (punkterna 278–291 i den slutliga upplysningshandlingen).

43      Vad gäller systemet med fördröjd tull påpekade kommissionen att importens omfattning hade vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada från och med den 1 januari 2005, vilket är det datum då systemet med kvoter upphörde att gälla (se ovan punkt 16). Under de tre första månaderna av år 2005, vilka ingick i undersökningsperioden (se ovan punkt 28), genomgick nämligen gemenskapsindustrin den proportionerligt sett största nedgången under skadeundersökningsperioden med avseende på flera ekonomiska indikatorer, såsom lönsamhet, försäljningspris, marknadsandelar, försäljning, sysselsättning och produktion. Mot denna bakgrund beaktade kommissionen särskilt det kvantitativa inslaget i dumpningen när den fastställde om skada förelåg. Kommissionen ansåg att endast import som översteg en viss volym kunde vålla skada, och att det följaktligen inte var nödvändigt att införa åtgärder i form av en värdetull för att återupprätta rättvisa konkurrensförhållanden. Därmed skulle antidumpningstullar endast tillämpas på kvantiteter som översteg en viss årlig volym. I förevarande fall skulle ett sådant system med fördröjd tull vara ändamålsenligt för att undanröja skada i den mån det togs hänsyn till verkningarna av systemet med kvoter och det gjordes en avvägning mellan de berörda parternas intressen. Antidumpningstullarna skulle således tillämpas på import från Kina av fler än 140 miljoner par skor per år. Denna volym motsvarade kommissionens uppskattning av importen från Kina för år 2005, med beaktande av importvolymen för år 2004 (punkterna 285–287 och 291 i den slutliga upplysningshandlingen).

44      Kommissionen föreslog därför att en slutgiltig antidumpningstull, som motsvarade nivån för undanröjande av skada, skulle införas på import från Kina av fler än 140 miljoner par skor per år. Denna nivå fastställdes till nivån för målprisunderskridandemarginalen, det vill säga till 23 procent (punkt 293 i den slutliga upplysningshandlingen).

45      Kommissionen anmodade sökandena att inkomma med synpunkter rörande den slutliga upplysningshandlingen senast den 17 juli 2006.

46      Med en skrivelse av den 13 juli 2006 tillställde sökanden kommissionen en kopia av sitt näringstillstånd och av beslutet om ändring av bolagets syfte, enligt vilket dess varor hädanefter var ägnade både för export och för den kinesiska marknaden. I skrivelse av den 22 augusti 2006 meddelade kommissionen att den inte var beredd att ompröva frågan om beviljande av status som företag som verkar i en marknadsekonomi med hänvisning till att den angivna fristen för att begära omprövning hade löpt ut.

47      Genom skrivelse av den 28 juli 2006 överlämnade kommissionen en handling med kompletterande slutliga upplysningar till sökanden. Enligt de två första styckena i handlingen syftade densamma till att underrätta berörda parter om en ändring av utformningen av den slutgiltiga antidumpningstull som skulle komma att föreslås. Kommissionens generaldirektorat (GD) ”Handel” hade tagit del av yttranden, som inkommit från vissa berörda parter, beträffande den fördröjda tull som inledningsvis hade föreslagits (se ovan punkterna 42–44). Till följd av denna handling övergav kommissionen tanken på ett sådant system. Kommissionen påpekade att enligt detta nya tillvägagångssätt ägde den verkligt skadliga importökningen rum under år 2004 och fram till slutet av undersökningsperioden. Kommissionen påpekade vidare att år 2005 var det första år då import av skor från Kina inte längre omfattades av ett system med kvoter. Kommissionen fastställde dessutom en importvolym som inte var skadlig på grundval av import från Kina och Vietnam under år 2003, vilken uppgick till 109 miljoner par skor per år. I enlighet med detta nya tillvägagångssätt skulle den ekonomiska påverkan av nämnda volym beaktas när nivån för undanröjande av skada fastställdes. Nivån för undanröjande av skada sänktes således för att ta hänsyn till importvolymer som inte var skadliga. Vidare tillämpades de slutgiltiga antidumpningstullarna från och med det första importerade paret. Enligt denna metod, bestående av fyra steg som redogörs för i handlingen har kommissionen, på grundval av den så kallade regeln om lägsta tull, infört en slutgiltig antidumpningstull för import från Kina, som motsvarar den nivå som är nödvändig för att undanröja skada, vilken i det aktuella fallet uppgår till 16,5 procent.

48      I syfte att formalisera det nya förslaget bifogade kommissionen till skrivelsen av den 28 juli 2006 de punkter som skulle införas under det nya avsnittet H i den slutliga upplysningshandlingen, och som skulle ersätta punkterna i motsvarande avsnitt i sistnämnda dokument (se ovan punkt 42). Kommissionen framhöll, i punkterna 278 och 279 som skulle införas i det nya avsnittet H i den slutliga upplysningshandlingen, att det endast var import som översteg en viss volym, innan systemet med kvoter upphörde att gälla, som kunde vålla väsentlig skada, även om det, när nivån för undanröjande av skada fastställdes på grundval av resultaten från undersökningsperioden, skulle beaktas att vissa importerade kvantiteter inte hade vållat skada. De kvantiteter som inte vållade väsentlig skada skulle följaktligen beaktas vid fastställande av nivån för undanröjande av skada. I punkt 280 i samma handling redogjorde kommissionen för den metod som tillämpades.

49      Sökanden sände över sina synpunkter på den kompletterande handlingen med slutliga upplysningar den 2 augusti 2006.

50      Den 5 oktober 2006 antog rådet förordning (EG) nr 1472/2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import (EUT L 275, s. 1) (nedan kallad den angripna förordningen). Genom den angripna förordningen införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder eller konstläder, med undantag av sportskor, skodon som är tillverkade med hjälp av särskild teknik, tofflor och andra inneskor samt skodon med tåhätteförstärkning, som har ursprung i Kina och som klassificeras enligt ett antal olika nummer i Kombinerade nomenklaturen (artikel 1 i den angripna förordningen). Enligt artikel 3 i den angripna förordningen skulle densamma tillämpas i två år.

51      Vad gäller definitionen av ”likadan produkt” bekräftade rådet, i skälen 40 och 41 i den angripna förordningen, kommissionens bedömning i skäl 52 i förordningen om preliminär tull (se ovan punkt 31).

52      Enligt skäl 77 i den angripna förordningen gjorde de två kinesiska exporterande tillverkare som lämnade in ändrade bolagsordningar, där försäljningsrestriktioner inte längre fanns med, detta för sent för att de skulle kunna beaktas. Det fanns inte längre tid att göra en kontroll enligt artikel 16.1 i grundförordningen. Att dessa bolag inte beviljades status som företag som verkar i en marknadsekonomi berodde dock inte enbart på dessa restriktioner.

53      Slutsatsen i förordningen om preliminär tull, att sökanden inte skulle beviljas status som företag som verkar i en marknadsekonomi, bekräftades således i skäl 78 i den angripna förordningen.

54      Vad gäller begäran om individuell behandling bekräftade rådet, i skäl 83 i den angripna förordningen, kommissionens negativa slutsats i skäl 94 i förordningen om preliminär tull (se ovan punkt 34).

55      Vad gäller exportpriset och jämförelsen med normalvärdet, bekräftade rådet, i skälen 123 och 138 i den angripna förordningen, den bedömning som kommissionen gjort i skälen 128–133 i förordningen om preliminär tull (se ovan punkterna 35 och 36).

56      Vad beträffar den tullnivå som krävdes för att undanröja den skada som vållats av importen från Kina angavs följande. I skälen 296–301 i den angripna förordningen återgav rådet punkterna 275–280 i det nya avsnittet H i den slutliga upplysningshandling som fogades till handlingen med kompletterande slutliga upplysningar (se ovan punkt 47), och anförde att det skulle tas hänsyn till de särskilda omständigheterna i det aktuella ärendet, bland annat till tillämpningen av systemet med kvoter fram till den 1 januari 2005. Systemet med kvoter förhindrade att gemenskapsindustrin vållades väsentlig skada, medan en importökning efter det att detta system upphörde att gälla hade haft en särskilt betydande skadevållande verkan. Rådet ansåg därmed att endast import som översteg en viss volym innan systemet med kvoter upphävdes kunde anses vålla väsentlig skada. Den skadetröskel som fastställdes på grundval av resultaten under undersökningsperioden skulle följaktligen ta hänsyn till att vissa importvolymer inte hade vållat väsentlig skada. Vid bedömningen utgick man från värdet av importvolymerna för år 2003, vilket ledde till en skadetröskel på 16,5 procent för import från Kina, i stället för den tröskel på 23 procent som enligt skäl 295 i den angripna förordningen skulle ha tillämpats om rådet inte hade tagit hänsyn till de särskilda omständigheterna i det aktuella ärendet.

 Förfarandet och parternas yrkanden

57      Sökandena väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 21 december 2006.

58      Kommissionen ansökte om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden i förevarande mål, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 2 april 2007. Genom skrivelse av den 4 oktober 2007, underrättade kommissionen förstainstansrätten om att den avstod från att inge en interventionsinlaga, men att den skulle delta i förhandlingen.

59      CEC ansökte om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden i förevarande mål genom handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 5 april 2007.

60      Genom handlingar som inkom till förstainstansrättens kansli den 13 april 2007 ansökte Provincia di Ascoli Piceno (Italien), Comune di Monte Urano (Italien), bolaget BA.LA di Lanciotti Vittorio & C. Sas och sexton andra intervenienter, vars namn anges i bilagan (nedan kallade de italienska tillverkarna), om att få intervenera i förevarande mål till stöd för rådets yrkanden.

61      Genom beslut av den 4 september 2007 beviljade ordföranden för förstainstansrättens andra avdelning interventionsansökningarna från kommissionen, CEC och de italienska tillverkarna. Däremot avslogs ansökningarna från Provincia di Ascoli Piceno och Comune di Monte Urano.

62      Med hänsyn till att sammansättningen av förstainstansrättens avdelningar hade ändrats, förordnades referenten att tjänstgöra på åttonde avdelningen. Förevarande mål tilldelades följaktligen den avdelningen.

63      Genom inlaga som inkom till domstolens kansli den 4 oktober 2007, överklagade Provincia di Ascoli Piceno och Comune di Monte Urano, i enlighet med artikel 57 första stycket i domstolens stadga, beslutet av den 4 september 2007 och yrkade att beslutet skulle ogiltigförklaras i den del deras interventionsansökningar avslogs. Genom beslut av den 25 januari 2008 i mål C‑461/07 P(I), Provincia di Ascoli Piceno och Comune di Monte Urano mot Sun Sang Kong Yuen Shoes Factory och rådet (ej publicerat i rättsfallssamlingen, se upplysning, REG 2008, s. I‑11*), avslog domstolens ordförande deras överklagande.

64      CEC och de italienska tillverkarna ingav sina interventionsinlagor den 15 respektive den 18 oktober 2007.

65      Förstainstansrätten beslutade, på grundval av referentens rapport, att inleda det muntliga förfarandet. Som en åtgärd för processledning anmodades sökanden och rådet att skriftligen besvara två frågor.

66      Parterna efterkom förstainstansrättens processledningsåtgärder genom skrivelser som mottogs den 2 februari 2009.

67      Genom skrivelse av den 17 februari 2009 begärde rådet att vissa delar av sökandens svar beträffande den andra grunden jämte bifogade handlingar skulle avlägsnas ur akten, av den anledningen att de svaren inte hade något samband med de ställda frågorna, utan utgjorde nya grunder.

68      Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 18 februari 2009.

69      Vid förhandlingen anmodade förstainstansrätten sökanden att lägga fram en handling och att tillhandahålla en skriftlig upplysning. Sökanden efterkom detta genom skrivelse av den 25 februari 2009.

70      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara den angripna förordningen i den del den berör sökanden, och

–        förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

71      Rådet har yrkat att tribunalen ska

–        avvisa alternativt ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

72      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska ogilla talan.

73      CEC och de italienska tillverkarna har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

74      Till stöd för sin talan har sökanden åberopat följande sex grunder:

–        Åsidosättande av artikel 2.7 c i grundförordningen.

–        Åsidosättande av artikel 18 i grundförordningen.

–        Åsidosättande av artikel 3 i grundförordningen.

–        Åsidosättande av artikel 20 i grundförordningen, åsidosättande av rätten till försvar, och bristande motivering angående skadan för gemenskapsindustrin.

–        Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning angående skadan för gemenskapsindustrin.

–        Åsidosättande av artikel 2.10 i grundförordningen och uppenbart oriktig bedömning beträffande jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet.

 Den första grunden: Åsidosättande av artikel 2.7 c i grundförordningen

 Parternas argument

75      Sökanden har bestritt kommissionens bedömning att det första villkoret i artikel 2.7 c i grundförordningen inte var uppfyllt i förevarande fall. Sökanden har därvid betonat att den skriftliga bevisning som lades fram under det administrativa förfarandet visar att bolaget fritt kunde besluta att saluföra sina varor på den nationella marknaden eller exportera dem. Att det krävdes en ansökan för att få näringstillstånd och för att få till stånd ändringar i detta hade samband med villkoren för registrering och påvisar således inte något större statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.7 c i grundförordningen. Sökanden har förklarat för kommissionen att det var företagets egna, affärsmässiga val att exportera hela sin produktion (se ovan punkterna 22 och 23).

76      Kommissionen har vidare åsidosatt bland annat principen om likabehandling genom att bevilja ett annat bolag som ingick i stickprovet, Foshan City Nanhai Golden Step Industrial Co., Ltd (nedan kallat Golden Step), status som företag som verkar i en marknadsekonomi, trots att det inte fanns skäl för en sådan åtskillnad i behandling.

77      Sökanden har erinrat om att bolaget den 13 juli 2006, det vill säga innan fristen för att yttra sig över den slutliga upplysningshandlingen löpte ut, tillhandahöll kommissionen samma bevisning som den som Golden Step hade lagt fram, nämligen en kopia av näringstillståndet och den reviderade bolagsordningen, som visade att företaget inte längre var skyldigt att exportera sina varor (se ovan punkt 46). Kommissionens underlåtenhet att bedöma denna bevisning utgör ett åsidosättande av artikel 20.5 i grundförordningen och av principerna om god förvaltningssed och likabehandling, eftersom även Golden Step lade fram bevisning efter att fristen för att inkomma med synpunkter på den preliminära upplysningshandlingen hade löpt ut (se ovan punkt 38). Dessutom anger grundförordningen ingen frist för att lägga fram bevisning avseende ändrade omständigheter. För övrigt iakttog kommissionen inte tremånadersfristen i artikel 2.7 c i grundförordningen, när den prövade sökandens ansökan om att beviljas status som företag som verkar i en marknadsekonomi.

78      Bedömningen i skäl 77 i den angripna förordningen att upplysningarna i fråga inte hade prövats på grund av att det var omöjligt att göra en kontroll i enlighet med artikel 16.1 i grundförordningen (se ovan punkt 52) är felaktig. För det första var det mer än tre månader mellan den 13 juli 2006, då den kompletterande bevisningen lades fram, och den 5 oktober 2006, då den angripna förordningen antogs. För det andra gjordes ingen kontroll av den bevisning av motsvarande art som Golden Step lade fram. För det tredje informerades inte sökanden förrän den 7 juli 2006 om att kommissionen var beredd att motta kompletterande bevisning. För det fjärde var det just som svar på de påståenden som gjordes vid ett kontrollbesök som sökanden lade fram bevisningen i fråga. Det framgår vidare av rättspraxis att kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutar om huruvida den ska beakta bevisning som lagts fram efter angivna frister.

79      Argumentet att kommissionen, om nu sökanden borde ha beviljats status som företag som verkar i en marknadsekonomi, inte hade tillräckligt med tid på sig att beräkna normalvärdet kan inte godtas. Den omständigheten kan mot bakgrund av artikel 2.7 c i grundförordningen inte motivera avslaget på begäran om sådan status. Uppgifterna om sökandens produktionskostnader hade dessutom redan lämnats genom antidumpningsformuläret och kontrollerats vid kommissionens besök på plats. Såsom påpekas i punkt 78 ovan hade det dessutom gått tre månader från det att de sista upplysningarna om bestämmelseorten för sökandens varor lämnades när den angripna förordningen antogs.

80      Sökanden har bestritt rådets argument att talan inte kan bifallas avseende den första grunden om den inte bifalls avseende den andra. Även om sökanden skulle anses inte ha samarbetat beträffande beräkningen av exportpriset, hade normalvärdet kunnat beräknas på grundval av uppgifter som framgår av bolagets egen bokföring. Därmed hade en enskild dumpningsmarginal kunnat fastställas. Sökanden har också obestridligen tillhandahållit alla de upplysningar som begärts av företaget. Artikel 18.6 i grundförordningen är således inte tillämplig. Sistnämnda bestämmelse medför att en aktör som undanhåller relevanta uppgifter inte kan klaga på att dess bristande samarbete har fått negativa följder för denne. Det finns således ingen bestämmelse eller beslutspraxis som kan beröva sökanden status som företag som verkar i en marknadsekonomi om företaget uppfyller villkoren för detta.

81      Av detta följer att kommissionens beslut att inte bevilja sökanden status som företag som verkar i en marknadsekonomi innefattar en uppenbart oriktig bedömning och därmed strider mot artikel 2.7 c i grundförordningen.

82      Rådet har, med stöd av kommissionen, bestritt sökandens argument.

 Tribunalens bedömning

83      Det framgår av skäl 125 i den angripna förordningen att ”[f]ör de företag i [stickprovs]urvalet som inte uppfyllde kraven för marknadsekonomisk status eller individuell behandling beräknades en [viktad] genomsnittlig dumpningsmarginal”, att ”denna [viktade] genomsnittliga dumpningsmarginal [tillämpas] även på samarbetsvilliga företag som inte ingår i urvalet” och att ”[e]ftersom många företag var samarbetsvilliga tillämpades denna dumpningsmarginal även på de övriga kinesiska exporterande tillverkarna”. Rådet angav vidare, i skäl 146 i den angripna förordningen, att ”samarbetsviljan [var] stor och i linje med normal praxis ansågs det därför lämpligt att införa en dumpningsmarginal för eventuella icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare vilken motsvarade den [viktade] genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet i de berörda länderna”. Det framgår således av de anförda bestämmelserna jämförda med varandra – bestämmelser vars rättsenlighet inte har bestritts inför tribunalen – att för det fall att sökanden hade beviljats status som företag som verkar i en marknadsekonomi men inte ansetts samarbeta, hade institutionerna ändå i alla händelser tillämpat den viktade genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i stickprovsurvalet på sökanden, på grund av dess bristande samarbete. Av detta följer att även för det fall att institutionerna gjorde fel som inte beviljade sökanden status som företag som verkar i en marknadsekonomi, kan det felet inte ha något avgörande inflytande på resultatet om tribunalen bekräftar institutionernas bedömning att sökanden inte samarbetade vid undersökningen. Om tribunalen inte bifaller talan såvitt avser den andra grunden, där institutionernas bedömning på denna punkt ifrågasätts, kan ett eventuellt fel av institutionerna vad gäller beviljandet av status som företag som verkar i en marknadsekonomi följaktligen inte ha något avgörande inflytande på den dumpningsmarginal som tillämpas på sökanden och räcker således inte för att motivera en ogiltigförklaring av den angripna förordningen (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 14 maj 2002 i mål T‑126/99, Graphischer Maschinenbau mot kommissionen, REG 2002, s. II‑2427, punkt 49).

84      Den andra grunden ska därför prövas först.

 Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 18 i grundförordningen

 Parternas argument

85      Sökanden har hävdat att kommissionen har tillämpat artikel 18.1 i grundförordningen, jämförd med punkt 3 i bilaga II till 1994 års antidumpningsavtal (se ovan punkterna 12 och 13), på ett felaktigt sätt. Som sökanden förklarade i skrivelsen av den 6 mars 2006 (se ovan punkt 26), motiverar inte kommissionens resonemang i dess meddelande av den 24 februari 2006 (se ovan punkt 25) att denna bestämmelse tillämpas. Under dessa omständigheter har kommissionen även åsidosatt artikel 18.3 och 18.4 i grundförordningen.

86      Vad gäller dessa sistnämnda bestämmelser har sökanden understrukit att kommissionen inte uppfyllt de krav som ställs där, då den först mer än fyra månader efter sitt kontrollbesök på plats informerade sökanden om att den ansåg att förteckningen över sökandens försäljning på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion, inte var tillförlitlig, en förteckning som sökanden hade tillhandahållit vid det besöket.

87      I det inledande svaret på antidumpningsfrågeformuläret, som sökanden gav in den 12 september 2005, nämndes export avsedd för gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden, uppgående till [hemlig uppgift](1) par skor. Det var den korrekta siffran, som kommissionen godtog vid sitt kontrollbesök. Skillnaden mellan den siffran och [hemlig uppgift] par exporterade skor, som nämns i den handling som sökanden gav in den 19 september 2005, beror för det första på att den sistnämnda siffran inkluderar [hemlig uppgift] par skor som inte var avsedda för gemenskapsmarknaden, för det andra på att sökanden inte kände till den slutliga bestämmelseorten för hela sin produktion, eftersom bolaget exporterar sina varor genom icke-närstående handelsföretag, och för det tredje på att förteckningen även tog upp försäljning av skor som inte omfattades av definitionen av den berörda produkten.

88      Efter ett antal kontroller som syftade till att fastställa vad den slutliga bestämmelseorten för den relevanta exporten med största sannolikhet var och till att utesluta försäljningen av andra produkter än den berörda produkten, gav sökanden in en slutgiltig förteckning den 21 oktober 2005, alltså innan fristen för att inkomma med justerade uppgifter efter kontrollbesöket hade löpt ut.

89      Kontrollbesöket avlöpte på följande sätt. Kommissionens representanter gjorde den första dagen ett stickprov om 21 transaktioner (varav 12 avsåg den berörda produkten) och undersökte följande dag de handlingar som avsåg dessa transaktioner. De valde också ut 13 transaktioner avseende försäljning på export till gemenskapsmarknaden för att kontrollera exportpriserna på grundval av därmed sammanhängande handlingar. De kontrollerade exportpriserna visade sig vara korrekta. Rådet gjorde således fel som ansåg att kommissionens representanter inte kunnat upprätta och granska ett stickprov av transaktioner under besöket. Av vad som anförts följer också att det inte var nödvändigt med någon kontroll efter att den slutgiltiga förteckningen gavs in den 21 oktober 2005 (se ovan punkterna 21 och 88), eftersom den handlingen inte lade till något, utan enbart undantog den försäljning som inte var avsedd för gemenskapsmarknaden, liksom försäljningen av varor som inte omfattades av definitionen av den berörda produkten, det vill säga de icke relevanta delarna. Värdet av kontrollen påverkades alltså inte alls.

90      I alla händelser åsidosatte sökanden, i motsats till vad rådet har hävdat, inte någon bestämmelse i grundförordningen genom att inkomma med den slutgiltiga förteckningen den 21 oktober 2005. Även om det antas att de faktiska omständigheter som rådet har anfört kan medföra att artikel 18.1 i grundförordningen tillämpas (vilket inte är fallet), finns det ingen anledning för kommissionen att inte använda sig av de exportpriser (de enda relevanta uppgifterna) som kontrollerats på plats och inte bestritts, eftersom rådets anmärkning enbart rör volymerna av exporterade skor. Det är dessa priser som är de uppgifter som finns tillgängliga för kommissionen i den mening som avses i artikel 18.1 i grundförordningen.

91      Dessutom har kommissionen inte svarat på sökandens påpekanden i bolagets skrivelse av den 6 mars 2006 eller redogjort för sin ståndpunkt beträffande de förklaringar som lämnades under kontrollbesöket. Om så skett, hade alla föreliggande diskrepanser kunnat förklaras, alla prisuppgifter kunnat bekräftas och egenheterna i sökandens distributionskedja kunnat hanteras. Kommissionen har således inte prövat förteckningen omsorgsfullt och opartiskt.

92      Sökanden upplystes inte vid kontrollbesöket om att kommissionen inte skulle godta nya ändringar, trots att företaget förklarade för kommissionen hur svårt det var att utarbeta den slutgiltiga förteckningen. Det framgick tvärtom tydligt av kommissionens uppträdande att den inte hade uteslutit att pröva de justerade förteckningarna, en åtgärd som den för övrigt vidtagit beträffande andra uppgifter.

93      Vad gäller prisuppgifterna cif vid gemenskapens gräns (se ovan punkterna 25 och 26), har sökanden betonat att bolaget i frågeformuläret förklarade att den fakturerade sin försäljning fritt ombord, inte cif vid gemenskapens gräns. Sökanden kunde således inte tillhandahålla uppgifter om kostnader som uppkom mellan det att varorna lämnade fabriken och att de anlände vid gemenskapens gräns, vilket inkluderade de icke-närstående handelsföretagens betydande vinstmarginal, som sökanden inte visste den exakta storleken på. Det var eftersom sökanden inte kunde skaffa fram siffrorna cif vid gemenskapens gräns som bolaget uppmanade kommissionen att tillämpa de tillförlitliga uppgifterna från de icke-närstående handelsföretagen angående de kostnader som tillkom mellan försäljningen fritt ombord och ankomsten vid gemenskapens gräns. Av detta framgår att sökanden handlat ”efter bästa förmåga” när det gällde att tillhandahålla de upplysningar den förfogade över, upplysningar som kommissionen kunde ha kompletterat för att komma fram till en ”rimligt korrekt slutsats”.

94      Rådet har, med stöd av kommissionen, bestritt sökandens argument.

 Tribunalens bedömning

95      Det ska påpekas att de faktiska omständigheter som avses med denna grund är tvistiga mellan parterna. I synnerhet har sökanden gjort gällande att kommissionens representanter hade kunnat göra ett stickprov med avseende på exportförsäljningen av den berörda produkten till gemenskapsmarknaden, pröva dokumentationen kring denna och slutligen kontrollera exportpriserna. Rådet har i huvudsak bestritt detta och anfört att kommissionens representanter inte kunnat undersöka handlingarna beträffande exporten av den berörda produkten till gemenskapsmarknaden under sitt kontrollbesök på plats och därmed inte kunnat kontrollera exportpriserna.

96      Rådet har inte bestritt att kommissionens representanter den första dagen av kontrollbesöket på plats faktiskt gjorde ett stickprovsurval av exportförsäljningen av den berörda produkten till gemenskapsmarknaden. Detta kan enligt rådet förklaras med att kommissionens representanter i det skedet ännu inte hade fastställt vilken av de två tabeller som sökanden lagt fram, den 12 respektive den 19 september 2005, som var korrekt. Om det hade visat sig att förteckningen av den 19 september 2005, som låg till grund för kontrollen, var korrekt, skulle kommissionens representanter följande dag ha kontrollerat det utförda stickprovet, och sökanden hade då under tiden samlat ihop alla handlingar avseende de transaktioner som ingick i stickprovet.

97      Tribunalen vill dock, i likhet med rådet, påpeka att det inte är meningsfullt att kontrollera ett stickprov av transaktioner i syfte att beräkna exportpriset på grundval av samtliga transaktioner som tagits upp i förteckningen över försäljningar på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion, när det står klart att denna förteckning även innefattar exportförsäljning som inte ska finnas med där. Om det kan konstateras att en sådan förteckning innehåller en relativt omfattande icke identifierad säljvolym, som antingen avser produkter som inte omfattas av definitionen av den berörda produkten eller inte utgör export till gemenskapsmarknaden, kan kontrollen av ett stickprov av försäljningar, även om resultatet är övertygande, inte kompensera för att samtliga transaktioner i förteckningen omöjligt kan användas, eftersom den inte är tillförlitlig.

98      I förevarande fall är det för det första ostridigt mellan parterna att kommissionens representanter vid kontrollbesöket var överens med sökandens representanter om den sammanlagda volymen av exporten av den berörda produkten till gemenskapsmarknaden ([hemlig uppgift] par skor). Det är också ostridigt att den siffran har hämtats från sökandens huvudbok. Det kan därför konstateras att de uppgifter som lämnades till kommissionen den 19 september 2005 ([hemlig uppgift] par skor, se ovan punkt 87) innebar en överskattning av exportvolymen med ungefär 60 procent jämfört med den faktiska exporten av den berörda produkten till gemenskapsmarknaden. Den icke relevanta exporten kunde inte heller identifieras vid kontrollbesöket. Dessutom hade sökanden redan tidigare, den 12 september 2005, angett en tredje sifferuppgift på i storleksordningen [hemlig uppgift] par skor. Trots att sökanden förfogade över uppgifter om den totala omfattningen av exporten till gemenskapsmarknaden, innehöll de förteckningar som bolaget tillhandahöll under förfarandet således osammanhängande information, som inte heller innehöll de upplysningar som behövdes för att kunna klargöra de konstaterade motsägelserna. Slutligen kunde sökandens förklaringar under det administrativa förfarandet inte på ett övertygande sätt förklara diskrepanserna.

99      För det andra har kommissionen, som svar på en skriftlig fråga från tribunalen, framhållit att om den förteckning över försäljningarna på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion, som sökanden tillhandahöll före eller vid kontrollbesöket inte hade innehållit de konstaterade skillnaderna, hade den beräknat exportpriserna utifrån samtliga transaktioner i förteckningen. Den förteckningen skulle ha antagits vara tillförlitlig om, utöver förteckningens överensstämmelse med den sammanlagda exportvolymen för den berörda produkten enligt sökandens huvudbok, kontrollen av ett stickprov av transaktioner varit framgångsrik.

100    För det tredje ska det påpekas att akten i målet inte innehåller någon bevisning som styrker att kommissionens representanter faktiskt kontrollerade uppgifterna beträffande det stickprov av försäljningar som upprättades vid kontrollbesöket. Den bevisning som sökanden grundar sig på, bestående av handskrivna marginalanteckningar av kommissionens representanter intill vissa transaktioner i förteckningen över sökandens försäljningar på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion, visar på sin höjd att representanterna valt dessa försäljningar för stickprovet men inte att de granskat dokumentationen för var och en av försäljningarna.

101    För det fjärde framgår det inte av akten att kommissionen, vare sig vid kontrollbesöket på plats eller i efterhand, uppgett sig vara beredd att ta emot och kontrollera en förteckning över försäljningar på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion, som svarar mot den korrekta sammanlagda exportvolymen för den berörda produkten till gemenskapsmarknaden. Det ska därvid påpekas att det meddelande som sökanden har åberopat till stöd för sina påståenden består av ett mejl daterat den 13 oktober 2005 som bolagets styrelse sänt till en av bolagets anställda. I det meddelandet anges för det första att en representant för kommissionen godkänt att en frist för att inkomma med vissa uppgifter beträffande beräkningen av normalvärdet (produktionskostnader) förlängdes till den 21 oktober 2005 och för det andra att samma representant önskade få besked om huruvida förteckningen över sökandens försäljningar på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion, som kommissionen hade tillgång till, var slutgiltig.

102    Förutom att detta meddelande inte härrör från kommissionen utan från sökanden, kan det konstateras att det inte nämner att kommissionen bestämt en frist som löpte ut den 21 oktober 2005 för att inkomma med en justerad version av förteckningen över försäljningar på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion. Att kommissionen tagit emot justerade uppgifter rörande normalvärdet, vilka getts in efter kontrollbesöket, såsom uppgifter om produktionskostnaderna, betyder dessutom inte att institutionen allmänt sett var beredd att ta emot justerade uppgifter om vilken annan aspekt som helst som tillhandahölls efter kontrollbesöket. Såsom framgår av de handskrivna anteckningar som gjordes vid kontrollbesöket, intill den tabell över produktionskostnaderna som sökanden gav in som svar på antidumpningsformuläret, begärde kommissionens representanter att sökanden skulle göra en enda, väl preciserad, ändring, nämligen lägga till ett visst belopp såsom kostnader för Sun Sang Kong Yuen (Hong Kong).

103    För det femte utgör artikel 18 i grundförordningen införlivandet i gemenskapsrätten av innehållet i punkt 6.8 i, och bilaga II till, 1994 års antidumpningsavtal och ska därför så långt som möjligt tolkas mot bakgrund av de bestämmelserna (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 24 september 2008 i mål T‑45/06, Reliance Industries mot rådet och kommissionen, REG 2008, s. II‑2399, punkt 91). Det ska därvid påpekas att det är motiverat att använda sig av tillgängliga uppgifter när ett företag inte samarbetar eller lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter. Uppsåtligt handlande fordras inte enligt artikel 18.1 andra meningen i grundförordningen.

104    Hur stora ansträngningar en berörd part gör för att dela med sig av vissa upplysningar har inte nödvändigtvis något samband med upplysningarnas inneboende kvalitet och är i alla händelser inte den enda avgörande faktorn. Om de begärda upplysningarna inte slutgiltigt erhållits, har kommissionen rätt att använda sig av tillgängliga uppgifter vad gäller de begärda upplysningarna (se, beträffande punkt 6.8 i 1994 års antidumpningsavtal, punkt 7.242 i rapporten från WTO:s särskilda arbetsgrupp, med rubriken ”Egypten – Slutliga antidumpningstullar på import av stålbalkar med ursprung i Turkiet”, som antogs den 1 oktober 2002).

105    Den bedömningen får stöd av artikel 18.3 i grundförordningen, enligt vilken de uppgifter som lämnats inte bör lämnas utan beaktande även om de inte är fullkomliga i varje avseende, under förutsättning att de inte gör det orimligt svårt att komma fram till ett rimligt tillförlitligt avgörande, att uppgifterna lämnats i tid och är kontrollerbara och att parten har handlat efter bästa förmåga. Att en part har handlat efter bästa förmåga är alltså ett av villkoren för att kommissionen ska vara skyldig att beakta bristfälliga uppgifter. Såsom framgår av artikel 98 ovan, har de uppgifter om sökandens exportförsäljning som bolaget lämnade till kommissionen under det administrativa förfarandet förblivit motstridiga, trots att sökanden kände till hur stor den sammanlagda volymen av dess export till gemenskapsmarknaden var. Bolaget kan därför inte anses ha handlat efter bästa förmåga.

106    Under dessa omständigheter var kommissionen inte skyldig att, när den beräknade exportpriset, beakta den förteckning över försäljningar på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion, som sökanden gav in före kontrollbesöket, eftersom det ofrånkomligen hade lett till ett felaktigt resultat att använda samtliga uppgifter i förteckningen (se ovan punkterna 97–99).

107    Vad gäller den förteckning som gavs in den 21 oktober 2005 ska det påpekas att även om institutionerna har rätt att beakta upplysningar som lämnats efter utgången av frister som de själva har fastställt (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 13 juli 2006 i mål T‑413/03, Shandong Reipu Biochemicals, REG 2006, s. II‑2243, punkt 67), fick kommissionen avstå från att beakta denna förteckning, eftersom den inte kunde bekräftas utan ett andra besök.

108    Det ska tilläggas att kommissionen inte överskred sitt utrymme för skönsmässig bedömning när den fann att exportpriset inte kunde beräknas korrekt utifrån de uppgifter som fanns tillgängliga vid tiden för kontrollbesöket (se ovan punkterna 97–99). Enligt kommissionens bedömning kunde den förteckning som tillhandahölls efter nämnda besök inte användas för att beräkna exportpriset, då den inte kunnat bekräfta transaktionerna i stickprovet på plats. Under dessa omständigheter är det inte relevant att transaktionerna i stickprovet även finns upptagna på den förteckning som gavs in den 21 oktober 2005.

109    Med hänsyn till de betydande motsägelser som konstaterats beträffande de förteckningar över försäljningar på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion, som sökanden gav in under det administrativa förfarandet, konstaterar tribunalen att sökanden inte har samarbetat angående beräkningen av bolagets exportpris i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen. Talan kan således inte bifallas vad avser den andra grunden.

110    Under dessa omständigheter kan det fel som sökanden gjort gällande inom ramen för den första grunden inte medföra att den angripna förordningen är rättsstridig, eftersom institutionerna, även om sökanden hade tillerkänts status som företag som verkar i en marknadsekonomi, för sökandens del hade bestämt dumpningsmarginalen till det genomsnitt som fastställts för de företag som ingick i stickprovsurvalet. Av detta följer att talan inte heller kan bifallas vad avser den första grunden.

111    Med hänsyn till att talan inte bifalls på den andra grunden, finns det inte skäl att uttala sig om rådets begäran om att vissa delar av sökandens svar på förstainstansrättens skriftliga frågor ska avlägsnas ur akten (se ovan punkt 67).

 Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 3 i grundförordningen

 Parternas argument

112    Vad gäller fastställandet av exportpriset, anser sökanden att rådet inte i den angripna förordningen beaktat att företaget sålde sina varor till icke-närstående handelsföretag som agerar som mellanled mellan de kinesiska tillverkarna och distributörerna etablerade på gemenskapsmarknaden.

113    Enligt sökanden bär de icke-närstående handelsföretagen, såsom bolaget Pagoda, som är ett mellanled vid sökandens försäljning till gemenskapsmarknaden, en betydande del av kostnaderna för produktion och saluföring, bland annat vad gäller marknadsföring, organisering av exporten samt forskning och utveckling. Dessa kostnader, liksom handelsföretagens vinstmarginaler, borde ha beaktats när priset cif vid gemenskapens gräns fastställdes och därmed när prisunderskridandet och skadan till följd av sökandens export beräknades.

114    Trots att kommissionen kände till handelsföretagens roll och exakta vinstmarginaler, uppfyllde den inte sin skyldighet att i enlighet med artikel 3 i grundförordningen och artikel 3 i 1994 års antidumpningsavtal göra en objektiv granskning av samtliga relevanta omständigheter för att fastställa att det förelåg en skada. Genom att inte beakta dels alla de kostnader som uppstod mellan sökandens pris fritt ombord och priset vid gemenskapens gräns, dels vinstmarginalerna för de icke-närstående handelsföretagen, såsom Pagoda, gjorde kommissionen en felaktig beräkning av prisunderskridandemarginalen avseende sökanden. En korrekt beräkning hade lett till en lägre antidumpningstull eller ingen alls.

115    Av detta följer att om sökanden hade beviljats status som företag som verkar i en marknadsekonomi, skulle dess skademarginal kunnat bli lägre än dumpningsmarginalen, om ovannämnda omständigheter hade beaktats.

116    Rådet har för det första bestritt att denna grund kan prövas i sak och har därvid gjort gällande att grunden i fråga inte uppfyller villkoren i artikel 44 i rättegångsreglerna, då det inte tydligt redovisats vilka faktiska omständigheter den vilar på. Det är i själva verket fråga om en grund utan sammanhängande argument, och de påståenden som anförts motsäger inte de faktiska omständigheter som institutionerna konstaterat och visar inte att dessa har gjort något fel.

117    Rådet har vidare gjort gällande att sökanden har underlåtit att nämna att anledningen till att det inte fastställts något exportpris avseende sökanden är att det inte fanns någon tillförlitlig förteckning över bolagets försäljningar på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion. Därför användes inte sökandens exportpris för att beräkna prisunderskridandemarginalerna för den kinesiska importen. De marginalerna bestämdes på grundval av exportpriserna för de företag som ingick i stickprovet och som samarbetade fullt ut. Även om det skulle antas att institutionerna borde ha räknat upp sökandens exportpriser med marginalen för de handelsföretag som agerade som mellanled, påverkar det inte slutresultatet.

 Tribunalens bedömning

118    Tribunalen konstaterar inledningsvis att rådets avvisningsyrkande, som sammanfattas ovan i punkt 116, ska avslås. Sökanden har tydligt gjort gällande att det utgjorde ett åsidosättande av artikel 3.2 i grundförordningen att inte beakta förekomsten av handelsföretag, såsom bolaget Pagoda, och deras vinstmarginaler när skademarginalen beräknades, eftersom prisunderskridandet enligt denna bestämmelse ska granskas objektivt. Sökanden har vidare redogjort för varför bolaget anser att institutionerna borde ha beaktat dessa marginaler när de beräknade exportpriserna om de ville göra en objektiv beräkning av prisunderskridandet, nämligen därför att de icke-närstående handelsföretagen tar ut vinst innan produkterna förs in på gemenskapsterritoriet. Sökanden har således redovisat sina invändningar på ett tillräckligt precist sätt för att rådet ska kunna förstå vilka underlåtenheter det klandras för samt den betydelse detta har vid beräkningen av skada, och för att tribunalen ska kunna pröva huruvida det finns fog för dessa påståenden.

119    Vad gäller frågan huruvida det finns fog för grunden i sak, framgår det av punkterna 112–115 ovan att sökanden har klandrat rådet för att det inte tagit hänsyn till vinstmarginalerna för handelsföretagen, särskilt bolaget Pagoda, vid beräkningen av priset cif vid gemenskapens gräns för sökandens export, när det gäller att beräkna prisunderskridandet.

120    Såsom framgår av prövningen av den andra grunden (se ovan punkterna 95–110), överskred institutionerna inte sitt utrymme för skönsmässig bedömning när de fann att den förteckning över försäljningar på gemenskapsmarknaden, transaktion för transaktion, som sökanden tillhandahöll inte kunde användas för att beräkna exportpriset för sökandens varor. Även om institutionerna borde ha beräknat prisunderskridandemarginalen med hänsyn tagen till att handelsföretaget Pagodas verksamhet påverkade sökandens pris cif vid gemenskapens gräns, hade detta således inte kunnat påverka beräkningen av prisunderskridandemarginalen. Eftersom exportpriset för sökandens produkter inte använts för att beräkna prisunderskridandemarginalen, saknar det betydelse, för den prisunderskridandemarginal som fastställts på grundval av exportpriserna för de andra bolagen som ingick i stickprovet och som samarbetade fullt ut, huruvida bolaget Pagodas vinstmarginaler vid distributionen av dessa produkter till gemenskapsmarknaden beaktas.

121    Av detta följer att talan inte kan bifallas vad avser den tredje grunden.

 Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 20 i grundförordningen, åsidosättande av rätten till försvar samt bristande motivering

 Parternas argument

122    Sökanden har gjort gällande att institutionerna varken underrättade den på lämpligt sätt om den nya bedömningen av de faktiska omständigheterna avseende den skada som vållats gemenskapsindustrin, eller gav den möjlighet att lämna synpunkter på den nya bedömningen av den slutgiltiga tullens utformning (se ovan punkterna 41–48). Kommissionen gav inte heller tillräckliga förklaringar till varför den ändrat sin bedömning eller till att andra uppgifter än de som fanns i det första förslaget användes.

123    I den slutliga upplysningshandlingen angav kommissionen att import av 140 miljoner par skor per år inte hade skadlig verkan på gemenskapsindustrin. I handlingen med kompletterande slutliga upplysningar sänkte emellertid kommissionen denna siffra till 41,5 miljoner par skor, utan att ange skälen för denna förändring, som hade den märkliga effekten att värdet på de tullar som införts för Kina och Vietnam kastades om genom att referensåren manipulerades. Det ekonomiska syftet bakom de kvoter som infördes genom ett system med fördröjda tullar var att bemöta det tryck som följde av importvolymer som likväl inte ansågs följa av otillbörliga metoder, medan antidumpningsåtgärderna vidtagits på grund av otillbörlig dumpning. Med hänsyn till dessa skillnader var den frist på fem dagar som kommissionen gav sökandena för att lämna synpunkter på det nya förslaget otillräcklig, vilket sökandena framförde kritik mot under det administrativa förfarandet.

124    I den angripna förordningen, i vilken det i skäl 301 anges att kommissionen har följt det sista förslaget, saknas en tillräcklig motivering till denna divergens. Skälen till att denna nya metod tillämpats anges inte heller. I stället begränsar sig skäl 301 i den angripna förordningen till att återge lydelsen i punkt 280 i handlingen med kompletterande slutliga upplysningar, som inte innehåller vidare information. I handlingen med ytterligare slutliga upplysningar anges inte heller vilka sifferuppgifter eller beräkningar som ligger till grund för den metod som beskrivs i skäl 301 i den angripna förordningen. Handlingen med ytterligare slutliga upplysningar anger heller inte skälen till valet av andra år, värden och volymer än de som användes i det första förslaget. Institutionerna åsidosatte dessutom artikel 20 i grundförordningen, enligt vilken det krävs att uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avser att föreslå provisoriska åtgärder lämnas ut. Bedömningen av de faktiska omständigheter som ligger till grund för kommissionens nya tillvägagångssätt har nämligen varken förklarats eller styrkts.

125    Kommissionen åsidosatte dessutom sökandens rätt till försvar, eftersom den inte gav sökanden tillfälle att på ett lämpligt sätt göra gällande sin inställning till ett antal viktiga frågor, såsom huruvida det nya förslaget är rimligt, exaktheten och relevansen av de omständigheter som har åberopats, beräkningarna och de omständigheter som kommissionen har framfört till stöd för sin slutsats om dumpning och den skada som vållats gemenskapsindustrin. De två systemen kännetecknas av fundamentala skillnader vad avser den bedömning av de faktiska omständigheter som de grundar sig på. Dessa olikheter får konsekvenser för de kinesiska och vietnamesiska producenterna som skiljer sig åt radikalt, utan att kommissionen för den skull har förklarat hur den kommit fram till detta resultat eller gett de berörda parterna tillfälle att utöva sin rätt till försvar.

126    Rådets försök att förringa skillnaderna mellan de två förslagen, genom att framhålla att det system som antogs beaktade att endast importvolymer över vissa tröskelvärden vållar skada, medför att antidumpningstullar införs på import som inte vållar skada, vilket strider mot artikel 1.1 i grundförordningen. Den omständigheten att sökandena kunde lämna synpunkter på detta system inom en kortare tidsfrist än de tio dagar som föreskrivs i artikel 20.5 grundförordningen kan för övrigt varken användas mot sökanden eller avhjälpa att informationen från kommissionen varit bristfällig. Frågan huruvida den tidsfrist som kommissionen beviljade var tillräcklig med avseende på sökandens rätt till försvar ska bedömas med hänsyn till omfattningen av förändringen av den metod som kommissionen antagit, och till att uppgifter och förklaringar saknas rörande den nya rättsliga bedömningen och den nya bedömningen av de faktiska omständigheterna. Sökanden har i detta hänseende gjort gällande att den omständigheten att den har kunnat lämna synpunkter är av begränsat värde och innebär inte att kraven i artikel 20 i grundförordningen, de allmänna gemenskapsrättsliga principerna eller WTO-rätten är uppfyllda, eftersom institutionerna inte gav någon lämplig förklaring till metoden och den bedömning som de gjort av omständigheterna. Dessutom antog kommissionen själv en mycket snäv tidsplan, vilket medfört att det inte varit möjligt att förlänga den frist som beviljats för att lämna synpunkter på handlingen med ytterligare upplysningar. De diskussioner som varade flera månader handlade vidare om systemet med fördröjda tullar och inte om det system som slutligen antogs.

127    Sökanden har framhållit att den till följd av bristerna i handlingen med kompletterande slutliga upplysningar och den otillräckliga frist som den beviljats, varken hade möjlighet att till kommissionen framföra skälen till att det föreslagna tillvägagångssättet var olämpligt och orimligt, eller att lämna synpunkter på den metod och de sifferuppgifter som ligger till grund för förslaget i denna handling.

128    Sökanden har slutligen gjort gällande att om den hade haft möjlighet att på ett tillfredsställande sätt lämna synpunkter på handlingen med kompletterande slutliga upplysningar så hade sökanden för det första anfört att det föreslagna systemet utgjorde ett åsidosättande av artikel 1.1 i grundförordningen, eftersom det leder till att antidumpningstullar införs på import som inte vållar skada. För det andra borde en individuell skademarginal ha beräknats för sökanden. För det tredje är kommissionens senaste förslag orimligt och oproportionerligt, eftersom den ändrade bedömningen av de faktiska omständigheterna, som varken har förklarats eller styrkts, fick den märkliga effekten att de tullar som följde av antidumpningsåtgärderna kastades om mellan Kina och Vietnam.

129    Rådet har, med stöd av kommissionen och CEC, bestritt sökandens argument.

 Tribunalens bedömning

130    Genom den fjärde grunden har sökanden för det första gjort gällande att institutionerna åsidosatte artikel 20 i grundförordningen, eftersom kommissionen dels inte underrättade sökanden om de uppgifter på vilka den hade baserat sina beräkningar i handlingen med kompletterande slutliga upplysningar, dels inte gav sökanden en tillräcklig tidsfrist, i enlighet med punkt 5 i samma artikel, för att inkomma med fullständiga synpunkter på kommissionens nya tillvägagångssätt.

131    Sökanden har för det andra gjort gällande att institutionerna inte, vare sig i den slutliga upplysningshandlingen, i handlingen med kompletterande slutliga upplysningar eller i den angripna förordningen, redogjort för de skäl som motiverar den metod som tillämpats för att ta hänsyn till importvolymer som inte vållar skada och som består i att minska skademarginalen i stället för att befria import som inte är skadlig från antidumpningstullar. Dessa omständigheter innebär att sökandenas rätt till försvar har åsidosatts och att det är fråga om en bristande motivering.

132    I artikel 20 i grundförordningen föreskrivs villkoren för utövandet av den rätt att höras som berörda parter, särskilt exportörerna, har, vilket utgör en grundläggande rättighet inom gemenskapsrättsordningen och innefattar rätten att ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man rekommenderar att slutgiltiga åtgärder införs (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 27 juni 1991 i mål C‑49/88, Al-Jubail Fertilizer mot rådet, REG 1991, s. I‑3187, punkt 15, och förstainstansrättens dom av den 19 november 1998 i mål T‑147/97, Champion Stationery m.fl. mot rådet, REG 1998, s. II‑4137, punkt 55).

133    Sökandens argument avseende att artikel 20 i grundförordningen har åsidosatts ska mot denna bakgrund tolkas så att sökanden gör gällande att dess rätt till försvar åsidosatts, såsom den föreskrivs i den gemenskapens rättsordning, inbegripet denna bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 21 november 2002 i mål T‑88/98, Kundan och Tata mot rådet, REG 2002, s. II‑4897, punkt 131).

134    De företag som berörs av en undersökning som föregår antagandet av en antidumpningsförordning ska ha getts tillfälle att under det administrativa förfarandet framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som enligt kommissionen styrker dess bedömning avseende att det har förekommit dumpning och att denna har orsakat skada (domstolens dom i det ovan i punkt 132 nämnda målet Al-Jubail Fertilizer mot rådet, punkt 17, domstolens dom av den 3 oktober 2000 i mål C‑458/98 P, Industrie des poudres sphériques mot rådet, REG 2000, s. I‑8147, punkt 99, förstainstansrättens dom i det ovan i punkt 132 nämnda målet Champion Stationery m.fl. mot rådet, punkt 55, och förstainstansrättens dom i det ovan i punkt 133 nämnda målet Kundan och Tata mot rådet, punkt 132).

135    Den omständigheten att den slutgiltiga informationen är ofullständig innebär även att en förordning om införande av slutgiltiga antidumpningstullar är ogiltig om, på grund av denna ofullständighet, de berörda parterna inte kan tillvarata sina intressen på ett tillfredsställande sätt. Så är särskilt fallet om underlåtenheten avser omständigheter och överväganden som skiljer sig från dem som legat till grund för de preliminära åtgärderna, till vilka särskild hänsyn måste tas i den slutgiltiga informationen enligt artikel 20.2 i grundförordningen. Så är även fallet, av samma skäl, om underlåtenheten avser andra omständigheter och överväganden än dem som ligger till grund för ett beslut fattat av kommissionen eller rådet efter det att den slutliga upplysningshandlingen lämnats ut, enligt artikel 20.4 sista meningen i grundförordningen.

136    Såsom har redovisats i punkterna 42–44 ovan har kommissionen i förevarande fall, i den slutliga upplysningshandlingen, först förordat ett system med fördröjda tullar grundat på att det endast var import överskridande 140 miljoner par skor per år som vållade skada enligt artikel 3 i grundförordningen. Denna bedömning grundade sig på det system med kvantitativa kvoter som upphörde att gälla den 1 januari 2005, och som skulle ha hindrat en sådan skada, samt på en beräkning av de kvantiteter som importerades från Kina under år 2005. Enligt detta förslag skulle en slutlig antidumpningstull införas på import från Kina som översteg 140 miljoner par skor per år. Denna tull fastställdes i överensstämmelse med målprisunderskridandemarginalen, vilken i förevarande fall uppgick till 23 procent.

137    Såsom har redovisats i punkterna 47 och 48 ovan ändrade kommissionen, inom ramen för handlingen med kompletterande slutliga upplysningar, sitt förslag beträffande utformningen av de tullar som var nödvändiga för att undanröja skada. Detta nya tillvägagångssätt grundades även det på att det var fråga om en importvolym som inte vållade skada enligt artikel 3 i grundförordningen. Enligt handlingen med kompletterande slutliga upplysningar skiljde sig emellertid både sättet att beräkna den importvolym som inte var skadlig och inverkan av denna import på utformningen av de slutliga antidumpningstullar som föreslagits från dem i den slutliga upplysningshandlingen.

138    Kommissionen erinrade särskilt i handlingen med kompletterande slutliga upplysningar om att målprisunderskridandemarginalen för import från Kina uppgick till 23 procent. Kommissionen fastställde vidare att importvolymen från detta land under undersökningsperioden utgjorde 38 procent av importen från de två länder som var föremål för åtgärderna. Denna procentandel av den totala importen från Kina och Vietnam under år 2003 (109 miljoner par skor) motsvarade ungefär 41,5 miljoner par skor – en volym som inte ansågs skadlig för gemenskapsindustrin. Kommissionen uppskattade därutöver att denna volym motsvarade 28,26 procent av importen från Kina under år 2005. Slutligen sänkte kommissionen den skademarginal som först fastställdes (23 procent) till 28,26 procent, vilket resulterade i en ”vägd” skademarginal på 16,5 procent.

139    Det följer av det anförda att skillnaderna mellan den metod som redovisats i den slutliga upplysningshandlingen och metoden i handlingen med kompletterande slutliga upplysningar är de följande. För det första fastställde kommissionen, i stället för att fastställa den årliga importvolym från Kina för år 2005 som inte var skadlig, denna årliga volym, genom att multiplicera de 109 miljoner par skor som importerades under år 2003 med 38 procent. Det rör sig om den procentandel som importen från detta land utgjorde av all import från dessa två länder under undersökningsperioden. För det andra valde kommissionen att ta hänsyn till den årliga volym som inte ansågs vara skadlig i punkterna 278–280 i handlingen med kompletterande slutliga upplysningar, genom att sänka nivån för undanröjande av skada och påföra antidumpningstullar från och med det första importerade paret, i stället för att undanta denna volym från antidumpningstull.

140    Den omständigheten att kommissionen ändrade sin bedömning till följd av de synpunkter som de berörda parterna lämnade på den slutliga upplysningshandlingen utgör inte, i sig, ett åsidosättande av rätten till försvar. Det följer nämligen av artikel 20.4 sista meningen i grundförordningen att den slutliga upplysningshandlingen inte inverkar på något beslut som kommissionen eller rådet därefter kan komma att fatta. Denna bestämmelse medför endast en skyldighet för kommissionen att så snart som möjligt informera om de omständigheter och överväganden som skiljer sig från dem som stödjer kommissionens inledande tillvägagångssätt enligt den slutliga upplysningshandlingen. Det är nämligen genom denna redogörelse som de berörda parterna kan förstå skälen till att institutionerna har ändrat uppfattning.

141    I syfte att avgöra om kommissionen har iakttagit sökandenas rättigheter, som följer av artikel 20.4 sista meningen i grundförordningen, ska följaktligen kontrolleras om kommissionen underrättade sökandena om de omständigheter och överväganden som den lagt till grund för den nya bedömningen av skadan och utformningen av de åtgärder som är erforderliga för att undanröja den, i den utsträckning som dessa skiljer sig från dem som kommissionen redogjort för i den slutliga upplysningshandlingen (se ovan punkt 135).

142    Kommissionen anförde i handlingen med kompletterande slutliga upplysningar att dess nya förslag innebär att det inte behöver göras skillnad mellan de olika kategorierna av importörer.

143    Vad vidare avser de uppgifter på grundval av vilka kommissionen justerade skademarginalen från 23 till 16,5 procent, har sökanden felaktigt påstått att den inte har fått tillgång till dessa uppgifter. Den metod som beskrivs i punkt 115 ovan beträffande justeringen av skademarginalen med beaktande av att en viss importvolym inte är skadlig finns nämligen angiven i handlingen med kompletterande slutliga upplysningar. Det är riktigt att denna handling inte innehåller upplysningar om den exakta importvolymen från Kina under år 2005, med hjälp av vilka det skulle vara möjligt att kontrollera att procentsatsen 28,26 procent stämmer överens med verkligheten. Det följer inte desto mindre härav, med hänsyn till att de 41,5 miljoner paren skor enligt kommissionen motsvarar 28,26 procent av den totala importen från Kina år 2005, att denna import uppgår till 146,85 miljoner par skor. Denna beräkning har för övrigt återgetts av sökanden själv i dess mejl av den 2 augusti 2006 (se ovan punkt 49).

144    Det följer av det ovan anförda att kommissionen har underrättat sökanden om skälen till att den valde att beräkna skademarginalen genom att ta hänsyn till en importvolym som inte är skadlig. Kommissionen har även redovisat alla de sifferuppgifter som den bedömde vara relevanta i detta sammanhang, varför sökandens rätt till försvar inte har åsidosatts i detta avseende.

145    Det ska i likhet med vad rådet har anfört framhållas att den grund som sökanden åberopat i ansökan avser ett åsidosättande av principen om rätt till försvar och inte åsidosättande av artikel 1.1 i grundförordningen. Av detta följer att frågan huruvida det system som antogs genom den angripna förordningen är förenligt med artikel 1.1 i grundförordningen, eftersom det härigenom införs antidumpningstullar på import som understiger tröskeln per år för import som inte anses vara skadlig, inte som sådan har underställts tribunalens prövning.

146    Parterna är eniga om att den förelagda tidsfristen löpte ut den 2 augusti 2006.

147    Genom att ge sökandena en tidsfrist som var kortare än tio dagar för att lämna synpunkter på handlingen med kompletterande slutliga upplysningar åsidosatte kommissionen artikel 20.5 i grundförordningen (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 132 nämnda målet Champion Stationery m.fl. mot rådet, punkt 80). Denna omständighet är emellertid inte i sig tillräcklig för att den angripna förordningen ska ogiltigförklaras. Det krävs nämligen dessutom att den omständigheten att sökanden beviljades en kortare tidsfrist än den föreskrivna på ett konkret sätt har påverkat sökandenas rätt till försvar inom ramen för ifrågavarande förfarande (se förstainstansrättens dom av den 28 oktober 2004 i mål T‑35/01, Shanghai Teraoka Electronic mot rådet, REG 2004, s. II‑3661, punkt 331).

148    I sitt mejl av den 2 augusti 2006 erinrade sökanden om kommissionens beräkningar och om att den hade redovisat en alternativ beräkning som skulle ha lett till ett annat resultat som enligt sökanden är skäligt. Följaktligen har sökandena förstått kommissionens resonemang och har även föreslagit ett annat tillvägagångssätt, utan att begära en förlängning av den förelagda fristen. Mot denna bakgrund har sökanden haft möjlighet att göra gällande sina synpunkter på ändamålsenligt sätt.

149    Av det ovan anförda följer att sökandens rätt till försvar inte har åsidosatts.

150    Av samma skäl kan sökandens argument, att den metod som tillämpades för att beräkna nivån för undanröjande av skada har motiverats bristfälligt, inte godtas. Motiveringen till den angripna förordningen ska nämligen bland annat bedömas med hänsyn till de upplysningar som lämnats till sökanden och till de synpunkter sökanden inkommit med under det administrativa förfarandet (förstainstansrättens dom av den 15 december 1999 i de förenade målen T‑33/98 och T‑34/98, Petrotub och Republica mot rådet, REG 1999, s. II‑3837, punkt 107).

151    Som anges ovan i punkt 56, innehåller skälen 296–301 i den angripna förordningen den bedömning som i förevarande fall föranledde rådet att anta det system som slutligen har genomförts. Med hänsyn till att kommissionen underrättade sökanden om det resonemang som den har följt för att beräkna skademarginalen, genom att ta hänsyn till en importvolym som inte var skadlig, och till att kommissionen redovisade för sökanden de sifferuppgifter som den ansåg vara relevanta i detta avseende (se nedan punkterna 166–168), är den angripna förordningen följaktligen tillräckligt motiverad.

152    Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

 Den femte grunden: Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning beträffande skadan för gemenskapsindustrin

 Parternas argument

153    Sökanden anser att beslutet om skada inte är grundat på en tillräckligt lång period av normal import, och att det följaktligen inte grundar sig på tillförlitliga och objektiva uppgifter. Med hänsyn till att undersökningsperioden sträcker sig över perioden den 1 april 2004–31 mars 2005 blev kommissionen övertygad om att ökningen av importen efter det att systemet med kvoter upphörde att gälla vållade särskilt påtaglig skada för gemenskapsindustrin, genom att endast beakta en period om tre månader, nämligen det första kvartalet under år 2005. De tecken som tydligt visar att det uppkommit en väsentlig skada under år 2004, vilka kommissionen hänvisar till i punkt 277 under det nya avsnittet H i handlingen med kompletterande slutliga upplysningar, innebär inte att en väsentlig skada faktiskt vållats gemenskapsindustrin under år 2004. Frånvaron av väsentlig skada under år 2004 stöds av den omständigheten att ökningen av importen för detta år hade avtagit jämfört med år 2003 samt bekräftas i punkt 285 i den slutliga upplysningshandlingen.

154    Emellertid utgjorde de tre första månaderna av år 2005 den inledande perioden för öppnande av en marknad som under mer än tolv år varit föremål för ett strikt system med kvantitativa kvoter. Såsom kommissionen påpekade i den slutliga upplysningshandlingen har den period som följde efter det att systemet med kvoter upphörde att gälla förvanskats till följd av förväntningar knutna till borttagandet av kvoterna. Den angripna förordningen grundar sig därför på uppgifter hänförliga till en kort period från vilken tillförlitliga uppgifter inte kan härledas på grund av borttagandet av kvoterna. Det följer härav att kommissionen har åsidosatt artikel 3.2 i grundförordningen. Dessutom finns det ingen omständighet som styrker att kommissionen undersökt skadefaktorerna under hela den berörda perioden.

155    Sökanden har slutligen erinrat om att systemet med kvoter inte var avsett att korrigera effekterna av dumpad import.

156    Rådet har, med stöd av kommissionen och CEC, bestritt sökandens argument.

 Tribunalens bedömning

157    Det ska inledningsvis erinras om att införandet av antidumpningstullar inte utgör en påföljd för tidigare uppträdande utan är en säkerhets- och skyddsåtgärd mot otillbörlig konkurrens till följd av dumpning. Det är därför nödvändigt att undersökningen utförs på grundval av så aktuella uppgifter som möjligt i syfte att kunna fastställa antidumpningstullar som är ägnade att skydda gemenskapsindustrin mot dumpning (domen i det ovan i punkt 134 nämnda målet Industrie des poudres sphériques mot rådet, punkterna 91 och 92, och förstainstansrättens dom av den 14 november 2006 i mål T‑138/02, Nanjing Metalink mot rådet, REG 2006, s. II‑4347, punkt 60).

158    När institutionerna konstaterar en importökning av en produkt, som dessförinnan varit föremål för kvantitativa kvoter, efter det att dessa restriktioner tagits bort, kan de ta hänsyn till denna ökning när de bedömer den skada som vållats gemenskapsindustrin.

159    Såsom rådet har påpekat visar vidare kommissionens bedömning i punkt 283 i den slutliga upplysningshandlingen, enligt vilken importvolymen ökade efter det att systemet med kvoter upphörde att gälla, inte att institutionerna grundade sin slutsats om att skada uppkommit endast på denna kvantitativa omständighet.

160    Som slutligen följer av skälen 162, 168–170, 187–206 och 216–240 i den angripna förordningen tog institutionerna hänsyn till flera aspekter rörande skada och orsakssamband, vilka inte endast avsåg de sista tre månaderna av undersökningsperioden, utan även skadeundersökningsperioden.

161    Det följer härav att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den fjärde grunden.

 Den sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 2.10 i grundförordningen och uppenbart oriktig bedömning beträffande jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet

 Parternas argument

162    Sökanden har gjort gällande att rådet har åsidosatt artikel 2.10 i grundförordningen genom att inte göra en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet. Kommissionens metod för att jämföra olika skomodeller har lett till missvisande resultat.

163    Sökanden har särskilt gjort gällande att kommissionen har klassificerat ett antal olika skotyper, med väsentligt olika produktionskostnader och priser fritt fabrik, under ett och samma produktkontrollnummer. Jämförelsen mellan exportpriserna och de priser som betalas på den inhemska marknaden har därför lett till ”kraftigt snedvridna dumpningsmarginaler”.

164    Kommissionen har under undersökningens gång lämnat exempel på ett enda produktkontrollnummer som innefattat högst olika sorters skor, såsom ”finskor” och ”loafers”. Det är uppenbart att dessa sorters skor är olika vad gäller vilket läder som används, tillverkningsprocessen och kvaliteten, vilket leder till olika prisnivåer. En smärre finslipning av systemet hade mött behovet av en rättvis jämförelse utan att kompromissa med metodens effektivitet. Kommissionen har fått detaljerad bevisning under det administrativa förfarandet, vilken visar att flera olika typer av skor till högst olika priser klassificerats under samma produktkontrollnummer. Under dessa omständigheter ankommer det på kommissionen att justera sitt system, inte på sökanden att föreslå ett annat.

165    Vad gäller rådets påstående, i skäl 143 i den angripna förordningen, att det väsentliga är en konsekvent tillämpning av systemet med produktkontrollnummer, har sökanden genmält att en konsekvent tillämpning av en felaktig metod inte kan kompensera för att den är felaktig. Felet beror på att produkter som ur ett konsumentperspektiv inte är jämförbara ändå jämförs med varandra. Dessutom har det inte genomförts något lämpligt kontrollförfarande.

166    Argumentet om de påstådda ändringarna är inte relevant, eftersom de ändringarna inte läker konsekvenserna av de ovannämnda bristerna.

167    I andra hand har sökanden gjort gällande att rådets slutsatser i skäl 143 i den angripna förordningen är bristfälligt motiverade, då de angivna skälen för de konstaterade prisskillnaderna enbart är hypotetiska och inte stöds av någon exakt bevisning.

168    De omständigheter som ligger till grund för dessa slutsatser har dessutom inte meddelats sökanden, vilket utgör ett åsidosättande av bolagets rätt till försvar.

169    Sökanden har tillagt att kommissionen även tillämpat systemet med produktkontrollnummer för att utvärdera prisunderskridandet och de antidumpningstullsatser som kunnat undanröja skadan. Kommissionens angreppssätt är därför uppenbart oriktigt, då det skulle leda till att, exempelvis, priset cif för en kinesisk sko av loafertyp jämfördes med priset fritt fabrik för en italiensk ”finsko”. Den metoden utgör hinder för en ”objektiv, motiverad utvärdering” av de relevanta faktiska omständigheterna i syfte att fastställa skadan.

170    Rådet har, med stöd av kommissionen och CEC, bestritt sökandens argument och hävdat att de delvis inte kan upptas till sakprövning och delvis saknar stöd. Vad gäller frågan huruvida sökandens argument kan prövas i sak, har rådet gjort gällande att en grund som stöder sig på en allmän hänvisning till bilagorna till ansökan inte kan tas upp till sakprövning. Detsamma gäller argument som hänför sig till synpunkter som lämnats in till kommissionen under det administrativa förfarandet.

 Tribunalens bedömning

171    Vad gäller rådets avvisningsyrkande, har sökanden redovisat sina invändningar på ett tillräckligt precist sätt för att rådet ska kunna förstå den kritik som riktas mot den angripna förordningen samt den betydelse detta har vid beräkningen av dumpningsmarginalen och skadan, och för att tribunalen ska kunna pröva huruvida det finns fog för dessa påståenden. Vidare syftar hänvisningen till bilagorna i detta fall till att visa att påståendena i ansökan är välgrundade, vilket är bilagornas väsentliga funktion.

172    När definitionen av den berörda produkten inrymmer ett brett sortiment av varor med betydande skillnader sinsemellan vad gäller egenskaper och pris, kan det visa sig oundgängligt att klassificera dem i mer eller mindre homogena kategorier. Detta syftar, såsom parterna har påpekat, till att möjliggöra en rättvis jämförelse mellan jämförbara produkter och därmed undvika en felaktig beräkning av dumpningsmarginalen och skadan till följd av olämpliga jämförelser.

173    I detta fall har kommissionen begärt att de kinesiska och brasilianska aktörerna och gemenskapsaktörerna ska ange kontrollnummer för sina produkter utifrån de egenskaper som anges i följande tabell:

Beskrivning av områdena		Betydelse
Kategori skor		Ange kategorin skor. Välj mellan:
		– skor för stadsbruk							A
		– sandaler							B
		– badskor							C
		– träskor							D
		– övriga: skor för hemmabruk, loafers, skor med fläta et cetera							E
Typ av konsument		Ange typ av konsument. Välj mellan
		– män							A
		– kvinnor							B
		– unisex							C
		– barn							D
Typ av skor		Ange produkttyp. Välj mellan:
		– skodon som inte täcker vristen							A
		– skodon som täcker vristen men inte benet							B
		– skodon som täcker vristen och benet							C
Yttersulans material		Ange yttersulans material. Välj mellan:
		– läder eller kombination av läder och andra material							1
		– gummi, rågummi eller kork							2
		– PUR (polyuretan) – PVC (polyvinylklorid)							3
		– trä							4
		– annat							5
Fodrets material		Ange huruvida skon har foder. Välj mellan:
		– med foder							1
		– utan foder							2

174    En unisexsko för stadsbruk som inte täcker vristen, med yttersula av gummi och med foder, klassificeras således under produktkontrollnummer ACA21.

175    Vad gäller fastställandet av dumpningsmarginalen framgår det av den tabell som bifogats den slutliga upplysningshandlingen på sidan 303 i akten att kommissionen gjort en beräkning av normalvärdet för varje produktkontrollnummer på grundval av de uppgifter som inhämtats i Brasilien. Det framgår vidare av tabellen på sidan 302 i akten att kommissionen för varje produktkontrollnummer jämfört normalvärdet med exportpriset och beräknat dumpningsmarginalen till 28,95 procent.

176    Vad gäller beräkningen av den skada som orsakats av exporten från Kina, framgår det av tabellen på sidan 299 i akten att kommissionen beräknade ett genomsnittligt pris per par skor för respektive produktkontrollnummer och jämförde detta pris med målpriset för gemenskapsindustrin vid en vinstnivå på 6 procent (se skäl 292 i den angripna förordningen). Den positiva differensen mellan de båda priserna utgör målprisunderskridandet och därmed skadan för gemenskapsindustrin, som beräknades till 23 procent (se ovan 56).

177    I förevarande fall har sökanden anfört att de kriterier som använts för att avgränsa kategorierna i fråga var så otydliga att de medfört att skor med högst olika egenskaper, och därmed priser, kommit att föras samman under samma produktkontrollnummer. Detta har snedvridit beräkningen av såväl dumpningsmarginalen som skadan. Till styrkande av sina påståenden har sökanden lagt fram en tabell, där flera produktkontrollnummer omfattar skor på så olika prisnivåer att de motsvarande produkterna inte längre är jämförbara. Dessa uppgifter kommer från fem kinesiska företag, varav tre ingår i stickprovet. Exempelvis omfattar produktkontrollnummer AAB21, enligt upplysningar från tillverkare nr 4, skor som kostar 26,30 USD fritt fabrik och skor som kostar 112,09 USD fritt fabrik.

178    Det ska härvid erinras om att produktkontrollnumren bestäms utifrån egenskaperna för underkategori av artiklar som omfattas av definitionen av den berörda produkten, inte utifrån priset på respektive artikel. Att ett produktkontrollnummer omfattar produkter med en stor prismässig spridning visar således inte i sig att de kriterier som valts för klassificeringen inte är relevanta.

179    Såsom rådet har betonat, har sökanden inte förklarat vad de fysiska skillnaderna var mellan de skor som såldes till ett högre pris och dem som såldes till ett lägre pris och inte heller förklarat hur dessa skillnader hade kunnat beaktas med ett annat system. Som rådet påpekat i skäl 143 i den angripna förordningen, kan prisskillnader bero på olika faktorer som rör till exempel modetrender och marknadspsykologi, vilket inte nödvändigtvis innebär att jämförbarheten för olika produkter med samma produktkontrollnummer måste ifrågasättas. Sökanden har således inte styrkt att det system, baserat på fem egenskaper, som kommissionen upprättat var uppenbart olämpligt.

180    Vad gäller sökandens argument att skokategori E (övriga) omfattar såväl finskor som loafers (se ovan punkt 164), vill tribunalen i likhet med rådet påpeka att detta endast rör ett av de fem klassificeringskriterier som används för att bestämma produktkontrollnumren och att sökanden inte har visat att skillnaderna var så betydande att det skulle motivera att annorlunda kategorier av skor fastställdes för att säkerställa en rättvis jämförelse.

181    Vad slutligen gäller invändningarna om bristande motivering (se ovan punkt 167), var institutionerna inte skyldiga att lämna en mer detaljerad förklaring till de möjliga orsakerna till prisskillnaderna, då det inte fanns några tecken på att dessa skillnader berodde på fysiska skillnader som inte i tillräcklig mån beaktades inom systemet med produktkontrollnummer.

182    Talan kan således inte bifallas vad avser den sjätte grunden. Talan ska därmed ogillas i sin helhet.

 Rättegångskostnader

183    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden har tappat målet, ska sökanden förpliktas att ersätta rådets rättegångskostnader, såsom rådet har yrkat.

184    Enligt artikel 87.4 i rättegångsreglerna ska kommissionen, CEC och de italienska tillverkarna bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (åttonde avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Sun Sang Kong Yuen Shoes Factory (Hui Yang) Corp. Ltd ska bära sin rättegångskostnad och ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnad.

3)      Europeiska kommissionen, Confédération européenne de l’industrie de la chaussure (CEC), BA.LA. di Lanciotti Vittorio & C. Sas och de sexton andra intervenienterna, vars namn anges i bilagan, ska bära sina rättegångskostnader.

Martins Ribeiro Papasavvas Dittrich

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 4 mars 2010.

Underskrifter                        

Innehållsförteckning

Tillämpliga bestämmelser

Bakgrund till tvisten och till den angripna förordningen

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Den första grunden: Åsidosättande av artikel 2.7 c i grundförordningen

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 18 i grundförordningen

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 3 i grundförordningen

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 20 i grundförordningen och av rätten till försvar samt bristande motivering

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Den femte grunden: Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning beträffande skadan för gemenskapsindustrin

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Den sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 2.10 i grundförordningen och uppenbart oriktig bedömning beträffande jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Rättegångskostnader

Bilaga

Calzaturificio Elisabet Srl, Monte Urano (Italien),

Calzaturificio Iacovelli di Iacovelli Giuseppe & C. Snc, Monte Urano,

Calzaturificio Leopamy Srl, Monte Urano,

Calzaturificio Lunella Srl, Monte Urano,

Calzaturificio Mia Shoe Snc di Gattafoni Carlo & C., Monte Urano,

Calzaturificio Primitempi di Monaldi Geri, Monte Urano,

Calzaturificio R.G. di Rossi & Galie Srl, Monte Urano,

Calz. S. G. di Seghetta Giampiero e Sergio Snc, Monte Urano,

Carim Srl, Monte Urano,

Florens Shoes SpA, Monte Urano,

Gattafoni Shoe Snc di Gattafoni Giampaolo & C., Monte Urano,

Grif Srl, Monte Urano,

Missouri Srl, Monte Urano,

New Swing Srl, Monte Urano,

Podosan Medical Shoes di Cirilli Michela, Monte Urano,

Viviane Sas, Monte Urano.

* Rättegångsspråk: engelska.

1 – Konfidentiella uppgifter har utelämnats.