Mål T‑406/15
Fereydoun Mahmoudian
mot
Europeiska unionens råd
Tribunalens dom (första avdelningen) av den 2 juli 2019
”Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Islamiska republiken Iran – Frysning av tillgångar – Restriktioner avseende tillträdet till medlemsstaternas territorier – Ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av beslutet att uppföra honom och låta honom kvarstå i förteckningar över personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder – Ekonomisk skada – Ideell skada”
1. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Unionsdomstolens behörighet – Skadeståndstalan avseende ersättning för skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av att denne felaktigt tagits upp i en förteckning över personer som omfattas av restriktiva åtgärder – Omfattas inte – Skadeståndstalan avseende ersättning för skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av genomförandet av restriktiva åtgärder som vidtagits mot denne – Omfattas
(Artiklarna 24.1 och 40 FEU; artiklarna 215, 268, 275 och 291.2 FEUF; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2010/644/Gusp; rådets förordningar nr 668/2010 och nr 961/2010)
(se punkterna 43, 44 och 48)
2. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar tillhörande personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till spridning av kärnmaterial – Rådets behörighet att, ifråga om restriktiva åtgärder antagna med stöd av artikel 215 FEUF, tillämpa förfarandet enligt artikel 291.2 FEUF
(Artiklarna 215 och 291.2 FEUF)
(se punkt 45)
3. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Kumulativa villkor – Ett av villkoren är inte uppfyllt – Skadeståndstalan ska ogillas i sin helhet
(Artikel 340 andra stycket FEUF)
(se punkterna 49 och 52)
4. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter – Rättsregel som ger enskilda rättigheter – Begrepp
(Artikel 340 andra stycket FEUF; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2010/644/Gusp; rådets förordningar nr 668/2010 och nr 961/2010)
(se punkterna 61–63)
5. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Maktmissbruk – Begrepp
(se punkt 71)
6. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till spridning av kärnmaterial – Inskränkning av rätten till egendom och rätten att fritt bedriva ekonomisk verksamhet – Tillåtet – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte – Tillämpning av denna rättspraxis på näringsfriheten
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 16 och 17; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2010/644/Gusp; rådets förordningar nr 668/2010 och nr 961/2010)
(se punkterna 78–80)
7. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Ansvar för att låta uppföra sökanden i förteckningar över personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder – Bevisbörda
(Artikel 268 FEUF; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2010/644/Gusp; rådets förordningar nr 668/2010 och nr 961/2010)
(se punkterna 86–88)
8. Domstolsförfarande – Bevis – Styrkande handlingar – Bevisvärde – Unionsdomstolens bedömning – Kriterier
(se punkterna 136–139)
9. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Skada – Ersättningsgill skada – Ideell skada till följd av restriktiva åtgärder, vilka skadar den av åtgärderna berörda enhetens rykte, har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning – Omfattas
(Artikel 340 andra stycket FEUF; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2010/644/Gusp; rådets förordningar nr 668/2010 och nr 961/2010)
(se punkterna 178–180)
10. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Faktisk och säker skada – Bevisbörda
(Artikel 340 andra stycket FEUF)
(se punkt 182)
11. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Faktisk och säker skada som förorsakats av en rättsstridig rättsakt – Ideell skada som förorsakats av antagandet och upprätthållandet av restriktiva åtgärder – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten garanterar inte en lämplig gottgörelse av den ideella skadan – Den berörda personen har kvarstått i förteckningarna efter det att tribunalen har meddelat en dom om ogiltigförklaring – Allvarlighetsgraden av den rättsstridighet som tribunalen funnit – Avsaknad av bevisning – Prövning, av den som har antagit åtgärderna, av huruvida de är välgrundade
(Artikel 340 andra stycket FEUF; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2010/644/Gusp; rådets förordningar nr 668/2010 och nr 961/2010)
(se punkterna 183, 187–195 och 219)
12. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Skada – Ersättningsgill skada – Ideell skada bestående i att de omtvistade rättsakterna har gjort intrång i sökandens sociala liv och familjeliv – Skada som uppstått till följd av att hans familjemässiga- och sociala status sänktes – Den skadan ska skiljas från skadan på sökandens heder och anseende – Omfattas
(Artikel 340 andra stycket FEUF; rådets beslut 2010/413/Gusp och 2010/644/Gusp; rådets förordningar nr 668/2010 och nr 961/2010)
(se punkterna 215–218)
Resumé
Genom två domar av den 2 juli 2019, Fulmen/rådet (T‑405/15) och Mahmoudian/rådet (T‑406/15), biföll tribunalen bolaget Fulmens talan om skadestånd för den ideella skada som bolaget lidit till följd av att rådet antagit fyra rättsakter om restriktiva åtgärder mot Iran(1) (mål T‑405/15) och Fereydoun Mahmoudians talan om skadestånd för den ideella skada han lidit med anledning av samma rättsakter (mål T‑406/15). Genom dessa rättsakter (nedan kallade de omtvistade rättsakterna), uppfördes och kvarstod de två sökandena i förteckningarna över de personer och enheter som omfattades av de restriktiva åtgärderna. Tribunalen konstaterade att en ogiltigförklaring av de omtvistade rättsakterna genom en tidigare dom inte var tillräcklig för att gottgöra den ideella skada som sökandena lidit till följd av att deras anseende skadats. Tribunalen ansåg att sedan den meddelat den dom varigenom de omtvistade rättsakterna upphävts, var det, med hänsyn till hur allvarlig den konstaterade rättsstridigheten – bestående i en avsaknad av bevis – var, i förevarande fall särskilt motiverat att rådet kontrollerade huruvida de restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot sökandena var välgrundade.
Fulmen är ett iranskt bolag som bland annat är verksamt inom sektorn för elektrisk utrustning. Fereydoun Mahmoudian är majoritetsaktieägare och styrelseordförande i bolaget. Tvisten mellan de två sökandena och rådet ingår i en rad av mål angående de restriktiva åtgärder som antagits för att bekämpa spridning av kärnmaterial i Iran. De omtvistade rättsakterna ogiltigförklarades genom tribunalens dom av den 21 mars 2012 Fulmen och Mahmoudian/rådet,(2) i den del de avsåg sökandena. Genom dom av den 28 november 2013, rådet/Fulmen och Mahmoudian,(3) ogillade domstolen rådets överklagande av tribunalens dom av den 21 mars 2012, och slog fast att rådet inte hade styrkt att sökandena hade deltagit i arbetet vid anläggningen i Qom/Fordoo (Iran), vilket utgjorde skälet till att de förts upp i förteckningarna. Genom genomförandeförordning nr 1361/2013,(4) och för att följa domen av den 28 november 2013, strök rådet sökandena från förteckningarna över de personer och enheter som omfattades av de restriktiva åtgärderna.
Tribunalen fann att rådet hade gjort sig skyldigt till en tillräckligt klar överträdelse av rättsregler som syftar till att ge enskilda rättigheter, genom att inte ha iakttagit sin skyldighet att ha några uppgifter att lägga till grund för de restriktiva åtgärder som antagits i enlighet med artikel 215 FEUF och som bestridits av de berörda personerna.
Till stöd för sin slutsats att en ogiltigförklaring av de omtvistade rättsakterna inte var tillräcklig för att gottgöra den ideella skada som sökandena lidit till följd av att deras anseende skadats, framhöll tribunalen dessutom att beslutet att uppföra sökanden i de omtvistade förteckningarna, vilket rådet när som helst hade kunnat upphäva, gällde i nästan tre och ett halvt år trots sökandenas protester, bland annat avseende avsaknaden av bevis för de anklagelser som riktades mot dem. I detta hänseende slog tribunalen fast att i en union som iakttar rättsstatsprincipen ankommer det – med hänsyn till allvarlighetsgraden av det rättsstridiga agerande som tribunalen funnit vara för handen – på den berörda institutionen att ompröva de bedömningar som tribunalen ansett var rättsstridiga, oavsett om det sker samtidigt som ett överklagande.
Tribunalen påpekade även att med beaktande av att de amerikanska åtgärder som avsåg bolaget Fulmen var självständiga i förhållande till de omtvistade rättsakterna, kunde unionen inte hållas ansvarig för en eventuell ideell skada som dessa åtgärder skulle ha kunnat orsaka sökanden. Med hänsyn till att de amerikanska åtgärderna var självständiga i förhållande till de omtvistade rättsakterna kunde rådet inte heller vinna framgång med argumentet att det vid bedömningen av den ideella skada som sökanden lidit borde beaktas att sökanden fortsättningsvis omfattades av de amerikanska åtgärderna efter det att de omtvistade rättsakterna hade ogiltigförklarats.
Tribunalen ansåg slutligen att det skulle göras en åtskillnad mellan skadan bestående i stress, samt känslor av oro, förödmjukelse och skuld, som sökanden känt gentemot sina närstående, och skadan på Fereydoun Mahmoudians heder och anseende. Den påstådda ideella skadan, avseende att de omtvistade rättsakterna medförde ett intrång i sökandens familjeliv och sociala liv, orsakades nämligen av att han, i egenskap av fysisk person, såg sin familjemässiga- och sociala status sänkas av det skälet att han plötsligt var oförmögen att upprätthålla sin tidigare levnadsstandard, på grund av att hans tillgångar och ekonomiska resurser hade frysts. Tribunalen konkluderade att de omtvistade rättsakterna och beslutet att låta sökanden kvarstå i de omtvistade förteckningarna hade orsakat honom en ersättningsgill skada.