Talan väckt den 27 juli 2009 - Mugraby mot rådet och kommissionen
(Mål T-292/09)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Muhamad Mugraby (ombud: juristerna J. Regouw och L. Spigt)
Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska
1) fastställa att kommissionen har underlåtit att vidta åtgärder med anledning av
i) sökandens begäran att kommissionen ska förelägga rådet en rekommendation om ett tillfälligt upphävande av gemenskapsstöd till Libanon, i enlighet med artikel 28 i förordning (EG) nr 1638/2006, varvid sådana åtgärder är både erforderliga och tillåtna enligt förordningen,
ii) sökandens begäran att kommissionen, i egenskap av det organ som direkt ansvarar för genomförandet av olika av unionens stödprogram för Libanon, tillfälligt ska upphäva genomförandet av dessa program i avvaktan på att man funnit en lösning på Libanons fortsatta kränkningar av grundläggande rättigheter, närmare bestämt sökandens grundläggande rättigheter,
2) fastställa att rådet, i egenskap av part i Associeringsrådet EU-libanon, har underlåtit att vidta åtgärder med anledning av sökandens begäran att kommissionen ska anmodas att rekommendera rådet att vidta särskilda och effektiva åtgärder med avseende på unionens stöd för Libanon enligt associeringsavtalet mellan Libanon och gemenskapen, i syfte att uppfylla parternas skyldigheter enligt avtalet,
3) fastställa att gemenskapen, kommissionen, i dess roll som fördragens väktare och det direkt ansvariga organet för genomförandet av unionens olika stödprogram för Libanon, och rådet, i dess egenskap av part i Associeringsrådet EU-libanon, har ådragit sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar avseende den skada som sökanden lidit till följd av deras ständiga misslyckande, från och med december 2002, med att på ett effektivt sätt använda tillgängliga resurser och rättsakter för att för att säkerställa ett effektivt genomförande av den bestämmelse i associeringsavtalet som avser mänskliga rättigheter,
4) förplikta kommissionen att, delvis som gottgörelse in natura, föreslå rådet att tillfälligt upphäva associeringsavtalet mellan EU och Libanon, i avvaktan på att man funnit en lösning på Libanons underlåtenhet att följa artikel 2 i associeringsavtalet såvitt avser sökanden,
5) förplikta kommissionen att inskränka utförandet av pågående stödprogram (som genomförs och/eller övervakas av kommissionen) till de program som särskilt har till syfte att främja de grundläggande rättigheterna och som inte utgör ett ekonomiskt stöd till de libanesiska myndigheterna, i avvaktan på att man funnit en lösning på Libanons underlåtenhet att följa artikel 2 i associeringsavtalet såvitt avser sökanden,
6) förplikta rådet att anmoda kommissionen att utarbeta en sådan rekommendation som har skissats under punkt 4 ovan och att för samma ändamål verka genom associeringsavtalets organ, och
7) förplikta svarandena att ersätta sökanden för hans ekonomiska och ideella skada med ett belopp som ska fastställas ex aequo et bono (i överensstämmelse med rätt och billighet) till minst 5 000 000 EUR samt rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden, Dr Muhammad Mugraby, en libanesisk jurist för mänskliga rättigheter och aktivist, hävdar att han har utsatts för förföljelse, trakasserier och rättskränkningar av de libanesiska myndigheterna, på grund av hans arbete som försvarare av mänskliga rättigheter. Han påstår att han har nekats rätten att verka som jurist och ha har berövats ett antal grundläggande rättigheter, såsom rätt till egendom, rätt till en rättvis rättegång och tillgång till ett effektivt rättsmedel.
Sökanden gör gällande att gemenskapen, på grundval av artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Libanon,
1 ska agera med tillräcklig omsorg för att förebygga skador som orsakas av Libanon mot enskilda såsom sökanden, genom att vidta restriktiva åtgärder mot de libanesiska myndigheterna, såsom ett tillfälligt upphävande av associeringsavtalet. Sökanden påstår nämligen att de förmåner som Libanon kan få enligt associeringsavtalet är avhängiga av att skyldigheten att iaktta grundläggande rättigheter respekteras och att artikel 2 i avtalet är ämnad att, vid upprepade överträdelser av mänskliga rättigheter, förmå gemenskapen att vidta restriktiva åtgärder mot Libanon i förhållande till hur allvarliga överträdelserna är. Sökanden påstår även att gemenskapen hitintills har underlåtit att utöva effektiv påtryckning mot de libanesiska myndigheterna för att de ska uppfylla sina skyldigheter att försvara mänskliga rättigheter.
Sökanden hävdar att han formellt anmodade svarandena att vidta åtgärder den 29 april 2009, sedan de avslagit hans begäran genom skrivelser av den 26 maj 2009 och av den 29 maj 2009. Sökanden åberopar bestämmelsen om mänskliga rättigheter i artikel 2 i associeringsavtalet för att fastställa det rättsstridiga i kommissionens och rådets ständiga misslyckande med att effektivt göra gällande bestämmelsen om mänskliga rättigheter mot Libanon.
Sökanden hävdar dessutom att svarandena har åsidosatt allmänna gemenskapsrättsliga principer, däribland skyldigheten att främja iakttagandet av hans grundläggande rättigheter, en skyldighet som har till syfte att skydda enskildas rättigheter. Han anför dessutom att det finns ett direkt orsakssamband mellan svarandenas åsidosättande av deras skyldighet och den skada som han lidit och att han följaktligen har rätt till ersättning. Enligt sökanden skulle de libanesiska myndigheterna antagligen ha upphört med deras rättsstridiga trakasserier av sökanden om de hade ställts inför alternativet att inte längre få gemenskapsstöd. Muhamad Mugraby hävdar följaktligen att den skada som avser inkomstförlust som han lidit sannolikt inte skulle ha varit så stor om svarandena i tid hade vidtagit lämpliga åtgärder.
____________1 - Interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan (EGT L 262, 2002, s. 2).