TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 12 mars 2014

Mål T‑373/13 P

Geoffroy Alsteens

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tillfälligt anställda – Förlängning av avtal – Uppenbart att talan inte kunde tas upp till sakprövning i första instans – Rätten att yttra sig – Tillägget om förlängning av avtalet kan avskiljas”

Saken:      Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 8 maj 2013 i mål F-87/12, Alsteens mot kommissionen, med yrkande om att beslutet ska upphävas.

Domslut:      Det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 8 maj 2013 i mål F‑87/12, Alsteens mot kommissionen upphävs. Målet återförvisas till personaldomstolen. Frågan om rättegångskostnader anstår.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Anslutningsöverklagande – Saken – Andra grunder än de som angetts i överklagandet måste åberopas

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 143.2 c)

2.      Domstolsförfarande – Avgörande genom motiverat beslut – Villkor – Iakttagande av rätten till försvar – Räckvidd

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

3.      Domstolsförfarande – Avgörande genom motiverat beslut – Villkor – Uppenbart att talan ska avvisas eller att den helt saknar rättslig grund – Möjlighet att avvisa talan även efter det att det skriftliga förfarandet avslutats

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 76)

4.      Talan väckt av tjänstemän – Saken – Delvis ogiltigförklaring – Avtal om anställning som tillfälligt anställd – Huruvida bestämmelsen om anställningens varaktighet kan särskiljas – Upptagande till sakprövning

(Artikel 266 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 91.1)

1.      Ett yrkande om ogiltigförklaring som understöds av en grund som klaganden redan åberopat i sitt överklagande kan inte anses utgöra ett anslutningsöverklagande enligt artikel 143.2 i tribunalens rättegångsregler. För att den bestämmelsen ska kunna tillämpas krävs nämligen att de yrkanden om ogiltigförklaring som framställs i svaromålet understöds av en annan grund än de som åberopas i överklagandet.

(se punkt 28)

2.      Det är förvisso riktigt att personaldomstolen för att ogilla eller avvisa en talan med stöd av artikel 76 i personaldomstolens rättegångsregler inte i förväg måste ha gett parterna tillfälle att yttra sig angående de skäl på vilka personaldomstolen ämnar grunda sitt avgörande, men nämnda bestämmelse kan endast tillämpas när dessa skäl framstår som uppenbara.

Denna begränsning är en följd av att iakttagandet av rätten till försvar, vilken inbegriper rätten att yttra sig, i regel innebär att parterna i ett förfarande ska ha beretts tillfälle att ta ställning till de omständigheter och handlingar som domstolen kommer att grunda sitt avgörande på, liksom att yttra sig över de bevis och yttranden som inkommit till domstolen och de rättsliga grunder som den avser att grunda sitt avgörande på. För att de krav som är knutna till rätten till en rättvis rättegång ska vara uppfyllda ska parterna nämligen ha möjlighet att i ett kontradiktoriskt förfarande diskutera de såväl faktiska som rättsliga omständigheter som är avgörande för målets utgång.

(se punkterna 34 och 35)

Hänvisning till

Domstolen: 19 februari 2009, Gorostiaga Atxalandabaso mot parlamentet, C‑308/07 P, punkt 36 och där angiven rättspraxis

Tribunalen: 12 maj 2010, Bui Van mot kommissionen, punkt 84 och där angiven rättspraxis

3.      När det är uppenbart att en talan inte kan tas upp till sakprövning kan den avvisas även efter det att det skriftliga förfarandet avslutats.

(se punkt 38)

Hänvisning till

Tribunalen: 8 september 2008, Kerstens mot kommissionen, T‑222/07 P, punkterna 32–34; tribunalen 23 mars 2010, Marcuccio mot kommissionen, T‑16/09 P, punkt 53

4.      En ogiltigförklaring av en del av en unionsrättsakt är endast möjlig under förutsättning att denna del kan avskiljas från rättsakten i övrigt. Detta krav är inte uppfyllt när rättsaktens materiella innehåll skulle ändras om en del av den ogiltigförklarades.

När det gäller ett beslut att förlänga ett avtal om anställning som tillfälligt anställd, enligt vilket övriga avtalsbestämmelser är oförändrade, ändrar ett yrkande om ogiltigförklaring som riktas mot den del av beslutet som rör avtalets giltighetstid inte det omtvistade beslutets materiella innehåll om denna giltighetstid – för det fall den del av beslutet i vilken den nya giltighetstiden fastställdes ogiltigförklaras – skulle fastställas av behörig institution, vilken enligt artikel 266 FEUF skulle vara skyldig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa unionsdomstolens dom om ogiltigförklaring.

(se punkterna 46, 47 och 50)

Hänvisning till

Domstolen: 31 mars 1998, Frankrike m.fl. mot kommissionen, C‑68/94 och C-30/95, punkterna 256–258, 24 maj 2005, Frankrike mot parlamentet och rådet, C‑244/03, points 12–14, 6 december 2012, kommissionen mot Verhuizingen Coppens, C‑441/11 P, punkt 38

Tribunalen: 10 mars 1992, SIV m.fl. mot kommissionen, T‑68/89, T‑77/89 och T‑78/89, punkt 320