Talan väckt den 21 december 2009 - Rusal Armenal mot rådet

(Mål T-512/09)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Rusal Armenal ZAO (ombud: advokaten B. Evtimov)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 925/2009 av den 24 september 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Folkrepubliken Kina, i den del den berör sökanden, och

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att rådets förordning (EG) nr 925/2009 av den 24 september 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Folkrepubliken Kina (EUT L 262, s. 1) (nedan kallad den omtvistade förordningen), i den del den berör sökanden.

Sökanden åberopar till stöd för sin talan fem grunder för ogiltigförklaring, varav en rör en accessorisk ogiltighetstalan.

Sökandens anför för det första att kommissionen och rådet åsidosatt artikel 2.1-2.6 i grundförordningen(¹) och artikel 2.1 och 2.2 i avtal om tillämpning av artikel VI i GATT 1994 (nedan kallat antidumpningsavtalet) genom att fastställa normalvärdet för sökanden utifrån uppgifter från ett jämförbart tredje land och därigenom har kommit fram till i grunden felaktiga resultat avseende dumpning och kumulering, skada och orsakssamband för importer från Armenien. Enligt sökanden borde rådet och kommissionen ha fastställt normalvärdet för denne utifrån sökandens egna uppgifter avseende Armenien, och inte i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

Sökanden hävdar vidare att domstolen i sin prövning av den första grunden även ska förklara, i enlighet med artikel 277 FEUF (före detta artikel 241 EG), att artikel 2.7 i grundförordningen inte kan tillämpas på sökanden i den del denna artikel utgjorde den rättsliga grunden för metoden att i den omtvistade förordningen använda ett jämförbart land för att fastställa sökandens normalvärde. Sökanden väcker denna accessoriska ogiltighetstalan eftersom sökanden anser sig ha rätt att få en rättslig prövning av hur artikel 2.7 har tillämpats i dess fall och hävdar att Rusal Armenal berörts av fastställande av normalvärden i den omtvistade förordningen som har sin rättsliga grund i artikel 2.7 i grundförordningen. Den senare bör enligt sökanden förklaras vara ej tillämplig på grund av att dess tillämpning i sökandens fall strider mot artikel 2.1 och 2.2 i antidumpningsavtalet, vilket EU avsåg att införa som multilaterala skyldigheter i EU-rätten, och vilket ingår i de fördrag som utgör grunden för EU och som enligt fast rättspraxis från EU-domstolen är bindande för rådet och kommissionen.

Sökanden hävdar för det andra att även om det antas att institutionerna inte åsidosatt artikel 2.1-2.6 i grundförordningen och antidumpningsavtalet så åsidosatte de artikel 2.7 c i grundförordningen, nekade felaktigt sökanden marknadsekonomisk status och gjorde ett antal uppenbart oriktiga bedömningar av omständigheterna i samband med tillämpningen av artikel 2.7 c.

Sökanden hävdar för det tredje att institutionerna åsidosatt artikel 3.4 i grundförordningen och gjorde en uppenbart oriktig bedömning när de underlät att ta bort Armenien från den påstådda dumpade importen, och i detta sammanhang underlät att beakta den väsentliga förändring av Armeniens produktionskapacitet som skedde under perioden 2004-2006 och de kvalitetsproblem armeniska produkter hade under återupptagandet och återanpassningen av tillverkningsprocesser år 2007, vilket var under den undersökta perioden.

Sökanden hävdar för det fjärde att kommissionen genom sin handläggning och sin motivering av avslaget av sökandens prisåtagande, samtidigt som kommissionen accepterade ett prisåtagande från ett brasilianskt exportföretag i liknande omständigheter, har brutit mot den grundläggande rättsprincipen om likabehandling och icke-diskriminering, samt gjort uppenbart felaktiga bedömningar.

Sökanden hävdar för det femte att kommissionen har åsidosatt den grundläggande unionsrättsliga principen om god förvaltningssed, och därigenom brutit mot en väsentlig formföreskrift, genom att offentligt och direkt hänvisa till sökanden och den pågående anti-dumpningsutredningen ifråga. Kommissionen påstås därigenom ha skapat en förutfattad mening hos de institutioner som var ansvariga för anti-dumpningsutredningen att sökanden borde åläggas antidumpningstullar.

____________

¹ - ) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L56, 1996, s. 1)