Talan väckt den 2 december 2011 - GFKL Financial Services mot kommissionen

(Mål T-620/11)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: GFKL Financial Services AG (Essen, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Schweda, S. Schultes-Schnitzlein, J. Eggers och M. Knebelsberger)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som Europeiska kommissionen fattade den 26 januari 2011 om det statliga stöd C 7/10 (f.d. CP 250/09 och NN 5/10) som Tyskland beviljat genom den saneringsklausul (Sanierungsklausel) som föreskrivs i lagen om bolagsskatt (Körperschaftsteuergesetz, KStG), delgivet med K(2011)275 (EUT L 235, s. 26), och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden huvudsakligen följande grunder.

Åsidosättande av artikel 107.1 FUEF: saneringsklausulen är inte en selektiv åtgärd.

Enligt sökanden bygger kommissionens beslut på en missuppfattning av den tyska bolagsskatterätten. I synnerhet har kommissionen bestämt de aktuella huvudreglerna felaktigt. Kommissionen har felaktigt utgått ifrån att undantagsbestämmelsen i 8c § punkt 1a i tyska lagen om bolagsskatt (Körperschaftsteuergesetz) (nedan kallad KStG) - enligt vilken vid vissa fall av aktieförvärv förluster (vilka i princip skulle kunna överföras) går förlorade - är en del av huvudreglerna. I själva verket är denna bestämmelse ett undantag från huvudreglerna. Huvudregeln är att förluster går att föra vidare till senare beskattningsår. Det framgår inte minst av nettoprincipen. (som är grundlagsstadgad).

Saneringsklausulen är vidare, enligt sökanden, en allmän skattepolitisk åtgärd, som inte innebär någon selektiv fördel eftersom den inte gynnar vissa företag eller viss produktion och följaktligen ekonomiska aktörer som befinner sig i faktiskt och rättsligt jämförbara situationer inte behandlas olika ur skattemässig synpunkt.

Vidare är saneringsklausulen motiverad på grund av det tyska skattesystemets inre sammanhang, eftersom den bidrar till att göra gällande grundläggande principer i tysk bolagsskatterätt (bland annat principen om överföring av förluster från en period till annan).

Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF: inga statliga medel har använts

Sökanden gör gällande att de överföringar av förluster som bibehållits genom saneringsklausulen inte utgör ett stöd med hjälp av statliga medel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF eftersom saneringsklausulen inte innebär att någon ekonomisk fördel ges, utan endast att en redan existerande finansiell ställning inte förändras.

Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Enligt sökande innebär det angripna beslutet ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. Sökanden anser att det saknas en begriplig motivering av kommissionens bestämning av huvudreglerna. Vidare innebär de många misstag som kommissionen gjort vid sin bedömning av den tyska bolagsskatterätten att de huvudsakliga slutsatser kommissionen drar inte längre är urskiljbara. Sökanden gör gällande att de faktiska och rättsliga omständigheter som legat till grund för kommissionens uppfattning att saneringsklausulen utgör ett stöd inte framgår av det angripna beslutet.

Åsidosättande av principen om skydd av berättigade förväntningar

Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt även på grund av att det i detta föreskrivs att återkravet av det (påstådda) stödet ska genomföras omedelbart och effektivt, utan att Tyskland getts möjlighet att beakta förväntningarna att kunna åtnjuta denna åtgärd som den som haft nytta av åtgärden haft i god tro. Det angripna beslutet strider därmed mot den oskrivna unionsrättsliga principen om skydd av berättigade förväntningar.

____________