Mål T‑431/12

Distillerie Bonollo SpA m.fl.

mot

Europeiska unionens råd

”Dumpning – Import av vinsyra med ursprung i Kina – Ändring av den slutgiltiga antidumpningstullen – Partiell interimsöversyn – Talan om ogiltigförklaring – Direkt och personligen berörd – Upptagande till prövning – Fastställande av normalvärdet – Konstruerat normalvärde – Ändring av metoden – Individuell behandling – Artikel 2.7 a och artikel 11.9 i förordning (EG) nr 1225/2009 (nu artikel 2.7 a och artikel 11.9 i förordning (EU) 2016/1036) – Anpassning av verkningarna i tiden av en ogiltigförklaring”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 3 maj 2018

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier – Antidumpningsförordning som antagits efter en begäran om partiell interimsöversyn som ingetts av konkurrerande unionstillverkare – Huruvida nämnda konkurrerande tillverkare är direkt berörda

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret personligen berörd – Kriterier – Antidumpningsförordning som antagits efter en begäran om partiell interimsöversyn som ingetts av konkurrerande unionstillverkare – Huruvida nämnda konkurrerande tillverkare är personligen berörda

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Berättigat intresse att få saken prövad – Villkor – Antidumpningsförordning som antagits efter en begäran om partiell interimsöversyn som ingetts av konkurrerande unionstillverkare – Huruvida nämnda konkurrerande tillverkare har ett berättigat intresse av att få saken prövad

(Artiklarna 263 FEUF och 264.2 FEUF)

4.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Import från länder utan marknadsekonomi – Användning av ett konstruerat värde – Skyldighet att inom ramen för en översyn tillämpa den metod som användes vid den ursprungliga undersökningen

(Rådets förordning nr 1225/2009, ersatt av förordning 2016/1036, artiklarna 2 och 11.9)

5.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Individuell behandling av exportföretag från ett land som inte har marknadsekonomi

(Rådets förordning nr 1225/2009, ersatt av förordning 2016/1036, artikel 9.5)

6.      Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Konsekvenser av ogiltigförklaringen av en förordning om införande av antidumpningstullar – Bibehållande av antidumpningstullarna fram till dess de åtgärder som krävs för att följa domen om ogiltigförklaring har vidtagits

(Artikel 264 andra stycket FEUF)

1.      För att en sökande ska anses direkt berörd av en unionsrättsakt, krävs enligt detta villkor att rättsakten har en direkt inverkan på sökandens rättsliga ställning, och att den inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning till dem den riktar sig till och som är ansvariga för att genomföra den, vilket innebär att genomförandet måste vara av rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas.

Enskildas talan om ogiltighetsförklaring av en unionsakt som huvudsakligen har verkan på de aktuella klagandena i faktiskt och inte i rättsligt hänseende – exempelvis eftersom de som marknadsaktörer är direkt berörda i konkurrensen med andra marknadsaktörer – har i rättspraxis då och då tagits upp till sakprövning.

I den mån sökandena var ursprunget till den partiella interimsöversynen, och de bestämmelser som antagits vid slutförandet av detta förfarande var avsedda att motverka den dumpning som vållar sökandena skada i egenskap av konkurrerande tillverkare som är verksamma på samma marknad som de aktuella exporterande tillverkarna, är de direkt berörda av förordningen genom vilken förfarandet för partiell interimsöversyn avslutas.

(se punkterna 49, 52 och 59)

2.      För att avgöra huruvida en sökande är personligen berörd, kan andra rättssubjekt än dem som ett beslut är riktat till endast göra gällande att de är personligen berörda i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF om rättsakten påverkar dem på grund av vissa för dem utmärkande egenskaper eller på grund av faktiska omständigheter som särskiljer dem från alla andra rättssubjekt, och rättsakten därigenom medför att de individualiseras på motsvarande sätt som den som rättsakten är riktad till.

Vad mer specifikt angår antidumpningsområdet gäller att även om det med avseende på kriterierna i artikel 263 fjärde stycket FEUF är riktigt att förordningar om införande av antidumpningstullar till sin art och räckvidd är av normativ karaktär, genom att de är tillämpliga på samtliga berörda ekonomiska aktörer, är det likväl inte uteslutet att bestämmelserna i dessa förordningar kan beröra vissa ekonomiska aktörer personligen.

Unionsdomstolen grundar sig på flera faktorer för att fastställa påverkan på sökandens ställning på den berörda marknaden, såsom en koncentrerad eller fragmenterad marknadsstruktur, sökandens och den aktuella konkurrentens positioner på marknaden i absoluta och relativa termer eller omfattningen av effekterna av den omtvistade rättsakten på sökandens verksamhet.

Av den bedömning som unionsdomstolen gjort av dessa faktorer framgår att ju mer direkt konkurrensförhållandet är mellan sökanden och konkurrenten i fråga– antingen på grund av att antalet aktörer på marknaden är begränsat, eller på grund av att företaget i fråga är den största konkurrenten till sökanden – och ju mer betydande de negativa konsekvenserna för sökanden är, desto större anledning finns det att slå fast att sökanden är personligen berörd av den omtvistade rättsakten.

Unionstillverkare som konkurrerar med tillverkare i ett tredjeland vilka har deltagit aktivt i det administrativa förfarandet och i hög grad har bidragit till dess genomförande och resultat berörs personligen av en förordning om avslutande av en partiell interimsöversyn som inletts på deras begäran, och detta gäller i än högre grad eftersom deras ställning på marknaden har påverkats väsentligt.

(se punkterna 74, 75, 80, 81, 84, 88 och 91)

3.      En talan om ogiltigförklaring som väcks av en fysisk eller juridisk person kan endast tas upp till prövning om sökanden har ett intresse av att få rättsakten i fråga ogiltigförklarad.

När en talan inte avser att undanröja verkningarna av den omtvistade rättsakten utan att de ska ersättas med en strängare åtgärd inbegripande fastställelse av en högre antidumpningstull, kan unionsdomstolarna använda sig av möjligheten enligt artikel 264 andra stycket FEUF för att besluta att den antidumpningstull som införts genom den angripna förordningen ska bestå till dess att behöriga institutioner har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. Under dessa omständigheter kan de konkurrerande unionstillverkarna ha ett berättigat intresse av att yrka ogiltigförklaring av en förordning som i mycket liten grad höjde antidumpningstullarna, vilken antagits efter en begäran om en partiell interimsöversyn från dessa konkurrerande tillverkare, vilket kan medföra en fördel för dem.

En sökande kan vidare ha ett berättigat intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som har antagits av en unionsinstitution, i syfte att förhindra att de rättsstridiga handlingarna upprepas i framtiden.

(se punkterna 101, 103, 104 och 108)

4.      Reglerna för beräkning av normalvärdet anges i artikel 2.1–2.7 i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (nu artikel 2.1–2.7 i förordning nr 2016/1036). För import från ett land utan marknadsekonomi som är medlemmar i Världshandelsorganisationen (WTO) den dag då undersökningen inleds, ska normalvärdet fastställas i enlighet med den metod som anges i artikel 2.7 a i förordning nr 1225/2009. Enligt den metoden ska normalvärdet fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredje land med marknadsekonomi, det vill säga det jämförbara landet.

Genom undantag enligt artikel 2.7 b i förordning nr 1225/2009, ska vad gäller import från länder utan marknadsekonomi normalvärdet fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i förordningen om det kan visas att det råder marknadsekonomiska förhållanden för tillverkaren eller tillverkarna. Tribunalen erinrar om att artikel 2.1–2.6 i förordning nr 1225/2009 innehåller bestämmelserna för fastställande av normalvärdet för import från länder med marknadsekonomi.

Det framgår vidare av artikel 11.9 i förordning nr 1225/2009 att institutionerna vid en översyn i princip är skyldiga att tillämpa samma metod – även för jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet – som den metod som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen som ledde till införandet av tullen i fråga. I samma bestämmelse föreskrivs ett undantag som möjliggör för institutionerna att tillämpa en annan metod än den som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen, för det fall omständigheterna har ändrats. Det följer av samma bestämmelse att den metod som tillämpas ska vara förenlig med artikel 2 i förordning nr 1225/2009.

Dessutom är det inte tillräckligt att den nya metoden är lämpligare än den tidigare metoden, om den tidigare metoden fortfarande är förenlig med artikel 2 i förordning nr 1225/2009.

(se punkterna 124, 125, 127 och 138)

5.      Det är logiskt att om flera exporterande tillverkare beviljas marknadsekonomisk status är normalvärdet olika för respektive tillverkare, eftersom det beräknas på grundval av deras respektive uppgifter. Det finns däremot ingen anledning till att normalvärdet skiljer sig åt när det gäller flera exporterande tillverkare som förvägrats marknadsekonomisk status, eftersom beräkningarna av normalvärdet i denna situation sker på grundval av uppgifter från ett jämförbart land och således oberoende av dessa tillverkares respektive uppgifter. I det senare fallet kan en exporterande tillverkare alltid ansöka om individuell behandling, vilket innebär att en individuell dumpningsmarginal beräknas genom en jämförelse av normalvärdet, som är detsamma för alla, med tillverkarens egna exportpriser, i stället för att jämföra normalvärdet med exportpriset för industrin.

(se punkt 141)

6.      När talan inte avser avskaffandet av den antidumpningstull som införts genom den angripna förordningen utan att denna tull ska ersättas med en strängare åtgärd som inbegriper en högre antidumpningstull som fastställs enligt en annan beräkningsmetod, och en ren ogiltigförklaring av den angripna förordningen skulle kunna undergräva unionens generella politik på antidumpningsområdet, är det lämpligt att, i syfte att säkerställa effektiviteten av sådana åtgärder, och i motsats till vad rådet har invänt, den antidumpningstull som införts genom den angripna förordningen behålls till dess att institutionerna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen om ogiltigförklaring, i enlighet med artikel 264 andra stycket FEUF.

(se punkt 147)