Begäran om förhandsavgörande framställd av des Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 14 augusti 2023 – OS mot Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság

(Mål C-525/23, Accra¹ )

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: OS

Motpart: Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság

Tolkningsfrågor

Är det förenligt med det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har enligt artikel 7.1 e i [direktiv (EU) 2016/801]¹ , med beaktande av de mål som anges i skälen 2 och 41 samt artiklarna 1 a och 4.1 i detta direktiv, att en medlemsstat har praxis enligt vilken det, för att det ska godtas att en sökande som är medborgare i ett tredjeland och som avser att utföra volontärarbete har medel för sitt uppehälle – efter att det visats att vederbörandes släkting som inte betraktas som en familjemedlem kan tillhandahålla och tillhandahåller, från sina lagligen förvärvade inkomster och genom regelbunden överföring av det belopp som krävs för uppehället, tillräckliga medel för sökandens uppehälle och för sökandens återresa – krävs som ytterligare villkor att sökanden exakt måste ange om det mottagna beloppet utgör inkomst eller förmögenhet och dessutom måste lämna skriftlig bevisning för den rättsliga formen för förvärvet av denna inkomst eller denna förmögenhet samt att sökanden förfogar över beloppet eller förmögenheten självständigt på ett fullständigt och obegränsat sätt?

Har det – med beaktande av principen om unionsrättens företräde, principen om rättvis behandling enligt artikel 79 FEUF, uppehållsfriheten enligt artikel 45 i [Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna] och rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol enligt artikel 47 i stadgan, samt skälen 54 och 61 i [direktiv 2016/801], särskilt principen om rättssäkerhet – betydelse för svaret på den första tolkningsfrågan att den ovannämnda nationella lagstiftningen om uppehållstillstånd inte någonstans innehåller de villkor som avses i den första tolkningsfrågan, vilket innebär att dessa villkor inte har fastställts av lagstiftaren utan av den högsta domstolen i medlemsstaten i domstolens rättstillämpning, som ska tjäna som prejudikat?

I den mån det vid tillämpningen av nationell rätt för att fastställa att sökanden har tillräckliga medel för sitt uppehälle även krävs en förklaring och skriftlig bevisning avseende de villkor som nämns ovan, ska artikel 7.1 e [i direktiv 2016/801], mot bakgrund av kravet på rättvis behandling enligt artikel 79 FEUF, rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol enligt artikel 47 i stadgan, kravet på rättssäkerhet som det hänvisas till i skäl 2 [i direktiv 2016/801] och vad som anges i skälen 41 och 42 som förfarandegarantier, tolkas på så sätt att det endast är förenligt med vad som föreskrivs i lagstiftningen att en medlemsstats praxis kräver, och informerar om de rättsliga konsekvenserna, att sökanden på ett sammanhängande och konsekvent sätt ska ange och styrka [iakttagandet av] de ytterligare villkor som anses nödvändiga, och att ansökan om uppehållstillstånd avslås endast på grund av att de villkor som fastställts i rättspraxis inte har styrkts, om den berörda personens rättigheter på detta sätt har respekterats och förfarandegarantierna har iakttagits?

____________

¹     Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

¹ Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (EUT L 132, 2016, s. 21).