Talan väckt den 24 april 2009 - Shanghai Biaowu High-Tensile Fastener och Shanghai Prime Machinery mot rådet

(Mål T-170/09)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Shanghai Biaowu High-Tensile Fastener (Shanghai, Kina) och Shanghai Prime Machinery (Shanghai, Kina) (ombud: advokaterna K. Adamantopoulos och Y. Melin)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 91/2009 av den 26 januari 2009 om införandet av en slutlig antidumpningstull beträffande import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i folkrepubliken Kina, på grund av att:

-    tremånadersgränsen för att fatta beslut angående markandsekonomisk status inte har iakttagits, vilket strider mot artikel 2.7 c andra stycket,

-    rådet utan fog har avslagit sökandenas ansökningar om marknadsekonomisk status, vilket strider mot artikel 2.7c, första delen av första strecksatsen, i grundförordningen,

-    rådet utan fog har avslagit sökandenas ansökningar om marknadsekonomisk status, vilket strider mot artikel 2.7 c, andra delen av första strecksatsen, i grundförordningen,

-    rådets beslut bygger på otillräcklig information vilket är ett åsidosättande av plikten att noggrant och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i varje enskilt fall, vilken garanteras i administrativa förfaranden enligt gemenskapens rättsordning,

-    den bevisbörda som rådet ålägger exporterande tillverkare som önskar erhålla marknadsekonomisk status strider mot grundläggande gemenskapsrättsliga principer, särskilt principen om god förvaltningssed,

-    förordningen strider mot artiklarna 1.1, 1.2, 2, 3.1, 5, 6, 8, 10.1, 11 och 15 i antisubventionsgrundförordningen eftersom avslag på ansökan om marknadsekonomisk status använts som ett sätt att utjämna subventioner,

-    förordningen strider mot artikel 2.10 i grundförordningen eftersom den inte beaktar den skillnad som visats påverka prisjämförelser,

-    det ges inte någon motivering för att vidhålla avslaget på ansökan om marknadsekonomisk status, trots att detta strider mot artikel 253 EG, och

-    rådets bedömning grundades på ett förfarande som stred mot sökandenas grundläggande rätt till försvar, då de förhindrats att effektivt bestrida vissa av de bedömningar som var väsentliga för beräkningen av avgifter, och undersökningens resultat, samt

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar att den omtvistade förordningen ska ogiltigförklaras på följande grunder:

Som första grund anför sökandena att artikel 2.7 c andra stycket i grundförordningen har åsidosatts eftersom beslutet angående ansökan om marknadsekonomisk status fattades efter att den tremånadersgräns som fastställs i denna artikel gått ut, och efter att kommissionen hade erhållit alla relevanta uppgifter för att beräkna sökandenas dumpningsmarginal.

Som andra grund anför sökandena att den omtvistade förordningen strider mot artikel 2.7 c eftersom sökandenas ansökan om marknadsekonomisk status avslagits trots att sökandena hade visat att de fattar sina affärsbeslut uteslutande utifrån signaler från marknaden, utan någon statlig inblandning. Enligt sökandena framgå av den omtvistade förordningen inte något som tyder på statlig inblandning före, under eller efter undersökningsperioden. Sökandena anför vidare, som tredje grund, att den omtvistade förordningen strider mot artikel 2.7 c första strecksatsen eftersom sökandenas ansökan om marknadsekonomisk status avslogs efter att sökandena hade uppfyllt sin bevisbörda och visat att kostnaderna för de viktigaste insatsvarorna avspeglar marknadsvärdet.

Som fjärde grund anför sökandena att omständigheterna i ärendet inte har granskats noggrant och opartiskt. Slutsatsen att råvarupriserna i Kina var snedvridna på grund av subventioner, vilken användes som grund för bedömningen att sökandena inte köpte sina insatsvaror till marknadspris, byggde på otillräcklig information och kommissionen gjorde inte en korrekt bedömning av bevisningen avseende stålsektorn i Kina.

Som femte grund anför sökandena att den omtvistade förordningen strider mot gemenskapsrättens allmänna principer, och särskilt principen om god förvaltning, vilken också återfinns i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Detta eftersom en orimlig bevisbörda lades på sökandena för att visa att marknadsekonomiska förhållanden råder, något som krävs enligt artikel 2.7 b.

Som sjätte grund anför sökandena att den omtvistade förordningen strider mot antisubventionsreglerna eftersom avslaget på ansökan om marknadsekonomisk status i ett förfarande angående dumpning användes som ett sätt att kompensera för subventioner, som man endast kan ingripa mot enligt antisubventionsgrundförordningen efter en vederbörlig undersökning.

Som åttonde grund anför sökandena att det inte finns någon rättslig grund för att neka justering av normalvärdet med hänvisning till att råvarupriset är snedvridet, tvärtemot vad EU-institutionen angivit som motivering för att avslå sökandenas ansökan om justering enligt artikel 2.10 k i grundförordningen.

Som nionde grund anför sökandena att kommissionen i det slutliga meddelandet av uppgifter i vilket det föreslogs att slutliga åtgärder skulle vidtas, endast omformulerat och upprepat samma argument som användes i handlingen med slutliga uppgifter avseende ansökan om marknadsekonomistatus, utan att vare sig granska den bevisning som åberopats eller motivera avslaget. Vidare hävdar sökandena att det i den omtvistade förordningen inte gavs några skäl för att vidhålla avvisningen av den bevisning som sökandena åberopat.

Som sista grund anför sökandena slutligen att deras rätt till försvar åsidosatts eftersom de förhindrats att ta del av viktiga uppgifter angående beräkningen av normalvärdet och dumpningsmarginalerna.

____________