Mål T‑82/08
Guardian Industries Corp. och Guardian Europe Sàrl
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för planglas inom EES – Beslut enligt vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fastställande av priser – Bevis för överträdelsen – Beräkning av böter – Undantagande av företagsintern försäljning – Motiveringsskyldighet – Likabehandling – Förmildrande omständigheter”
Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 27 september 2012
1. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevismedel – Bedömning av indicier – Erforderligt bevisvärde – Tribunalen anser att det föreligger tvivel avseende beslutet – Oskuldspresumtionen
(Artikel 81.1 EG)
2. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen om konstaterande av en överträdelse som består i att ingå ett avtal med konkurrensbegränsande syfte – Beslut som stöder sig på skriftlig bevisning – Beviskrav på företag som bestrider överträdelsen
(Artikel 81.1 EG)
3. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Viljeförklaring som undanröjer eller väsentligt minskar ovissheten om aktörens beteende på marknaden ─ Tillräcklig omständighet
(Artikel 81.1 EG)
4. Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Ett företags deltagande i en konkurrensbegränsande samverkan eller ett samordnat förfarande – Kriterier – Bidrag till gemensamma mål
(Artikel 81.1 EG)
5. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevisbörda för kommissionen avseende överträdelsen och dess varaktighet – Bevisvärde av förklaringar som avgetts av de huvudsakliga deltagarna i överträdelsen enligt meddelandet om samarbete
(Artikel 81 EG; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)
6. Konkurrensbegränsande samverkan – Deltagande i möten med konkurrensbegränsande syfte – Omständighet som gör det möjligt att, då företaget inte tagit avstånd från fattade beslut, slå fast att företaget deltagit i en efterföljande konkurrensbegränsande samverkan
(Artikel 81.1 EG)
7. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen om konstaterande av en överträdelse som består i att ingå ett avtal med konkurrensbegränsande syfte – Skyldighet att göra en avgränsning av marknaden – Avsaknad av en överenskommelse med syftet att begränsa konkurrensen
(Artikel 81 EG)
8. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd
(Artiklarna 81 EG och 253 EG)
9. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar och varaktighet – Överträdelse som begåtts av flera företag – Allvar avseende varje företags deltagande
(Artikel 81 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
10. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Företagets passiva eller efterföljande roll
(Artikel 81 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
11. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Avskräckande karaktär – Skyldighet för kommissionen att göra åtskillnad mellan de i överträdelsen inblandade företagen utifrån företagens totala omsättning eller utifrån deras omsättning på marknaden för ifrågavarande produkt – Föreligger inte
(Artikel 81 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
12. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter – Upprepning av överträdelse – Begrepp – Avsaknad av preskriptionsfrist – Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte – Domstolsprövning
(Artikel 81 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
1. När det gäller bevisningen avseende en överträdelse av artikel 81.1 EG åligger det den myndighet som hävdar att en överträdelse har skett att förete den bevisning som krävs för att på ett tillfredsställande sätt visa förekomsten av de faktiska omständigheter som utgör en överträdelse. Om domstolen anser att det föreligger tvivel, ska detta komma det företag till godo till vilket det beslut i vilket en överträdelse konstateras riktar sig. I enlighet med oskuldspresumtionen får domstolen således inte fastställa att kommissionen har styrkt att den ifrågavarande överträdelsen ägt rum om denna fråga enligt domstolen fortfarande är föremål för tvivel, särskilt i samband med talan om ogiltigförklaring av ett beslut om påförande av böter. Kommissionen måste sålunda förebringa exakt och överensstämmande bevisning till stöd för att överträdelsen ägt rum. Varje del av den bevisning som kommissionen företett måste emellertid inte nödvändigtvis motsvara dessa kriterier med avseende på varje del av överträdelsen. Det är tillräckligt att en samlad bedömning av alla indicier som institutionen åberopat motsvarar detta krav.
Det är dessutom vanligt vad gäller konkurrensbegränsande förfaranden och avtal att denna verksamhet bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i hemlighet och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra, är dessa därför vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. Därför måste förekomsten av ett konkurrensbegränsande uppträdande eller avtal i de flesta fall härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans, och när annan hållbar förklaring saknas, kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har förelegat.
(se punkterna 32 och 33)
2. När kommissionens resonemang avseende konkurrensbegränsande samverkan grundas på antagandet att de styrkta sakförhållandena inte kan förklaras på annat sätt än av en samordning mellan företag, är det tillräckligt att sökandena styrker omständigheter som gör att de sakförhållanden som kommissionen styrkt framstår i en annan dager och som möjliggör en annan förklaring till sakförhållandena än den som kommissionen lämnat.
Denna princip är inte tillämplig när kommissionens slutsatser grundar sig på skriftliga bevis.
(se punkterna 34 och 35)
3. Varje direkt eller indirekt kontakt mellan näringsidkare, som för en konkurrent kan avslöja det beteende som man har beslutat eller som man överväger att själv tillämpa på marknaden, utgör ett samordnat förfarande som är förbjudet enligt artikel 81.1 EG, när dessa kontakter syftar till eller resulterar i konkurrensvillkor som inte motsvarar de normala villkoren på marknaden. Denna form av samordning mellan företag innebär att konkurrensens risker medvetet ersätts med ett praktiskt samarbete dem emellan.
För att slå fast att det föreligger ett samordnat förfarande är det således inte nödvändigt att visa att konkurrenten i fråga formellt har åtagit sig, gentemot en eller flera andra konkurrenter, att agera på ett visst sätt eller att konkurrenterna gemensamt har fastlagt sitt framtida beteende på marknaden. Det är tillräckligt att konkurrenten genom sin viljeförklaring undanröjer, eller i varje fall väsentligt minskar, ovissheten om hur den kan förväntas agera på sin del av marknaden.
(se punkt 45)
4. Se texten i avgörandet.
(se punkt 48)
5. Se texten i avgörandet.
(se punkt 54)
6. Se texten i avgörandet.
(se punkterna 73 och 74)
7. Kommissionen är skyldig att göra en avgränsning av marknaden i ett beslut som fattats med stöd av artikel 81 EG endast när det utan en sådan avgränsning är omöjligt att avgöra huruvida avtalet i fråga kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden. Om avtalets syfte som sådant är att begränsa konkurrensen är det i princip inte nödvändigt att exakt definiera de berörda geografiska marknaderna, eftersom den befintliga eller potentiella konkurrensen på de berörda territorierna med nödvändighet har begränsats, oavsett om dessa territorier utgör marknader i strikt mening eller inte. Vid bedömningen av överträdelsens geografiska omfattning, vilken beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är, är kommissionen inte skyldig att exakt definiera de relevanta marknaderna, utan behöver endast bedöma huruvida den eller de relevanta marknadernas geografiska område är mer eller mindre omfattande.
(se punkt 90)
8. Se texten i avgörandet.
(se punkterna 102 och 103)
9. När flera företag har deltagit i en överträdelse ska det, inom ramen för fastställande av bötesbeloppen, prövas hur allvarlig de olika företagens överträdelser har varit i förhållande till varandra. Detta innebär särskilt att företagens respektive roll i överträdelsen under den tid som de deltagit ska fastställas.
(se punkt 109)
10. I enlighet med punkt 29 tredje strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003, kan även ett företags passiva roll vid genomförandet av en överträdelse utgöra en förmildrande omständighet. Bland de omständigheter som indikerar att ett företag haft en passiv roll i en konkurrensbegränsande samverkan hör den omständigheten att företaget har deltagit i mötena betydligt mer sporadiskt än de andra ordinarie deltagarna i den konkurrensbegränsande samverkan liksom att företaget har inträtt sent på den marknad som är föremål för överträdelsen, oavsett hur länge företaget varit delaktigt i denna, eller vidare att företrädare för andra företag som har deltagit i överträdelsen har gjort uttryckliga uttalanden med denna innebörd. I detta avseende kan de omständigheterna att ett företag var den minst flitiga deltagaren i mötena eller inskränkte sig till att ta emot information som en konkurrent lämnade ensidigt, utan att ha uttryckt något förbehåll eller motstånd, inte spela någon roll vid avgörandet av huruvida detta företag hade en passiv roll i den konkurrensbegränsande samverkan.
Den omständigheten att företagen i fråga inte genomförde vissa av de konkurrensbegränsande överenskommelser som ingåtts kan inte anses vara tillräcklig för att det ska vara styrkt att de betett sig på ett konkurrensinriktat sätt på marknaden.
(se punkterna 110, 111 och 113)
11. När det gäller böter för överträdelser av unionens konkurrensregler är böternas avskräckande karaktär en av de faktorer som ska beaktas vid beräkningen av böterna. De böter som åläggs till följd av åsidosättanden av artikel 81 EG, och som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, har nämligen till syfte att bestraffa rättsstridiga handlingar från de berörda företagens sida och att avskräcka såväl dessa företag som andra ekonomiska aktörer från att i framtiden åsidosätta unionens konkurrenslagstiftning. Kommissionen är, när den fastställer bötesbelopp på grundval av överträdelsens allvar och varaktighet, emellertid inte skyldig att säkerställa att de slutliga bötesbeloppen för de berörda företagen återspeglar de skillnader som finns beträffande företagens totala eller relevanta omsättning, för det fall den utdömer böter mot flera företag som är inblandade i samma överträdelse.
(se punkt 117)
12. Varken förordning nr 1/2003 eller riktlinjerna för beräkning av böter som åläggs enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 föreskriver en längsta tidsfrist efter vilken en upprepad överträdelse inte får beaktas, vilket inte innebär ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.
Det krävs däremot enligt proportionalitetsprincipen att den tid som förflutit mellan en tidigare överträdelse av konkurrensreglerna och den aktuella överträdelsen beaktas vid bedömningen av företagets benägenhet att överträda dessa regler. Inom ramen för domstolsprövningen av kommissionens rättsakter inom det konkurrensrättsliga området kan unionsdomstolen således behöva kontrollera huruvida kommissionen har iakttagit nämnda princip när den med hänvisning till upprepade överträdelser har höjt det ådömda bötesbeloppet, och särskilt huruvida en sådan höjning varit påkallad med hänsyn till bland annat den tid som förflutit mellan den tidigare överträdelsen av konkurrensreglerna och den förseelse som ska prövas.
När mer än 15 år förflutit före inledandet av den andra överträdelse som företagen gjort sig skyldiga till och när någon kontinuitet mellan den första och den andra överträdelsen inte visats, är denna period inte sådan att den visar att dessa företag har en benägenhet att överträda konkurrensreglerna. Kommissionen ska således inte anses ha åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen när den gjorde bedömningen att den period som förflöt mellan de två överträdelserna var tillräckligt lång för att den skulle avstå från en uppräkning av böterna på grund av upprepad överträdelse.
(se punkterna 121–123)