Talan väckt den 4 september 2008 -EWRIA m.fl. mot kommissionen

(Mål T-369/08)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: European Wire Rope Importers Association (EWRIA) (Hemer, Tyskland), Câbleries Namuroises SA (Namur, Belgien), Ropenhagen A/S (Vallensbæk Strand, Danmark), Eisen- und Stahlhandelsgesellschaft mbH (Kaarst, Tyskland), Heko Industrieerzeugnisse (Hemer, Tyskland), Interkabel Internationale Seil- und Kabel-Handels GmbH (Solms, Tyskland), Jose Casañ Colomar SA (Valencia, Spanien), Denwire Ltd. (Dudley, Förenade kungariket) (ombud: advokaten T. Lieber)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

ta upp talan till sakprövning,

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 4 juli 2008, varigenom kommissionen avslagit sökandenas begäran om partiell interimöversyn av antidumpningsåtgärder avseende stållinor för att anpassa åtgärdernas räckvidd och utesluta linor för allmänna ändamål från deras tillämpningsområde,

ålägga kommissionen att påbörja en partiell interimöversyn av antidumpningsåtgärderna gällande import av stållinor för att anpassa åtgärdernas räckvidd och utesluta linor för allmänna ändamål från deras tillämpningsområde samt

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 4 juli 2008 om avvisning av sökandenas ansökan om en partiell interimöversyn av den antidumpningstull som införts på import av linor och kablar av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, Republiken Indien, Republiken Sydafrika, Ukraina och Ryska federationen² med syfte att utesluta linor för allmänna ändamål (GPR) från de produkter som omfattas av åtgärden. Kommissionen vägrade inleda interimöversynen av åtgärden på grund av brist på bevis om att de två produkttyperna som åtgärderna avsåg, stållinor och linor för allmänna ändamål, inte har samma fysiska, tekniska och kemiska karakteristika.

Sökandena har anfört tre grunder till stöd för sin talan.

I första hand hävdar sökandena att gemenskapsinstitutionernas underlåtenhet att inleda en partiell interimöversyn strider mot artikel 11.3 och artikel 21 i grundförordningen. De anför att även frågan om definitionen av de ifrågavarande produkterna kan utgöra sådana ändrade omständigheter som motiverar en interimöversyn.

I andra hand uppger sökandena att gemenskapsinstitutionernas underlåtenhet att påbörja en interimöversyn utgör en kränkning av sökandenas berättigade förväntningar. De hävdar att kommissionen vid avslutandet av översynen vid giltighetstidens utgång själv hade uppmuntrat sökandena att ansöka om en partiell översyn för att anpassa räckvidden av de ifrågavarande åtgärderna.

Slutligen gör sökandena gällande att gemenskapsinstitutionerna har gjort en uppenbart felaktig bedömning och åsidosatt artikel 1.4 i den grundförordningen genom att inte inleda en interimöversyn när de grundade sina slutsatser på ett för vitt spektrum av produkter vilket förledde dem att jämföra icke-liknande produkter vilket ledde till att de kom till felaktiga slutsatser.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1796/1999 av den 12 augusti 1999 i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1858/2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av linor och kablar av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, Republiken Indien, Republiken Sydafrika och Ukraina till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 384/96 (EUT L 2005, s. 299, p. 1) och Rådets förordning (EG) Nr 1601/2001 av den 2 augusti 2001, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1279/2007 av den 30 oktober 2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen och om upphävande av antidumpningsåtgärderna på import av vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Thailand och Turkiet (EUT 2007 L 285, p.1).

² - Rådets förordning (EG) Nr 384/96 av den 22 december om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT 1996 L 56, p. 1).