DOMSTOLENS BESLUT (stora avdelningen)
den 16 april 2024 (*)
”Omfördelning av målet – Återupptagande av den muntliga delen av förfarandet”
I mål C‑339/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Svea hovrätt genom beslut av den 24 maj 2022, som inkom till domstolen samma dag, i målet
BSH Hausgeräte GmbH
mot
Electrolux AB,
meddelar
DOMSTOLEN (stora avdelningen),
sammansatt av ordföranden K. Lenaerts, vice ordföranden L. Bay Larsen, avdelningsordförandena K. Jürimäe, C. Lycourgos, E. Regan, T. von Danwitz, Z. Csehi och O. Spineanu-Matei (referent) samt domarna M. Ilešič, S. Rodin, I. Jarukaitis, A. Kumin, N. Jääskinen, M.L. Arastey Sahún och M. Gavalec,
generaladvokat: N. Emiliou,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter att ha hört generaladvokaten,
följande
Beslut
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 24 led 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/281 av den 26 november 2014 (EUT L 54, 2015, s. 1, och rättelse i EUT L 338, 2020, s. 13).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan BSH Hausgeräte GmbH, ett bolag bildat enligt tysk rätt, och Electrolux AB, ett bolag bildat enligt svensk rätt, angående svensk domstols behörighet att pröva en talan om intrång i ett europeiskt patent i ett mål där det har framställts en invändning om att patentet är ogiltigt vad gäller de delar av patentet som inte har validerats i Sverige.
3 Den 28 mars 2023 beslutade EU-domstolen att hänskjuta förevarande mål till fjärde avdelningen. En förhandling hölls den 22 juni 2023, generaladvokaten föredrog sitt förslag till avgörande den 22 februari 2024 och den muntliga delen av förfarandet avslutades därefter.
4 På begäran av fjärde avdelningen, som framställts i enlighet med artikel 60.3 i domstolens rättegångsregler, beslutade domstolen den 9 april 2024 att hänskjuta målet till stora avdelningen.
5 I enlighet med artikel 83 i rättegångsreglerna och efter att ha hört generaladvokaten, beslutar domstolen att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas och att parterna ska kallas till ny förhandling.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:
1) Den muntliga delen av förfarandet i mål C‑339/22 återupptas.
2) Datum för den muntliga förhandlingen fastställs till den 14 maj 2024.
3) De berörda parter som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol uppmanas att inrikta sina framställningar på den tredje frågan i begäran om förhandsavgörande och att vid förhandlingen besvara de frågor som anges i bilagan till detta beslut.
4) Frågan om rättegångskostnader anstår.
Luxemburg den 16 april 2024.
A. Calot Escobar | | K. Lenaerts |
Justitiesekreterare | | Ordförande |
Bilaga – Frågor som ska besvaras muntligen av de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstolDe berörda ombeds att besvara följande frågor:
1) Med beaktande av punkterna 30 och 31 i domen av den 1 mars 2005, Owusu (C‑281/02, EU:C:2005:120), och särskilt principen om att fördrag endast binder parterna, är det lämpligt att särskilja den situation i vilken en domstol i en medlemsstat, som är behörig enligt artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1215/2012,(1) måste bedöma en rad sakomständigheter som har ägt rum i ett tredjeland (såsom en olycka för att fastställa (utom)obligatoriskt ansvar) från den situation i vilken den domstolen måste bedöma giltigheten av en handling som härrör från en offentlig (administrativ) myndighet i ett tredjeland, såsom giltigheten av ett patent som har beviljats av ett tredjeland?
2) Förutsatt att artikel 24 led 4 i Bryssel Ia-förordningen inte har någon inverkan på behörigheten för domstolarna i medlemsstaterna att pröva frågan om giltigheten av ett patent som beviljats av ett tredjeland i ett mål om intrång i detta patent, är det då av betydelse för tillämpningen av artikel 4.1 i denna förordning att
- detta patent har beviljats av ett organ inom en internationell organisation, såsom Europeiska patentverket, enligt en mekanism som grundar sig på ett gemensamt förfarande för beviljande som fastställts genom en internationell konvention, såsom Münchenkonventionen?(2)
- avgörandet från domstolen i den medlemsstaten endast har verkan mellan parterna (inter partes)?
- den nationella rätten i det berörda tredjelandet föreskriver exklusiv (absolut) behörighet att pröva tvister om ett patents giltighet, och att domstolarna i detta tredjeland därför inte bara är ”lämpliga” för prövningen av frågan om ett patents giltighet, utan även har exklusiv behörighet enligt den tillämpliga nationella rätten?
3) Om Bryssel Ia-förordningen ska tolkas så, att en domstol i en medlemsstat, i en situation som den i det nationella målet, är behörig att pröva en talan om intrång i ett patent som beviljats i ett tredjeland, enligt artikel 4.1 i Bryssel Ia-förordningen, kan denna bestämmelse, särskilt mot bakgrund av skäl 15 i förordningen och punkterna 47–52 i domen av den 1 mars 2005, Owusu (C‑281/02, EU:C:2005:120), tolkas så, att det är tillåtet för denna domstol, vid vilken frågan om patentets giltighet har väckts, att förklara sig obehörig att pröva talan vad gäller denna fråga, med stöd av sin nationella rätt, till förmån för en domstol i ett tredjeland, i andra fall än de som anges i denna förordning?
4) Om en domstol i en medlemsstat, vid vilken det i ett mål om intrång i ett patent som validerats i ett tredjeland har väckts en fråga om ogiltighet av detta patent, skulle förklara sig behörig att pröva denna fråga med stöd av artikel 4.1 i Bryssel Ia-förordningen, skulle den omständigheten att patenthavaren, som är etablerad i unionen, inte längre kan åtnjuta de rättigheter som är förenade med patentet i händelse av att patentet ogiltigförklaras inom ramen för detta förfarande, vara förenlig med artikel 17.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som föreskriver skydd för immateriell egendom?
5) Vilka lärdomar kan dras av domen av den 9 november 2000, Coreck (C‑387/98, EU:C:2000:606), och domen av den 19 juli 2012, Mahamdia (C‑154/11, EU:C:2012:491), vad gäller behörigheten för en domstol i en medlemsstat att pröva tvister med nära anknytning till tredjeland?
6) Utgör folkrätten, inbegripet internationell sedvanerätt, hinder för att domstolarna i en stat prövar giltigheten av en rättighet som beviljats av en offentlig myndighet i en annan stat, särskilt giltigheten av ett patent som beviljats av en myndighet i en annan stat?
7) Avsåg unionslagstiftaren, när Bryssel Ia-förordningen antogs, att uttömmande reglera behörighetskonflikter mellan domstolar i medlemsstaterna och domstolar i tredjeland när svaranden har hemvist i unionen? Avsåg lagstiftaren i synnerhet att genom artiklarna 33 och 34 i denna förordning uttömmande reglera möjligheten för en domstol i en medlemsstat, som är behörig enligt artikel 4.1 i denna förordning, att förklara sig obehörig till förmån för en domstol i ett tredjeland, oavsett hur situationen ser ut? I förekommande fall, avsåg unionslagstiftaren att förbjuda en domstol i en medlemsstat, vid vilken anhängiggjorts en tvist om giltigheten av ett patent som beviljats av ett tredjeland, att förklara sig obehörig till förmån för domstolarna i det tredjeland som beviljat patentet, i andra situationer än de särskilda situationer som avses i artiklarna 33 och 34? Deltagarna i förhandlingen uppmanas att hänvisa till relevanta förarbeten