DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 7 november 2019 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Flygtransport – Förordning (EU) nr 1178/2011 – Bilaga I, punkt FCL.065 – Tillämpning i tiden – Direktiv 2000/78/EG – Likabehandling i arbetslivet – Diskriminering på grund av ålder – Artikel 2.5 – Artikel 4.1 – Nationell bestämmelse enligt vilken anställningsförhållandet automatiskt upphör vid 60 års ålder – Piloter – Skydd för nationell säkerhet”
I mål C‑396/18,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen, Italien) genom beslut av den 24 april 2018, som inkom till domstolen den 15 juni 2018, i målet
Gennaro Cafaro
mot
DQ,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden J.-C. Bonichot, domstolens vice ordförande R. Silva de Lapuerta (referent) samt domarna M. Safjan, L. Bay Larsen och C. Toader,
generaladvokat: M. Szpunar,
justitiesekreterare: handläggaren R. Schiano,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 11 april 2019,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Gennaro Cafaro, genom S. Assennato och G. Sacconi, avvocati,
– DQ, genom G. Guancioli och P. Busco, avvocati,
– Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av G. De Socio, avvocato dello Stato,
– Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom V. Di Bucci, D. Martin, W. Mölls och C. Valero, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 26 juni 2019 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av punkt FCL.065 i bilaga I till kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011 av den 3 november 2011 om tekniska krav och administrativa förfaranden avseende flygande personal inom den civila luftfarten i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (EUT L 311, 2011, s. 1, och rättelse i EUT L 106, 2013, s. 14), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 290/2012 av den 30 mars 2012 (EUT L 100, 2012, s. 1, och rättelse i EUT L 107, 2013, s. 7) (nedan kallad förordning nr 1178/2011) och av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Gennaro Cafaro och hans tidigare arbetsgivare DQ och rör det förhållandet att hans anställning automatiskt upphörde när han fyllde 60 år.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning nr 1178/2011
3 Artikel 1 i förordning nr 1178/2011 har följande lydelse:
”I den här förordningen fastställs närmare bestämmelser om följande:
1) Olika behörigheter för flygcertifikat, villkor för att utfärda, bibehålla, ändra, begränsa, tillfälligt dra in eller återkalla certifikat, rättigheter och skyldigheter för innehavare av flygcertifikat, villkor för konvertering av befintliga nationella flygcertifikat och nationella certifikat för flygmaskinister till flygcertifikat samt villkor för godtagande av certifikat från tredjeland.
…”
4 I artikel 2 i förordningen, under rubriken ”Definitioner”, anges följande:
”I denna förordning gäller följande definitioner:
1) Del FCL-certifikat: ett certifikat som utfärdats för en flygbesättningsmedlem och som uppfyller kraven i bilaga I.
…”
5 I artikel 12 i nämnda förordning, med rubriken ”Ikraftträdande och tillämpning”, föreskrivs följande:
”1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 8 april 2012.
1b. Genom undantag från punkt 1 kan medlemsstaterna besluta att inte tillämpa bestämmelserna i bilagorna I till IV förrän den 8 april 2013.
…
7. När en medlemsstat använder sig av bestämmelserna i punkterna 1b till 6 ska den meddela [Europeiska] kommissionen och [Europeiska byrån för luftfartssäkerhet]. Denna anmälan ska beskriva skälen till ett sådant undantag samt programmet för genomförande med planerade åtgärder och tillhörande tidsplan.
…”
6 I punkt FCL.065 i bilaga I till förordning nr 1178/2011, med rubriken ”Begränsning av befogenheter för certifikatinnehavare som är 60 år eller äldre i kommersiell flygtransport”, föreskrivs följande:
”a) 60–64 år. Flygplan och helikoptrar. En certifikatinnehavare som har uppnått en ålder av 60 år får inte vara pilot på ett luftfartyg i kommersiell flygtransport utom
1) som medlem av en flerpilotsbesättning och under förutsättning att
2) en sådan innehavare är den enda piloten i flygbesättningen som har uppnått en ålder av 60 år.
b) 65 år. En certifikatinnehavare som har uppnått en ålder av 65 år får inte vara pilot på ett luftfartyg i kommersiell flygtransport.”
Direktiv 2000/78
7 Skäl 23 i direktiv 2000/78 har följande lydelse:
”Under mycket begränsade omständigheter kan en särbehandling vara berättigad, när en egenskap som avser religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav, förutsatt att syftet är legitimt och kravet är rimligt. Sådana omständigheter skall ingå i den information som medlemsstaterna skall lämna till kommissionen.”
8 Av artikel 1 i detta direktiv framgår att syftet med direktivet är att fastställa en allmän ram för bekämpning av diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, för att principen om likabehandling ska kunna genomföras i medlemsstaterna.
9 Artikel 2, med rubriken ”Begreppet diskriminering”, i samma direktiv har följande lydelse:
”1. I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1.
2. Enligt punkt 1 skall
a) direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation,
…
5. Detta direktiv skall inte påverka de åtgärder som föreskrivs i nationell lagstiftning och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för den allmänna säkerheten, ordningens bevarande, förebyggande av brott samt skydd för hälsa och andra personers fri- och rättigheter.”
10 I artikel 4.1 i nämnda direktiv föreskrivs följande:
”Utan hinder av artikel 2.1 och 2.2 får medlemsstaterna föreskriva att sådan särbehandling som föranleds av en egenskap som har samband med någon av de grunder som anges i artikel 1 inte skall utgöra diskriminering, om denna egenskap utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav på grund av yrkesverksamhetens natur eller det sammanhang där den utförs, förutsatt att målet är legitimt och kravet proportionerligt.”
Italiensk rätt
11 Det framgår av beslutet om hänskjutande att DQ är ett flygtransportbolag som har bildats i enlighet med artikel 25 i legge n. 124 – Sistema di informazione per la sicurezza della Republica e nuova disciplina del segreto (lag nr 124 om informationssystemet för Republikens säkerhet och den nya regleringen avseende klassificering av hemliga uppgifter) av den 3 augusti 2007 (GURI nr 187 av den 13 augusti 2007, s. 4) och som utövar sekretessbelagd verksamhet för den italienska statens hemliga tjänst till skydd för den nationella säkerheten.
12 I artikel 744 fjärde stycket i codice della navigazione (sjö- och luftfartslagen) likställs luftfartyg som används av offentliga eller privata organ för verksamhet till skydd för den nationella säkerheten med statliga luftfartyg.
13 Enligt artikel 748 första stycket i sjö- och luftfartslagen är bestämmelserna i denna lag inte tillämpliga på statliga luftfartyg.
14 I artikel 748 tredje stycket i sjö- och luftfartslagen föreskrivs att det ska säkerställas att flygningar som utförs med luftfartyg som är att jämställa med statliga luftfartyg uppfyller en lämplig säkerhetsnivå, vilken bestäms utifrån särskilda föreskrifter antagna av behöriga statliga myndigheter.
15 Enligt de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat antogs decreto del Presidente del Consiglio dei Ministri sui limiti di impiego del personale di [DQ] (premiärministerdekret som reglerar begränsningar i anställningarna för [DQ:s] flygande personal) av den 9 september 2008 (nedan kallat premiärministerdekretet) med stöd av artikel 748 tredje stycket i sjö- och luftfartslagen.
16 Av premiärministerdekretet framgår följande:
”Med hänsyn till de syften som anges i föregående artiklar får [DQ:s] piloter utföra sin yrkesverksamhet fram till 60 års ålder, men inte därefter.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
17 Gennaro Cafaro var anställd som pilot av DQ från den 26 september 1988 till 19 september 2012.
18 Genom skrivelse av den 19 januari 2012 underrättade DQ Gennaro Cafaro om att hans anställningsavtal automatiskt skulle upphöra den 19 september 2012, eftersom han då fyllde 60 år.
19 Gennaro Cafaro väckte talan vid Tribunale di Roma (Domstolen i Rom, Italien) och yrkade att det skulle fastställas att uppsägningen av honom var rättsstridig. Den domstolen ogillade talan.
20 Gennaro Cafaro överklagade avgörandet från Tribunale di Roma (Domstolen i Rom) till Corte d’appello di Roma (Appellationsdomstolen i Rom, Italien), som ogillade överklagandet genom dom av den 19 februari 2016. Denna sistnämnda domstol fann att Gennaro Cafaro inte hade blivit uppsagd, eftersom hans anställning hade upphört automatiskt när han fyllt 60 år, i enlighet med bestämmelserna i premiärministerdekretet.
21 Gennaro Cafaro överklagade den domen till den hänskjutande domstolen.
22 Den hänskjutande domstolen har påpekat att de luftfartyg som används av DQ i enlighet med nationell rätt ska likställas med statliga luftfartyg och att denna kvalificering medför att anställningsförhållandet för de piloter som är anställda av DQ regleras av de särskilda bestämmelserna i premiärministerdekretet. I dessa bestämmelser föreskrivs bland annat att deras anställningsförhållande automatiskt upphör när de fyller 60 år.
23 Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att det enligt punkt FCL.065 i bilaga I till förordning nr 1178/2011, med vissa begränsningar, är tillåtet för innehavare av flygcertifikat att fortsätta att vara piloter på luftfartyg i kommersiell flygtransport när de är mellan 60 och 64 år. Den hänskjutande domstolen har angett att det enligt denna bestämmelse är förbjudet för innehavare av flygcertifikat att vara verksamma som piloter i kommersiell flygtransport först när de fyllt 65 år.
24 Den hänskjutande domstolen är osäker på om punkt FCL.065 i bilaga I till förordning nr 1178/2011 är tillämplig på en flygplanspilot som är anställd av ett bolag som bedriver verksamhet som har samband med skyddet av nationell säkerhet, såsom DQ, och, om så är fallet, om denna bestämmelse ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken anställningsförhållandet för de piloter som är anställda av DQ automatiskt upphör vid 60 års ålder.
25 I andra hand önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida en sådan nationell bestämmelse är förenlig med principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder i direktiv 2000/78.
26 Mot denna bakgrund beslutade Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen, Italien) att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
”1) Är den nationella bestämmelse som föreskrivs i [premiärministerdekretet] – som med stöd av artikel 748 tredje stycket i den italienska sjö- och luftfartslagen reglerar begränsningar i anställningarna för DQ:s flygande personal och som bland annat innebär att anställningsförhållandet automatiskt upphör när arbetstagaren uppnår 60 års ålder – oförenlig med förordning nr 1178/2011, med tanke på att det i förordningen föreskrivs en åldersgräns på 65 år för piloter i kommersiell flygtransport? Om denna nationella speciallagstiftning ska sättas åt sidan, ska då förordningen tillämpas i förevarande fall?
2) I andra hand, om förordning [nr 1178/2011] inte är materiellt tillämplig (ratione materiae) i förevarande fall, strider då ovannämnda nationella bestämmelse mot principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder enligt direktiv 2000/78 och enligt artikel 21.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som kommer till konkret uttryck i direktiv 2000/78?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
27 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida punkt FCL.065 i bilaga I till förordning nr 1178/2011 ska tolkas så, att den utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att anställningsförhållandet för piloter som har anställts av ett företag som använder luftfartyg i verksamhet som rör skyddet av en medlemsstats nationella säkerhet automatiskt upphör när piloterna har uppnått 60 års ålder.
28 DQ, den italienska regeringen och kommissionen har gjort gällande att punkt FCL.065 i bilaga I till förordning nr 1178/2011 av tidsmässiga skäl (ratione temporis) inte är tillämplig i det nationella målet.
29 I detta hänseende framgår det av artikel 12.1b i förordning nr 1178/2011 att medlemsstaterna kan besluta att inte tillämpa bland annat bestämmelserna i bilaga 1 till denna förordning förrän den 8 april 2013.
30 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att Republiken Italien har utnyttjat denna möjlighet. Punkten FCL.065 i bilaga I till förordning nr 1178/2011 blev således tillämplig i denna medlemsstat först från och med den 8 april 2013.
31 Enligt beslutet om hänskjutande upphörde emellertid Gennaro Cafaros anställningsavtal att gälla den 19 september 2012. De faktiska omständigheterna i det nationella målet ägde således rum innan punkt FCL.065 i bilaga I till förordning nr 1178/2011 trädde i kraft i Italien. Detta innebär att denna bestämmelse inte är tidsmässigt tillämplig (ratione temporis) i målet.
32 Under dessa omständigheter saknas det anledning att besvara den hänskjutande domstolens första fråga.
Den andra frågan
33 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida direktiv 2000/78 ska tolkas så, att den utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att anställningsförhållandet för piloter som har anställts av ett företag som använder luftfartyg i verksamhet som rör skyddet av en medlemsstats nationella säkerhet automatiskt upphör när piloterna fyller 60 år.
34 Enligt artikel 2.1 i direktiv 2000/78 avses med ”principen om likabehandling” att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1 i samma direktiv, vilka bland annat omfattar ålder. I artikel 2.2 a i direktivet anges att det är fråga om direkt diskriminering, i den mening som avses i artikel 2.1 i direktivet, när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet behandlas mindre förmånligt än en annan person som befinner sig i en jämförbar situation.
35 I och med att det föreskrivs att anställningsförhållandet för de piloter som är anställda av DQ automatiskt upphör att gälla när piloterna fyller 60 år, medför premiärministerdekretet att vissa personer behandlas mindre förmånligt än andra som bedriver samma verksamhet för samma arbetsgivares räkning, enbart på grund av att de har uppnått 60 års ålder.
36 Av detta följer att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet medför en särbehandling på grund av ålder i den mening som avses i artikel 1 jämförd med artikel 2.2 a i direktiv 2000/78.
37 Det ska således, med beaktande av de mål som eftersträvas med den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, prövas huruvida direktiv 2000/78 ska tolkas så, att det utgör hinder för en sådan särbehandling.
38 Det framgår i detta hänseende av beslutet om hänskjutande att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet syftar till att säkerställa en lämplig säkerhetsnivå för de statliga flygningar som DQ genomför i den nationella säkerhetens intresse. Nämnda lagstiftning syftar således till att säkerställa dels flygsäkerheten, dels skyddet av den nationella säkerheten.
39 För att kunna besvara den andra frågan krävs följaktligen en tolkning av artiklarna 2.5 och 4.1 i direktiv 2000/78.
Tolkningen av artikel 2.5 i direktiv 2000/78
40 I artikel 2.5 i direktiv 2000/78 anges att direktivet inte ska påverka de åtgärder som föreskrivs i nationell lagstiftning och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för den allmänna säkerheten, ordningens bevarande, förebyggande av brott samt skydd för hälsa och andra personers fri- och rättigheter.
41 Europeiska unionens lagstiftare har antagit denna bestämmelse i syfte att, med avseende på arbetslivsfrågor, förebygga och lösa en konflikt mellan å ena sidan principen om likabehandling och å andra sidan behovet av att bevara allmän ordning, säkerhet och folkhälsa, förebygga brott och skydda personers fri- och rättigheter, det vill säga behov som är av avgörande betydelse för ett välfungerande demokratiskt samhälle. Lagstiftaren har beslutat att de principer som anges i direktiv 2000/78, i vissa i artikel 2.5 i direktivet angivna fall, inte ska tillämpas med avseende på åtgärder som medför särbehandling på någon av de grunder som avses i artikel 1 i direktivet, under förutsättning att åtgärderna är nödvändiga för att uppnå dessa mål (dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation, C‑193/17, EU:C:2019:43, punkt 54 och där angiven rättspraxis).
42 Nämnda artikel 2.5 ska dessutom, med hänsyn till att den utgör ett undantag från diskrimineringsförbudet, ges en restriktiv tolkning. Bestämmelsens ordalydelse leder till samma slutsats (dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation, C‑193/17, EU:C:2019:43, punkt 55 och där angiven rättspraxis).
43 EU-domstolen konstaterar, för det första, att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet utgör en åtgärd som föreskrivs i den nationella lagstiftningen i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2000/78.
44 Det framgår nämligen av domstolens praxis att begreppet ”åtgärder som föreskrivs i nationell lagstiftning”, i den mening som avses i denna bestämmelse, inte endast omfattar sådana åtgärder som följer av en rättsakt som har antagits efter ett lagstiftningsförfarande, utan även sådana åtgärder som införts på grundval av en behörighetsregel som är tillräckligt precis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl., C‑447/09, EU:C:2011:573, punkterna 59 och 61).
45 Det framgår i detta avseende av beslutet om hänskjutande att särbehandlingen infördes genom premiärministerdekretet, vars bestämmelser avviker från sjö- och luftfartslagen och från de allmänna bestämmelser som reglerar anställningsförhållanden. Bestämmelserna i premiärministerdekretet antogs med stöd av artikel 748 tredje stycket i sjö- och luftfartslagen, enligt vilken de behöriga nationella myndigheterna har befogenhet att anta bestämmelser som säkerställer en lämplig säkerhetsnivå. Under dessa omständigheter ska den särbehandling som införts genom premiärministerdekretet anses vara resultatet av en åtgärd som föreskrivs i den nationella lagstiftningen, i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2000/78.
46 För det andra syftar den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet till att uppnå mål som rör allmän säkerhet i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2000/78.
47 EU-domstolen har i detta hänseende redan slagit fast att luftfartssäkerheten ingår bland de mål som anges i artikel 2.5 i direktiv 2000/78. Åtgärder i syfte att undvika flygolyckor genom kontroll av piloternas lämplighet och fysiska förmåga, så att inte mänskliga svagheter ska orsaka dessa olyckor, framstår otvivelaktigt som åtgärder som är ägnade att säkerställa den allmänna säkerheten i den mening som avses i denna bestämmelse (dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl., C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 58).
48 När det gäller målet att skydda den nationella säkerheten utgör även åtgärder som syftar till att säkerställa att insatser i den nationella säkerhetens intresse genomförs och handläggs korrekt sådana åtgärder som är ägnade att säkerställa den allmänna säkerheten i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2000/78.
49 För det tredje och slutligen ska det prövas huruvida den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är nödvändig för den allmänna säkerheten i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2000/78.
50 I detta hänseende erinrar EU-domstolen om att den, i punkt 64 i domen av den 13 september 2011, Prigge m.fl. (C‑447/09, EU:C:2011:573), slagit fast att en nationell åtgärd som innebär att det fastställs en högsta åldersgräns på 60 år för att få utöva pilotyrket, trots att denna gräns har fastställts till 65 år i nationell och internationell rätt, inte är nödvändig för den allmänna säkerheten och skyddet för hälsan i den mening som avses i nämnda artikel 2.5 i direktiv 2000/78.
51 I enlighet med de nationella och internationella bestämmelser som reglerar verksamheten i fråga om kommersiell flygtransport av passagerare, post och/eller gods, som var tillämpliga i det mål som avgjordes genom denna dom, var det nämligen inte nödvändigt att förbjuda trafikflygare att utöva sin verksamhet efter 60 års ålder, utan endast att begränsa utövandet av denna verksamhet. Det förbud för piloter att flyga efter denna ålder, som föreskrevs i den aktuella bestämmelsen i det målet, var således inte nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet.
52 På området för kommersiell flygtransport, som också var i fråga i det mål som avgjordes genom nämnda dom, avsåg unionslagstiftaren, såsom framgår av punkt FCL.065 i bilaga I till förordning nr 1178/2011, att förbjuda utövandet av yrket som trafikflygare för certifikatinnehavare över 65 år.
53 I förevarande fall framgår det emellertid av de handlingar som ingetts till domstolen att DQ:s flygningar är avsedda att genomföra insatser som är kopplade till skyddet av nationell säkerhet, vilka allmänt sett innebär större risker än de som är förknippade med kommersiell flygtransport. Till skillnad från trafikflygare arbetar DQ:s piloter regelmässigt under svåra eller till och med extrema förhållanden, vilket innebär att det krävs att piloterna uppfyller särskilt höga fysiska krav för att kunna utföra dessa insatser.
54 Gällande unionsrätt och internationell rätt innehåller inte några särskilda bestämmelser i vilka det föreskrivs en åldersgräns för när piloter som flyger luftfartyg i samband med insatser till skydd för en medlemsstats nationella säkerhet inte längre får utöva sin yrkesverksamhet.
55 Det finns således inte skäl att generellt anse att åldersgränsen för att utföra sådana flygningar som DQ genomför i princip ska motsvara den ålder på 65 år som tillämpas inom området för kommersiell flygtransport.
56 Under dessa omständigheter ankommer det på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av samtliga omständigheter i det nationella målet, pröva huruvida den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är nödvändig för den allmänna säkerheten i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2000/78, med hänsyn till den särskilda karaktären av DQ:s verksamhet och de fysiska krav som ställs på de piloter som är anställda av detta bolag.
57 Av detta följer att artikel 2.5 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att anställningsförhållandet för piloter som har anställts av ett företag som använder luftfartyg i verksamhet som rör skyddet av en medlemsstats nationella säkerhet automatiskt upphör när piloterna har uppnått 60 års ålder, under förutsättning att en sådan bestämmelse är nödvändig för den allmänna säkerheten i den mening som avses i denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
Tolkningen av artikel 4.1 i direktiv 2000/78
58 Enligt lydelsen av artikel 4.1 i direktiv 2000/78 ”får medlemsstaterna föreskriva att sådan särbehandling som föranleds av en egenskap som har samband med någon av de grunder som anges i artikel 1 [i detta direktiv] inte skall utgöra diskriminering, om denna egenskap utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav på grund av yrkesverksamhetens natur eller det sammanhang där den utförs, förutsatt att målet är legitimt och kravet proportionerligt”.
59 Det framgår av bestämmelsens ordalydelse att en särbehandling, för att inte utgöra diskriminering, måste föranledas av en egenskap som har samband med någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktiv 2000/78, och denna egenskap måste utgöra ett ”verkligt och avgörande” yrkeskrav. Domstolen har slagit fast att det inte är grunden för särbehandlingen som måste utgöra ett verkligt och avgörande yrkeskrav. Det är i stället en egenskap vilken har samband med grunden för särbehandlingen som ska utgöra ett sådant yrkeskrav (dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl., C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 66).
60 Domstolen har i detta hänseende redan slagit fast att det är väsentligt att trafikflygare besitter bland annat vissa fysiska förmågor, eftersom fysiska brister hos utövarna av detta yrke kan få allvarliga konsekvenser. Det är vidare obestridligt att de fysiska förmågorna avtar med åldern. Av detta följer att vissa fysiska förmågor kan anses utgöra ett ”verkligt och avgörande yrkeskrav”, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2000/78, för att få utöva yrket som trafikflygare och att dessa förmågor är åldersrelaterade (dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl., C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 67).
61 Som generaladvokaten har påpekat i punkt 94 i sitt förslag till avgörande måste en sådan tolkning även gälla för piloter på luftfartyg som fullgör uppdrag i samband med skyddet av den nationella säkerheten, såsom DQ:s piloter. Såsom anges i punkt 53 ovan arbetar DQ:s piloter regelmässigt under svåra eller till och med extrema förhållanden, vilket innebär att det krävs att piloterna uppfyller särskilt höga fysiska krav för att kunna utföra dessa insatser.
62 Av detta följer att vissa fysiska förmågor kan anses utgöra ett ”verkligt och avgörande yrkeskrav”, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2000/78, för att få utöva yrket som pilot som genomför insatser i samband med skyddet av den allmänna säkerheten.
63 Vad gäller de mål som eftersträvas med den nationella bestämmelse som är aktuell i det nationella målet, konstateras det i punkt 38 i denna dom att denna bestämmelse syftar till att säkerställa dels flygsäkerheten, dels skyddet av den nationella säkerheten.
64 EU-domstolen har redan slagit fast att målet att säkerställa flygsäkerheten utgör ett legitimt mål i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2000/78 (dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl., C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 69). Målet att säkerställa skyddet av den nationella säkerheten ska också betraktas som ett legitimt mål i den mening som avses i denna bestämmelse.
65 Det ska emellertid prövas huruvida det krav som uppställs i den nationella bestämmelse som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken anställningsförhållandet för de piloter som är anställda av DQ automatiskt upphör när piloterna fyller 60 år, är proportionerligt.
66 Det ska i det hänseendet påpekas att det i skäl 23 i direktiv 2000/78 anges att det endast är under ”mycket begränsade omständigheter” som en särbehandling kan vara berättigad, när en egenskap som avser bland annat ålder utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav (dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl., C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 71).
67 Dessutom ska artikel 4.1 i direktiv 2000/78, i den mån den tillåter undantag från principen om icke-diskriminering, tolkas restriktivt (dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl., C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 72).
68 I punkt 75 i domen av den 13 september 2011, Prigge m.fl. (C‑447/09, EU:C:2011:573), slog domstolen fast att arbetsmarknadens parter hade ålagt trafikflygare ett oproportionerligt krav i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2000/78, genom att fastställa en åldersgräns på 60 år, efter vilken ålder de inte längre ansågs besitta de fysiska förmågor som krävdes för att utöva sitt yrke, trots att det enligt nationell och internationell rätt är tillåtet att utöva detta yrke under vissa villkor fram till 65 års ålder.
69 Av de skäl som anges i punkterna 53–55 ovan kan en sådan lösning, som är tillämplig på kommersiell flygtransport, emellertid inte överföras på förevarande mål.
70 Under dessa omständigheter ankommer det på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av samtliga omständigheter i det nationella målet, pröva huruvida den nationella bestämmelse som är aktuell i det nationella målet kan anses vara proportionerlig i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2000/78, med hänsyn till den särskilda karaktären av DQ:s verksamhet och de fysiska krav som ställs på de piloter som är anställda av detta bolag.
71 Artikel 4.1 i direktiv 2000/78 ska följaktligen tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att anställningsförhållandet för piloter som har anställts av ett företag som använder luftfartyg i verksamhet som rör skyddet av en medlemsstats nationella säkerhet automatiskt upphör när piloterna har uppnått 60 års ålder, under förutsättning att en sådan bestämmelse är proportionerlig i den mening som avses i denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
72 Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras enligt följande:
– Artikel 2.5 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att anställningsförhållandet för piloter som har anställts av ett företag som använder luftfartyg i verksamhet som rör skyddet av en medlemsstats nationella säkerhet automatiskt upphör när piloterna har uppnått 60 års ålder, under förutsättning att en sådan bestämmelse är nödvändig för den allmänna säkerheten i den mening som avses i denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
– Artikel 4.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att anställningsförhållandet för piloter som har anställts av ett företag som använder luftfartyg i verksamhet som rör skyddet av en medlemsstats nationella säkerhet automatiskt upphör när piloterna har uppnått 60 års ålder, under förutsättning att en sådan bestämmelse är proportionerlig i den mening som avses i denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
Rättegångskostnader
73 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
Artikel 2.5 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att anställningsförhållandet för piloter som har anställts av ett företag som använder luftfartyg i verksamhet som rör skyddet av en medlemsstats nationella säkerhet automatiskt upphör när piloterna har uppnått 60 års ålder, under förutsättning att en sådan bestämmelse är nödvändig för den allmänna säkerheten i den mening som avses i denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
Artikel 4.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att anställningsförhållandet för piloter som har anställts av ett företag som använder luftfartyg i verksamhet som rör skyddet av en medlemsstats nationella säkerhet automatiskt upphör när piloterna har uppnått 60 års ålder, under förutsättning att en sådan bestämmelse är proportionerlig i den mening som avses i denna bestämmelse, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
Underskrifter