Överklagande ingett den 25 juni 2007 av Petrus Kerstens av det beslut som personaldomstolen meddelade den 25 april 2007 i mål F-59/06, Kerstens mot kommissionen

(Mål T-222/07 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Petrus J. F. Kerstens (Overijse, Belgien) (ombud: advokaten C. Mourato)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

upphäva det överklagade beslutet,

återförvisa målet till en annan avdelning vid personaldomstolen, och

besluta om rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Klaganden har i överklagandet yrkat att personaldomstolens beslut skall upphävas. Genom beslutet ogillade personaldomstolen klagandens talan om dels att dennes karriärutvecklingsrapport för år 2004 skulle ogiltigförklaras och dels om att tillsättningsmyndighetens beslut om avslag på klagomålet mot klagandens karriärutvecklingsrapport skulle ogiltigförklaras, eftersom det var uppenbart att den inte kunde prövas i sak.

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden tre grunder.

Den första avser ett åsidosättande av artikel 7.1 och 7.3 i bilaga I till domstolens stadga och ett åsidosättande av artikel 20 i nämnda stadga såväl som ett rättegångsfel vilket kränker klagandens intressen. Det görs gällande att beslut som fattats i enlighet med artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler, vilken är analogt tillämpbar i målet vid personaldomstolen och med stöd av vilken det angripna beslutet fattats, inte skulle kunna ha fattats efter två skriftväxlingar och en utväxling av synpunkter om det normala förfarandet hade tillämpats. Enligt klaganden kunde förstainstansrätten då under förevarande omständigheter inte innan det muntliga förfarandet fatta beslut i frågan om rättegångshinder.

Den andra grunden, vilken åberopas alternativt till den första, avser åsidosättandet av artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler och det rättegångsfel som följer av detta. Enligt klaganden var det inte möjligt att fatta det angripna beslutet med stöd av nämnda bestämmelse utan att förfarandet fullföljdes och särskilt inte utan muntligt förfarande eftersom generaladvokaten inte hörts under förfarandet och eftersom det inte är uppenbart att talan skall avvisas.

Den tredje grunden, vilken åberopats alternativt till de två första, avser ett åsidosättande av principen om att förfaranden skall vara kontradiktoriska, i det att förstainstansrätten implicit beslutat att en av de bilagor som bifogats svaromålet utgjorde bevis för rättegångshinder i förfarandet och detta utan att klaganden givits tillfälle att yttra sig över bilagan.

____________