Mål T‑122/17

Devin AD

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

”EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – EU-ordmärket DEVIN – Absolut registreringshinder – Beskrivande karaktär – Geografiskt namn – Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001)”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 25 oktober 2018

1.      EU-varumärke – Överklagande – Talan vid unionsdomstolen – Tribunalens möjlighet att ändra det överklagade beslutet – Gränser

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 64.1 andra meningen och 65.3)

2.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 – Begrepp

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 c och 52.1 a)

3.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 – Bedömning av varumärkets beskrivande karaktär – Geografiska namn

[Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 c och 52.1 a)

4.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 – Bedömning av varumärkets beskrivande karaktär – Geografiska namn – Kriterier

[Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 c och 52.1 a)

5.      EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Registrering i strid med artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 – Ordmärket DEVIN – Genomsnittskonsumenten i unionens uppfattning av ordet ”devin” – Frihållningen av det geografiska namnet Devin

[Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 c och 52.1 a)

6.      EU-varumärke – EU-varumärkets rättsverkan – Begränsningar – Artikel 12 b i förordning nr 207/2009 – Frihållningsbehov – Av betydelse

[Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1 c och 12 b)

7.      EU-varumärke – EU-varumärkets rättsverkan – Rättigheter som är knutna till varumärket – Rätt att förhindra användning av varumärket – Användningen av ett identiskt eller liknande kännetecken drar utan skälig anledning otillbörlig fördel av eller är till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé – Begreppet skälig anledning – Räckvidd

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 9.2 c)

1.      Se domen.

(se punkterna 11 och 97–99)

2.      Se domen.

(se punkterna 17 och 18)

3.      Se domen.

(se punkterna 20–22)

4.      Se domen.

(se punkterna 23 och 24)

5.      Ordmärket DEVIN är inte beskrivande för ett geografiskt ursprung vad beträffar genomsnittskonsumenten i Bulgariens grannländer, det vill säga Grekland och Rumänien, och genomsnittskonsumenten i unionens alla övriga medlemsstater, endast med undantag för Bulgarien.

Medan det geografiska namnet Devin är känt i omsättningskretsen i Bulgarien, är det geografiska namnet Devin i stor utsträckning okänt eller i vart fall okänt som beteckning på en geografisk plats för omsättningskretsen i unionens övriga medlemsstater.

Enbart den omständigheten att sökmotorer på internet hittar staden Devin räcker inte för att fastställa att det rör sig om en plats som är känd av en betydande andel av omsättningskretsen i Grekland och Rumänien. Att det finns en ”turistprofil på internet” kan inte i sig räcka för att fastställa att omsättningskretsen i utlandet känner till en liten stad.

Genomsnittskonsumenten av mineralvatten och drycker i unionen har inte en hög grad av specialisering inom geografi eller turism. Genom att felaktigt fokusera på utländska turister, särskilt grekiska eller rumänska turister, som besöker Bulgarien eller Devin, beaktade inte överklagandenämnden hela omsättningskretsen som består av genomsnittskonsumenten i unionen, särskilt från Grekland och Rumänien, utan begränsade sig felaktigt till en ytterst liten eller minimal andel av omsättningskretsen, nämligen de utländska turister som besöker Bulgarien eller Devin, som under alla omständigheter visar sig vara obetydlig och inte kan anses vara tillräcklig representativ för omsättningskretsen med hänsyn till rättspraxis. Överklagandenämnden tillämpade således ett felaktigt kriterium, som oundvikligen ledde den till en felaktig faktisk bedömning av hur omsättningskretsen uppfattar ordet ”devin”.

Vad beträffar frihållningen av det geografiska namnet Devin, kan konstateras att en beskrivande användning av namnet ”Devin” i syfte att lansera staden som turistdestination således är tillåten. I förordning nr 207/2009 om EU-varumärke föreskrivs, i själva definitionen av den ensamrätt som ett sådant varumärke ger, garantier som är avsedda att skydda tredje mans intressen. Namnet på staden Devin är fortfarande tillgängligt för tredje man för att användas inte bara i beskrivande syfte, såsom reklam för turism i denna stad, utan även som särskiljande kännetecken när det föreligger ”skälig anledning” och när det inte föreligger någon risk för förväxling som utesluter en tillämpning av artiklarna 8 och 9 i förordning nr 207/2009. Allmänintresset av att frihålla ett sådant geografiskt namn som namnet på kurorten Devin kan således skyddas tack vare att det är tillåtet att använda sådana namn i beskrivande syfte och tack vare de garantier som begränsar ensamrätten för innehavaren av det omstridda varumärket, utan att det krävs att varumärket ogiltigförklaras.

(se punkterna 39, 41, 46–48, 79, 83, 89, 90, 93 och 95)

6.      Domstolen har slagit fast att genom att på detta sätt begränsa rättsverkningarna av varumärkesinnehavarens ensamrätt, syftar artikel 12 i förordning nr 207/2009 till att förena det grundläggande intresset av varumärkesskydd med det grundläggande intresset av fri rörlighet för varor och frihet att tillhandahålla tjänster inom den inre marknaden på ett sådant sätt att varumärkesrätten kan fylla sin funktion som ett väsentligt inslag i det system med sund konkurrens som FEUF syftar till att införa och upprätthålla. Syftet med artikel 12.1 b i förordning nr 207/2009 är mer specifikt att säkerställa möjligheten för alla ekonomiska aktörer att använda beskrivande uppgifter. Denna bestämmelse är således ett uttryck för frihållningsbehovet. Frihållningsbehovet kan emellertid inte i något fall på egen hand utgöra en begränsning av varumärkets rättsverkan utöver de begränsningar som uttryckligen föreskrivs i nämnda artikel. Även om det i artikel 12.1 b i förordningen, som särskilt avser de fall då ett varumärke som helt eller delvis består av ett geografiskt namn har registrerats, inte föreskrivs att tredje man har rätt att bruka ett sådant namn som varumärke, garanterar den likväl att de kan använda namnet i beskrivande syfte, det vill säga som upplysning om det geografiska ursprunget, förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

(se punkterna 76–78)

7.      Se domen.

(se punkterna 87 och 88)