TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)
den 18 september 2015 (*)
”Förfarande – Förklaring av dom”
I mål T‑1/08 INTP,
angående en ansökan om förklaring av domen av den 17 maj 2011, Buczek Automotive/kommissionen (T‑1/08, REU, EU:T:2011:216),
Buczek Automotive sp. z o.o., Sosnowiec (Polen), företrätt av advokaten J. Jurczyk,
sökande,
med stöd av
Republiken Polen, företrädd av A. Jasser, i egenskap av ombud,
intervenient,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av K. Herrmann, A. Stobiecka-Kuik och T. Maxian Rusche, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna I. Pelikánová (referent) och E. Buttigieg,
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Dom
1 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 augusti 2014 har Republiken Polen, intervenient i det mål som avgjordes genom domen av den 17 maj 2011, Buczek Automotive/kommissionen (T‑1/08, REU, EU:T:2011:216) (nedan kallad den ursprungliga domen), ansökt om förklaring av punkt 1 i domslutet i nämnda dom, i enlighet med artikel 129 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991.
2 Genom den ursprungliga domen ogiltigförklarade tribunalen bland annat artikel 1 i kommissionens beslut 2008/344/EG av den 23 oktober 2007 om det statliga stöd C 23/06 (ex NN 35/06) som Polen har genomfört till förmån för ståltillverkaren Technologie Buczek Group (EUT L 116, 2008, s. 26). Den ursprungliga domen vann laga kraft efter det att Europeiska kommissionens överklagande ogillats genom dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive (C‑405/11 P, EU:C:2013:186).
3 I sin ansökan om förklaring av den ursprungliga domen har Republiken Polen begärt att det ska klargöras att ogiltigförklaringen av artikel 1 i beslut 2008/344 har allmängiltig verkan (erga omnes). Republiken Polen har gjort gällande att det framgår av lydelsen av såväl punkt 1 i domslutet i den ursprungliga domen som av punkt 35 i domskälen att ogiltigförklaringen rör artikel 1 i beslut 2008/344 i dess helhet och har verkan erga omnes. En sådan tolkning är förenlig med unionsdomstolarnas praxis.
4 I yttrande som inkom till tribunalens kansli den 25 september 2014 har kommissionen i första hand anfört att ansökan om förklaring inte kan prövas i sak. Kommissionen har gjort gällande att Republiken Polens ansökan syftar till att få tribunalen att uttala sig om genomförandet och rättsverkan av den ursprungliga domen vad gäller ett bolag som inte var part i målet, och inte att tribunalen ska klargöra någon tvetydighet i punkt 1 i domslutet.
5 För det fall ansökan om förklaring ändå skulle tas upp till sakprövning har kommissionen i andra hand yrkat att tribunalen förklarar att punkt 1 i domslutet ska förstås på så sätt att ogiltigförklaringen i denna punkt endast har verkan mellan parterna (inter partes).
6 Enligt fast rättspraxis ska en ansökan om förklaring av en dom, för att kunna prövas i sak, avse domslutet i den aktuella domen i förening med de väsentliga domskälen. Avsikten med ansökan ska vidare vara att undanröja en oklarhet eller tvetydighet som eventuellt påverkar innebörden i och räckvidden av själva domen när det gäller det specifika fall som den avser. Enligt samma rättspraxis kan en ansökan om förklaring av en dom således inte prövas i sak om den avser frågor som inte har avgjorts i den aktuella domen eller om den har framställts för att inhämta ett yttrande från den domstol vid vilken talan har väckts vad avser tillämpning, genomförande eller rättsverkan av den dom som har meddelats (se beslut av den 14 juli 1993, Raiola-Denti m.fl./rådet, T‑22/91 INTP, REG, EU:T:1993:64, punkt 6 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 24 juli 1997, Caballero Montoya/kommissionen, T‑573/93 INTP, REGP, EU:T:1997:126, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
7 Enligt rättspraxis måste dessutom en intervenient ha möjlighet att framställa en ansökan om förklaring av en dom, även om intervenienten inte har gjort det (beslut av den 20 april 1988, Diezler m.fl./ESK, 146/85‑ITRP och 431/85‑ITRP, EU:C:1988:189, punkt 4, och dom av den 19 januari 1999, kommissionen/NTN och Koyo Seiko, C‑245/95 P‑INT, REG, EU:C:1999:4, punkt 15). Republiken Polen, i egenskap av intervenient i mål T‑1/08, har följaktligen rätt att framställa en ansökan om förklaring i förevarande mål, trots att Buczek Automotive sp. z o.o., sökande i det mål som avgjordes genom den ursprungliga domen, under den tid som förevarit mellan dessa mål har avförts från handelsregistret.
8 Republiken Polen och kommissionen är oeniga om räckvidden av punkt 1 i domslutet i den ursprungliga domen. Oenigheten rör mer specifikt frågan huruvida denna punkt har verkan erga omnes eller endast inter partes.
9 Svårigheten att tolka räckvidden av denna punkt kan bero på den omständigheten att det i punkt 2 i domslutet slogs fast att artikel 3.1 och 3.3 samt artiklarna 4 och 5 i beslut 2008/344 ogiltigförklarades i den del de avsåg sökanden i det målet, det vill säga Buczek Automotive, samtidigt som det i punkt 1 i domslutet endast slogs fast att ”artikel 1 i kommissionens beslut 2008/344 … ogiltigförklaras”.
10 I motsats till vad kommissionen har hävdat omfattades artikel 1 i beslut 2008/344 i sin helhet av föremålet för tvisten i det ursprungliga målet. Detta framgår av punkt 35 i den ursprungliga domen, i vilken tribunalen konstaterade att Buczek Automotive hade ett intresse av att utverka ogiltigförklaring av denna artikel i dess helhet. Ansökan om förklaring avser således en fråga som tribunalen hade att avgöra inom ramen för det mål som avgjordes genom den ursprungliga domen. Dessutom framgår det inte att Republiken Polen söker inhämta ett yttrande från tribunalen vad avser tillämpning, genomförande eller rättsverkan av denna dom.
11 Härav följer att ansökan om förklaring ska tas upp till sakprövning.
12 I sak konstaterar tribunalen att det följer av lydelsen av den ursprungliga domens domslut att dess punkt 1, utan uttrycklig begränsning, ogiltigförklarar artikel 1 i beslut 2008/344, genom vilket beslut kommissionen förklarade att det stöd som Republiken Polen hade beviljat Technologie Buczek Group inte var förenligt med den inre marknaden. Enligt punkt 2 i domslutet ogiltigförklaras emellertid de bestämmelser i beslutet som rör skyldigheten att återkräva stödet endast ”i den del de avser Buczek Automotive”. Således är ogiltigförklaringen i punkt 1 i domslutet i den ursprungliga domen inte begränsad på det sätt som ogiltigförklaringen i punkt 2.
13 Denna tolkning vinner för övrigt stöd i punkt 35 i den ursprungliga domen (se punkt 10 ovan).
14 Av det ovan anförda följer att punkt 1 i domslutet i den ursprungliga domen ska tolkas så, att den ogiltigförklarar artikel 1 i beslut 2008/344 med verkan erga omnes.
15 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Republiken Polen har yrkat att kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska Republiken Polens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
följande:
1) Punkt 1 i domslutet i domen av den 17 maj 2011, Buczek Automotive/kommissionen (T‑1/08, REU, EU:T:2011:216), ska tolkas så, att artikel 1 i kommissionens beslut 2008/344/EG av den 23 oktober 2007 om det statliga stöd C 23/06 (ex NN 35/06) som Polen har genomfört till förmån för ståltillverkaren Technologie Buczek Group ogiltigförklaras med allmängiltig verkan (erga omnes).
2) Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
3) Denna dom ska i original fogas till den ursprungliga domen i original. En anteckning om denna dom ska göras i marginalen på den ursprungliga domen.
Kanninen | Pelikánová | Buttigieg |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 18 september 2015.
Underskrifter