Överklagande ingett den 19 februari 2013 av Europeiska kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 11 december 2012 i mål F-122/10, Cocchi och Falcone mot kommissionen

(Mål T-103/13 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara och D. Martin)

Övriga parter i målet: Giorgio Cocchi (Wezembeek-Oppem, Belgien) och Nicola Falcione (Bryssel, Belgien)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara den dom som personaldomstolen meddelade den 11 december 2012 i mål F-122/10, Cocchi och Falcone mot kommissionen,

avvisa eller ogilla Giorgio Cocchis och Nicola Falciones talan i mål F-122/10,

förplikta vardera part att bära sina egna rättegångskostnader i förevarande förfarande, samt

förplikta Giorgio Cocchi och Nicola Falcione att ersätta rättegångskostnaderna i samband med förfarandet vid personaldomstolen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.

Första grunden: Felaktig tolkning av begreppet ˮrättsakt som går någon emotˮ i den mån personaldomstolen har bedömt att talan kunde tas upp till sakprövning eftersom kommissionens förslag till sökandena - gällande antalet pensionsgrundande tjänsteår vid överföring av deras pensionsrättigheter enligt artikel 11.2 i bilaga VIII i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän inom Europeiska unionen - ansågs utgöra en rättsakt som går någon emot.

Andra grunden: Åsidosättande av principen om berättigade förväntningar i den mån personaldomstolen delvis har bifallit talan genom att göra sig skyldig till en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av denna princip. Kommissionen har gjort gällande att sökandena inte kunde ha några berättigade förväntningar vad gäller kommissionens förslag. Dessa förslag gällde nämligen även tjänsteperioder som inträffat innan sökandena anställdes och hänvisade inte till det belopp som faktiskt skulle överföras utan till ett belopp som var överförbart, i motsats till det som framgår av den otvetydiga lydelsen av artikel 11.2 i bilaga VIII i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän.

____________