Mål T‑318/09

Audi AG och Volkswagen AG

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket TDI – Absolut registreringshinder – Beskrivande karaktär – Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas – Artikel 7.1 c och 7.3 i förordning (EG) nr 207/2009 – Artiklarna 75 och 76.1 i förordning nr 207/2009”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas egenskaper

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)

2.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärke som saknar särskiljningsförmåga – Undantag – Förvärv av särskiljningsförmåga till följd av användning

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 b och 7.3)

1.      Ordkännetecknet TDI visar, i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, de väsentliga egenskaperna hos de varor och tjänster som avses i ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke för ”Fordon och deras beståndsdelar” i klass 12 i Niceöverenskommelsen.

Med avseende på fordon beskriver ordkännetecknet – som är en förkortning av ”turbo diesel injection” eller ”turbo direct injection” – deras kvalitet. Att ett fordon är utrustat med en motor av typen ”turbo diesel injection” eller ”turbo direct injection” är nämligen en väsentlig egenskap hos ett fordon. Med avseende på fordons beståndsdelar beskriver ordkännetecknet TDI modellen.

Ordkännetecknet TDI är beskrivande för de berörda varorna i hela unionen. Eftersom fordon i princip saluförs under samma beteckning inom hela den inre marknaden, finns det inte några skillnader i omsättningskretsens uppfattning när det gäller innebörden av nämnda ordkännetecken och det samband som finns mellan detta och de varor som åsyftas i varumärkesansökan, inom olika delar av unionen.

(se punkterna 18 och 19)

2.      Enligt rättspraxis kan ett varumärke endast registreras med stöd av artikel 7.3 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken om det visas att det till följd av användning har förvärvat särskiljningsförmåga i den del av unionen där det ursprungligen saknade särskiljningsförmåga. Den del av gemenskapen som avses i artikel 7.2 i nämnda förordning kan i förekommande fall bestå av en enda medlemsstat.

Det sökta varumärket ska således ha förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i alla medlemsstater i unionen där det ursprungligen saknade särskiljningsförmåga för att kunna registreras enligt artikel 7.3 i förordning nr 207/2009. Den bevisning som har lagts fram med avseende på vissa medlemsstater utgör inte heller bevis för att kännetecknet har förvärvat särskiljningsförmåga i andra medlemsstater i unionen.

(se punkterna 46 och 47)