Mål C‑518/08

Fundación Gala-Salvador Dalí

och

Visual Entidad de Gestión de Artistas Plásticos (VEGAP)

mot

Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques (ADAGP) m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal de grande instance de Paris)

”Tillnärmning av lagstiftning – Immaterialrätt – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) – Direktiv 2001/84/EG – Ersättningsberättigade följerättsinnehavare efter upphovsmannens död – Begreppet efterträdande rättsinnehavare – Nationell lagstiftning enligt vilken följerätten under 70 år efter det år då upphovsmannen avled tillfaller arvingarna, till förfång för personer som är testamentstagare eller efterträdande rättsinnehavare – Förenlighet med direktiv 2001/84”

Sammanfattning av domen

Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/84 – Följerätt för rättsinnehavare efter att upphovsmannen till ett originalkonstverk dör

(Artikel 95 EG; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84, artikel 6.1)

Artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en bestämmelse i nationell rätt enligt vilken följerätten förbehålls arvingarna, till förfång för testamentstagarna. Under dessa förhållanden ankommer det på den hänskjutande domstolen att, vid tillämpning av de nationella bestämmelser genom vilka nämnda artikel 6.1 införlivas med nationell rätt, ta vederbörlig hänsyn till alla relevanta regler som syftar till att lösa lagvalsfrågan när det gäller successionen avseende följerätten.

Antagandet av direktiv 2001/84 hade två mål, nämligen dels att tillförsäkra upphovsmännen till konstverk en andel av det ekonomiska utbyte deras originalkonstverk ger upphov till. Det andra målet var att avhjälpa den snedvridning av konkurrensen som finns på konstmarknaden på grund av att kravet att betala följerättsersättning i vissa stater kan medföra att försäljningen av konstverk omlokaliseras till länder där det inte finns någon följerätt. Även om unionslagstiftaren har avsett att rättighetshavarna efter upphovsmannen skulle åtnjuta följerätten fullt ut efter dennes död, har denne inte, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, funnit det lämpligt att genom nämnda direktiv ingripa i medlemsstaternas successionsrätt, och varje medlemsstat har således rätt att bestämma vilka personkategorier som i den nationella rätten kan vara rättighetshavare. Följaktligen får medlemsstaterna göra sina egna val i lagstiftningen avseende vilka personkategorier som kan få ersättning enligt följerätten när en upphovsman till ett konstverk avlidit.

(se punkterna 27, 32–33 och 36 samt domslutet)