DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 5 juni 2012

Mål F‑83/10

Kostantinos Giannakouris

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Utbildningstillägg – Villkor för beviljande – Avdrag för ett likartat bidrag som erhålles från annat håll”

Saken: Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, i vilken Kostantinos Giannakouris bland annat har yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut att, med hänvisning till att sökandens dotter erhåller ekonomiskt stöd från en medlemsstat i form av ett stipendium, nedsätta utbildningstillägget till sökanden och göra avdrag i sökandens lönebesked för överskjutande utbetalade belopp.

Avgörande: Talan ogillas. Konstantinos Giannakouris ska ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Utbildningstillägg – Villkor för tillämpningen av kumulationsförbudet i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna vid utbetalning från annat håll av likartat tillägg – Tillämpning vad gäller ett luxemburgskt ekonomiskt stöd till studerande– Tillåtet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 67.1 c, och 67.2)

Endast bidrag som är jämförbara och har samma syfte kan anses vara likartade tillägg, i den mening som avses i antikumuleringsregeln i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna angående familjetillägg. Det avgörande kriteriet vad avser huruvida tillägg är likartade är huruvida bidragen i fråga har samma syfte.

Det luxemburgska ekonomiska bidraget i form av stipendier och lån syftar till att ge studerande ett finansiellt stöd för att dessa under studietiden ska kunna bestrida sina utbildningskostnader och sitt uppehälle. Detta syfte har således stora likheter med syftet med det utbildningstillägg som föreskrivs i artikel 67.1 c i tjänsteföreskrifterna, eftersom de båda syftar till att ersätta utbildningskostnader för ett underhållsberättigat barn till en tjänsteman.

Denna slutsats påverkas inte av att mottagarna av de två bidragen inte är desamma. Det faktum att bidraget enligt tjänsteföreskrifterna betalas ut till en tjänsteman och det nationella bidraget uppbärs av barnet, eller formellt beviljas barnet, är inte avgörande för att bedöma huruvida dessa bidrag är likartade i den mening som avses i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna. Det är inte heller avgörande att bidraget enligt tjänsteföreskrifterna utbetalas som ett tillägg till tjänstemannens lön och således är kopplat till ett anställningsförhållande, till skillnad från det luxemburgska ekonomiska stödet som utbetalas till barnet.

(se punkterna 29, 31, 32, 37 och 38)

Hänvisning till

Domstolen: 13 oktober 1977, Gelders-Deboeck mot kommissionen, 106/76, punkt 16; 13 oktober 1977, Emer-van den Branden mot kommissionen, 14/77, punkt 15; 18 december 2007, Weiβenfels mot parlamentet, C 135/06 P, punkt 89

Förstainstansrätten: 10 maj 1990, Sens mot kommissionen, T 117/89, punkt 14; 11 juni 1996, Pavan mot parlamentet, T 147/95, punkt 41

Personaldomstolen: 13 februari 2007, Guarneri mot kommissionen, F 62/06, punkterna 39, 40 och 42