Förenade målen T‑254/00, T‑270/00 och T‑277/00

Hotel Cipriani SpA m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Statligt stöd – Nedsättning av sociala avgifter för företag i Venedig och Chioggia – Beslut i vilket ett stödsystem förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och i vilket det föreskrivs att utbetalda stöd ska återkrävas – Upptagande till sakprövning – Personligt samband – Villkor avseende påverkan på handeln inom gemenskapen och på konkurrensen – Avvikelse i enlighet med artikel 87.3 b–e EG och 87.2 b EG – Utgör ett nytt eller befintligt stöd – Rättssäkerhetsprincipen, principerna om skydd för berättigade förväntningar och likabehandling samt proportionalitetsprincipen – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning av domen

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Möjlighet att vara personligen berörd av ett beslut av allmän karaktär

(Artikel 230 fjärde stycket EG)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Skadlig inverkan på konkurrensen – Statliga åtgärder som syftar till att närma konkurrensvillkoren inom en viss ekonomisk sektor till de villkor som gäller i andra medlemsstater – Anses inte utgöra statligt stöd – Villkor

(Artikel 87.1 EG)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Helhetsbedömning av en stödordning – Tillåtet

(Artikel 88 EG)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Beslut av kommissionen i vilket en stödordning förklaras vara oförenlig med den gemensamma marknaden – Motiveringsskyldighet – Gränser

(Artiklarna 87 EG och 88.2 EG)

5.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenligt med den gemensamma marknaden

(Artiklarna 87.3 EG och 88 EG)

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Befintligt stöd och nytt stöd – Kvalificering som nytt stöd

(Artikel 87 EG)

1.      Ett beslut som kommissionen fattat om en rättsstridig stödordning och om att utbetalt stöd ska återkrävas har allmän räckvidd med avseende på de verkliga stödmottagarna, eftersom detta beslut är tillämpligt på objektivt fastställda situationer och har rättsverkningar för mottagare av detta stöd som anges på ett allmänt och abstrakt sätt. Den omständigheten att de verkliga mottagarna av ett sådant stöd kan identifieras medför inte att kommissionen är skyldig att beakta deras individuella förhållanden. Ett beslut avseende en stödordning grundas därmed i princip på en allmän och abstrakt kontroll av den ifrågavarande stödordningen, som i sig utgör en rättsakt med allmän räckvidd.

Det är emellertid inte uteslutet att bestämmelserna i en rättsakt med allmän räckvidd under vissa omständigheter kan beröra vissa fysiska eller juridiska personer personligen i enlighet med artikel 230 fjärde stycket EG, då dessa drabbas på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer.

När kommissionen fastställer att ett rättsstridigt stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden och föreskriver att utbetalt stöd ska återkrävas är alla stödmottagarna personligen berörda av kommissionens beslut. Den omständigheten att någon tillhör en sluten krets av verkliga stödmottagare som påverkas särskilt av den skyldighet att återkräva utbetalt stöd som kommissionen har ålagt den berörda medlemsstaten är enligt rättspraxis tillräcklig för att särskilja dessa stödmottagare från alla andra personer. Detta särskiljande följer i förevarande mål av den särskilda inverkan som kravet på återbetalning har för medlemmar i denna slutna krets som mycket väl kan identifieras.

(se punkterna 73, 74, 77 och 84)

2.      Den omständigheten att en medlemsstat genom ensidiga åtgärder försöker anpassa konkurrensvillkoren i en viss näringssektor till de villkor som gäller i andra medlemsstater kan inte frånta dessa åtgärder deras karaktär av statligt stöd.

Fördragets bestämmelser om stöd syftar, i likhet med samtliga gemenskapsrättsliga bestämmelser, inte till att säkerställa en perfekt konkurrens, utan en effektiv konkurrens.

Under dessa förhållanden kan kompensation för strukturella nackdelar undantas från att kvalificeras som stöd endast i vissa särskilda situationer. Således utgör förmåner som beviljats företag för att korrigera en ogynnsam konkurrenssituation inte statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG, när de är motiverade av ekonomiska orsaker och inte medför diskriminering mellan ekonomiska aktörer i olika medlemsstater. I detta slags situationer tillämpar gemenskapsdomstolarna i realiteten kriteriet avseende en privat aktör i en marknadsekonomi. En förmån som beviljas ett företag och som minskar de kostnader som normalt belastar ett företags budget utgör inte statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG, när denna förmån syftat till att uppväga den omständigheten att det företag som åtnjuter förmånen har ytterligare kostnader på grund av undantagsbestämmelser som inte omfattar de konkurrentföretag som omfattas av allmän rätt under normala marknadsmässiga förhållanden.

(se punkterna 182 och 184–186)

3.      Kommissionen är i fråga om en stödordning i princip inte skyldig att göra en bedömning av stöd som beviljats i enskilda fall. Den kan begränsa sig till att granska den ifrågavarande stödordningens allmänna särdrag och är inte skyldig att undersöka varje enskild tillämpning av den.

Emellertid är kommissionen, för en god förvaltning av fördragets grundläggande bestämmelser om statligt stöd, skyldig att i samband med artikel 88 EG göra en snabb och opartisk undersökning av den ifrågavarande stödåtgärden. I ett formellt granskningsförfarande är kommissionen enligt principen om god förvaltningssed, som utgör en av de grundläggande rättsstatsprinciper som är gemensamma för medlemsstaternas författningstradition, skyldig att iaktta principen om likabehandling av berörda.

I detta rättsliga sammanhang har den omständigheten att kommissionen eventuellt anses ha skyldighet att bedöma vissa stödmottagares situation individuellt när en stödordning undersöks samband dels med kommissionens och den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheter att iaktta vissa förfaranden, dels med innehållet i de särskilda uppgifter avseende dessa stödmottagare som de nationella myndigheterna eller berörda tredje män har meddelat kommissionen.

(se punkterna 209–211)

4.      Kraven på kommissionens motivering och bedömning av vilken inverkan en statlig stödåtgärd har på handeln mellan medlemsstaterna och konkurrensen varierar helt logiskt i förhållande till om den ifrågavarande åtgärden är individuell eller allmän.

I fråga om stödordningar till förmån för flera branscher kan kommissionen begränsa sig till att undersöka egenskaperna hos ett program, för att bedöma om höga belopp eller procentsatser för stöden, egenskaperna hos de investeringar som ska erhålla stöd eller andra villkor som föreskrivs i programmet innebär att detta medför påtagliga förmåner för stödmottagarna, i förhållande till deras konkurrenter, och huvudsakligen gynnar företag som deltar i handeln mellan medlemsstaterna. När det är fråga om en stödordning som är tillämplig på samtliga företag inom ett visst område, kan det därför inte krävas att kommissionen på grundval av ens en summarisk undersökning av marknadsförhållandena visar att denna stödordning kan förutses inverka på handeln inom gemenskapen och konkurrensen inom samtliga ifrågavarande branscher.

Det åligger särskilt den ifrågavarande medlemsstaten, i enlighet med skyldigheten att samarbeta med kommissionen, och berörda tredje män som uppmanats att yttra sig i enlighet med artikel 88.2 EG att anföra argument och att upplysa kommissionen om samtliga uppgifter i ärendet.

I fråga om en stödordning till förmån för flera branscher är kommissionen enbart skyldig att göra en kontroll grundad på konkreta omständigheter av om den ifrågavarande åtgärden inom vissa branscher uppfyller de två villkoren för tillämpning av artikel 87.1 EG, nämligen om den kan påverka handeln inom gemenskapen och snedvrida konkurrensen, när kommissionen har erhållit relevanta upplysningar för detta ändamål under det administrativa förfarandet.

Omfattningen av kommissionens motiveringsskyldighet i fråga om en stödordning till förmån för flera branscher, särskilt med avseende på denna ordnings inverkan på handeln inom gemenskapen och konkurrensen, är beroende av vilka uppgifter och omständigheter som har meddelats till kommissionen under det administrativa förfarandet.

(se punkterna 227, 230, 231, 233, 235 och 237)

5.      Kommissionen har enligt artikel 87.3 EG en långtgående befogenhet att göra en skönsmässig bedömning vars utövande inbegriper komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar som ska ske med hänsyn till gemenskapen som helhet.

Det följer av ordalydelsen i artiklarna 87.3 c EG och 88 EG att kommissionen ”kan” anse att det stöd som avses i den förstnämnda av dessa bestämmelser är förenligt med den gemensamma marknaden. Även om kommissionen alltid ska ta ställning till huruvida statligt stöd, över vilket den utövar sin kontroll, är förenligt med den gemensamma marknaden – även om stödet i fråga inte har anmälts till kommissionen – är kommissionen således inte skyldig att förklara att sådant stöd är förenligt med den gemensamma marknaden.

Kommissionen kan fastställa vägledande regler för hur den skall utöva sin befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar vid sådana rättsakter som rambestämmelser, meddelanden och riktlinjer, förutsatt att dessa rättsakter innehåller bestämmelser om den inriktning som institutionen avser att följa och att de inte avviker från normerna i fördraget. När kommissionen antar sådana rättsakter, vilka överensstämmer med fördraget, i syfte att precisera de kriterier som den har för avsikt att tillämpa inom ramen för utövandet av sitt utrymme för skönsmässiga bedömningar, medför dessa en automatisk begränsning av denna befogenhet på så vis att kommissionen blir skyldig att rätta sig efter de bestämmelser som den själv har infört. I detta sammanhang ankommer det på gemenskapsdomstolen att bedöma om kommissionen har iakttagit dessa regler.

(se punkterna 290–292)

6.      Åtgärder för att införa eller ändra statligt stöd ska betraktas som nytt stöd. Framför allt när ändringen påverkar själva innehållet i den ursprungliga ordningen omvandlas denna till en ny stödordning. Om ändringarna inte medför någon ändring i sak är det endast själva ändringen som betraktas som nytt stöd.

Att befrielser från sociala avgifter som gäller för ett område utvidgas till att omfatta företag som är etablerade i ett annat område innebär att en ny stödordning införs. Även om en ny stödordning endast utvidgar en befintlig stödordning till att omfatta nya stödmottagare, utan att ändra den befintliga ordningen i sak, skulle en sådan utvidgning, som är åtskild från den ursprungliga ordningen, utgöra nytt stöd som ska anmälas till kommissionen.

(se punkterna 358, 359 och 362)