TRIBUNALENS DOM (första avdelningen i utökad sammansättning)

den 10 april 2019 (*)

”Dumpning – Import av rör av duktilt gjutjärn med ursprung i Indien – Genomförandeförordning (EU) 2016/388 – Förordning (EG) nr 1225/2009 (ersatt av förordning (EU) 2016/1036) – Dumpningsmarginal – Fastställande av exportpriset – Förbindelse mellan exportören och importören – Tillförlitligt exportpris – Konstruktion av exportpriset – Skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader – Skälig vinstmarginal – Skada för unionsindustrin – Beräkning av prisunderskridande och skademarginal – Orsakssamband – Tillgång till konfidentiella handlingar ur antidumpningsundersökningen – Rätten till försvar”

I mål T‑301/16,

Jindal Saw Ltd, med säte i New Delhi (Indien),

Jindal Saw Italia SpA, med säte i Trieste (Italien),

företrädda av advokaterna R. Antonini och E. Monard,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av J.-F. Brakeland och G. Luengo, båda i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Saint-Gobain Pam, med säte i Pont-à-Mousson (Frankrike), företrätt av advokaterna O. Prost, A. Coelho Dias och C. Bouvarel,

intervenient,

angående en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) 2016/388 av den 17 mars 2016 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien (EUT L 73, 2016, s. 53), i den del denna förordning berör sökandena,

meddelar

TRIBUNALEN (första avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden I. Pelikánová samt domarna V. Valančius, P. Nihoul, J. Svenningsen (referent) och U. Öberg,

justitiesekreterare: handläggaren P. Cullen,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 3 juli 2018,

följande

Dom

 Bakgrund

1        Sökandena i detta mål är Jindal Saw Ltd, ett bolag bildat enligt indisk rätt, och Jindal Saw Italia SpA, ett italienskt bolag som ägs av Jindal Saw. Sökandena tillverkar och säljer bland annat rör av duktilt gjutjärn för den indiska marknaden och för export. Under den period som är relevant i det nu aktuella fallet var tre närstående bolag inblandade i saluföringen av Jindal Saws produkter i Europeiska unionen. Utöver Jindal Saw Italia rörde det sig om Jindal Saw España SL och Jindal Saw Pipeline Solutions, UK (kallat Jindal Saw UK) (nedan gemensamt kallade Jindal Saws försäljningsenheter).

2        Saint-Gobain Pam, Saint-Gobain Pam Deutschland GmbH och Saint-Gobain Pam España SA inkom den 10 november 2014 med en framställning till Europeiska kommissionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 343, 2009, s. 51), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 av den 15 januari 2014 (EUT L 18, 2014, s. 1) (nedan kallad grundförordningen) (ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21)). Framställningen avsåg artikel 5 i förordning nr 1225/2009 och syftade till att kommissionen skulle inleda en antidumpningsundersökning avseende import av rör i duktilt gjutjärn från Indien.

3        Kommissionen inledde ett antidumpningsförfarande avseende den aktuella importen (nedan kallat antidumpningsförfarandet) genom ett meddelande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 20 december 2014 (EUT C 461, 2014, s. 35).

4        Den 26 januari 2015 inkom Saint-Gobain Pam, Saint-Gobain Pam Deutschland och Saint-Gobain Pam España parallellt med en framställning till kommissionen, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 188, 2009, s. 93), i dess lydelse enligt förordning nr 37/2014 (nedan kallad antisubventionsgrundförordningen) (ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 55)). Framställningen avsåg artikel 10 i grundförordningen och syftade till att kommissionen också skulle inleda en antisubventionsundersökning avseende den aktuella importen.

5        Kommissionen inledde ett antisubventionsförfarande beträffande den aktuella importen (nedan kallat antisubventionsförfarandet) genom ett meddelande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 11 mars 2015 (EUT C 83, 2015, s. 4).

6        Den 24 juni 2015 yttrade sig Jindal Saw till kommissionen om vissa aspekter av bedömningen av dumpningen, den skada som unionsindustrin lidit och unionens intresse. Yttrandet avsåg både antidumpnings- och antisubventionsförfarandet.

7        Den 18 september 2015 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2015/1559 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien (EUT L 244, 2015, s. 25) (nedan kallad den preliminära förordningen). Den berörda produkten definierades i denna förordning som rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien.

8        Den 23 oktober 2015 yttrade sig Jindal Saw om de preliminära uppgifterna i antidumpningsförfarandet. Bolaget begärde samtidigt att kommissionen skulle anordna en utfrågning.

9        Ett sammanträde anordnades den 20 november 2015. Jindal Saw skickade ett e‑postmeddelande till kommissionen den 24 november 2015 i vilket bolaget bekräftade vissa uppgifter som berörts vid detta sammanträde, bland annat uppgifter om definitionen av den berörda produkten och beräkningen av prisunderskridandet. Den 27 november 2015 yttrade sig bolaget till kommissionen efter nämnda sammanträde inom ramen för antidumpningsförfarandet. Den 9 december 2015 yttrade sig bolaget till kommissionen inom ramen för antidumpningsförfarandet och inom ramen för antisubventionsförfarandet. Yttrandet avsåg bland annat frågan om exportavgiften på järnmalm utgjorde en subvention, skadan, svaren på frågeformulären från användarna av den berörda produkten och den omständigheten att rör utan invändigt eller utvändigt överdrag inte omfattades av definitionen av den berörda produkten.

10      Den 22 december 2015 underrättade kommissionen Jindal Saw om de huvudsakliga omständigheter och överväganden som var grunden till att kommissionen avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av denna produkt (nedan kallat den slutliga informationen) och om de huvudsakliga omständigheter och överväganden som var grunden till att kommissionen avsåg att införa en slutgiltig utjämningstull på samma import. Innan Jindal Saw kommenterade detta begärde bolaget, genom e-post av den 12 januari 2016, ytterligare upplysningar på fyra särskilda punkter.

11      Den 20 januari 2016 inkom Jindal Saw med kommentarer till den slutliga informationen inom ramen för antidumpningsförfarandet och antisubventionsförfarandet.

12      Den 26 januari 2016 översände kommissionen ett tillägg till den slutliga informationen till Jindal Saw. Tillägget avsåg rättelser av vissa uppgifter som ingick i beräkningen av dumpningsmarginalen inom ramen för antidumpningsförfarandet. Sista dag för att lägga fram kommentarer var den 28 januari 2016.

13      Den 28 januari 2016 deltog Jindal Saw i ett sammanträde som kommissionen anordnat. Vid sammanträdet berördes bland annat slutsatserna om den subvention som utgjordes av exportavgiften på järnmalm och systemet med två olika taxor för järnvägstransport av järnmalm, beräkningarna avseende samtliga subventionsåtgärder, den skada som unionsindustrin lidit och dumpningen. Samma dag översände kommissionen en skrivelse till Jindal Saw med information om vissa rättelser av beräkningarna av skadeindikatorerna för unionsindustrin inom ramen för antidumpningsförfarandet och antisubventionsförfarandet. Sista dag för att lämna kommentarer var den 1 februari 2016.

14      Den 1 februari 2016 skickade Jindal Saw två e-postmeddelanden till kommissionen med kommentarer om de rättelser som gjorts av vissa skadeindikatorer för unionsindustrin och om sammanträdet den 28 januari 2016. I e-postmeddelandena begärdes även olika upplysningar.

15      Efter antidumpningsförfarandet och antisubventionsförfarandet antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2016/388 av den 17 mars 2016 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien (EUT L 73, 2016, s. 53, nedan kallad den angripna förordningen) respektive genomförandeförordning (EU) 2016/387 av den 17 mars 2016 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien (EUT L 73, 2016, s. 1). Den sistnämnda förordningen är föremål för en talan om ogiltigförklaring i målet Jindal Saw och Jindal Saw Italia/kommissionen (T‑300/16).

16      I den angripna förordningen definieras den berörda produkten slutgiltigt som ”rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit), med undantag av rör av duktilt gjutjärn utan inklädnad och överdrag …, med ursprung i Indien, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7303 00 10 och ex 7303 00 90” (nedan kallad den berörda produkten).

 Förfarandet och parternas yrkanden

17      Sökandena har väckt den nu aktuella talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 13 juni 2016. Svaromål, replik och duplik gavs in den 27 september och den 21 november 2016 samt den 26 januari 2017.

18      På grund av en ändring i sammansättningen av tribunalens avdelningar tilldelades målet en annan referent, som tjänstgör på första avdelningen.

19      Sökandena ansökte om konfidentiell behandling av vissa uppgifter i ansökan, repliken och dupliken den 11 och den 21 november 2016 samt den 14 februari 2017.

20      Saint-Gobain Pam har ansökt om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden i det nu aktuella målet genom en handling som gavs in till tribunalens kansli den 18 oktober 2016. Ordföranden på tribunalens första avdelning biföll interventionsansökan genom beslut av den 19 januari 2017.

21      Intervenienten gav in en interventionsinlaga till tribunalens kansli den 6 mars 2017. Kommissionen och sökandena yttrade sig över denna inlaga den 24 mars respektive den 19 april 2017.

22      Den 20 juli 2017 anmodade tribunalen kommissionen enligt artikel 91 b i tribunalens rättegångsregler att, om inte annat följer av artikel 103.1 i rättegångsreglerna, lägga fram nödvändiga konfidentiella uppgifter för att kontrollera sanningshalten i vissa förklaringar som lämnats i svaromålet beträffande konsekvenserna av det skrivfel som anges i skäl 72 i den angripna förordningen (nedan kallat skrivfelet).

23      Den 10 augusti 2017 lade kommissionen i elektroniskt format fram de uppgifter som avsågs med tribunalens åtgärd för bevisupptagning.

24      Genom beslut som delgavs parterna den 14 september 2017 erbjöds de advokater som företrädde sökandena att som en åtgärd för processledning ta del av dessa uppgifter på tribunalens kansli under vissa förutsättningar. Sökandens ombud tog således del av uppgifterna den 26 och den 27 september 2017.

25      Sökandena yttrade sig den 18 oktober 2017, sedan deras ombud tagit del av de aktuella uppgifterna (nedan kallat yttrandet av den 18 oktober 2017). Samma dag ingav sökandena en ansökan om konfidentiell behandling av vissa av dessa uppgifter i förhållande till intervenienten.

26      Den 14 november 2017 gav kommissionen in en ansökan om konfidentiell behandling av vissa uppgifter i yttrandet av den 18 oktober 2017 i förhållande till intervenienten.

27      Den 22 november 2017 yttrade sig kommissionen över yttrandet av den 18 oktober 2017.

28      Den 15 december 2017 yttrade sig intervenienten över yttrandet av den 18 oktober 2017 och kommissionens yttrande.

29      Den 27 april 2018 anmodade tribunalen parterna att inom ramen för en åtgärd för processledning besvara ett antal frågor och att lägga fram vissa handlingar. Parterna efterkom tribunalens begäran inom den föreskrivna fristen. Parterna bereddes möjlighet att lämna synpunkter på respektive svar, vilket de också gjorde inom föreskrivna tidsfrister.

30      Den 25 juni 2018 anmodade tribunalen kommissionen, inom ramen för en ny åtgärd för processledning med anledning av kommissionens svar, att lägga fram en korrigerad beräkning av dumpningsmarginalen med avseende på ett fel som medgetts av kommissionen.

31      Sökandena har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara den angripna förordningen i den del den berör sökandena, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

32      Kommissionen har med stöd av intervenienten yrkat att tribunalen ska

–        lämna talan utan bifall, och

–        förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

33      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 3 juli 2018.

 Rättslig bedömning

 Huruvida yttrandet av den 18 oktober 2017 kan beaktas

34      Sökandenas yttrande av den 18 oktober 2017 gavs in mot nedanstående bakgrund.

35      I slutskedet av det administrativa förfarandet underrättade kommissionen de berörda parterna om ett skrivfel. Felet, som avsåg vissa skadeindikatorer för unionsindustrin, innebar att en del av unionsindustrins exportförsäljning betraktades som försäljning inom unionen. Kommissionen korrigerade följaktligen uppgifterna om unionsindustrins försäljning inom unionen och såg över uppgifterna om andra indikatorer som genom återverkningar påverkats av skrivfelet.

36      I ansökan har sökandena anfört att kommissionen inte gjort all den översyn som krävdes till följd av skrivfelets korrigering.

37      Kommissionen har i svaromålet förklarat ingående att skrivfelet uppstod när vissa siffror i ett kalkylblad som upprättats med hjälp av ett kalkylprogram och bifogats en unionstillverkares svar på frågeformuläret skulle föras in i ett särskilt kalkylblad och att detta fel inte påverkade andra indikatorer än dem som hade korrigerats, eftersom de andra indikatorerna hade fastställts i separata kalkylblad.

38      Kommissionen menar att de enda skadeindikatorer som hade påverkats, och setts över, var de skadeindikatorer till vilka särskilda länkar hade skapats i beräkningsformlerna i detta specifika kalkylblad, som innehöll de uppgifter som berördes av skrivfelet.

39      Kommissionen föreslog att de berörda uppgifterna skulle ställas till tribunalens förfogande och behandlas konfidentiellt i den mening som avses i artikel 19 i grundförordningen, såvitt ingenting annat följer av artikel 103 i rättegångsreglerna, så att sökandena skulle kunna kontrollera att de förklaringar som redogörs för ovan i punkterna 37 och 38 var välgrundade.

40      Till följd av tribunalens åtgärd för bevisupptagning lämnade kommissionen in ett usb-minne till tribunalens kansli med de uppgifter som avsågs. Genom beslut som delgavs den 14 september 2017, tillsammans med nämnda åtgärd för bevisupptagning, erbjöds sökandenas advokater att, under förutsättning att de undertecknade en sekretessförbindelse, ta del av handlingarna på detta usb-minne på tribunalens kansli, enbart för att kunna kontrollera sanningshalten i vissa förklaringar som lämnats i svaromålet om effekterna av skrivfelet.

41      I yttrandet av den 18 oktober 2017, som ingavs efter det att sökandenas ombud tagit del av dessa handlingar, har sökandena inte bestritt sanningshalten i nämnda förklaringar. De har emellertid anfört att de upptäckt fem nya fel i handlingarna, vilka ger stöd för vissa av deras invändningar.

42      Kommissionen har i första hand anfört att yttrandet av den 18 oktober 2017 inte kan beaktas, i och med att det avser frågor som ligger utanför föremålet för tribunalens åtgärd för bevisupptagning och dess åtgärd för processledning. I andra hand har kommissionen anfört att kommissionens bedömning i den angripna förordningen inte skulle ha påverkats om de fel som upptäckts av sökandena hade korrigerats.

43      Intervenienten, som flertalet av de aktuella konfidentiella uppgifterna härrör från, har gjort gällande att grundförordningen inte tillåter att konfidentiella uppgifter som ett företag överlämnat till unionsinstitutionerna inom ramen för ett antidumpningsförfarande lämnas ut om inte detta företag gett sitt medgivande. Intervenienten har i andra hand begärt att få en mer fullständig tillgång till de berörda uppgifter än vad intervenienten redan beviljats.

44      Tribunalen konstaterar först och främst att de fem fel som sökandena redogjorde för i yttrandet av den 18 oktober 2017 inte har något samband med det skrivfel som gav upphov till tribunalens åtgärder för bevisupptagning och för processledning och således inte heller med föremålet för dessa åtgärder.

45      Vidare erinrar tribunalen om att grundförordningen i detalj reglerar berörda parters tillgång till de uppgifter som samlas in i samband med en antidumpningsundersökning. Grundförordningen föreskriver ett komplett system för processuella garantier som har till syfte dels att tillåta de berörda parterna att försvara sina intressen på ett ändamålsenligt sätt, dels att, när det är nödvändigt, bevara sekretessen för de upplysningar som används under denna undersökning och innehåller bestämmelser som gör det möjligt att förena dessa båda krav (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Jinan Meide Casting/rådet, T‑424/13, EU:T:2016:378, punkt 96).

46      I artikel 19.1 i grundförordningen anges principen att uppgifter som till sin karaktär är konfidentiella ska behandlas konfidentiellt av myndigheterna, om godtagbara skäl härför anförs. Enligt artikel 19.5 får kommissionen inte yppa några uppgifter som mottagits i enlighet med denna förordning och för vilka uppgiftslämnaren har begärt konfidentiell behandling, utan uttryckligt tillstånd från den uppgiftslämnaren, och utom vid uttryckligen föreskrivet undantag, lämna ut bland annat interna handlingar som tagits fram av unionsmyndigheterna.

47      Grundförordningen innehåller även ett antal bestämmelser som gör det möjligt att förena kraven avseende berörda parters rätt att ändamålsenligt tillvarata sina intressen med de krav som avser skyddet av konfidentiella uppgifter. Parternas tillträde till tillgängliga uppgifter enligt artiklarna 6.7 och 20 i grundförordningen begränsas av att uppgifterna är konfidentiella. I artikel 19.2–19.4 i grundförordningen föreskrivs också ett visst antal åtgärder för att behandla uppgifterna konfidentiellt och skydda de berörda parternas rättigheter.

48      De handlingar som sökandenas advokater i det nu aktuella fallet fick ta del av innehöll enbart affärsuppgifter från två av de tre bolag som i det nu aktuella fallet utgör unionsindustrin. Uppgifterna är konfidentiella i den mening som avses i artikel 19 i grundförordningen, vilket parterna inte har bestritt.

49      Sökandena kunde således inte med stöd av grundförordningen anföra att dessa handlingar skulle lämnas ut. Det var enbart deras advokater som genom ett beslut av tribunalen beviljades begränsat tillträde till handlingarna och uteslutande för att kunna kontrollera följderna av kommissionens skrivfel. Syftet var att säkerställa respekten för sökandenas rätt till försvar, såsom följer av tribunalens åtgärder för bevisupptagning och för processledning.

50      För det första var tribunalens åtgärd för bevisupptagning nämligen tydligt formulerad. Kommissionen skulle endast lämna ut de uppgifter som var absolut nödvändiga för att sökandena skulle kunna kontrollera sanningshalten i vissa förklaringar som lämnats i svaromålet om följderna av skrivfelet.

51      I det beslut som delgavs parterna den 14 september 2017 som en åtgärd för processledning medgavs för det andra tillträde till de aktuella handlingarna enbart för att sökandenas rätt till försvar skulle iakttas i det nu aktuella förfarandet med avseende på nämnda förklaringar. Syftet var inte att sökandena skulle få mer information än vad berörda parter garanteras genom grundförordningen, vilket inte skulle vara förenligt med uppgifternas konfidentiella karaktär. Tribunalen understryker för övrigt att sökandenas rättigheter i det administrativa förfarandet säkerställdes genom artiklarna 6.7, 19 och 20 i grundförordningen.

52      Det följer av vad som anges ovan att det aktuella fallet inte kan likställas med ett sådant fall där tribunalen enligt artikel 103.3 i rättegångsreglerna och efter en sådan avvägning som anges i artikel 103.2 beslutat att låta en av huvudparterna ta allmän del av de uppgifter eller de konfidentiella handlingar som lagts fram av den andra huvudparten. I det nu aktuella fallet gav tribunalen nämligen sökandenas advokater särskild tillgång till de kalkylblad som kommissionen hade använt för att fastställa de omtvistade indikatorerna enbart för att de skulle kunna kontrollera sanningshalten i vissa förklaringar i svaromålet avseende följderna av skrivfelet, i synnerhet avseende länkarna i dessa kalkylblad. Sökandena kan följaktligen inte göra gällande att de har rätt att få allmän tillgång till nya uppgifter som, om de fick ta del av dem, skulle göra det möjligt för dem att göra gällande nya grunder eller invändningar som tribunalen skulle vara tvungen att ta upp till prövning enligt artikel 84 i rättegångsreglerna.

53      Tribunalen påpekar även att sökandena själva inte har begärt att tribunalen ska ge dem tillgång till de aktuella handlingarna för att de ska kunna förfoga över dem på ett allmänt sätt. Tvärtom har sökandena i repliken uttryckligen begärt att endast få ta del av dem för att kunna kontrollera sanningshalten i vissa förklaringar i svaromålet beträffande följderna av skrivfelet.

54      Tribunalen finner utifrån samtliga dessa överväganden att yttrandet av den 18 oktober 2017 inte kan beaktas.

55      Således behöver intervenientens andrahandsyrkande om en mer fullständig tillgång till de berörda uppgifterna inte prövas.

 Prövning i sak

56      Sökandena har till stöd för sin talan anfört fyra grunder avseende olika åsidosättanden av grundförordningen.

–        Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 2.8 och 2.9 och följaktligen av artikel 9.4 i grundförordningen.

–        Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 3.2 och 3.3 och följaktligen av artikel 3.6 och artikel 9.4 i grundförordningen.

–        Den tredje grunden avser ett åsidosättande av artikel 3.2, 3.3 och 3.5–3.8, artikel 4.1 och artikel 5.4 i grundförordningen.

–        Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av artikel 20.4 och 20.5 i grundförordningen och av rätten till försvar.

57      Tribunalen inleder med prövningen av den fjärde grunden.

 Den fjärde grunden; Åsidosättande av artikel 20.4 och 20.5 i grundförordningen och av rätten till försvar

58      Den fjärde grunden består av två delar.

59      Genom den första delgrunden har sökandena gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 20.4 i grundförordningen och Jindal Saws rätt att få yttra sig genom att inte lämna ut ett antal uppgifter som sökanden hade efterfrågat i två e‑postmeddelanden av den 1 februari 2016.

60      Sökandena har med stöd av rättspraxis understrukit att när unionsinstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning är respekten för de rättigheter som garanteras i unionens rättsordning än mer grundläggande och att en av dessa rättigheter är rätten att beredas möjlighet att yttra sig på ett ändamålsenligt sätt. Det kan inte helt uteslutas att det administrativa förfarandet skulle ha kunnat få ett för Jindal Saw gynnsammare utfall om bolaget hade beretts möjlighet att yttra sig över de uppgifter som bolaget efterfrågat angående skadeindikatorer som påverkats av skrivfelet och unionsindustrins kostnader, däribland försäljningskostnader, administrativa kostnader och andra allmänna kostnader (nedan kallade omkostnaderna) för koncernen Saint-Gobain Pams försäljningsenheter, i och med att kommissionen redan tidigare hade omprövat sin ståndpunkt till följd av synpunkter som inkommit från berörda parter.

61      Genom den andra delgrunden har sökandena gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 20.5 i grundförordningen och Jindal Saws rätt att få yttra sig genom att inte ge bolaget tillräckligt med tid för att yttra sig efter det att det tagit del av de ändrade skadeindikatorerna. Sökandena har gjort gällande att det inte är helt uteslutet att Jindal Saw, om bolaget hade haft den tid på sig som föreskrivs i nämnda bestämmelse efter att ha tagit del av de ändrade skadeindikatorerna, skulle ha kunnat lägga fram utförligare synpunkter som skulle ha kunnat få kommissionen att ändra ståndpunkt.

62      Kommissionen har bestritt denna grund med stöd av intervenienten.

63      Tribunalen framhåller först och främst att det ankommer på kommissionen att iaktta vissa processuella principer och garantier, när de berörda parterna i en antidumpningsutredning, inte minst de berörda exporterande tillverkarna, vill ha tillgång till uppgifter om faktiska omständigheter och överväganden som kan utgöra grund för antidumpningsåtgärder för att tillvarata sina intressen.

64      I artikel 20 i grundförordningen fastställs vissa villkor för utövandet av de berörda parternas rätt att yttra sig, vilket är en grundläggande rättighet enligt unionens rättsordning. I artikel 20.2 föreskrivs en rätt att underrättas om de väsentliga omständigheter och överväganden som ligger till grund för en planerad rekommendation om införande av slutgiltiga antidumpningstullar. I artikel 20.4 anges dessutom att kommissionen, när den avser att grunda ett beslut på andra omständigheter och överväganden än dem som tidigare lämnats ut, ska överlämna uppgift om detta snarast möjligt. I artikel 20.5 anges att de berörda parterna i princip ska ha minst tio dagar på sig för att inkomma med synpunkter. Denna frist kan vara kortare då det är fråga om slutgiltig kompletterande information.

65      De krav som följer av att rätten till försvar ska iakttas gäller enligt fast rättspraxis inte endast i samband med förfaranden som kan leda till sanktioner, utan även i samband med undersökningsförfaranden som genomförs innan en antidumpningsförordning antas som kan påverka berörda företag direkt och individuellt och få ofördelaktiga följder för dessa företag. För att kravet på att de berörda företagens rätt till försvar ska iakttas ska anses uppfyllt krävs i synnerhet att företagen getts tillfälle att under det administrativa förfarandet framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som enligt kommissionen styrker dess påstående om att det har förekommit dumpning och att denna har orsakat skada (se dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

66      Att rätten till försvar iakttas är visserligen av avgörande betydelse i ett förfarande för en antidumpningsundersökning (se dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 77 och där angiven rättspraxis). Den omständigheten att fel har begåtts när det gäller iakttagandet av denna rätt skulle emellertid endast ha kunnat leda till en ogiltigförklaring av en förordning om en antidumpningstull om det administrativa förfarandet, på grund av denna oegentlighet, hade kunnat leda till ett annat resultat och på så vis på ett konkret sätt hade påverkat den berörda partens rätt till försvar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2009, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet, C‑141/08 P, EU:C:2009:598, punkt 107).

67      Det kan emellertid inte krävas att ett berört företag visar att kommissionen skulle ha fattat ett annat beslut, utan endast att ett sådant antagande inte är helt uteslutet, då företaget hade kunnat förbereda ett bättre försvar om förfarandefelet inte hade begåtts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 78 och där angiven rättspraxis).

68      Det åligger däremot den berörda parten att konkret redogöra för hur företaget hade kunnat förbereda ett bättre försvar om nämnda förfarandefel inte hade begåtts, varvid den berörda parten inte endast kan konstatera att det är omöjligt att lämna synpunkter på hypotetiska situationer (se dom av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet, T‑442/12, EU:T:2017:372, punkt 145 och där angiven rättspraxis).

69      Tribunalen framhåller också att kommissionen i det nu aktuella fallet hade låtit de berörda parterna ta del av alla faktiska omständigheter och överväganden som den ansåg väsentliga och på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull, däribland sifferuppgifter om skadeindikatorer och bedömningen av vilka tendenser dessa indikatorer visade på. Kommissionen framhöll konkret att unionsindustrins försäljning hade minskat med mer än 6 procent och att unionsindustrin hade tappat ungefär 2,5 procent av andelarna på en nedåtgående marknad. Kommissionen angav också, fortfarande om denna industri, att en lönsamhet som betraktades som låg i kombination med en minskad försäljning och en minskad marknadsandel i unionen hade placerat unionsindustrin i en svår ekonomisk och finansiell situation. Kommissionen slog fast, efter en helhetsbedömning av alla de skadeindikatorer som kommissionen ansåg relevanta och denna ekonomiska och finansiella situation som betraktades som svår, att unionsindustrin hade lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

70      Den första invändningen avser ett åsidosättande av artikel 20.4 i grundförordningen, som ska tolkas mot bakgrund av artikel 20.2, och av rätten till försvar, genom att kommissionen inte lämnade ut de uppgifter som Jindal Saw efterfrågade i två e-postmeddelanden av den 1 februari 2016 om de ändrade skadeindikatorerna till följd av upptäckten av skrivfelet och om olika kostnader för unionsindustrin.

71      När det gäller den omständigheten att de uppgifter som Jindal Saw begärt om korrigeringen av skadeindikatorerna för unionen inte lämnades ut, påpekar tribunalen först och främst att kommissionen i det skriftliga meddelandet av den 28 januari 2016, genom vilket Jindal Saws underrättades om vissa korrigeringar av skadeindikatorerna för unionsindustrin, uttryckligen angav vilka skadeindikatorer som hade ändrats sedan skrivfelet upptäcktes, nämligen skadeindikatorerna avseende den totala förbrukningen i unionen, de exporterande tillverkarnas marknadsandel, unionsindustrins marknadsandel och unionsindustrins försäljningspris. De berörda siffrorna redovisades i en bilaga till detta skriftliga meddelande i form av intervaller, som i den slutliga informationen. Slutligen angav kommissionen uttryckligen i nämnda skriftliga meddelande att dessa ändringar inte hade föranlett kommissionen att dra några andra slutsatser om tendenserna eller att ändra de slutliga slutsatser som de berörda parterna tidigare hade fått ta del av.

72      Detta visar att de ändringar som kommissionen gjorde till följd av korrigeringen av skrivfelet inte i sig utgjorde väsentliga omständigheter och överväganden i den mening som avses i artikel 20.2 i grundförordningen, i och med att dessa ändringar inte medförde någon ändring av de tendenser som låg till grund för värderingen av skadan. Kommissionen hade därmed ingen skyldighet enligt grundförordningen, i synnerhet artikel 20.4 i nämnda förordning, att underrätta Jindal Saw om nämnda ändringar, i synnerhet inte att efterkomma Jindal Saws begäran om ytterligare information i denna fråga. Kommissionen åsidosatte alltså inte artikel 20.2 och 20.4 i grundförordningen.

73      När det gäller påståendet om ett åsidosättande av rätten att yttra sig anser tribunalen att kommissionen genom sitt skriftliga meddelande av den 28 januari 2016 översände alla uppgifter som krävdes för att Jindal Saw skulle kunna göra gällande sin ståndpunkt med avseende på ändringarna till följd av korrigeringen av skrivfelet, vilket Jindal Saw för övrigt gjorde i sitt första e‑postmeddelande av den 1 februari 2016. Tribunalen framhåller också att sökandena i förfarandet vid tribunalen inte har fört fram någon ny synpunkt i förhållande till de synpunkter som lades fram för kommissionen redan den 1 februari 2016. Tribunalen konstaterar därmed att kommissionen antog den angripna förordningen efter det att Jindal Saw kunnat göra gällande alla ändamålsenliga synpunkter och att sökandena i det nu aktuella förfarandet inte har visat att Jindal Saw skulle ha kunnat försvara sig bättre inom ramen för det administrativa förfarandet.

74      När det gäller den omständigheten att uppgifter om vissa kostnader för unionsindustrin inte lämnades ut framhåller tribunalen att kommissionen visserligen skulle ha visat prov på god förvaltning om den hade besvarat denna begäran, om så bara för att meddela att dessa uppgifter var konfidentiella och inte kunde lämnas ut till Jindal Saw. Att denna begäran om uppgifter inte fick ett särskilt svar innebär emellertid inte att kommissionen åsidosatte artikel 20.4 i grundförordningen, jämförd med artikel 20.2, eftersom de ytterligare uppgifter som Jindal Saw begärde inte utgjorde nya väsentliga omständigheter och överväganden.

75      Det framgick nämligen redan av den preliminära förordningen, som antogs den 18 september 2015, att kommissionen vid beräkningen av unionsindustrins lönsamhet beaktade inte bara omkostnaderna för unionsindustrins producerande enheter, utan även kostnaderna för nämnda industris försäljningsenheter. I skäl 92 i den preliminära förordningen angavs följande: ”Kommissionen fastställde lönsamheten för de samarbetsvilliga unionstillverkarna genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning.” Vidare angavs att ”[s]törre delen av försäljningen av den [liknande] produkten i EU skedde via de samarbetsvilliga unionstillverkarnas försäljnings[enheter], och deras kostnader och lönsamhet beaktades”.

76      Den omständigheten att Jindal Saw inte uppfattade eller korrekt insåg vidden av dessa förklaringar, som lämnades i den preliminära förordningen och upprepades i den slutliga informationen, att kostnaderna för unionsindustrins försäljningsenheter hade beaktats vid beräkningen av denna industris lönsamhet, betyder inte att kommissionens klargöranden i detta avseende vid sammanträdet den 28 januari 2016 utgjorde nya väsentliga omständigheter eller överväganden. Kommissionen åsidosatte alltså inte artikel 20.2 och 20.4 i grundförordningen i detta avseende.

77      Den omständigheten att de berörda uppgifterna, om beaktandet av kostnaderna för unionsindustrins försäljningsenheter vid beräkningen av denna industris lönsamhet, har varit i Jindal Saws ägo sedan den 19 september 2015, då den preliminära förordningen offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, innebär att Jindal Saw hade de uppgifter som krävdes för att ändamålsenligt göra gällande sina synpunkter om denna beräkning.

78      Den första invändningen kan således inte godtas.

79      När det gäller den andra invändningen, att kommissionen åsidosatte artikel 20.5 i grundförordningen genom att Jindal Saw inte fick tio dagar, eller åtminstone tillräckligt lång tid, på sig för att lägga fram kommentarer om ändringarna av vissa skadeindikatorer, framhåller tribunalen att denna bestämmelse inte innebär att kommissionen är skyldig att ge de berörda parterna en viss tid för att kommentera alla ändringar som kommissionen gör till följd av deras synpunkter om den slutliga informationen. Kommissionen skulle endast ha haft en sådan skyldighet om kommissionens skriftliga meddelande av den 28 januari 2016 hade innehållit väsentliga omständigheter och överväganden, i den mening som avses i artikel 20.2 i grundförordningen. Så var inte fallet.

80      Tribunalen påpekar i varje fall att sökandena i förfarandet vid tribunalen inte har lagt fram något annat argument med anknytning till korrigeringen av skrivfelet än de argument som Jindal Saw lade fram redan i sitt första e-postmeddelande av den 1 februari 2016.

81      Det finns därmed ingenting som tyder på att antidumpningsförfarandet skulle ha kunnat utmynna i ett annat resultat om Jindal Saw hade haft längre tid på sig för att lägga fram kommentarer i detta avseende.

82      Tribunalen understryker att sökandena inte ens sedan de inom ramen för tribunalens åtgärd för processledning fått ta del av handlingar med uppgifter som kunde ha påverkats av skrivfelet anfört något nytt argument med anknytning till detta fel. De har således medgett att korrigeringen av felet inte föranledde några andra rättelser än de som kommissionen redan hade gjort och som delgavs Jindal Saw den 28 januari 2016.

83      Den andra invändningen ska således underkännas och talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser någon del av den fjärde grunden.

 Den första grunden: Åsidosättande av artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen och följaktligen av artikel 9.4 i samma förordning

84      Den första grunden består av två delgrunder.

–       Den första grundens första del: Åsidosättande av artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen

85      Den första delgrunden består i sin tur av två invändningar.

86      Genom den första invändningen har sökandena gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen genom att inte använda de faktiska exportpriser som tillämpades av Jindal Saw för försäljningen till bolagets försäljningsenheter utan i stället konstruera ett exportpris. De har gjort gällande att kommissionen, vid fastställandet av dumpningsmarginalen, inte får låta bli att använda de faktiska exportpriserna endast på grund av att exportören och importören är närstående, utan enbart om det framkommer att dessa priser inte är tillförlitliga på grund av detta förhållande, vilket kommissionen inte har visat.

87      Sökandena har först och främst grundat denna invändning på lydelsen i artikel 2.9 i grundförordningen, vilken, sedan den ändrades till följd av Världshandelsorganisationens (WTO) inrättande den 1 januari 1995, visar på ett förändrat synsätt enligt denna bestämmelse. Sökandena menar att även om unionsdomstolarna ännu inte uttalat sig om hur bevisbördan ska fördelas vid tillämpning av denna bestämmelse, finns stöd för deras tolkning i punkt 59 i domen av den 26 november 2015, Giant (China)/rådet (T‑425/13, ej publicerad, EU:T:2015:896). De har också hänvisat till en särskild förordning om antidumpningstullar, av vilken det framgår att kommissionen själv har gjort samma tolkning.

88      Sökandena har också åberopat lydelsen i artikel 2.1 tredje stycket i grundförordningen, vilken avser fastställande av ett normalvärde för den berörda produkten i exportlandet, och menar att det framgår av denna att det räcker att parterna i en försäljning är närstående för att det pris som tillämpas mellan dessa båda parter inte ska beaktas. Skillnaden i ordalydelse mellan de båda punkterna i samma artikel visar att unionslagstiftaren materiellt har gjort åtskillnad mellan dessa två situationer.

89      Kommissionen har bestritt denna invändning med stöd av intervenienten.

90      Tribunalen påpekar inledningsvis att det i artikel 2.8 i grundförordningen principiellt anges att ”[e]xportpriset ska vara det pris som faktiskt betalas eller ska betalas för produkten när den säljs på export till unionen.” Det är enbart ”[i] de fall då det inte finns något exportpris eller då exportpriset förefaller otillförlitligt på grund av förhållandet eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören och importören eller en tredje part” som exportpriset enligt artikel 2.9 första stycket i grundförordningen får konstrueras på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången säljs vidare till en oberoende köpare.

91      Det framgår således av artikel 2.9 i grundförordningen att kommissionen kan anse att exportpriset inte är tillförlitligt i två fall, nämligen då det existerar en särskild förbindelse mellan exportören och importören eller en tredje part eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören, importören eller en tredje part. Förutom i dessa fall är kommissionen skyldig att grunda sig på exportpriset, då ett sådant finns, när den fastställer att dumpning förekommer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2002, Kundan och Tata/rådet, T‑88/98, EU:T:2002:280, punkt 49, och dom av den 25 oktober 2011, CHEMK och KF/rådet, T‑190/08, EU:T:2011:618, punkt 26).

92      När det för det första gäller de successiva ändringarna av lydelsen i den bestämmelse som motsvarar artikel 2.9 första stycket i grundförordningen, påpekar tribunalen att satsen ”då exportpriset förefaller otillförlitligt på grund av förhållandet … mellan exportören och importören”, som berörs av denna invändning, återfinns i närmast identisk lydelse i motsvarande ursprunglig sats i artikel 3.3 i rådets förordning (EEG) nr 459/68 av den 5 april 1968 om skydd mot dumpning, bidrag eller subventioner från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 93, 1968, s.1) (nedan kallad 1968 års antidumpningsförordning). Ordalydelsen i den sistnämnda bestämmelsen var ”att exportpriset är otillförlitligt på grund av särskilda förbindelser … mellan exportören och importören”. Denna skrivning hade hämtats från artikel 2 led e i avtalet om tillämpning av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt), som undertecknades i Genève den 30 juni 1967 och trädde i kraft den 1 juli 1968.

93      I förslaget till avgörande i målet NTN Toyo Bearing m.fl./rådet (113/77, EU:C:1979:39, REG, s. 1212[1253]) påpekade generaladvokaten Warner, efter att ha framhållit denna likhet, att artikel 2 led e i avtalet om tillämpning av artikel VI Gatt utgjorde en tolkning av artikel VI Gatt och att lydelsen i artikel 3.3 i 1968 års antidumpningsförordning inte kunde tolkas så, att det endast var tillåtet att bortse från de faktiska priserna på det villkoret att det fastställts att det fanns särskilda skäl att anta att dessa priser, till följd av att exportören och importören var förbundna med varandra, inte var tillförlitliga. Generaladvokaten drog av detta slutsatsen att det var tillräckligt att det fanns en särskild förbindelse mellan exportören och importören för att exportpriserna skulle betraktas som otillförlitliga.

94      Artikel 3.3 i 1968 års antidumpningsförordning ersattes med artikel 2.8 b i rådets förordning (EEG) nr 3017/79 av den 20 december 1979 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 339, 1979, s. 1) (nedan kallad 1979 års antidumpningsförordning). Den sistnämnda bestämmelsen har följande lydelse:

”I de fall då det inte finns något exportpris eller då det framgår att det finns ett kommersiellt samband … mellan exportören och importören eller en tredje part, eller att det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för varan när den säljs för export till [unionen] av andra skäl är otillförlitligt”.

95      Denna ändring av lydelsen kan emellertid inte anses ha syftat till att ändra bevisbörderegeln med avseende på prisernas tillförlitlighet eller otillförlitlighet när det finns en förbindelse mellan exportören och importören. Däremot medförde ändringen att det blev fler situationer där det faktiska priset på en produkt som sålts för export var otillförlitligt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 1990, Gestetner Holdings/rådet och kommissionen, C‑156/87, EU:C:1990:116, punkt 30). Detta framgår av tillägget ”av andra skäl”, som inte fanns med i det nya avtalet om tillämpning av artikel VI Gatt. Meningens struktur ändrades, i förhållande till artikel 3.3 i 1968 års antidumpningsavtal, för att detta tillägg skulle kunna göras. Det materiella innehållet i regeln om tillförlitligheten hos ett exportpris som tillämpats mellan närstående parter ändrades alltså inte.

96      Lydelsen i artikel 2.8 b i 1979 år antidumpningsförordning bibehölls i motsvarande bestämmelser i de efterföljande regelverken, ända tills denna lydelse i sin tur ersattes med artikel 2.9 i rådets förordning (EG) nr 3283/94 av den 22 december 1994 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 349, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 39, s. 14) (nedan kallad 1994 års antidumpningsförordning). I denna bestämmelse berördes förbindelsen genom följande formulering: ”I de fall då ett exportpris inte finns eller då exportpriset förefaller otillförlitligt på grund av särskild ekonomisk intressegemenskap … mellan exportören och importören eller en tredje part”. Denna lydelse liknar den ursprungliga formuleringen, såsom den angavs i artikel 3.3 i 1968 års antidumpningsförordning och i lydelsen i artikel 2.3 i avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, 1994, s. 103) (nedan kallat WTO:s antidumpningsavtal från 1994).

97      Det framgår av det tredje och det femte skälet i 1994 års antidumpningsavtal att gemenskapens regler ändrades till följd av WTO:s antidumpningsavtal från 1994. Genom att så långt det var möjligt överföra samma formuleringar till gemenskapsrätten ville man säkerställa att detta avtal tillämpades på ett lämpligt och öppet sätt.

98      Det är således uppenbart att det var gemenskapslagstiftarens avsikt att så långt det var möjligt anpassa lydelsen i 1994 års antidumpningsförordning till lydelsen i WTO:s antidumpningsavtal från 1994. Den ändrade lydelsen i bestämmelsen kommenterades inte vare sig i skälen eller i förarbetena till 1979 års antidumpningsförordning, i vilken denna lydelse ändrades för första gången, och inte heller i skälen och förarbetena till 1994 års antidumpningsförordning, där nämnda lydelse återigen anpassades till den formulering som användes i WTO:s antidumpningsavtal från 1994. Därför anser tribunalen att syftet med dessa ändringar inte var att göra någon ändring vad beträffar bevisbördan i samband med tillämpningen av den bestämmelse som motsvarar artikel 2.9 första stycket i grundförordningen.

99      Denna bedömning påverkas inte av sökandenas övriga argument.

100    Punkt 59 i domen av den 26 november 2015, Giant (China)/rådet (T‑425/13, ej publicerad, EU:T:2015:896), som sökandena hänvisat till, kan inte ses utanför sitt sammanhang. Denna dom meddelades i ett mål där tribunalen skulle uttala sig om en annan specifik fråga, inte om bevisbördan med avseende på tillämpning av artikel 2.9 i grundförordningen.

101    Sökandenas hänvisning till rådets förordning (EG) nr 930/2003 av den 26 maj 2003 om avslutande av antidumpnings- och antisubventionsförfarandena rörande import av odlad atlantlax med ursprung i Norge och antidumpningsundersökningen om import av odlad atlantlax med ursprung i Chile och Färöarna (EUT L 133, 2003, s. 1), avser ett påstående i skäl 84 i denna förordning. Även detta har tagits ur sitt specifika sammanhang, som framgår av skälen 82–84 i nämnda förordning.

102    När det gäller sökandenas argument om skillnaden i ordalydelse mellan artikel 2.9 första stycket och artikel 2.1 tredje stycket i grundförordningen, påpekar tribunalen att den sistnämnda bestämmelsen, i motsats till den förstnämnda, inte har sitt ursprung i WTO:s antidumpningsavtal från 1994. Därmed kan inget e contrario-argument anföras om skillnaden i lydelse mellan dessa bestämmelser. Unionslagstiftaren har nämligen ingen skyldighet att iaktta lydelsen i en text som antagits inom WTO. Därför kunde unionslagstiftaren ge uttryck för samma tankegångar i artikel 2.1 tredje stycket i grundförordningen som i artikel 2.9, bara på ett tydligare sätt.

103    Den första invändningen saknar alltså grund och ska därmed underkännas.

104    Genom den andra invändningen, som förts fram i andra hand, har sökandena gjort gällande att Jindal Saw i varje fall under det administrativa förfarandet visade att de exportpriser som bolaget tillämpat mot sina försäljningsenheter var tillförlitliga i förhållande till de priser som tillämpades mot oberoende importörer i unionen, jämfört med de priser som tillämpades mot oberoende importörer i tredjeländer och med hänsyn till att tullmyndigheterna godtagit nämnda exportpriser.

105    När det gäller de exportpriser som Jindal Saw redovisat för direktförsäljning till oberoende köpare i unionen har sökandena anfört att kommissionen inte kunde avstå från att använda faktiska priser för att bedöma tillförlitligheten hos de exportpriser som Jindal Saws fakturerat sina försäljningsenheter, på grund av att de volymer som sålts direkt till oberoende köpare var för små, och samtidigt använda nämnda faktiska priser för att konstruera exportpriset.

106    När det gäller de priser som tillämpats inom ramen för försäljning till oberoende köpare i tredjeländer har sökandena gjort gällande att kommissionen inte kunde bortse från dessa priser vid bedömningen av tillförlitligheten hos de exportpriser som tillämpats mot Jindal Saws försäljningsenheter på grund av att nämnda försäljning inte tillräckligt återspeglade Jindal Saws ekonomiska position och agerande på unionsmarknaden. Sökandena menar nämligen att i och med att det anges i själva grundförordningen, i artikel 2.3, att exportpriserna mot tredjeländer ska användas vid konstruktionen av normalvärdet, måste dessa priser också betraktas som tillräckligt tillförlitliga för en jämförelse i syfte att avgöra om de priser som fakturerats närstående importörer i unionen i sig är tillförlitliga. Kommissionens argument i detta avseende i den preliminära förordningen, att Jindal Saw ”har sålt stora kvantiteter till unionen via närstående handlare under samma period”, är inte relevant. Institutionerna har dessutom redan använt sig av fakturerade priser på marknaden i tredjeländer för att kontrollera tillförlitligheten hos exportpriser mot unionen.

107    När det gäller den omständigheten att tullmyndigheterna i vissa medlemsstater godtagit de exportpriser som Jindal Saw tillämpat mot sina försäljningsenheter kan kommissionen inte påstå att dessa myndigheter inte fullgjorde sitt uppdrag på ett fullgott sätt enbart på grund av att importtullarna var på 0 procent, i synnerhet eftersom mervärdesskatt beräknas på tullvärdet, vilket utgjorde ett tillräckligt skäl för dessa myndigheter att kontrollera exportpriset.

108    Sökandena menar att dessa omständigheter, även om var och en för sig inte är tillräcklig för att styrka att de exportpriser som Jindal Saw fakturerat sina försäljningsenheter var tillförlitliga, sammantaget och i avsaknad av uppgifter om motsatsen, styrker detta.

109    Kommissionen har bestritt denna invändning med stöd av intervenienten.

110    Tribunalen gör i denna del följande bedömning. Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som den ska bedöma (se dom av den 27 september 2007, Ikea Wholesale, C‑351/04, EU:C:2007:547, punkt 40 och där angiven rättspraxis). Unionsdomstolens prövning av sådana bedömningar ska endast avse en kontroll av att handläggningsreglerna har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se dom av den 7 februari 2013, EuroChem MCC/rådet, T‑84/07, EU:T:2013:64, punkt 32 och där angiven rättspraxis). Så är i synnerhet fallet när det gäller en bedömning av tillförlitligheten av exportpriser som redovisats av en exportör (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2002, Kundan och Tata/rådet, T‑88/98, EU:T:2002:280, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

111    Såsom följer av granskningen av den första invändningen framgår det dessutom av artikel 2.9 i grundförordningen att det när exportören och importören är närstående föreligger en presumtion om att de priser som tillämpas dem emellan inte är tillförlitliga, varför kommissionen i princip får konstruera exportpriset. Som kommissionen har medgett rör det sig emellertid om en presumtion som kan motbevisas genom att de inblandade företagen lägger fram uppgifter som visar att deras priser är tillförlitliga.

112    I det nu aktuella fallet har sökandena anfört att de under det administrativa förfarandet lade fram bevis för att de exportpriser som Jindal Saw tillämpat mot sina försäljningsenheter var tillförlitliga.

113    Det framgår av skäl 35 i den provisoriska förordningen att kommissionen direkt utgick från att exportpriserna för de närstående importörernas import skulle konstrueras i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Kommissionen ansåg vidare, i skäl 45 i denna förordning, att varken Jindal Saws försäljning till oberoende parter i unionen eller bolagets försäljning i tredjeländer kunde användas för att kontrollera tillförlitligheten av de verkliga exportpriser som Jindal Saw tillämpat mot sina försäljningsenheter.

114    Sökandenas argument till stöd för påståendet att de visat att Jindal Saws exportpriser mot bolagets försäljningsenheter var tillförlitliga kan inte vinna framgång.

115    Kommissionens konstaterande i skäl 45 i den preliminära förordningen – att Jindal Saws försäljning till oberoende köpare i unionen, som utgjorde 1 procent av Jindal Saws samlade försäljning i unionen, inte var tillräcklig, varken mängd- eller värdemässigt, för att vara representativ och tjäna som referens för bedömningen av tillförlitligheten av exportpriserna på försäljningen till bolagets försäljningsenheter – har ingen koppling till frågan om priserna på försäljningen till oberoende köpare i unionen i sig var tillförlitliga priser för de enskilda transaktioner som det rörde sig om. Kommissionen har nämligen inte gjort gällande att Jindal Saws priser mot oberoende köpare i unionen i sig inte var tillförlitliga, utan att denna försäljning, efter en bedömning som inte var uppenbart oriktig, inte var tillräcklig, varken mängd- eller värdemässigt, för att vara representativ och således för att tjäna som referens för bedömningen av tillförlitligheten av priserna på de återstående 99 procenten av Jindal Saws export till unionen, som motsvarade försäljning mellan närstående parter.

116    När det gäller kommissionens vägran att utgå från Jindal Saws exportpriser på försäljningen i tredjeländer för att kontrollera tillförlitligheten av exportpriserna till bolagets försäljningsenheter, anser tribunalen att kommissionen kunde konstatera, också utan att göra sig skyldig till någon uppenbart oriktig bedömning, att marknaderna i de tredjeländer där Jindal Saw sålde sina produkter var relativt olika unionsmarknaden och att det inte var styrkt att prisstrategin på dessa marknader var likadan som prisstrategin på unionsmarknaden.

117    Sökandenas argument, att det i själva grundförordningen anges att exportpriserna till tredjeländer ska användas vid konstruktionen av normalvärdet för den berörda produkten, har ingen betydelse i detta avseende. Tribunalen erinrar nämligen först och främst om att beräkningen av normalvärdet och beräkningen av exportpriset är av två skilda räkneoperationer som bygger på olika beräkningsmetoder, vilka föreskrivs i artikel 2.3–2.7 i grundförordningen respektive artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 1988, Canon m.fl./rådet, 277/85 och 300/85, EU:C:1988:467, punkt 37). Några paralleller kan således inte dras mellan metoden för fastställande av exportpriset och metoden för fastställande av normalvärdet.

118    I likhet med kommissionen erinrar tribunalen vidare om att exportpriser enligt artikel 2.3 i grundförordningen får användas vid beräkningen av normalvärdet ”förutsatt att dessa priser är representativa.” Sökandena har dock inte visat vare sig under det administrativa förfarandet eller vid tribunalen att Jindal Saws priser på export till tredjeländer var representativa.

119    När det väl är utrett att normalvärdet verkligen ska konstrueras ska kommissionen göra detta enligt artikel 2.3 i grundförordningen. Som kommissionen har anfört är det således först när det är fastställt att normalvärdet ska konstrueras som det föreskrivs att exportpriset på marknaderna i tredjeländer ska användas, inte för att avgöra om normalvärdet ska konstrueras eller inte. Även om förfarandena för att fastställa normalvärdet och för att fastställa exportpriset vore likadana, vilket alltså inte är fallet, kan därmed inga paralleller dras mellan möjligheten att använda sig av priset på export till tredjeländer för att konstruera normalvärdet, vilket ska ske i ett senare skede, och frågan om exportpriset ska konstrueras eller inte i enlighet med artikel 2.9 första stycket i grundförordningen.

120    Sökandena kan inte ha några berättigade förväntningar på att en institution ska hålla fast vid den metod som en gång valts när institutionen har ett eget utrymme för skönsmässig bedömning för att välja vilka metoder den ska använda för att förverkliga sin politik (se dom av den 20 maj 2015, Yuanping Changyuan Chemicals/rådet, T‑310/12, ej publicerad, EU:T:2015:295, punkt 120 och där angiven rättspraxis). Därutöver har sökandena anfört ett exempel till stöd för sitt argument, att institutionerna redan har använt sig av priset på export till tredjeländer för att kontrollera tillförlitligheten av priser på export till unionen, vilket inte är relevant. Rådets genomförandeförordning (EU) nr 905/2011 av den 1 september 2011 om avslutande av den partiella interimsöversynen av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av polyetentereftalat (PET) med ursprung i Indien (EUT L 232, 2011, s. 14), som sökandena har åberopat, avsåg nämligen en situation där priserna på export till unionen inte kunde användas antingen för att det inte fanns någon export till unionen under vissa månader eller för att det fanns ett prisåtagande enligt vilket det aktuella företaget var tvunget att sälja sina produkter på unionsmarknaden till ett högre pris än det lägsta importpris som fastställdes varje månad enligt ett tidigare åtagande.

121    När det slutligen gäller sökandenas argument att kommissionen borde ha godtagit de verkliga exportpriser som Jindal Saw fakturerat sina försäljningsenheter, eftersom dessa priser hade godtagits av tull- och skattemyndigheterna i vissa medlemsstater, framhåller tribunalen att det framgår av rättspraxis att begreppet tullvärde i den mening som numera avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) och begreppet exportpris i den mening som i det nu aktuella målet avses i grundförordningen, inte kan likställas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 1995, Descom Scales/rådet, T‑171/94, EU:T:1995:164, punkt 39).

122    Sökandenas kompletterande argument om användningen av tullvärdet som grund för beräkning av mervärdesskatten ska underkännas av samma skäl.

123    När det gäller sökandenas påstående att de uppgifter som granskas ovan i punkterna 115–122, även om de var och en för sig inte är tillräckliga för att styrka att Jindal Saws exportpriser mot bolagets försäljningsenheter var tillförlitliga, sammantaget ska anses tillräckliga för att styrka denna tillförlitlighet, framhåller tribunalen att nämnda uppgifter endast är att betrakta som indicier. Med hänsyn till kommissionens stora utrymme för skönsmässig bedömning när den ska göra sina bedömningar av tillförlitligheten av exportpriserna mellan en exportör och en närstående importör, kan kommissionen inte anses ha gjort en uppenbart oriktig bedömning när den fann att dessa indicier, i den mån de kunde godtas med hänsyn till kommissionens invändningar, inte var tillräckliga för att styrka att de priser som Jindal Saw fakturerat sina försäljningsenheter var tillförlitliga.

124    Mot ovanstående bakgrund kan den första grundens första del inte godtas.

–       Den första grundens andra del: Åsidosättande av artikel 2.9 i grundförordningen och följaktligen av artikel 9.4 i samma förordning

125    Den andra delen av den första grunden består också av två invändningar.

126    Genom den första invändningen har sökandena anfört att syftet med att konstruera exportpriser är att fastställa de priser som den närstående importören skulle ha betalat om försäljningen hade ägt rum på normala affärsvillkor. Sökandena har grundat denna invändning på bland annat punkterna 6.99 och 6.100 i rapporten av den 1 februari 2001 från panelen i WTO:s tvistlösningsorgan i tvisten United States – Anti-Dumping Measures on Stainless Steel Plate in Coils and Stainless Steel Sheet and Strip from Korea (WT/DS 179/R, nedan kallade ”tvisten Förenta staterna – Rostfritt stål (Sydkorea)” respektive ”panelrapporten i tvisten Förenta staterna – Rostfritt stål (Sydkorea)”) och menar att kommissionens konstruerade exportpris är otillförlitligt i den mening som avses i artikel 2.9 andra stycket i grundförordningen.

127    Att de exportpriser som kommissionen konstruerade var otillförlitliga framgår tydligt av att dessa priser i genomsnitt endast representerar en del, ibland till och med mindre än hälften, av de verkliga priser som Jindal Saws försäljningsenheter fakturerat oberoende köpare i unionen och en liknande del av de priser som Jindal Saw fakturerat oberoende köpare på marknaden i tredjeländer. Detta påstående har inte bestritts av kommissionen. I några fall var de konstruerade exportpriserna till och med lika med noll eller negativa.

128    Sökandena har dessutom, som svar på de frågor som ställdes inom ramen för åtgärderna för processledning, anfört och utvecklat vid förhandlingen att otillförlitligheten av de konstruerade exportpriserna i det nu aktuella fallet även styrks av den omständigheten att kommissionen i beräkningen av dessa priser inte tog med en del av Jindal Saws försäljning till oberoende köpare i unionen. Vid förhandlingen drog sökandena emellertid tillbaka sitt bestridande i detta avseende.

129    Kommissionen har bestritt denna invändning med stöd av intervenienten.

130    Tribunalen erinrar inledningsvis om att det i artikel 2.9 andra stycket i grundförordningen anges att i de fall då exportpriset konstrueras på grundval av den första oberoende köparens pris eller på någon annan skälig grund, ”ska justeringar göras för alla omkostnader, … som har tillkommit mellan importen och återförsäljningen, samt förväntad vinst, i syfte att fastställa ett tillförlitligt exportpris vid [unionens] gräns.” Det anges i artikel 2.9 tredje stycket i grundförordningen att de poster som ska justeras bland annat ska inbegripa ”en skälig marginal som ska täcka [om]kostnader samt vinst.”

131    I artikel 2.9 tredje stycket i grundförordningen anges inte hur marginalen för omkostnader och vinst ska beräknas eller fastställas, utan endast att den ska vara skälig. Inte heller i WTO:s antidumpningsavtal från 1994 anges någon särskild metod för detta, vilket framgår av punkt 6.91 i panelrapporten i tvisten Förenta staterna – Rostfritt stål (Sydkorea).

132    Fastställandet av en skälig marginal för omkostnader och vinst utgör dessutom inte något undantag när den rättspraxis som anges ovan i punkt 110 ska tillämpas. Enligt denna rättspraxis har kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder. Det innebär att unionsdomstolen endast ska göra en begränsad rättslig prövning. Fastställandet föranleder nämligen med nödvändighet komplicerade ekonomiska bedömningar (se dom av den 17 mars 2015, RFA International/kommissionen, T‑466/12, EU:T:2015:151, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

133    Slutligen ankommer det på den berörda part som avser bestrida omfattningen av de justeringar som gjorts på grundval av artikel 2.9 i grundförordningen, med hänvisning till att de marginaler som fastställts för omkostnaderna och vinsten är orimliga, att i de fall exportören och importören är förbundna med varandra inkomma med bevisning och konkreta beräkningar för att styrka sina påståenden och särskilt den sats den i förekommande fall föreslår i stället (se dom av den 17 mars 2015, RFA International/kommissionen, T‑466/12, EU:T:2015:151, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

134    När det närmare bestämt gäller den första invändningen framhåller tribunalen att syftet med att konstruera ett exportpris tvärtemot vad kommissionen har anfört är att fastställa ett tillförlitligt exportpris vid unionens gräns, såsom anges i artikel 2.9 andra stycket i grundförordningen. Detta framgår även av praxis från WTO:s tvistlösningsorgan, särskilt punkt 6.99 i panelrapporten i tvisten Förenta staterna – Rostfritt stål (Sydkorea).

135    När det gäller sökandenas argument att den bristande tillförlitligheten hos de exportpriser som konstruerats av kommissionen styrks av den omständigheten att de endast representerar en del av de priser som Jindal Saws försäljningsenheter tillämpat mot oberoende köpare, framgår det av lydelsen i artikel 2.9 första stycket i grundförordningen att det pris som betalas av den första oberoende köparen ska vara utgångspunkten för konstruktionen av ett exportpris. Det konstruerade exportpriset ska alltså motsvara en procentandel av det pris som fakturerats den första oberoende köparen, med hänsyn till olika justeringar som föreskrivs i denna bestämmelse.

136    När det gäller Jindal Saws försäljning till oberoende köpare i unionen utgjorde denna försäljning, som anges i skälen 33 och 39 i den preliminära förordningen, ungefär 1 procent av Jindal Saws sammanlagda försäljning i unionen. Såsom framgår ovan i punkt 115 kunde kommissionen, inom ramen för sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning och utan att göra en uppenbart oriktig bedömning, anse att en så liten försäljningsvolym inte var representativ och att Jindal Saws priser mot oberoende köpare i unionen därför inte i sig kunde tjäna som referens för att bedöma tillförlitligheten av de exportpriser som tillämpades vid försäljning mellan närstående parter. Av samma skäl kan kommissionen inte klandras för att den inte bedömde tillförlitligheten hos de konstruerade exportpriserna genom att använda denna försäljning som referens.

137    De två omständigheter som sökandena anfört i den första invändningen kan inte i sig styrka att de exportpriser som konstruerats av kommissionen inte är tillförlitliga i den mening som avses i artikel 2.9 i grundförordningen, och därför ska denna invändning underkännas.

138    Genom den andra invändningen har sökandena bestritt att den omkostnads- och vinstmarginal som kommissionen fastställt för justeringar vid konstruktionen av exportpriser utifrån försäljningspriserna till de första oberoende köparna var skälig i den mening som avses i artikel 2.9 tredje stycket i grundförordningen.

139    När det gäller fastställandet av de omkostnader som ska beaktas vid konstruktionen av exportpriserna har sökandena för det första klandrat kommissionen, såvitt den grundade sina beräkningar på de faktiska kostnaderna för Jindal Saws försäljningsenheter, för att den inte tog tillräcklig hänsyn till kostnader för bearbetningsverksamhet vid två av bolagets försäljningsenheter, Jindal Saw Italia och Jindal Saw UK, för att undanta dem från justeringarna för omkostnader. Kommissionen skulle ha kunnat göra det genom att för dessa båda enheter använda sig av den omkostnadsmarginal som fastställts för den tredje försäljningsenheten, Jindal Saw España, som inte bedrev någon bearbetningsverksamhet, eller genom att åtminstone tillämpa samma omkostnadsmarginal för Jindal Saw UK som för Jindal Saw Italia.

140    Sökandena har också klandrat kommissionen för att den inte justerade de faktiska omkostnaderna för Jindal Saws försäljningsenheter för att ta hänsyn till hur dessa kostnader påverkades av att dessa enheters försäljning i unionen ännu inte låg på en normal nivå.

141    Vidare har sökandena anfört att den omständigheten att kommissionen använde faktiska uppgifter om omkostnader för Jindal Saws försäljningsenheter för att konstruera exportpriser inte betyder att dessa uppgifter per definition motsvarar begreppet skälig marginal för omkostnader i den mening som avses i artikel 2.9 tredje stycket i grundförordningen.

142    Sökandena har först och främst gjort gällande att artikel 2.9 tredje stycket i grundförordningen innebär att kommissionen ska använda skäliga omkostnader, inte en skälig metod för att beräkna omkostnaderna. Sökandena har också framhållit att det inte anges i denna bestämmelse att faktiska uppgifter om omkostnader ska användas, i motsats till vad unionslagstiftaren har angett exempelvis i artikel 2.6 i grundförordningen. Det är således en skillnad mellan ett krav på att använda faktiska uppgifter om omkostnader och ett krav på att använda en skälig marginal för dessa kostnader. Även om så vore att faktiska kostnader ska betraktas som skäliga, rör det sig slutligen inte om en presumtion som inte kan brytas. Kommissionen har inte förklarat varför de omständigheter som anförts av sökandena och den mycket höga omkostnadsnivån för Jindal Saws försäljningsenheter, som sådana, inte innebar att den omkostnadsmarginal som fastställts i det nu aktuella fallet var oskälig.

143    När det gäller den teoretiska vinstmarginal som kommissionen beaktade vid konstruktionen av exportpriset har sökandena klandrat kommissionen för att den använde en vinstmarginal som inte är rationell för en importör som samtidigt påförts en mycket hög omkostnadsmarginal. Sökandena menar att kommissionen om den beslutar att tillämpa en teoretisk vinstmarginal också måste använda en skälig teoretisk omkostnadsmarginal som gör det möjligt att nå denna vinstnivå, eftersom det även ska bedömas om omkostnadsmarginalen och vinstmarginalen är skäliga genom att dessa marginaler granskas i förhållande till varandra.

144    När det slutligen gäller fastställandet av den omkostnadsmarginal som ska beaktas vid konstruktionen av exportpriserna har sökandena gjort gällande att kommissionen felaktig fastställde denna marginal för Jindal Saws försäljningsenheter i form av en procentandel som uttryckte förhållandet mellan deras faktiska omkostnader och deras faktiska omsättning, vilken motsvarade en förlust. Sökandena menar nämligen att kommissionen borde ha fastställt denna marginal genom att ta hänsyn till den faktiska omsättningen och lägga till den teoretiska vinstmarginal som den beaktat i övrigt.

145    Sammanfattningsvis har sökandena anfört att kommissionen, mot bakgrund av de felaktigheter som påverkade fastställandet av de konstruerade exportpriserna, fastställde en övervärderad dumpningsmarginal. Den dumpningstull som införts, vilken fastställdes utifrån denna marginal, överskrider således den dumpningsmarginal som borde ha fastställts, vilket strider mot artikel 9.4 i grundförordningen.

146    Kommissionen har bestritt denna invändning med stöd av intervenienten.

147    När det gäller sökandenas argument att kommissionen inte använde en skälig omkostnadsmarginal för att fastställa exportpriserna, i den del kommissionen använde de faktiska kostnaderna för Jindal Saws försäljningsenheter för att fastställa denna marginal, påpekar tribunalen först och främst att kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning och att kommissionen inte kan anses ha gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att beakta de faktiska kostnaderna för den importör vars fakturerade priser till de första oberoende köparna legat till grund för fastställandet av de konstruerade exportpriserna. Dessa faktiska kostnader utgör i princip de mest tillförlitliga uppgifterna för att fastställa de justeringar som föreskrivs i artikel 2.9 andra stycket i grundförordningen. Den omständigheten att det inte uttryckligen anges i denna bestämmelse att omkostnadsmarginalen kan fastställas utifrån faktiska uppgifter kan inte betyda att det är oskäligt att använda faktiska kostnader.

148    När det vidare gäller beaktandet av kostnader för den bearbetningsverksamhet som bedrivs av Jindal Saw Italia och Jindal Saw UK vid fastställandet av de faktiska omkostnaderna för dessa två enheter, framhåller tribunalen att kommissionen i skälen 45–47 i den angripna förordningen förklarat dels att en extrapolering utifrån omkostnaderna för Jindal Saw España, som inte hade någon bearbetningsverksamhet, inte var förenlig med den metod som kommissionen valt och ansåg lämplig, vilken gick ut på att fastställa omkostnaderna utifrån de faktiska kostnaderna för var och en av Jindal Saws försäljningsenheter, dels att kommissionen inte hade kunnat anpassa omkostnaderna för Jindal Saw UK i och med att kommissionen inte hade fått ta del av några uppgifter om fördelningen av dessa kostnader efter antagandet av den preliminära förordningen.

149    Som framgår ovan i punkt 147 var kommissionens val att grunda sig på de faktiska kostnaderna för Jindal Saws försäljningsenheter i sig inte klandervärt. Därför kan kommissionen inte klandras för att den inte extrapolerade vare sig omkostnaderna för Jindal Saw España för att beakta kostnaderna för bearbetningsverksamheten vid Jindal Saws andra två försäljningsenheter eller omkostnaderna för Jindal Saw Italia för att beakta kostnaderna för bearbetningsverksamheten vid Jindal Saw UK.

150    Som framgår av den rättspraxis som citeras ovan i punkt 133 ankommer det dessutom på de berörda parterna att, i den mån de avser att bestrida en del av de aviserade justeringarna, lägga fram sifferuppgifter till stöd för sitt bestridande, exempelvis konkreta beräkningar som motiverar detta.

151    I det nu aktuella fallet framgår det av skäl 47 i den angripna förordningen att sådana uppgifter lagts fram för kommissionen om bearbetningsverksamheten vid Jindal Saw Italia och att kommissionen företog en anpassning av omkostnaderna för denna försäljningsenhet utifrån dessa uppgifter. Vid tribunalen har sökandena inte redogjort för exakt vilka kostnadsposter som inte beaktades vid denna anpassning. Inga sådana uppgifter lades däremot fram beträffande Jindal Saw UK, och sökandena har inte lämnat någon närmare förklaring till detta.

152    För det fallet att anspråket, att kostnaderna för bearbetningsverksamheten vid Jindal Saw Italia och Jindal Saw UK ska beaktas genom en extrapolering av omkostnadsmarginalen för Jindal Saw España, kan betraktas som ett bestridande med sifferuppgifter, framhålls ovan i punkterna 148 och 149 att kommissionen hade fog för att avvisa detta anspråk.

153    Tribunalen påpekar slutligen, när det gäller sökandenas argument att kommissionen inte tog tillräcklig hänsyn till hur de faktiska omkostnaderna för Jindal Saws försäljningsenheter påverkades av att enheternas försäljning i unionen ännu inte hade nått upp till en nivå som betraktades som normal, att detta argument inte kan vinna framgång, eftersom detta argument inte har grundats på några sifferuppgifter om vilka justeringar av omkostnadsmarginalen som enligt sökandena krävs av detta skäl.

154    Det kan visserligen inte uteslutas att ett företag visar att det befinner sig i ett uppstartsskede på en ny marknad och att dess försäljning av detta skäl ännu inte nått upp till den nivå företaget kan förvänta sig på nämnda marknad och att företaget lägger fram sifferuppgifter som visar vilken effekt detta får. I ett sådant fall innebär kravet på en skälig omkostnadsmarginal i princip att kommissionen måste värdera dessa bevis och utifrån dem göra de justeringar som krävs. Sökandena har dock inte lagt fram några sådana bevis i det nu aktuella fallet.

155    När det gäller kommissionens användning av en teoretisk vinstmarginal på 3,7 procent har kommissionen i skäl 50 i den angripna förordningen förklarat att den omständigheten att Jindal Saws försäljningsenheter gick med förlust gjorde det omöjligt att utgå från faktiska uppgifter för att fastställa vinstmarginalen för dessa enheter. En genomsnittlig vinst fastställdes därför, i och med att det inte fanns några andra skäliga referensuppgifter.

156    Tribunalen framhåller i detta avseende att även om det föreskrivs i artikel 2.9 i grundförordningen att det ska göras en justering för vinstmarginalen, anges det inte i denna bestämmelse vilken metod som ska användas för att fastställa denna marginal, som dock ska vara skälig.

157    När producenten och importören är närstående i unionen kan en sådan skälig vinstmarginal enligt rättspraxis beräknas på grundval av uppgifter från en oberoende importör i stället för på grundval av uppgifter som härrör från den närstående importören som kan påverkas av samarbetet dem emellan (se dom av den 25 oktober 2011, CHEMK och KF/rådet, T‑190/08, EU:T:2011:618, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

158    I det nu aktuella fallet gick Jindal Saws försäljningsenheter med förlust och kommissionen har anfört att den därför inte kunde använda den faktiska vinstmarginalen för dessa enheter.

159    Indirekt har sökandena anfört den grundläggande kritiken att ingen vinstmarginal kan betraktas som skälig i den mening som avses i artikel 2.9 tredje stycket i grundförordningen när kostnadsnivån inbegriper en förlust. I det avseendet framhåller tribunalen direkt, i likhet med kommissionen, att det inte föreskrivs någon justering för en ”förlustmarginal” i det andra stycket i artikel 2.9, utan endast för en vinstmarginal. Således är det i princip omöjligt att göra justeringar för att ta hänsyn till förluster om ett företag går med förlust, som i det nu aktuella fallet. En närstående importör kan dessutom i princip förväntas fastställa ett pris som grundas på kostnader plus vinst, såsom understryks i punkt 6.99 i panelrapporten i tvisten Förenta staterna – Rostfritt stål (Sydkorea). Uppgifter som en närstående importör lämnar om sin situation i vinst- eller förlusthänseende kan också, såsom följer av den rättspraxis som anges ovan i punkt 157, påverkas just av importörens förbindelse med en exportör.

160    Denna fråga har emellertid en anknytning till den särskilda situation som ett företag i uppstartsskedet befinner sig i, eftersom företaget i det skedet kan gå med förlust. När det gäller de justeringar som ska göras vid en konstruktion av exportpriser ska en sådan situation emellertid, som redogörs för ovan i punkt 154, beaktas vid fastställandet av omkostnaderna och på grundval av bevis och sifferuppgifter som inte föreligger i det nu aktuella fallet.

161    Sökandena har alltså inte visat att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den i det nu aktuella fallet gjorde justeringar för att ta hänsyn till en vinstmarginal inom ramen för konstruktionen av exportpriserna.

162    När det för det tredje gäller sökandenas argument att kommissionen, i och med att den samtidigt avsåg att fastställa omkostnadsmarginalen utifrån Jindal Saws försäljningsenheters faktiska kostnader och utgå från en teoretisk vinstmarginal trots att enheterna gick med förlust, borde ha fastställt omkostnadsmarginalen utifrån en procentandel som uttryckte förhållandet mellan de faktiska omkostnaderna och en teoretisk omsättning motsvarande den verkliga omsättningen och nämnda teoretiska vinstmarginal, framhåller tribunalen att även detta krav har en anknytning till den höga omkostnadsnivån för Jindal Saws försäljningsenheter till följd av att de befann sig i ett uppstartsskede, som motsvarade en förlustperiod, och till kommissionens beaktande av en teoretisk vinstmarginal. Därmed hänför sig denna fråga, som anges ovan i punkt 160, till justeringar som borde ha gjorts av omkostnaderna på grundval av bevis och sifferuppgifter som emellertid inte har lagts fram i det nu aktuella fallet.

163    Tribunalen godtar inte heller sökandenas påstående att de uppgifter som de lagt fram för att visa att de omkostnads- och vinstmarginaler som fastställdes för konstruktionen av exportpriset var oskäliga, även om var och en av dessa uppgifter i sig inte utgör tillräcklig bevisning, sammantaget utgör en rad indicier som styrker detta. Tribunalen konstaterar nämligen att nämnda uppgifter saknar grund. När det gäller omkostnadsmarginalen har inga bevis och sifferuppgifter lagts fram till stöd för att merkostnaderna för bearbetning borde ha undantagits och att hänsyn borde ha tagits till att omkostnadsnivån var osedvanligt hög på grund av att Jindal Saws försäljningsenheter befann sig i ett uppstartsskede. När det gäller vinstmarginalen vilar bestridandet i varje fall på uppgifter om Jindal Saws försäljningsenheters vinst- eller förlustsituation som lämnats av enheterna själva, vilka enligt rättspraxis ska betraktas som misstänkta. Följaktligen kan ingen del av dessa uppgifter ses som ett indicium på att de omkostnads- och vinstmarginaler som kommissionen fastställt i det nu aktuella fallet var oskäliga.

164    Mot bakgrund av samtliga överväganden ovan ska även den andra invändningen i den första grundens andra del underkännas och därmed hela delgrunden och hela denna grund.

 Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 3.2 och 3.3 i grundförordningen och följaktligen av artikel 3.6 och artikel 9.4 i samma förordning

165    I den andra grunden har sökandena gjort gällande att kommissionen inte grundade sig på faktiska bevis och en objektiv granskning när den fastställde att unionsindustrin hade lidit skada. Sökandena har anfört att kommissionen när den bedömde hur den dumpade importen påverkade priserna på en liknande vara från unionsindustrin, i synnerhet när den fastställde den berörda varans prisunderskridande i förhållande till en likadan produkt från unionsindustrin, inte jämförde priserna vare sig i samma handelsled eller i ett lämpligt handelsled, i strid med artikel 3.2 och 3.3 i grundförordningen.

166    Sökandena menar att kommissionen använde slutsatserna från beräkningen av prisunderskridandet på den berörda produkten för att fastställa den skada som unionsindustrin lidit och för att fastställa ett orsakssamband mellan importen av denna produkt och denna skada samt för att beräkna skademarginalen. De fel som begicks vid beräkningen av prisunderskridandet påverkade således dessa andra delar av den angripna förordningen. Den omständigheten att skademarginalen fastställdes på en för hög nivå fick i synnerhet till följd att den dumpningstull som fastställdes genom denna förordning blev högre än vad som var nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit, vilket strider mot artikel 9.4 i grundförordningen.

167    Kommissionen har bestritt denna grund med stöd av intervenienten. Kommissionen har gjort gällande att sökandenas resonemang inte är tillräckligt utförligt. Prisunderskridandet beräknades dessutom, i motsats till vad sökandena har gjort gällande, utifrån en prisjämförelse i samma handelsled och i ett lämpligt led.

168    Kommissionen har understrukit att det inte fastställs i grundförordningen hur prisunderskridandet ska beräknas och att rättspraxis inte heller föreskriver någon särskild metod för denna beräkning.

169    Kommissionen har också erinrat om att alla uppgifter som användes vid beräkningen av prisunderskridandet hade lagts fram av de berörda parterna.

170    Kommissionen har vidare anfört att det inte framgår av grundförordningen, såsom den tolkats i rättspraxis, att beräkningen av prisunderskridandet som sökandena har anfört ska grundas på faktiska priser för att hänsyn ska tas till den faktiska konkurrensen på marknaden sett ur kundens synvinkel.

171    Slutligen har kommissionen gjort gällande att prisunderskridandet för den aktuella importen i varje fall endast är en av flera indikatorer på att unionsindustrin lidit väsentlig skada, att konstaterandena om prisunderskridandet när det gäller den andra samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkaren inte har bestritts och att bedömningen av orsakssambandet mellan den aktuella importen och skadan för unionsindustrin inte vilar på överväganden enbart om priserna utan också om volymerna, varvid de sistnämnda i sig kan utgöra tillräcklig grund för att slå fast att det föreligger ett orsakssamband.

172    Tribunalen finner att sökandena genom denna grund på ett utförligt sätt gjort gällande att kommissionen begick flera fel vid beräkningen av prisunderskridandet och att dessa fel utgör åsidosättanden av artikel 3 i grundförordningen som påverkar den angripna förordningens giltighet.

173    Tribunalen erinrar om att det följer av artikel 3.2 i grundförordningen att skada för unionsindustrin ska fastställas på grundval av faktiska bevis och att fastställelsen ska omfatta en objektiv granskning av dels den dumpade importens volym och effekter på unionsmarknadens priser för likadana produkter, dels denna imports inverkan på unionsindustrin.

174    Såvitt avser den dumpade importens effekter på priserna anges i artikel 3.3 i grundförordningen att en undersökning även ska göras av om betydande prisunderskridanden verkligen skett för denna import i förhållande till en likadan, av unionsindustrin framställd, produkt eller om denna import på något annat sätt får till följd att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras.

175    Grundförordningen innehåller ingen definition av begreppet prisunderskridande och föreskriver ingen metod för beräkning av ett prisunderskridande.

176    Prisunderskridandet för den aktuella importen beräknas, i enlighet med artikel 3.2 och 3.3 i grundförordningen, för att fastställa förekomsten av en skada för unionsindustrin till följd av denna import. Beräkningen används mer allmänt för att värdera denna skada och fastställa skademarginalen, det vill säga den prishöjning som krävs för att undanröja nämnda skada. Skyldigheten att utföra en objektiv granskning av den dumpade importens inverkan enligt artikel 3.2 kräver en rättvis jämförelse mellan priserna på den berörda produkten och den likadana produkten i gemenskapsindustrins försäljning på unionens territorium. För att denna jämförelse ska bli rättvis måste priserna jämföras i samma handelsled. Om jämförelsen avser priser i olika handelsled, det vill säga utan att samtliga kostnader i det handelsled som beaktas tas med, blir resultaten ofrånkomligen konstlade och bedömningen av skadan för unionsindustrin blir oriktig. En rättvis jämförelse är ett villkor för att skadan för nämnda industri ska beräknas på ett lagenligt sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 februari 2011, Zhejiang Xinshiji Foods och Hubei Xinshiji Foods/rådet, T‑122/09, ej publicerad, EU:T:2011:46, punkterna 79 och 85).

177    Enligt skäl 84 i den angripna förordningen har marginalen för prisunderskridande i det nu aktuella fallet beräknats på följande sätt:

”Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden på grundval av de uppgifter som lämnats av de exporterande tillverkarna och unionsindustrin genom att jämföra

a)      det vägda genomsnittliga försäljningspris per produkttyp som unionstillverkarna tog ut från icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, och

b)      motsvarande vägda genomsnittliga priser per produkttyp för importen från de samarbetsvilliga indiska tillverkarna till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån (kostnad, försäkring, frakt) med lämpliga justeringar för kostnader efter import.”

178    I skäl 93 i den angripna förordningen slog kommissionen också fast att det förelåg en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på 30,9 procent för den berörda produkt som tillverkades av Jindal Saw och såldes i unionen, det vill säga att Jindal Saw sålde denna produkt i unionen till priser som var 30,9 procent lägre än priset på en liknande produkt från unionsindustrin.

179    Det framgår således av skäl 84 i den angripna förordningen att prisjämförelsen avsåg samma handelsled. Hänsyn togs till priserna på nivån fritt fabrik för försäljningen i unionen och på cif-nivån för Jindal Saws försäljning. Med anledning av tribunalens frågor inom ramen för åtgärderna för processledning har kommissionen emellertid förklarat att denna jämförelse egentligen, när det gäller nämnda industri, gjordes med beaktande av dels antingen priserna fritt fabrik för tillverkningsenheterna, när dessa sålde direkt till oberoende köpare, eller priserna fritt fabrik för försäljningsenheterna, dels, med avseende på Jindal Saw, priserna på cif-nivån, motsvarande exportpriset såsom det konstruerats inom ramen för fastställandet av dumpningsmarginalen. Såsom följer av svaret på den första grunden baserades dessa cif-priser på konstruerade exportpriser med hänsyn tagen till olika justeringar, bland annat i syfte att få fram exportpriset på den berörda produkten före varje inblandning av Jindal Saws försäljningsenheter.

180    Kommissionen har i detta avseende anfört att den försäljning som gjordes av unionsindustrins försäljningsenheter skulle betraktas som försäljning ”motsvarande fritt fabrik”, vilket innebär att denna försäljning korrekt hade beaktats som försäljning ”fritt fabrik” för den likadana produkten från nämnda industrin vid beräkningen av prisunderskridandet. I och med detta avsåg prisjämförelsen verkligen priser i samma handelsled.

181    Tribunalen godtar inte detta resonemang.

182    Kommissionen förklarade visserligen i skäl 84 i den angripna förordningen och vid förhandlingen att hänsyn hade tagits, inom ramen för jämförelsen, till unionsindustrins priser ”fritt fabrik”. I verkligheten jämförde emellertid kommissionen priserna vid unionsindustrins försäljning till de första oberoende köparna med Jindal Saws cif-priser.

183    I och med att kommissionen använde sig av priserna vid försäljningen till de första oberoende köparna för den likadana produkten från unionsindustrin, var den, med hänsyn till kravet att jämförelsen ska göras i samma handelsled, skyldig att också jämföra dem med priserna vid försäljning till de första oberoende köparna för Jindal Saws produkter.

184    Tribunalen konstaterar också att den omständigheten att produkterna inte salufördes direkt av tillverkaren utan via försäljningsenheter innebär att dessa enheter har egna kostnader och en egen vinstmarginal, vilket innebar att de priser som tillämpades av dessa enheter mot de oberoende köparna i allmänhet var högre än de priser som tillämpades av tillverkarna vid direktförsäljning till sådana köpare. Följaktligen kan de inte likställas med de sistnämnda priserna. Vidare framgår det av skälen 7 och 92 i den preliminära förordningen att större delen av försäljningen av den berörda produkten i unionen skedde via de två samarbetsvilliga unionstillverkarnas försäljningsenheter, vilka stod för ungefär 96 procent av den sammanlagda produktionen i unionen.

185    Vid prisjämförelsen inom ramen för beräkningen av prisunderskridandet likställde kommissionen således, på det sätt som anges ovan i punkt 180, försäljningsenheternas priser mot oberoende köpare med tillverkarnas priser vid direktförsäljning till sådana köpare, men enbart för den likadana produkten från unionsindustrin. Kommissionen beaktade alltså ett högre pris för denna produkt, vilket därmed var ofördelaktigt för Jindal Saw, vars försäljning i unionen till större delen gick via försäljningsenheter och vars situation var annorlunda i detta avseende än den andra samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

186    Domen av den 30 november 2011, Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing/rådet och kommissionen (T‑107/08, EU:T:2011:704), innebär dessutom inte, tvärtemot vad kommissionen har anfört, att den med avseende på den berörda produkten var skyldig att beakta priserna vid fri omsättning, vilket i det nu aktuella fallet skulle ha motsvarats av cif-priset för produkterna för de indiska exporterande tillverkarna.

187    Det framgår nämligen av punkterna 62 och 63 i den domen att tribunalen i det målet fann att de priser som använts vid beräkningen av prisunderskridandet borde vara priser som förhandlats fram med oberoende köpare, det vill säga priser som dessa köpare hade kunnat beakta för att bestämma sig för att köpa unionsindustrins produkter eller produkter från de aktuella exporterande tillverkarna, och inte priser i ett mellanled.

188    Det framgår av vad som anförs ovan att kommissionen beaktade priserna vid försäljning som gjordes av försäljningsenheter med anknytning till unionens främsta tillverkare för att fastställa priset på en likadan produkt från unionsindustrin. Däremot beaktade kommissionen inte de priser som tillämpades av Jindal Saws försäljningsenheter för att fastställa priset på den berörda produkten från det sistnämnda bolaget. Prisunderskridandet kan därmed inte anses ha beräknats genom en jämförelse av priserna i samma handelsled.

189    Såsom framgår ovan av punkt 176 är det ett villkor för att beräkningen av prisunderstigandet för den berörda produkten ska vara lagenlig att prisjämförelsen avser samma handelsled. Kommissionens beräkning av prisunderskridandet i den angripa förordningen ska således anses strida mot artikel 3.2 i grundförordningen.

190    Sökandena har alltså grund för sitt bestridande av beräkningen av prisunderskridandet för Jindal Saws produkter.

191    Det följer av vad som anförs ovan att kommissionens fel vid beräkningen av prisunderskridandet för den berörda produkten med avseende på Jindal Saws produkter ledde till att hänsyn togs till ett prisunderskridande vars omfattning eller till och med själva förekomst inte hade fastställts lagenligt.

192    Kommissionen underströk i skäl 124 i den angripna förordningen att den lade vikt vid förekomsten av ett prisunderskridande. I skälen 125 och 126 i förordningen angav kommissionen att försäljningen av den berörda produkten till betydligt lägre priser än de priser som tillämpades av unionsindustrin, med hänsyn till prisunderskridandet på mer än 30 procent, var förklaringen dels till att försäljningsvolymerna och marknadsandelarna ökat för nämnda produkt, dels till att unionsindustrin inte kunde öka sina försäljningsvolymer på unionsmarknaden till nivåer som kunde säkerställa hållbara vinstnivåer. I skäl 126 konstaterade kommissionen dessutom att importen till betydligt lägre priser än unionsindustrins priser avsevärt pressade ned priserna på unionsmarknaden, vilket i sin tur förhindrade prisökningar som annars skulle ägt rum. Kommissionen fann att nämnda import till avsevärt lägre priser än unionsindustrins priser sammanföll med den väsentliga skada som denna industri led.

193    Det framgår av de skäl i den angripna förordningen som anges ovan i punkt 192 att prisunderskridandet enligt beräkningen i denna förordning ligger till grund för slutsatsen att importen av den berörda produkten gett upphov till skada för unionsindustrin. Enligt artikel 1.1 och 3.6 i grundförordningen är förekomsten av ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som lidits av unionsindustri ett nödvändigt villkor för att en antidumpningstull ska införas.

194    Det kan dessutom inte uteslutas, såsom sökandena har anfört genom den tredje invändningen i denna delgrund, att skademarginalen för unionsindustrin skulle ha fastställts på en lägre nivå än dumpningsmarginalen om prisunderskridandet hade beräknats korrekt. I ett sådant fall ska antidumpningstullen i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen sänkas till en nivå som är tillräcklig för att undanröja skadan.

195    Det fastställda felet i beräkningen av prisunderskridandet kan ifrågasätta den angripna förordningens lagenlighet så att hela den bedömning som kommissionen gjort av orsakssambandet blir ogiltig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing/rådet, T‑192/08, EU:T:2011:619, punkt 119 och där angiven rättspraxis). Därför ska förordningen ogiltigförklaras i den del den rör Jindal Saw, utan att den tredje grunden behöver prövas.

 Rättegångskostnader

196    Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandena har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

197    Enligt artikel 138.3 i rättegångsreglerna får tribunalen besluta att även andra intervenienter än de som nämns i punkterna 1 och 2 ska bära sina rättegångskostnader. Mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall beslutar tribunalen att intervenienten ska bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (första avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/388 av den 17 mars 2016 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien, ogiltigförklaras i den del denna förordning berör Jindal Saw Ltd

2)      Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Jindal Saw och Jindal Saw Italia SpA.

3)      Saint-Gobain Pam ska bära sina rättegångskostnader.

Pelikánová Valančius Nihoul

Svenningsen       Öberg

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 10 april 2019.

Underskrifter

Innehållsförteckning

*      Rättegångsspråk: engelska.