Language of document : ECLI:EU:F:2013:184

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 21 november 2013

Förenade målen F‑72/12 och F‑10/13

Josiane Roulet

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Lön – Artikel 66 i tjänsteföreskrifterna – Tidigare tillfälligt anställd i lönegrad AD 12 – Rekrytering som tjänsteman i lönegrad AD 6 – Utbetalning av lön motsvarande lönen för en tjänsteman i lönegrad AD 12 – Uppenbart fel – Återkrav av felaktigt utbetalda belopp enligt artikel 85 i tjänsteföreskrifterna”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, som väckts i två fall av Josiane Roulet, nämligen dels genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 9 juli 2012, som registrerats under nummer F‑72/12, genom vilken det, i första hand, yrkats ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut, såsom det framgår av en skrivelse av den 20 december 2011, att återkräva 172 236,42 euro enligt artikel 85 i tjänsteföreskrifterna, och, i andra hand, att hon ska ersättas för den skada som lidits, dels genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 3 februari 2013, som registrerats under nummer F‑10/13, genom vilken det yrkats ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 28 mars 2012, i den del hennes ansökan om skadestånd av den 13 januari 2012 avslås, och förpliktande för kommissionen att, i första hand, utge ersättning till henne med 172 236,42 euro, eller, i andra hand, med ett lägre belopp, för den skada som lidits.

Avgörande:      Talan i de förenade målen F-72/12 och F-10/13 ogillas. Josiane Roulet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europeiska kommissionen har förorsakats.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Villkor – Uppenbart oriktig utbetalning – Kriterier

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 85)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Sakprövningsförutsättningar – Invändning om lis pendens – Skadeståndstalan – Ersättningsyrkanden som är identiska med sådana yrkanden i en tidigare talan vilka avvisats – Lis pendens föreligger inte

1.      Vad felaktigt utbetalda belopp, innebär inte uttrycket ”så uppenbart”, som kännetecknar felet beträffande utbetalningen i den mening som avses i artikel 85 första stycket i tjänsteföreskrifterna, att mottagaren av de felaktiga utbetalningarna saknar all skyldighet att fråga sig eller kontrollera om utbetalningen var korrekt, utan det innebär att skyldigheten till nämnda återbetalning uppkommer så fort det är fråga om ett fel som inte kan undgå upptäckt av en normalt aktsam tjänsteman som förutsätts känna till de bestämmelser som gäller i fråga om tjänstemannen lön. Det ska i varje enskilt fall dessutom tas hänsyn till den berörda tjänstemannens möjligheter att göra nödvändiga kontroller. De omständigheter som unionsdomstolen beaktar i detta hänseende avser bland annat tjänstemannens ansvarsnivå, lönegrad och tjänstetid

Det är inte heller nödvändigt att den berörda tjänstemannen eller den berörda tillfälligt anställda när han eller hon iakttar sin omsorgsplikt exakt kan avgöra omfattningen av det fel som administrationen har begått. Det räcker att han eller hon hyser tvivel om huruvida utbetalningarna i fråga är välgrundade för att vederbörande ska vara tvungen att uppmärksamma administrationen på detta, så att denna kan vidta nödvändiga kontroller.

(se punkterna 48–50)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 5 november 2002, Ronsse mot kommissionen, T‑205/01, punkterna 46 och 47; 29 september 2005, Thommes mot kommissionen, T‑195/03, punkt 124

2.      En talan som avser samma parter, sak och grunder som en talan som har väckts tidigare, ska avvisas.

När ersättningsyrkanden som framställts genom en tidigare väckt talan har avvisats med motiveringen att de framställts för tidigt, kan personaldomstolen inte anses sakna behörighet med avseende på identiska ersättningsyrkanden som framställs genom en talan som väcks senare.

(se punkterna 86 och 87)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 19 september 2006, Vienne m.fl. mot parlamentet, F‑22/06, punkt 12 och där angiven rättspraxis