TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)
den 27 juni 2012 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket my baby – De äldre nationella och internationella ordmärkena MYBABY och det äldre nationella figurmärket mybaby – Relativt registreringshinder – Bristande inlämnande av bevisning på processpråket i invändningsförfarandet – Berättigade förväntningar – Reglerna 19.3, 20.1 och 98.1 i förordning (EG) nr 2868/95”
I mål T‑523/10,
Interkobo sp. z o.o., Łódź (Polen), företrätt av R. Skubisz och K. Ziemski, avocats,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av D. Walicka, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var
XXXLutz Marken GmbH, Wels (Österrike), företrätt av H. Pannen, avocat,
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 8 september 2010 (ärende R 88/2009‑4) om ett invändningsförfarande mellan Interkobo sp. z o.o. och XXXLutz Marken GmbH,
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden O. Czúcz samt domarna I. Labucka och D. Gratsias (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 8 november 2010,
med beaktande av harmoniseringsbyråns svarsinlaga som inkom till tribunalens kansli den 24 mars 2011,
med beaktande av intervenientens svarsinlaga som inkom till tribunalens kansli den 17 mars 2011,
med beaktande av tribunalens skriftliga fråga till sökanden och sökandens svar på samma fråga som inkom till tribunalens kansli den 22 december 2011,
med beaktande av att parterna inom en månad från delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats inte framställt någon begäran om kallelse till förhandling, och tribunalens beslut att, på grundval av referentens rapport och med tillämpning av artikel 135a i tribunalens rättegångsregler, avgöra målet utan muntlig förhandling,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Intervenienten, XXXLutz Marken GmbH, lämnade den 10 februari 2006 in en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).
2 Registreringsansökan var avfattad på tyska. Det andra språk som angavs i enlighet med artikel 115.3 i förordning nr 40/94 (nu artikel 119.3 i förordning nr 207/2009) var engelska.
3 Det sökta varumärket utgörs av följande figurkännetecken:
4 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 12, 20, 24 och 28 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar för var och en av dessa klasser följande beskrivning:
– Klass 12: ”Fordon och farkoster; fortskaffningsmedel för transport till lands, i luften eller på vatten.”
– Klass 20: ”Möbler, speglar, tavelramar; varor, ingående i klass 20, av trä, kork, vass, rotting, korg, horn, ben, elfenben, fiskben, sköldpadd, bärnsten, pärlemor, sjöskum och av ersättningar för alla dessa material, eller av plast.”
– Klass 24: ”Vävnader och textila produkter, ingående i klass 24; sängkläder och bordsdukar.”
– Klass 28: ”Spel och leksaker; gymnastik- och sportartiklar (ingående i klass 28); julgransprydnader.”
5 Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 35/2006 av den 28 augusti 2006.
6 Den 28 november 2006 framställde sökanden, Interkobo sp. z o.o., en invändning med stöd av artikel 42 i förordning nr 40/94 (nu artikel 41 i förordning nr 207/2009) mot registreringen av det sökta varumärket för följande varor: ”Spel och leksaker; gymnastik- och sportartiklar”, som ingår i klass 28.
7 Invändningen, som var avfattad på tyska, grundade sig på det äldre internationella ordmärket MYBABY, på det äldre polska ordmärket MYBABY och slutligen på det äldre polska figurmärke som återges nedan:
8 Dessa varumärken avsåg varor i klass 28, som motsvarar följande beskrivning: ”Spel, leksaker och sportartiklar.”
9 Till stöd för invändningen åberopades de registreringshinder som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009).
10 Eftersom det språk som invändningen ingetts på överensstämde med det språk som valts för registreringsansökan blev det språket, det vill säga tyska, processpråk vid harmoniseringsbyrån i enlighet med artikel 115.6 i förordning nr 40/94 (nu artikel 119.6 i förordning nr 207/2009).
11 Den 19 november 2008 biföll invändningsenheten invändningen. Den fann nämligen att det förelåg risk för förväxling mellan det sökta varumärket och det äldre polska ordmärket.
12 Intervenienten överklagade invändningsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån den 13 januari 2009 med stöd av artiklarna 57–62 i förordning nr 40/94 (nu artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009).
13 Genom beslut av den 8 september 2010 i ärende R 88/2009‑4 (nedan kallat det angripna beslutet) biföll harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd överklagandet, upphävde invändningsenhetens beslut och avslog invändningen.
14 Överklagandenämnden ansåg att sökanden inte hade styrkt omfattningen av skyddet för det äldre polska ordmärket. Vidare fann överklagandenämnden att sökanden inte hade bevisat förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för de övriga äldre varumärken som angetts ovan i punkt 7, nämligen det internationella ordmärket och det polska figurmärket. Under de omständigheterna skulle enligt överklagandenämnden invändningen avslås i enlighet med regel 20.1 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, s. 1), i ändrad lydelse.
Parternas yrkanden
15 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– förplikta harmoniseringsbyrån och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet vid invändningsenheten och vid överklagandenämnden,
– förplikta harmoniseringsbyrån och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna för förevarande förfarande vid tribunalen.
16 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
17 Intervenienten har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan och
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
18 Sökanden har åberopat två grunder till stöd för sin talan. De avser åsidosättande av regel 20.1 i förordning nr 2868/95 jämförd med regel 19.2 och 19.3 i samma förordning respektive åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar.
Den första grunden: Åsidosättande av regel 20.1 i förordning nr 2868/95 jämförd med regel 19.2 och 19.3 i samma förordning
Inledande anmärkningar
19 Såvitt avser den första grunden har sökanden åberopat såväl bestämmelser i förordning nr 2868/95 som bestämmelser i harmoniseringsbyråns riktlinjer. Inledningsvis ska därför dessa bestämmelsers räckvidd preciseras.
– Bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för ett äldre varumärke eller för en äldre rättighet i samband med invändningsförfarandet
20 Regel 20.1 i förordning nr 2868/95, vilken regel omfattas av avdelning II med rubriken ”Förfarande för invändning och bevisning om användning”, har följande lydelse:
”Om den invändande parten inte innan den tid löper ut som avses i regel 19.1 har bevisat förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för hans äldre märke eller äldre rättighet liksom hans rätt att framställa invändningen, skall invändningen avslås som ogrundad.”
21 Regel 19 i samma förordning har följande lydelse:
”1. Byrån skall ge den invändande parten möjlighet att lägga fram fakta, bevis och argument till stöd för invändningen eller att komplettera alla fakta, bevis och argument som redan har lämnats in enligt regel 15.3 inom den tid som byrån bestämmer och som skall vara minst två månader från och med det datum då invändningsförfarandet skall avses inledas … .
2. Inom den tid som avses i punkt 1 skall den invändande parten också lämna bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet av hans äldre märke eller äldre rättighet … Främst skall den invändande parten lägga fram följande bevis:
a) Om invändningen baserar sig på ett varumärke som inte är ett gemenskapsvarumärke, bevis på att det lämnats in en ansökan om registrering eller på att det är registrerat genom att ge in,
i) om varumärket ännu inte registrerats, en kopia av inlämningsbeviset eller något annat motsvarande officiellt dokument från den förvaltning till vilken varumärkesansökan lämnades in,
ii) om varumärket registrerats, en kopia av inlämningsbeviset och i förekommande fall det senaste förnyelseintyget av vilket det framgår att varumärkets skydd sträcker sig längre än till den tidsgräns som avses i punkt 1 eller någon annan förlängning av denna eller motsvarande dokument från den förvaltning där varumärket har registrerats.
… .
3. Den information och de bevis som avses i punkterna 1 och 2 skall vara på processpråket eller åtföljas av en översättning. Översättningen skall lämnas in inom den tid som gäller för inlämning av originalet.
4. Byrån får inte beakta dokument och annat skrivet material eller delar därav som inte har lämnats in eller som inte har översatts till processpråket inom den tid som byrån fastställt.”
22 Regel 98.1 i samma förordning, vilken regel omfattas av avdelning XI med rubriken ”Allmänna bestämmelser”, har följande lydelse:
”När en översättning av ett dokument skall lämnas in, skall översättningen innehålla en uppgift om vilket dokument som den avser och återge originalets struktur och innehåll. Byrån får inom en viss tid som den själv fastställer kräva ett intyg om att översättningen stämmer överens med originalet. … ”
23 Av dessa bestämmelser följer att när den information och de bevis som avses i regel 19.1 och 19.2 inges på ett annat språk än processpråket ska den invändande parten lämna in en översättning som ska uppfylla vissa exakta krav med avseende på form och innehåll. Översättningen ska lämnas in i samband med invändningsförfarandet inom den tid som fastställts för inlämning av nämnda information och bevis.
24 För det första anges i regel 19.3 i förordning nr 2868/95 att den information och de bevis som inte ingetts på processpråket ska ”åtföljas” av en översättning. I regel 98.1 anges att översättningen ska ”innehålla en uppgift om” vilket dokument som den avser och bland annat återge dess ”struktur”. Av en jämförelse av dessa två bestämmelser följer närmare bestämt att översättningen av information eller sådan bevisning som avses i regel 19.1 och 19.2 i förordning nr 2868/95 inte kan göras i form av kommentarer i originalet, utan ska lämnas in i ett eller flera separata dokument. Om detta formkrav inte iakttas kan nämnda information och bevis som den invändande parten lämnat in inte beaktas inom ramen för invändningsförfarandet.
25 Nämnda formkrav har dels till syfte att motparten i invändningsförfarandet, på samma sätt som harmoniseringsbyråns instanser, utan svårighet ska kunna göra skillnad mellan originalet och dess översättning, dels till syfte att översättningen ska vara tillräckligt tydlig. Med andra ord är syftet bland annat att möjliggöra att invändningsförfarandet genomförs mot bakgrund av tillförlitlig information, i enlighet med den kontradiktoriska principen och principen om jämlikhet i medel mellan parterna (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 13 juni 2002 i mål T-232/00, Chef Revival USA mot harmoniseringsbyrån – Massagué Marín (Chef), REG 2002, s. II‑2749, punkt 42, och av den 30 juni 2004 i mål T-107/02, GE Betz mot harmoniseringsbyrån – Atofina Chemicals (BIOMATE), REG 2004, s. II‑1845, punkt 72).
26 För det andra följer det av regel 98.1 i förordning nr 2868/95, tolkad mot bakgrund av övervägandena i föregående punkt, att en översättning som lämnas in såsom beskrivits ovan i ett separat dokument, ska stämma överens med innehållet i originalet. Om det råder tvivel om översättningens överensstämmelse med originalet får harmoniseringsbyrån kräva ett intyg från den berörda parten om att översättningen stämmer överens med originalet.
– Bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för ett äldre varumärke eller för en äldre rättighet vid överklagandenämnden
27 I regel 50.1 i förordning nr 2868/95, vilken omfattas av avdelning X med rubriken ”Överklaganden”, föreskrivs att ”[s]åvida inte annat anges skall bestämmelserna om förfaranden vid den avdelning som har fattat det beslut mot vilket överklagandet riktas gälla för besvärsförfaranden i tillämpliga delar.” Av denna bestämmelse följer närmare bestämt att de regler som angetts i föregående punkter, och särskilt den regel som omnämnts ovan i punkt 24, i tillämpliga delar gäller vid överklagandenämnden.
– Harmoniseringsbyråns riktlinjer
28 I syfte att informera om sin praxis ”mot bakgrund av bestämmelserna om gemenskapsvarumärke” har harmoniseringsbyrån antagit riktlinjer som riktar sig såväl till den egna personalen som till de yrkesmän som berörs av byråns verksamhet. Riktlinjerna avser framför allt invändningsförfarandet.
29 Dylika riktlinjer utgör endast en kodifiering av det handlingsmönster som harmoniseringsbyrån föresätter sig att följa (förstainstansrättens dom av den 12 maj 2009 i mål T-410/07, Jurado Hermanos mot harmoniseringsbyrån (JURADO), REG 2009, s. II‑1345, punkt 20, och av den 7 juli 2010 i mål T‑124/09, Valigeria Roncato mot harmoniseringsbyrån – Roncato (CARLO RONCATO), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 27). Harmoniseringsbyråns bestämmelser kan inte i sig ha företräde framför bestämmelserna i förordningarna nr 207/2009 och nr 2868/95 och inte heller påverka unionsdomstolens tolkning av nämnda förordningar. De ska i stället tolkas i enlighet med bestämmelserna i förordningarna nr 207/2009 och nr 2868/95.
30 Det är mot bakgrund av dessa inledande anmärkningar som tribunalen kommer att pröva sökandens argument avseende bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet dels för de äldre polska varumärkena, dels för det äldre internationella varumärket, vilka omnämnts ovan i punkt 7.
Det äldre polska ordmärket
31 Det framgår av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån, vilka sänts till tribunalen i enlighet med artikel 133.3 i tribunalens rättegångsregler, att sökanden förebringade två handlingar vid harmoniseringsbyråns instanser, varav en åtföljdes av en översättning i ett separat dokument. Sökanden förebringade dessa handlingar till styrkande av förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för det äldre polska ordmärket.
32 Sökanden angav att den första av de två handlingarna var en kopia av ett utdrag ur databaser hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej (polska patentverket). Det är fråga om ett dokument på en sida vars sidhuvud innehåller Republiken Polens statsvapen och direkt till höger om detta uttrycket ”Polish Patent Office” (polska patentbyrån). Under sidhuvudet återfinns följande rubrik: ”Industrial property information retrieval” (Utdrag avseende information om industriell äganderätt), vilken placerats ovanför en tabell. Tabellen innehåller olika uppgifter med avseende på det berörda varumärket. För det första återfinns under två rubriker, nämligen ”Kind of right, number and date” (Rättighetstyp, nummer och datum) och ”Kind of right and number” (Rättighetstyp och nummer), sifferuppgifter. Vidare anges under rubriken ”Kind of trade mark” (Varumärkestyp) på polska ”slowny” (ord), vilket översatts till tyska, i fet stil, med ordet ”wörtlich”. Därefter följer två rubriker, nämligen ”Persons” (Personer) respektive ”Publications” (Offentliggöranden). Slutligen återfinns under rubriken ”Nice classes” (Niceklassificering) följande polska ord: ”(510) gry, zabawki, artykuły sportowe” (spel, leksaker, sportartiklar), vilka översatts till tyska, i fet stil, med orden: ”Spielen, Spielzeugen, Sportartikeln”.
33 Den andra handling som ingavs av sökanden var en kopia av ett registreringsintyg. Handlingen i fråga, som omfattade tre sidor på polska, åtföljdes av en översättning till tyska. På den första sidan återfinns i sidhuvudet Republiken Polens statsvapen, under vilket det står ”Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej” och ”Świadectwa ochronne” (skyddsintyg). I brödtexten intygas att det ifrågavarande varumärket, som sökanden innehar, åtnjuter skydd sedan den 15 februari 2002. På sidan två preciseras det berörda ordmärkets innehåll, nämligen ”MYBABY”. På sidan tre, slutligen, återfinns olika kompletterande uppgifter, såsom tidpunkten för ingivande av ansökan (Data zgłoszenia), ansökans nummer (Numer zgłoszenia), prioritet (Pierwszeństwo), tidpunkten för offentliggörandet av beslutet om beviljande av skydd (Data wydania decyzji o udzieleniu prawa ochronnego), skyddets nummer (numer prawa ochronnego), hänvisning till den officiella tidning där varumärket offentliggjordes samt sökandens firma. Den tredje sidans sista rad innehåller orden ”28 gry, zabawki, artykuły sportowe” (spel, leksaker, sportartiklar), vilka föregås av delvis oläsbar text. All text på denna sida har översatts till tyska i ett separat dokument, med undantag för den sista raden.
34 Det följer av punkterna 12 och 15 i det angripna beslutet att överklagandenämnden fann att ingen av de två handlingar som förebringats innebar att omfattningen av skyddet för det äldre varumärket hade styrkts.
35 ”Utdraget ut databaserna där varorna angetts på tyska ’spel, leksaker, sportartiklar’ … [utgör] varken en handling från [Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej] som är jämförbar [med ett] registreringsintyg eller en översättning till tyska av en sådan handling. Överklagandenämnden känner inte till något fall där utdrag, på engelska, ur de databaser som upprätthålls av [Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej] delvis skulle vara avfattade på tyska. De tyska orden kan [enligt överklagandenämnden] visserligen förstås, men innehåller grammatiska fel. Det är således oklart om det är fråga om ett originaldokument från [Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej] eller om den tyska texten lagts till av tredje man. [Sökanden] själv har i en bifogad skrivelse endast upplyst [harmoniseringsbyrån] om att de varor som invändningen avsåg, det vill säga ’Spielen, Spielzeugen, Sportartikeln’, följde av det bifogade utdraget. Enligt överklagandenämnden [tyder] samstämmigheten mellan stavfelen när varorna anges på att den tyska texten i utdraget från databaserna lagts till i efterhand. Nämnda tyska text kan inte anses utgöra en översättning av utdraget ur databaserna i enlighet med regel 19.3 i [förordning nr 2868/95], … eftersom det inte gjorts någon åtskillnad mellan originaldokumentet och översättningen på det sätt som krävs.” (Punkt 14 i det angripna beslutet.)
36 Vidare innehåller registreringsintyget visserligen ”en förteckning över registrerade varor och tjänster, men den har uppenbarligen inte översatts till processpråket”. ”I den tyska översättning … som bifogats omnämns varken någon vara eller någon tjänst. Det saknas således uppgifter om vilka varor och tjänster som invändningen avser. Sådana uppgifter [är emellertid] nödvändiga när skälen för invändningen anges.” (Punkt 13 i det angripna beslutet.)
37 Sökanden har gjort gällande att överklagandenämndens slutsats är felaktig. Sökanden har påstått att överklagandenämnden har gjort en felaktig bedömning av regel 20.1 och regel 19.2 och 19.3 i förordning nr 2868/95.
38 Vid prövningen av huruvida sökanden kan vinna framgång med denna grund, kommer tribunalen för det första att erinra om och tolka de rättsliga och faktiska omständigheter som överklagandenämnden utgått från vid sin bedömning.
39 Vad beträffar den handling som beskrivits ovan i punkt 32 och som sökanden förebringat såsom en kopia av ett utdrag ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej, konstaterar tribunalen följande. Det följer av det angripna beslutet, särskilt av punkt 14 i det beslutet (se ovan punkt 35), att handlingen innehöll text på tyska samtidigt som detta inte var brukligt vid Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej. Överklagandenämnden preciserade att den tyska texten var behäftad med ”grammatiska fel”, eftersom de tyska orden ”Spiele”, ”Spielzeuge” och ”Sportartikel” felaktigt hade ändelsen ”n”. Överklagandenämnden drog slutsatsen att antingen omfattades nämnda tyska text av originaldokumentet, vilket i så fall inte kunde anses vara autentiskt, eller också hade texten i fråga lagts till i efterhand i originaldokumentet, vilket innebar att översättningen inte uppfyllde kraven i regel 19.3 i förordning nr 2868/95. Överklagandenämnden bedömde därför att handlingen i fråga under alla omständigheter inte skulle beaktas.
40 Vad beträffar kopian av registreringsintyget (se ovan punkt 33) följer det av punkt 13 i det angripna beslutet (se ovan punkt 36) att överklagandenämnden bedömde att kopian av det intyget inte styrkte omfattningen av skyddet för det äldre åberopade varumärket. Enligt överklagandenämnden innehöll översättningen nämligen inte några uppgifter om de varor och tjänster som varumärket avser.
41 Sammanfattningsvis bedömde överklagandenämnden att inget av de bevis som förebringats kunde styrka omfattningen av skyddet för det äldre varumärket.
42 Till skillnad från vad sökanden har gjort gällande finner tribunalen att den slutsatsen inte innebär att regel 20.1 i förordning nr 2868/95 jämförd med regel 19.3 i samma förordning har åsidosatts.
43 Det framgår av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån att den handling som sökanden förebringade såsom ett utdrag ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej och som beskrivits ovan i punkt 32 endast innehåller två uttryck på processpråket vid harmoniseringsbyrån, det vill säga på tyska. Det rör sig dels om ordet ”wörtlich”, dels om orden ”Spielen, Spielzeugen, Sportartikeln” (sic). Sökanden har i punkterna 30–32 i ansökan medgett att nämnda ord har ”lagts till”, att de inte fanns med i originaldokumentet och att de utgör en översättning. Denna översättning har emellertid inte lämnats in i ett separat dokument. Den uppfyller därför under alla omständigheter inte de formkrav som tribunalen erinrat om ovan i punkt 24. Överklagandenämnden, vars behörighet är normbunden, var således skyldig att underlåta att beakta den ifrågavarande handlingen.
44 Vidare står det klart att till skillnad från den handling som avsågs i föregående punkt har kopian av det registreringsintyg som beskrivits ovan i punkt 33, och som avfattats på polska, översatts till processpråket vid harmoniseringsbyrån i ett separat dokument. Det framgår emellertid av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån att den översättningen inte innehåller några uppgifter om vilka varor eller tjänster som det äldre polska ordmärket avser. Det följer dock av regel 19.4 i förordning nr 2868/95 jämförd med regel 50 i samma förordning att när en handling som avfattas på ett annat språk än processpråket förebringas vid harmoniseringsbyrån, får överklagandenämnden inte beakta de delar av handlingen som inte översatts till processpråket (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom i det ovan i punkt 25 nämnda målet BIOMATE, punkt 74, och dom av den 6 november 2007 i mål T-407/05, SAEME mot harmoniseringsbyrån – Racke (REVIAN’s), REG 2007, s. II‑4385, punkt 40). Med beaktande av den översättning som förebringats vid överklagandenämnden hade nämnden fog för sin bedömning att kopian av det ovannämnda registreringsintyget inte styrkte omfattningen av skyddet för det varumärke som sökanden åberopat.
45 Det följer av de två föregående punkterna att överklagandenämnden var skyldig att konstatera att den ena av de handlingar som hade lämnats in inte kunde beaktas och att den andra handlingen inte styrkte omfattningen av skyddet för det äldre varumärket. Under dessa omständigheter gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den angav att sökanden inte hade styrkt omfattningen av nämnda skydd.
46 För övrigt föranleder inget av de argument som sökanden har framfört någon annan bedömning.
47 Sökanden har för det första gjort gällande att enligt regel 19.2 och 19.3 a ii i förordning nr 2868/95 kan ett utdrag ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej utgöra bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för de äldre varumärkena. Sökanden har tillagt att översättningen till processpråket av utdraget ur databaserna från Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej var fullständig. Enligt sökanden var den inte skyldig att översätta samtliga uppgifter i originaldokumentet till processpråket och den ansåg sig framför allt inte vara skyldig att översätta sidhuvudet i utdraget ur databaserna från Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej ”vilket var försett med INID‑koder”.
48 Tribunalen finner emellertid att dessa argument grundar sig på en felaktig tolkning av det angripna beslutet.
49 Överklagandenämnden har inte i något skede ifrågasatt att ett utdrag ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej i sig kan utgöra bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för ett äldre polskt varumärke.
50 Vidare beslutade överklagandenämnden visserligen att inte beakta den handling som sökanden lämnat in såsom ett utdrag ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej och som beskrivits ovan i punkt 32. Anledningen till att överklagandenämnden fattade ett sådant beslut var emellertid inte, såsom sökanden har påstått, att översättningen till processpråket ansågs vara ofullständig, utan i stället bland annat att översättningen inte gjorts i ett separat dokument.
51 För det andra har sökanden gjort gällande att det utdrag ur databaserna som sökanden lämnat in till överklagandenämnden inte kan ifrågasättas endast av det skälet att uppgifter på tyska har lagts till i handlingen i fråga. Det är tvärtom möjligt att översätta en handling genom att endast lägga till kommentarer på processpråket. Under alla omständigheter menar sökanden att den översättningsmetod som tillämpats i detta fall inte innebär någon ”bristande åtskillnad mellan handlingen och översättningen”. Dels har uppgifterna på tyska angetts bredvid uppgifterna på originalspråket, och de har inte ersatt de senare uppgifterna, dels har uppgifterna på tyska åtskilts från övriga uppgifter genom att ett annat typsnitt använts. Slutligen är det inte brukligt att utdrag på engelska ur de databaser som upprätthålls av Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej delvis avfattas på tyska. Översättningen till tyska kan därför utan svårighet åtskiljas från texten i originaldokumentet.
52 Tribunalen finner att dessa argument saknar relevans.
53 Det är visserligen riktigt att överklagandenämnden framhöll att det var oklart huruvida den handling som sökanden lämnat in såsom ett utdrag ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej (se ovan punkt 32) var autentisk. Såsom tribunalen påpekat i punkt 39 ovan kan det emellertid konstateras att överklagandenämnden inte endast av det skälet underlät att beakta handlingen. Överklagandenämnden angav även att innehållet i nämnda handling inte hade översatts i ett separat dokument. Såsom följer av punkt 43 ovan var dock ett sådant skäl tillräckligt för att i sig motivera beslutet att inte beakta den ifrågavarande handlingen.
54 För det tredje anser sökanden att den har uppfyllt sin skyldighet att bevisa förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för det äldre varumärket ”genom att den inom den föreskrivna fristen tillhandahållit ett utdrag ur databasen hos [Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej], varvid översättningen till tyska angetts i den handlingen”.
55 Det argumentet kan inte godtas av tribunalen. Det följer nämligen av det som angetts ovan i punkt 43 att det för att bevisa förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för det äldre polska ordmärket inte är tillräckligt att lämna in den handling som beskrivits ovan i punkt 32 inom den tidsfrist som avses i regel 19.1 i förordning nr 2868/95.
56 För det fjärde har sökanden påstått att bestämmelserna i förordning nr 2868/95 inte ska tolkas så, att förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för äldre rättigheter ska styrkas genom en enda handling. Sökanden har angett att överklagandenämnden även borde ha ”beaktat i ett sammanhang” uppgifterna i de båda handlingar som sökanden hade förebringat, nämligen utdraget ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej, å ena sidan, och kopian av registreringsintyget, å andra sidan. Dessa båda handlingar kompletterar nämligen varandra. Enligt sökanden styrker kopian av registreringsintyget att varumärket existerar och att det är giltigt, medan skyddets omfattning styrks genom utdraget ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej.
57 Tribunalen finner att dessa argument grundar sig på en felaktig tolkning av det angripna beslutet. Det följer nämligen av nämnda beslut att överklagandenämnden aldrig har påstått att förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för en äldre rättighet ska ”styrkas genom en enda handling”. Såsom har angetts ovan i punkterna 39 och 40 angav överklagandenämnden endast dels att den första av de båda handlingar som sökanden lämnat in inte kunde beaktas, dels att översättningen av den andra handlingen inte innehöll några uppgifter om omfattningen av skyddet för det äldre varumärket som sökanden åberopat, vilket innebar att uppgifterna i fråga saknades. Överklagandenämnden åsidosatte således inte regel 20.1 i förordning nr 2868/95 jämförd med regel 19.2 och 19.3 i samma förordning, såsom angetts ovan i punkterna 42 och 45.
Det äldre polska figurmärket
58 Det framgår av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån att sökanden har förebringat en enda handling vid harmoniseringsbyråns instanser till styrkande av förekomst, giltighet och omfattning av det skydd som följer av ansökan om registrering av det äldre polska figurmärket. Sökanden angav att handlingen var en kopia av ett utdrag ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej. Det är fråga om ett dokument på en sida vars sidhuvud innehåller Republiken Polens statsvapen och direkt till höger om detta uttrycket ”Polish Patent Office” (polska patentverket). Under sidhuvudet återfinns följande rubrik: ”Industrial property information retrieval” (Utdrag avseende information om industriell äganderätt), vilken placerats ovanför en tabell. Tabellen innehåller olika uppgifter med avseende på det berörda varumärket. För det första återfinns under två rubriker, nämligen ”Kind of right, number and date” (Rättighetstyp, nummer och datum) och ”Kind of right and number” (Rättighetstyp och nummer), sifferuppgifter. Vidare anges under rubriken ”Kind of trade mark” (Varumärkestyp) på polska ”slowny-graficzny” (figur), vilket översatts till tyska, i fet stil, med ordet ”wörtlich-grafisch”. Därefter följer två rubriker, nämligen ”Persons” (Personer) respektive ”Publications” (Offentliggöranden). Slutligen återfinns under rubriken ”Nice classes” (Niceklassificering) följande polska ord: ”(510) gry, zabawki, artykuły sportowe” (spel, leksaker, sportartiklar), vilka översatts till tyska, i fet stil, med orden: ”Spielen, Spielzeugen, Sportartikeln”.
59 Överklagandenämnden fann att denna handling inte var sådan att förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för det äldre varumärket hade styrkts. Enligt överklagandenämnden ska ”det som angetts … [med avseende på det äldre polska ordmärket] analogt tillämpas på detta utdrag ur databaserna. Det är varken fråga om ett originaldokument eller om översättningen av en sådan handling …” (punkt 17 i det angripna beslutet).
60 Sökanden har gjort gällande att denna slutsats är felaktig. Den har understrukit att den inom den frist som harmoniseringsbyrån föreskrivit förebringade ett utdrag på engelska ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej tillsammans med en översättning till tyska som lagts till i denna handling. Sökanden har dessutom hänvisat till de synpunkter som den framfört med avseende på det äldre polska ordmärket.
61 Dessa påståenden kan emellertid inte godtas av tribunalen.
62 Det framgår av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån att den handling som sökanden förebringade såsom ett utdrag ur databaserna hos Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej (se ovan punkt 58) endast innehåller två uttryck på processpråket vid harmoniseringsbyrån, det vill säga på tyska. Det rör sig dels om ordet ”wörtlich-grafisch”, dels om orden ”Spielen, Spielzeugen, Sportartikeln”. Det följer emellertid indirekt, men nödvändigtvis, av punkt 38 i ansökan, jämförd med punkterna 30–32 i densamma, att sökanden har medgett att nämnda ord har lagts till och att de utgör en översättning. Denna översättning har dock inte lämnats in i ett separat dokument. Den uppfyller därför under alla omständigheter inte de formkrav som tribunalen erinrat om ovan i punkt 24. Överklagandenämnden, vars behörighet är normbunden, var således skyldig att underlåta att beakta den ifrågavarande handlingen. Den enda möjliga slutsatsen var att varken förekomst, giltighet eller omfattning av skyddet för de rättigheter som avses i ansökan om registrering av det polska figurmärket hade styrkts.
63 Det ska påpekas att inget av de argument som sökanden har framfört med avseende på det äldre polska ordmärket föranleder någon annan bedömning (se ovan punkterna 47–55).
Det äldre internationella varumärket
64 Det framgår av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån att sökanden har förebringat en enda handling vid harmoniseringsbyråns instanser till styrkande av förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för det äldre internationella varumärket. Sökanden angav att handlingen var en kopia av ett utdrag ur databaserna hos Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO). Det rör sig om en förteckning med typografiska uppgifter på en sida utan sidhuvud. Där anges bland annat, efter siffran 541, uttrycket ”Reproduction of the mark where the mark is represented in standard characters” (Återgivelse av varumärket när varumärket består av standardtecken) och efter siffran 511 följande uttryck: ”28 Games and playthings, sporting articles. Jeux et jouets, articles de sport. Spielen und Spielzeugen, Sportartikeln.”
65 Överklagandenämnden angav i punkt 19 i det angripna beslutet att handlingen inte kunde anses härröra från WIPO. Handlingen i fråga innehöll nämligen kommentarer på tyska, vilket inte är brukligt inom WIPO.
66 Dessutom angav överklagandenämnden i punkt 20 i nämnda beslut att ”den omständigheten att tyska ord lagts till inte innebar att översättningskravet var uppfyllt, eftersom det inte gjorts någon åtskillnad mellan originaldokumentet och översättningen såsom krävs”.
67 Under dessa omständigheter drog överklagandenämnden slutsatsen att den åberopade handlingen inte kunde beaktas, eftersom den inte utgjorde ett bevis i den mening som avses i regel 19.2 a i förordning nr 2868/95 och inte uppfyllde de översättningskrav som uppställts i regel 19.3 i samma förordning.
68 Tribunalen finner att överklagandenämndens bedömning är riktig.
69 Det framgår nämligen av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån att den handling som beskrivits ovan i punkt 64 och som sökanden förebringade såsom ett utdrag ur databaserna hos WIPO endast innehåller ett uttryck på processpråket vid harmoniseringsbyrån. Det rör sig om orden ”Spielen, Spielzeugen, Sportartikeln”. Sökanden har i punkterna 42–44 i ansökan dock medgett att handlingen ”kompletterats” med ”uppgifter på tyska” och att de utgör en ”översättning”. Denna översättning har emellertid inte lämnats in i ett separat dokument. Den uppfyller därför under alla omständigheter inte de formkrav som tribunalen erinrat om i punkt 24 ovan.
70 Överklagandenämnden, vars behörighet är normbunden, var således skyldig att underlåta att beakta den ifrågavarande handlingen. Den enda möjliga slutsatsen var att varken förekomst, giltighet eller omfattning av skyddet för det äldre internationella varumärket hade styrkts.
71 Det ska framhållas att inte något av de fyra argument som sökanden har framfört föranleder tribunalen att göra någon annan bedömning.
72 Sökandens första argument är att den inom den frist som fastställts av harmoniseringsbyrån lämnade in ett utdrag ur WIPO:s officiella databas, närmare bestämt ur databasen kallad ”Madrid express database”, tillsammans med en översättning till tyska som lagts till i den handlingen. Handlingen i fråga borde, med beaktande av dess form, enligt sökanden ha ansetts härröra från WIPO. Utdragen ur databasen Madrid express database utformas nämligen enligt ett särskilt schema som överklagandenämnden känner till, och det inlämnade utdraget ur databaserna hade den särskilda utformningen.
73 Sökanden har för det andra gjort gällande att det inte kunde ifrågasättas att den handling som sökanden lämnat in var autentisk endast av det skälet att uppgifter på tyska hade lagts till i handlingen. Enligt sökanden följer det av regel 19.3 i förordning nr 2868/95 att det är möjligt att översätta en handling genom att endast lägga till kommentarer i handlingen i fråga.
74 Sökanden har för det tredje anfört att formkraven med avseende på utdraget inte definieras i förordning nr 2868/95. Det kan enligt sökanden därför inte uppställas några särskilda formkrav.
75 Dessa tre argument kan emellertid inte godtas av tribunalen.
76 Det är visserligen riktigt att överklagandenämnden fann att den handling som beskrivits ovan i punkt 64 inte var autentisk. Det kan emellertid konstateras, såsom det erinrats om ovan i punkt 66, att överklagandenämnden inte endast av det skälet underlät att beakta handlingen. Överklagandenämnden angav även att nämnda handling inte hade översatts i ett separat dokument. Såsom följer av punkt 70 ovan var dock ett sådant skäl tillräckligt för att i sig motivera beslutet att inte beakta den ifrågavarande handlingen. Inget av de tre argument som sökanden framfört föranleder någon annan bedömning.
77 Sökanden har för det fjärde gjort gällande att ett utdrag ur databasen i fråga, enligt harmoniseringsbyråns riktlinjer (sidan 32 i del C.1 i riktlinjerna, i deras engelska språkversion), kan utgöra ett bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för äldre rättigheter.
78 Ett sådant argument grundar sig emellertid på en felaktig tolkning av det angripna beslutet.
79 Överklagandenämnden har inte i något skede ifrågasatt att ett autentiskt utdrag ur WIPO:s databaser i sig kan utgöra bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för ett internationellt varumärke.
80 Av det anförda följer att talan inte kan bifallas på den första grunden.
81 Den omständigheten att harmoniseringsbyråns riktlinjer, som ska tolkas i enlighet med bestämmelserna i förordningarna nr 207/2009 och nr 2868/95 (se punkt 29 ovan), har åberopats inom ramen för denna grund föranleder inte någon annan bedömning.
Den andra grunden: Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar
82 Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet innebär att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts. Enligt sökanden var det fram till dess att detta beslut antogs motiverat att, med beaktande av de upplysningar som harmoniseringsbyrån lämnat, bland annat i dess riktlinjer, utgå från att de handlingar som sökanden hade förebringat vid harmoniseringsbyrån var tillräckliga för att bevisa förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för dess äldre varumärken.
83 Innan tribunalen prövar de fyra argument som framförts till stöd för denna grund, erinrar tribunalen om att varje enskild person enligt fast rättspraxis har rätt att åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar om han eller hon befinner sig i en situation där unionsadministrationen, genom att ge tydliga försäkringar, har väckt grundade förhoppningar hos denne (domstolens dom av den 22 juni 2006 i de förenade målen C-182/03 och C‑217/03, Belgien och Forum 187 mot kommissionen, REG 2006, s. I‑5479, punkt 147, och av den 25 oktober 2007 i mål C-167/06 P, Komninou m.fl. mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 63, samt domen i det ovan i punkt 25 nämnda målet BIOMATE, punkt 80 och där angiven rättspraxis). Det ska preciseras att tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter utgör, oavsett i vilken form de har lämnats, en sådan försäkran (domstolens dom i det ovannämnda målet Komninou m.fl. mot kommissionen, punkt 63, och av den 16 december 2010 i mål C-537/08 P, Kahla Thüringen Porzellan mot kommissionen, REU 2010, s. I-12917, punkt 63). Dessa försäkringar ska emellertid stå i överensstämmelse med tillämpliga unionsbestämmelser för att kunna anses ge upphov till grundade förhoppningar (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 6 februari 1986 i mål 162/84, Vlachou mot revisionsrätten, REG 1986, s. 481, punkt 6, samt förstainstansrättens dom av den 5 november 2002 i mål T-205/01, Ronsse mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑211 och s. II-1065, punkt 54, av den 16 mars 2005 i mål T-329/03, Ricci mot kommissionen, REGP 2005, s. I-A-69 och s. II-315, punkt 79, och av den 9 juli 2008 i mål T-304/06, Reber mot harmoniseringsbyrån – Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli (Mozart), REG 2008, s. II‑1927, punkt 64).
Det första argumentet
84 Sökandens första argument är att den bevisning som den förebringat vid harmoniseringsbyrån i enlighet med förordning nr 2868/95 i dess helhet borde ha beaktats.
85 Sökanden har gjort gällande följande. För det första kan man enligt den förordningen styrka registrering och förnyelse av äldre varumärken genom utdrag ur databaser från Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej eller WIPO. För det andra har den invändande parten inom ramen för ett invändningsförfarande rätt att ”förebringa ytterligare handlingar som avser förekomst, giltighet och omfattning av [skyddet för] äldre rättigheter som åberopats till stöd för invändningen (förutsatt att den föreskrivna tidsfristen iakttas)”. För det tredje föreligger det inte några exakt fastställda formkrav vad beträffar översättningen av de handlingar som förebringas vid harmoniseringsbyrån. För det fjärde har den invändande parten inom ramen för ett invändningsförfarande rätt att förebringa ”kompletterande översättningar vad beträffar samma äldre rättighet (förutsatt att den föreskrivna tidsfristen iakttas)”. För det femte är det inte nödvändigt att ”på processpråket närmare förklara allt som avser de äldre rättigheterna i handlingarna”.
86 Tribunalen finner emellertid att detta första argument inte kan godtas. Argumentet saknar relevans för att bevisa att det angripna beslutet innebär att principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosatts och det utgör i sak endast en omformulering av den första grunden för ansökan.
87 Det följer nämligen av punkterna 45, 62 och 70 ovan att överklagandenämnden enligt förordning nr 2868/95 var skyldig att konstatera att tre av de handlingar som förebringats inte kunde beaktas och att den fjärde handlingen inte gjorde det möjligt att bedöma omfattningen av skyddet för ett av de varumärken som sökanden gjort gällande.
Det andra argumentet
88 Sökandens andra argument avser två olika handlingar som sökanden har hänvisat till genom två hypertextlänkar. Den ena handlingen motsvarar ”slutversionen” av harmoniseringsbyråns riktlinjer på engelska daterad i ”november 2007”. Den andra handlingen är den konsoliderade versionen på engelska av harmoniseringsbyråns riktlinjer, kallad ”Manual of Trade Mark Practice”. Den handlingen omfattar inte endast ”slutversionen” av harmoniseringsbyråns riktlinjer från ”november 2007”, utan även de ändringar som därefter gjorts i harmoniseringsbyråns riktlinjer.
89 Sökanden har påstått att harmoniseringsbyrån, om den hade följt sina egna riktlinjer, borde ha beaktat den bevisning som sökanden förebringade i samband med invändningsförfarandet.
90 För det första menar sökanden att ett utdrag ur officiella databaser från en ”nationell byrå” enligt harmoniseringsbyråns riktlinjer kan utgöra ett bevis för äldre rättigheter som åberopats till stöd för en invändning (sidorna 32 och 35 i del C.1 i riktlinjerna; sidorna 37 och 38 i ”Manual of Trade Mark Practice”, vilken omnämnts ovan i punkt 88).
91 För det andra har sökanden gjort gällande att nämnda riktlinjer innebär att parterna i ett förfarande vid harmoniseringsbyrån har rätt att förebringa ”andra handlingar beträffande de äldre rättigheterna som kompletterar den bevisning som redan förebringats” (sidan 38 i ”Manual of Trade Mark Practice”, vilken omnämnts ovan i punkt 88). Med andra ord måste inte bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för de äldre rättigheterna följa av en enda handling.
92 För det tredje innebär samma riktlinjer inte att ”allt innehåll i de handlingar som utgör bevis för de äldre rättigheterna (med avseende på de äldre varumärkena)” måste översättas till processpråket i invändningsförfarandet. Framför allt krävs inte att ”INID-koderna” och de ”nationella koderna” översätts eller förklaras (sidan 34 i del C.1 i riktlinjerna; sidan 41 i ”Manual of Trade Mark Practice”, vilken omnämnts ovan i punkt 88).
93 För det fjärde är det enligt samma riktlinjer inte obligatoriskt att tillhandahålla en översättning till processpråket av ”uppgifter som hänför sig till äldre rättigheter i ett självständigt dokument (det vill säga i ett dokument som är skilt från det dokument som översatts)” (sidan 37 i del C.1 i riktlinjerna; sidan 44 i ”Manual of Trade Mark Practice”, vilken omnämnts ovan i punkt 88).
94 Tribunalen finner emellertid att inte heller detta andra argument kan godtas.
95 Det är visserligen riktigt att även om harmoniseringsbyråns riktlinjer som sådana inte kan ha företräde framför förordningarna nr 207/2009 och 2868/95 (se ovan punkt 29), kan de med framgång åberopas vid unionsdomstolen till stöd för en grund avseende åsidosättande av en allmän rättsprincip såsom principen om skydd för berättigade förväntningar. Detta gäller förutsatt framför allt att de innehåller tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter för medborgarna och att de står i överensstämmelse med förordningarna nr 207/2009 och 2868/95.
96 Den ”slutversion” av harmoniseringsbyråns riktlinjer som avses ovan i punkt 88 följer emellertid av beslut EX-07-6 som harmoniseringsbyråns ordförande fattade den 29 november 2007 om att anta riktlinjer avseende förfarandet vid harmoniseringsbyrån. Beslutet i fråga offentliggjordes i den ”officiella tidningens nätversion för december 2007” från harmoniseringsbyrån. Det följer emellertid av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån, och särskilt av en skrivelse från sökanden av den 20 juli 2007, att de handlingar genom vilka sökanden avsåg att bevisa förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för sina äldre rättigheter förebringades vid harmoniseringsbyråns invändningsenhet före den 29 november 2007. Vidare har sökanden inte närmare förklarat hur bestämmelserna i ”slutversionen” av harmoniseringsbyråns riktlinjer, som den har hänvisat till, kunde vara tillämpliga före den 29 november 2007. Under dessa omständigheter kan inte dessa bestämmelser anses ha väckt några förhoppningar hos sökanden om att handlingarna skulle godtas.
97 Under alla omständigheter påpekar tribunalen för det första att sökandens argument delvis grundar sig på en felaktig tolkning av det angripna beslutet. Till skillnad från vad sökanden har gjort gällande (se ovan punkt 90) har överklagandenämnden aldrig angett att utdrag ur en nationell myndighets databaser inte kan lämnas in till stöd för en invändning. Överklagandenämnden har inte heller, till skillnad från vad sökanden har låtit förstå (se ovan punkt 91), i något skede angett att bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för en äldre rättighet eller varumärke skulle följa av en enda handling.
98 För det andra framgår det på sidan 31 i den engelska versionen av del C.1 i harmoniseringsbyråns riktlinjer, i den lydelse som åberopats av sökanden, att det i punkt C.II, med rubriken ”Bevis för förekomst och giltighet av skyddet för äldre rättigheter”, i samma del föreskrivs följande:
”Bevis [för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för de äldre rättigheter som sökanden har åberopat] ska förebringas på processpråket eller åtföljas av en översättning.”
99 Det framgår av sidorna 36 och 37 i den engelska versionen av del C.1 i harmoniseringsbyråns riktlinjer, i den lydelse som åberopats av sökanden, att det i punkt C.II.2, med rubriken ”Översättning av bevis för varumärkesregistreringar”, i samma del föreskrivs följande:
”… [D]e bevis som den invändande parten förebringar … samt alla andra handlingar eller intyg som förebringas … ska vara på processpråket eller åtföljas av en översättning. …
I regel 98.1 anges att översättningen ska återge originalets struktur och innehåll. I princip ska handlingen i dess helhet översättas, i vederbörlig ordning.
Närmare bestämt gäller att en översättning som endast innehåller de delar som den invändande parten finner ’väsentliga’ eller de delar som den som ansökt om registrering ’inte antas förstå’ inte godtas …
Översättningen ska göras [på ett] självständigt [sätt] och inte bestå av en sammanställning av utdrag ur andra handlingar …
Harmoniseringsbyrån godtar emellertid att rubrikerna avseende innehållet i intyget (såsom ’datum för ingivande av ansökan’ och ’färganspråk’) inte översätts, under förutsättning att dessa rubriker kan identifieras genom standardiserade nationella koder eller INID-koder.
Den invändande parten är inte skyldig att översätta förklaringen avseende INID‑koderna eller de nationella koderna till processpråket.
Administrativa upplysningar som saknar relevans eller uppgifter som inte har någon betydelse för ärendet ska inte översättas …
Harmoniseringsbyrån godtar översättningar oavsett vem som har gjort dem. … Harmoniseringsbyrån godtar till och med handskrivna kommentarer på kopior av originalintygen som upplyser om innebörden hos olika delar av intyget på processpråket, naturligtvis förutsatt att dessa noteringar är fullständiga och läsbara …”
100 Det erinrades ovan i punkt 92 om att sökanden har gjort gällande att harmoniseringsbyråns riktlinjer inte innebär att ”allt innehåll i de handlingar som utgör bevis för de äldre rättigheterna (med avseende på de äldre varumärkena)” måste översättas till processpråket i invändningsförfarandet. Sökanden har dock gjort en felaktig tolkning av de bestämmelser som det erinrats om i föregående punkter. Enligt nämnda bestämmelser ska den invändande parten i princip översätta all bevisning som förebringas på ett annat språk än processpråket. Undantag från denna huvudregel görs endast vad beträffar ”administrativa upplysningar som saknar relevans”, ”uppgifter som inte har någon betydelse för ärendet” och ”förklaringen avseende INID-koderna eller de nationella koderna”. Vidare ska det framhållas att argumentet att det enligt nämnda riktlinjer inte krävs att ”INID-koder” och ”nationella koder” översätts eller ”förklaras” saknar betydelse i förevarande fall, eftersom överklagandenämnden inte har uppställt något sådant krav.
101 För det tredje föreskrivs (se ovan punkt 99) i slutet av punkt C.II.2 i del C.1 i harmoniseringsbyråns riktlinjer, i den lydelse som åberopats av sökanden, att harmoniseringsbyrån ”godtar översättningar oavsett vem som har gjort dem” och att den ”till och med [godtar] handskrivna kommentarer på kopior av originalintygen som upplyser om innebörden hos olika delar av intyget på processpråket, naturligtvis förutsatt att dessa noteringar är fullständiga och läsbara”.
102 Såsom följer av punkt 93 ovan innebär dessa bestämmelser enligt sökanden att harmoniseringsbyrån godtar översättningar som inte återfinns i ett ”självständigt” dokument, det vill säga i ett dokument som är skilt från originaldokumentet. Överklagandenämnden beslutade att inte beakta tre av de handlingar som sökanden hade förebringat i samband med invändningsförfarandet av det skälet att de inte hade översatts i ett separat dokument skilt från originaldokumentet. Sökanden anser att överklagandenämnden härvid gjorde en felaktig bedömning av harmoniseringsbyråns riktlinjer och därför åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar.
103 Tribunalen finner emellertid att även om bestämmelserna i punkt C.II.2 i del C.1 i harmoniseringsbyråns riktlinjer (se ovan punkt 101) var tillämpliga före den 29 november 2007, då harmoniseringsbyråns ordförande antog det beslut som avses ovan i punkt 96, kan dessa bestämmelser inte ha väckt några grundade förhoppningar hos sökanden i den mening som avses i den rättspraxis som angetts ovan i punkt 83.
104 Det är visserligen riktigt att de olika bestämmelserna sedda var för sig skulle kunna tolkas på det sätt som sökanden gjort gällande (se ovan punkt 102). De kan emellertid även ges en annan tolkning, som är förenlig med ordalydelsen i och ändamålet med förordning nr 2868/95. Enligt den senare tolkningen godtar harmoniseringsbyrån, i de fall där ett originaldokument är avfattat på ett annat språk än processpråket, att kommentarer skrivs in i det dokumentet för att underlätta läsningen och kontrollen av översättningen, vilken återfinns i ett separat dokument. Denna tolkning är den enda som är förenlig med det övriga innehållet i harmoniseringsbyråns riktlinjer. Det övriga innehållet tyder nämligen på att översättningen av bevisningen ska återfinnas i ett separat dokument. Såsom det har erinrats om ovan i punkterna 98 och 99 anges det i punkterna C.II och C.II.2 i del C.1 i dessa riktlinjer att den information och de bevis som avses i regel 19.1 och 19.2 i förordning nr 2868/95 ska vara på processpråket eller ”åtföljas” av en översättning. I punkt C.II.2, vilken för övrigt har samma lydelse som regel 98.1 i förordning nr 2868/95, preciseras dessutom att ”översättningen ska återge originalets struktur och innehåll”. Slutligen har det i samma punkt tillagts att ”[ö]versättningen ska göras [på ett] självständigt [sätt] och inte bestå av en sammanställning av utdrag ur andra handlingar”.
105 Det ska tilläggas att innehållet i punkt C.II.2 i del C.1 i harmoniseringsbyråns riktlinjer, såsom sökanden har tolkat det, inte överensstämmer med den information som harmoniseringsbyrån i förevarande fall har lämnat till sökanden. Det framgår nämligen av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån att harmoniseringsbyrån i en skrivelse av den 19 mars 2007, som översändes till sökanden inom ramen för invändningsförfarandet, tydligt angav att all översättning av handlingar som inte var avfattade på processpråket skulle lämnas in ”i ett separat dokument” och skulle återge originalets struktur och innehåll. Det framgår emellertid även av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån att sökanden i ett faxmeddelande av den 20 juli 2007 omnämnde en ”begäran” från harmoniseringsbyrån av den 19 mars 2007. Då det inte av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån följer att harmoniseringsbyrån översänt någon annan skrivelse än den som tidigare avsetts till sökanden den 19 mars 2007, visar ett sådant omnämnande på att sökanden verkligen mottagit nämnda skrivelse. Under dessa omständigheter borde sökanden såsom försiktig och medveten ekonomisk aktör ha kunnat förutse att dess tolkning av harmoniseringsbyråns riktlinjer var felaktig och att en av harmoniseringsbyråns instanser skulle komma att anta en rättsakt som går sökanden emot.
106 Det saknas således grund för påståendet att överklagandenämnden åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar när den beslutade att inte beakta de utdrag ur databaser som sökanden hade förebringat av det skälet att översättningen av dessa utdrag inte hade lämnats in i ett separat dokument.
Det tredje argumentet
107 Sökandens tredje argument är att det, mot bakgrund av invändningsenhetens beslut, var motiverat att utgå från att sökanden i vederbörlig ordning hade bevisat förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för det äldre polska ordmärket. Sökanden har härigenom, indirekt men nödvändigtvis, gjort gällande att invändningsenhetens beslut väckte grundade förhoppningar hos denne i den mening som avses i den rättspraxis som angetts ovan i punkt 83.
108 Detta argument kan emellertid inte godtas av tribunalen.
109 Det framgår nämligen av artikel 63.1 i förordning nr 207/2009 att överklagandenämnden, efter det att den har prövat om överklagandet är befogat, ska avgöra överklagandet och att den därvid får ”vidta de åtgärder som kunnat vidtas av den enhet som meddelat det angripna beslutet”, det vill säga, i det förevarande fallet, själv pröva invändningen och avslå eller bifalla den och därigenom fastställa eller upphäva det angripna beslutet. Överklagandenämnden ska således, till följd av överklagandet, göra en ny, fullständig prövning av invändningen i sak, det vill säga både en rättslig prövning och en prövning av de faktiska omständigheterna (domstolens dom av den 13 mars 2007 i mål C‑29/05 P, harmoniseringsbyrån mot Kaul, REG 2007, s. I-2213, punkterna 56 och 57).
110 Härav följer att ett sådant beslut från invändningsenheten som avses ovan i punkt 11 inte kan jämställas med ett beteende av unionsadministrationen som har kunnat väcka grundade förhoppningar hos den invändande parten.
Det fjärde argumentet
111 Sökandens fjärde argument är att överklagandenämnden innan det angripna beslutet antogs inte hade påpekat att den bevisning som sökanden hade förebringat var otillräcklig. Sökanden har gjort gällande att den under de omständigheterna, då det inte rådde något tvivel om att invändningsenhetens beslut var riktigt, inte kunde ha ”planerat att inkomma med … nya handlingar med avseende på sina äldre rättigheter”.
112 Detta argument kan emellertid inte godtas av tribunalen.
113 Av de skäl som angetts ovan i punkt 109 innebär inte den omständigheten i sig att överklagandenämnden underlåtit att meddela sökanden att den hade för avsikt att göra en annan bedömning än invändningsenheten i vissa avseenden att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts.
114 Vidare finns det under alla omständigheter inte fog för sökandens påstående att den saknade skäl att lämna in ny bevisning till överklagandenämnden. Det följer nämligen av handlingarna i förfarandet vid harmoniseringsbyrån att intervenienten bland annat gjorde gällande att det inte hade förebringats ”tillräcklig bevisning” avseende skyddet för vart och ett av de varumärken som sökanden hade åberopat.
115 Av det anförda följer att talan inte kan bifallas på den andra grunden och att talan följaktligen ska ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
116 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska harmoniseringsbyråns yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Interkobo sp. z o.o. ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 27 juni 2012.
Underskrifter