Mål T‑50/09
Ifemy’s Holding GmbH
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Dada & Co. kids – Det äldre nationella ordmärket DADA – Relativt registreringshinder – Inget verkligt bruk av det äldre varumärket – Artikel 43.2 och 43.3 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 42.2 och 42.3 i förordning (EG) nr 207/2009)”
Sammanfattning av domen
1. Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Frist som fastställts av harmoniseringsbyrån – Prekluderande karaktär
(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 22.2)
2. Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Frist som fastställts av harmoniseringsbyrån – Tidpunkt för åberopande av bevis
(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 22.2)
3. Gemenskapsvarumärke – Förfarandena vid harmoniseringsbyråns enheter – Översändande av meddelanden till harmoniseringsbyrån – Översändande med telefax – Ofullständigt eller oläsligt meddelande
(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 80.2)
1. Det följer av ordalydelsen i regel 22.2 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken att den frist som föreskrivs däri är av prekluderande karaktär, vilket utesluter att harmoniseringsbyrån beaktar för sent framlagda bevis.
På samma sätt som för frister avseende klagomål och överklaganden är en sådan frist av ordre public-karaktär och kan inte ställas till parternas och rättens förfogande. Det ankommer på rätten att, även ex officio, kontrollera huruvida den har iakttagits. Dessa tidsfrister svarar mot kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika all form av diskriminering och godtycklig behandling i samband med rättskipningen.
(se punkterna 63 och 64)
2. Regel 22.2 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken ska tolkas så, att bevisen tillhandahållits, inte när de skickats till harmoniseringsbyrån utan när harmoniseringsbyrån mottagit dem.
För det första bekräftas nämligen denna tolkning, i bokstavlig mening, av att verbet ”tillhandahålla” harmoniseringsbyrån bevis används i regel 22.2 i förordning nr 2868/95. Detta verb förmedlar nämligen idén om att bevisen ska förflyttas eller transporteras till den plats där harmoniseringsbyrån ligger, eftersom betoningen snarare läggs vid åtgärdens resultat än dess ursprung.
Även om det inte finns någon bestämmelse i vare sig förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken eller förordning nr 2868/95 som motsvarar den i artikel 43.3 i tribunalens rättegångsregler, enligt vilken endast datum för ingivande till kansliet ska gälla med avseende på frister i förfarandet, är denna tolkning för det andra förenlig med systematiken i det två förordningarna. I förordningarna föreskrivs flera specialbestämmelser som anger att datumet för mottagande av handlingen ska gälla i samband med frister i förfarandet, och inte det datum då den skickades. Så är fallet med till exempel regel 70.2 i förordning nr 2868/95, i vilken föreskrivs att vid delgivning av ett dokument i förfarandet börjar fristen att löpa vid ”mottagandet” av det dokument som delges. Detsamma gäller regel 72 i förordning nr 2868/95, i vilken föreskrivs att om en tidsgräns löper ut på en dag då harmoniseringsbyrån inte är öppen för ”mottagande” av dokument, ska tidsfristen förlängas till den första dag därefter då harmoniseringsbyrån är öppen för ”mottagande” av dokument. Vidare föreskrivs i regel 80.2 i förordning nr 2868/95 att datumet för ”mottagande” av den nya överföringen eller av originalet betraktas som datum för ”mottagande” av den ursprungliga kommunikationen när denna är bristfällig.
För det tredje har man kommit fram till en liknande lösning på området för gemenskapens personalmål. Artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna ska nämligen enligt fast rättspraxis tolkas så, att ett klagomål inte anses ha ”anförts” när det skickats till institutionen, utan när det ”mottagits” av densamma
För det fjärde tillgodoser denna tolkning kravet på rättssäkerhet på bästa sätt. Tolkningen säkerställer nämligen att den tidpunkt då den frist som föreskrivs i regel 22.2 i förordning nr 2868/95 börjar löpa och den tidpunkt då den löper ut tydligt fastställs, samt att den noga iakttas.
För det femte finner tribunalen att all diskriminering eller godtycklig behandling vid rättskipningen förhindras genom denna tolkning, då samma metod för beräkning av frister används för alla parter, oavsett deras hemvist eller nationalitet.
(se punkterna 65–70)
3. Syftet med regel 80.2 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken är att ge dem som skickar telefaxmeddelanden till harmoniseringsbyrån möjlighet att, när en av de situationer som avses i regeln är för handen, återigen överföra sina handlingar eller att inlämna originalen till harmoniseringsbyrån efter utgången av fristen för att framställa invändningar, så att de kan åtgärda de brister som följer av situationerna.
Bestämmelsen avser således fall där den berörda parten till följd av en objektiv omständighet – som beror på tekniska förhållanden av särskild eller avvikande natur och som är utanför dennes kontroll – är förhindrad att skicka handlingarna per telefax på ett tillfredsställande sätt.
Regel 80.2 i förordning nr 2868/95 avser däremot inte fall där det endast beror på avsändaren att telefaxmeddelandet är ofullständigt eller oläsligt, därför att denne avsiktligt valt att inte överföra ett fullständigt och läsligt meddelande, trots att avsändaren i tekniskt hänseende är i stånd att göra det.
Enligt regel 80.2 i förordning nr 2868/95 ska i princip de ofullständiga eller oläsliga handlingar som skickas per telefax, och de handlingar som på uppmaning av harmoniseringsbyrån senare överförs – antingen genom att originalet lämnas in eller per telefax – överensstämma med varandra. Detta innebär att regeln utgör hinder för korrigeringar, ändringar eller tillägg av nya omständigheter vid detta tillfälle. Alla andra tolkningar skulle leda till att parterna i förfarandet inför harmoniseringsbyrån kan kringgå de fastställda fristerna, vilket uppenbarligen inte är det eftersträvade syftet med regel 80.2 i förordning nr 2868/95.
(se punkterna 43–46)