DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)
den 18 januari 2024 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Prövningsförfaranden på området för offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten – Direktiv 89/665/EEG – Tillgång till prövningsförfaranden – Artikel 2.3 och artikel 2a.2 – Skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva ett prövningsförfarande med suspensiv verkan – Prövningsorgan i första instans – Prövning av ett beslut om tilldelning av kontrakt – Artikel 2.9 – Prövningsorgan som inte är en domstol – Upphandlingskontrakt som ingåtts före det att ett överklagande till domstol ingetts mot ett beslut som fattats av detta organ – Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Effektivt domstolsskydd”
I mål C‑303/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Krajský soud v Brně (Regionala domstolen i Brno, Tjeckien) genom beslut av den 5 maj 2022, som inkom till domstolen den 9 maj 2022, i målet
Cross Zlín a.s.
mot
Úřad pro ochranu hospodářské soutěže,
ytterligare deltagare i rättegången:
Statutární město Brno,
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos (referent) samt domarna O. Spineanu-Matei, J.-C. Bonichot, S. Rodin och L.S. Rossi,
generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona,
justitiesekreterare: handläggaren A. Lamote,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 maj 2023,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Cross Zlín a.s., genom M. Šimka och L. Vaculínová, advokáti,
– Úřad pro ochranu hospodářské soutěže, genom P. Mlsna och I. Pospíšilíková, båda i egenskap av ombud,
– Tjeckiens regering, genom L. Halajová, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud,
– Cyperns regering, genom N. Ioannou, D. Kalli och E. Zachariadou, samtliga i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom G. Gattinara, P. Ondrůšek och G. Wils, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 7 september 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2.3 och artikel 2a.2 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 1989, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 (EUT L 94, 2014, s. 1) (nedan kallat direktiv 89/665), samt av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Cross Zlín a.s. och Úřad pro ochranu hospodářské soutěže (myndigheten för konkurrensskydd, Tjeckien) (nedan kallad ÚOHS). Målet rör beslutet från ÚOHS:s direktör att fastställa avslaget på Cross Zlíns överklagande av det beslut som fattats av Statutární město Brnos (staden Brno, Tjeckien) om att utesluta bolaget från ett förfarande för offentlig upphandling avseende utbyggnad av funktionen av stadens trafikledningscentral (signalljussystemet).
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 Femte skälet i direktiv 89/665 har följande lydelse:
”Eftersom upphandlingsförfarandet för varje särskilt kontrakt är kortvarigt, måste ett sakkunnigt prövningsorgan bland annat vara behörigt att vidta interimistiska åtgärder i syfte att uppskjuta förfarandet hos myndigheten eller verkställigheten av dess beslut. Med hänsyn till tidsfaktorn måste vidare ges möjlighet att snabbt ingripa mot nämnda överträdelser.”
4 I skälen 3, 4 och 36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 2007, s. 31) anges följande:
”(3) Samråd med de berörda parterna och EG‑domstolens rättspraxis har visat på ett antal brister i medlemsstaternas prövningsförfaranden. På grund av dessa brister är det inte alltid möjligt att med tillämpning av de förfaranden som inrättades genom [rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, 1992, s. 14; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 127)] se till att gemenskapslagstiftningen följs, särskilt inte i ett skede när överträdelser ännu kan rättas till. De garantier för insyn och likabehandling som eftersträvas i dessa direktiv bör därför förstärkas för att säkerställa att gemenskapen som helhet fullt ut drar nytta av de positiva effekterna av den modernisering och förenkling av reglerna för offentlig upphandling som åstadkommits genom [Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114) och 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (EUT L 134, 2004, s. 1)]. …
(4) Av de brister som konstaterats kan särskilt framhållas avsaknaden av en tidsfrist som möjliggör en effektiv prövning mellan beslutet att tilldela ett kontrakt och ingåendet av avtalet i fråga. Detta medför ibland att de upphandlande myndigheterna och de upphandlande enheterna skyndar sig att underteckna kontraktet i avsikt att göra det ifrågasatta beslutets verkningar oåterkalleliga. För att åtgärda denna brist, som allvarligt hindrar ett effektivt rättsligt skydd för de berörda anbudsgivarna, dvs. de som ännu inte har uteslutits definitivt, är det nödvändigt att införa en minimiperiod, under vilken det aktuella avtalet inte får ingås, oavsett om avtalet ingås i och med att kontraktet undertecknas.
…
(36) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns särskilt i [stadgan]. Detta direktiv syftar särskilt till att fullt ut säkerställa rätten till effektiva rättsmedel och opartiska domstolar i enlighet med artikel 47 första och andra styckena i stadgan.”
5 Artikel 1 i direktiv 89/665, med rubriken ”Tillämpningsområde och tillgängliga prövningsförfaranden”, har följande lydelse:
”1. …
…
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en upphandlande myndighets beslut om kontrakt som omfattas av [Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65)] eller [Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 2014, s.1)] kan prövas effektivt och i synnerhet så skyndsamt som möjligt enligt villkoren i artiklarna 2–2f i det här direktivet, när det görs gällande att sådana beslut innebär en överträdelse av unionsrätten om offentlig upphandling eller nationella bestämmelser som införlivar denna rätt.
…
3. Medlemsstaterna ska se till att prövningsförfarandena ska vara tillgängliga på de villkor som medlemsstaterna själva anger, åtminstone för var och en som har eller har haft intresse av att få ingå ett visst avtal och som har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd överträdelse.
…
5. Medlemsstaterna får kräva att den berörda personen först ska lämna in en ansökan om prövning till den upphandlande myndigheten. I det fallet ska medlemsstaterna se till att inlämnandet av en sådan ansökan omedelbart medför att avtalet tillsvidare inte får ingås.
…
Den förlängda period under vilken avtal inte får ingås som avses i första stycket ska inte upphöra före utgången av en tidsfrist på minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att den upphandlande myndigheten sände ett svar, om telefax eller elektroniska medel används, eller, om andra kommunikationsmedel används, före utgången av en tidsfrist på minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att den upphandlande myndigheten sände ett svar, eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att ett svar erhölls.”
6 I artikel 2 i direktiv 89/665, med rubriken ”Krav på prövningsförfaranden”, föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna ska se till att de åtgärder som vidtas vad avser prövningsförfarandena i artikel 1 innehåller bestämmelser om befogenheter att
a) vid första möjliga tillfälle och genom interimistiskt förfarande vidta provisoriska åtgärder i syfte att korrigera den påstådda överträdelsen eller förhindra att de berörda intressena skadas ytterligare, inbegripet åtgärder för att skjuta upp eller garantera uppskovet av förfarandet för tilldelning av ett offentligt kontrakt eller av genomförandet av ett beslut som fattats av den upphandlande myndigheten,
b) antingen åsidosättande eller garantera åsidosättande av beslut som fattats på olagligt sätt, inbegripet undanröjande av diskriminerande tekniska, ekonomiska eller finansiella specifikationer i anbudsinfordran, kontraktshandlingarna eller något annat dokument som avser tilldelningsförfarandet,
c) bevilja skadestånd till personer som skadats av en överträdelse.
2. De befogenheter som avses i punkt 1 och i artiklarna 2d och 2e får tilldelas separata organ som ansvarar för olika aspekter av prövningsförfarandet.
3. När ett organ i första instans, som är oberoende av den upphandlande myndigheten, ska pröva ett beslut om tilldelning av kontrakt, ska medlemsstaterna se till att den upphandlande myndigheten inte kan ingå avtalet innan prövningsorganet har fattat ett beslut om ansökan om provisoriska åtgärder eller om prövning. Uppskovet ska inte upphöra före utgången av den period under vilken avtal inte får ingås som avses i artiklarna 2a.2, 2d.4 och 2d.5.
4. Utom i de fall som avses i punkt 3 och i artikel 1.5 ska prövningsförfarandena inte nödvändigtvis medföra att de upphandlingar som berörs av prövningen automatiskt skjuts upp.
5. Medlemsstaterna får föreskriva att det behöriga prövningsorganet får ta hänsyn till de sannolika följderna av provisoriska åtgärder för alla berörda intressen som kan skadas, inklusive allmänintresset, och får besluta att inte vidta sådana åtgärder om de negativa följderna kan väga tyngre än fördelarna.
Ett beslut att inte bevilja provisoriska åtgärder ska inte påverka andra yrkanden från den person som begärt åtgärderna.
6. Medlemsstaterna får föreskriva att när någon kräver skadestånd på grund av att ett beslut har fattats på olagligt sätt, ska det ifrågasatta beslutet först åsidosättas av ett organ som har de nödvändiga befogenheterna.
7. …
Vidare får medlemsstaterna, utom i de fall där ett beslut ska åsidosättas innan skadestånd beviljas, föreskriva att efter det att ett avtal ingåtts i enlighet med artikel 1.5, punkt 3 i den här artikeln eller artiklarna 2a–2f ska prövningsorganets befogenheter vara begränsade till beslut om skadestånd till den som lidit skada av överträdelsen.
…
9. Om de behöriga prövningsorganen inte är domstolar, ska de alltid ge skriftliga skäl till sina beslut. Dessutom ska det i ett sådant fall vidtas åtgärder för att garantera förfaranden, med vars hjälp en påstådd olaglig åtgärd av ett prövningsorgan eller en påstådd brist i utövandet av dess befogenheter kan bli föremål för domstolsprövning eller prövning av ett annat organ som är en domstol i enlighet med artikel [267 FEUF] och är oberoende av den upphandlande myndigheten och prövningsorganet.
…”
7 Artikel 2a i nämnda direktiv, med rubriken ”Period under vilken avtal inte får ingås”, har följande lydelse:
”1. Medlemsstaterna ska se till att de personer som avses i artikel 1.3 får de tidsfrister som krävs för att effektivt kunna pröva de upphandlande myndigheternas beslut om tilldelning av kontrakt, genom att införa de bestämmelser som krävs för att uppfylla de minimikrav som anges i punkt 2 i den här artikeln och i artikel 2c.
2. Kontrakt enligt beslut om tilldelning av ett kontrakt som omfattas av direktiv [2014/24] eller direktiv [2014/23] får inte ingås före utgången av en tidsfrist på minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet översänds till de berörda anbudsgivarna och anbudssökandena, om telefax eller elektroniska medel används, eller, om andra medel för kommunikation används, före utgången av en tidsfrist på minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet översänds till de berörda anbudsgivarna och anbudssökandena eller minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet har erhållits.
Anbudsgivarna ska anses vara berörda om de ännu inte har uteslutits definitivt. Ett uteslutande är definitivt om det har meddelats de berörda anbudsgivarna, och antingen har ansetts vara lagligt av ett oberoende prövningsorgan eller inte längre kan bli föremål för ett prövningsförfarande.
…
Meddelandet till de berörda anbudsgivarna och anbudssökandena om beslutet om tilldelning av kontrakt ska åtföljas av
– en … kortfattad redogörelse för skälen till beslutet …, och
– en exakt angivelse av den period under vilken avtal inte får ingås i enlighet med nationella bestämmelser som införlivar denna punkt.”
8 I artikel 2d i direktiv 89/665, med rubriken ”Ogiltighet”, föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna ska se till att ett prövningsorgan som är oberoende av den upphandlande myndigheten förklarar ett avtal ogiltigt eller att ogiltigheten beror på ett beslut från ett sådant prövningsorgan,
…
b) när det föreligger en överträdelse av artiklarna 1.5, 2.3 eller 2a.2 i detta direktiv, om denna överträdelse har berövat den anbudsgivare som ansökt om prövning möjligheten att rikta anspråk före ingåendet av avtalet, i kombination med en överträdelse av direktiv [2014/24] eller [2014/23], om den överträdelsen har inverkat på möjligheterna för den anbudsgivare som ansöker om prövning att erhålla kontraktet,
…
2. Följderna av att ett avtal anses vara ogiltigt ska bestämmas i nationell lagstiftning.
I nationell lagstiftning får det därför föreskrivas ett retroaktivt upphörande av alla avtalsskyldigheter eller en begränsning av upphörandet till att omfatta de skyldigheter som ännu inte har fullgjorts. I det senare fallet ska medlemsstaterna föreskriva tillämpning av andra sanktioner enligt artikel 2e.2.”
Tjeckisk rätt
9 Det framgår av 241 och 242 §§ zákon č. 134/2016 Sb., o zadávání veřejných zakázek (lag nr 134/2016 om offentlig upphandling), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad lag nr 134/2016), att den upphandlande myndighetens upphandling kan överklagas inom 15 dagar från den dag då klaganden fick kännedom om den upphandlande myndighetens åsidosättande av lagen.
10 Enligt 245 § 1 i denna lag ska den upphandlande myndigheten, inom 15 dagar från delgivningen av klagomålet, till klaganden översända ett beslut där det anges huruvida klagomålet ska bifallas eller avslås. Beslutet ska innehålla en motivering i vilken den upphandlande myndigheten på ett detaljerat och begripligt sätt ska uttala sig om samtliga omständigheter som klaganden har åberopat i sitt klagomål. Om den upphandlande myndigheten bifaller klagomålet ska den i sitt beslut även ange de korrigerande åtgärder som den kommer att vidta.
11 Enligt 245 § 4 i nämnda lag ska den upphandlande myndigheten, om den avslår klagomålet, i sitt beslut om klagomålet upplysa klaganden om möjligheten att inge ett överklagande till ÚOHS inom den frist som föreskrivs i 251 § 2 i samma lag avseende den upphandlande myndighetens beslut och om skyldigheten att delge den upphandlande myndigheten en kopia av överklagandet inom samma frist.
12 I 246 § 1 i lag nr 134/2016 föreskrivs att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal med en leverantör
”a) före utgången av fristen för att inge klagomål mot ett beslut om att utesluta en anbudsgivare från ett upphandlingsförfarande, om utvald anbudsgivare eller ett frivilligt meddelande om avsikten att ingå avtal,
b) fram till dess att beslutet om klagandenas klagomål, om klagomål har ingetts, har delgetts,
c) innan fristen för att överklaga den upphandlande myndighetens beslut har löpt ut, om klagomålet har avslagits,
d) inom 60 dagar från den dag då förfarandet om överklagande avseende den upphandlande myndighetens beslut inletts, om överklagandet ingetts inom föreskriven frist. Den upphandlande myndigheten får dock ingå avtal före utgången av denna frist om ÚOHS har avslagit överklagandet eller om det administrativa förfarandet avseende överklagandet har avslutats och beslutet i detta ärende har blivit slutgiltigt.”
13 Enligt 246 § 2 i denna lag får den upphandlande myndigheten inte heller ingå avtal med den vinnande anbudsgivaren inom 60 dagar från den dag då förfarandet för prövning av den upphandlande myndighetens beslut inletts, om ÚOHS har inlett ett sådant förfarande ex officio. Den upphandlande myndigheten får emellertid ingå avtal även före utgången av denna frist, om det administrativa förfarandet har avslutats och beslutet har blivit slutgiltigt inom ramen för detta administrativa förfarande.
14 Av 254 § 1 i nämnda lag framgår att ansökan om ett förbud mot att genomföra ett offentligt kontrakt kan inges av den anbudsgivare som konstaterar att den upphandlande myndigheten har ingått avtal, bland annat, utan föregående offentliggörande, trots förbudet mot att ingå avtal som följer av samma lag eller provisoriska åtgärder, eller genom att fatta beslut utanför det offentliga upphandlingsförfarandet.
15 Enligt 257 § j i lag nr 134/2016 ska ÚOHS genom beslut avsluta förfarandet om den upphandlande myndigheten under det administrativa förfarandet har ingått ett avtal om genomförande av det offentliga kontrakt som är föremål för prövningen.
16 I 264 § 1 i lag nr 134/2016 föreskrivs att ÚOHS inom ramen för det förfarande som inletts genom en begäran enligt 254 § i samma lag ska förbjuda den upphandlande myndigheten att genomföra avtalet om det offentliga kontraktet eller ramavtalet har ingåtts på så sätt som anges i 254 § 1. Det avtal som ÚOHS:s förbud mot genomförande avser är ogiltigt (nullitet), varvid det inte är nödvändigt att fortsätta handläggningen av förfarandet enligt punkt 3. Enligt 264 § 2 blir det offentliga kontraktet ogiltigt på grund av att denna lag har åsidosatts endast i de fall då ÚOHS förbjuder att kontraktet genomförs enligt 264 § 1.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
17 Den 27 september 2019 inledde staden Brno en offentlig upphandling rörande utbyggnad av funktionen av stadens trafikledningscentral (signalljussystemet). Det offentliga kontraktets uppskattade värde uppgick till 13 805 000 tjeckiska kronor (CZK) exklusive mervärdesskatt (ungefär 560 000 euro).
18 I egenskap av upphandlande myndighet mottog staden Brno två anbud, nämligen det från Cross Zlín, som var lägst, och det från Siemens Mobility, s. r. o. Genom meddelande av den 6 april 2020 uteslöt den upphandlande myndigheten Cross Zlín från upphandlingsförfarandet på grund av att bolaget inte uppfyllde villkoren i förfrågningsunderlaget. Den 7 april 2020 tilldelades Siemens Mobility kontraktet.
19 Cross Zlín ingav ett klagomål mot beslutet om uteslutning, vilket den upphandlande myndigheten avslog genom beslut av den 4 maj 2020. Bolaget ingav därefter ett överklagande av den upphandlande myndighetens beslut till ÚOHS och yrkade att nämnda meddelande om uteslutning och beslutet att tilldela Siemens Mobility det aktuella kontraktet skulle ogiltigförklaras.
20 Under det administrativa förfarandet vid ÚOHS vidtog denna myndighet, den 3 juli 2020, en provisorisk åtgärd ex officio, genom vilken den upphandlande myndigheten förbjöds att ingå det aktuella offentliga kontraktet fram till dess att det administrativa förfarandet hade avslutats slutgiltigt.
21 Genom beslut av den 5 augusti 2020 avslog ÚOHS Cross Zlíns yrkande. Cross Zlín överklagade detta beslut. Direktören för ÚOHS, i egenskap av förvaltningsorgan i andra instans, avslog överklagandet den 9 november 2020. Den 18 november 2020 ingick den upphandlande myndigheten ett offentligt kontrakt med Siemens Mobility.
22 Den 13 januari 2021 överklagade Cross Zlín beslutet av ÚOHS:s direktör till Krajský soud v Brně (Regionala domstolen i Brno, Tjeckien), som är hänskjutande domstol i målet vid EU-domstolen. Parallellt med detta överklagande ingav Cross Zlín en begäran om att överklagandet skulle medföra att upphandlingen skjuts upp och att en provisorisk åtgärd skulle vidtas som förbjöd den upphandlande myndigheten att ingå eller genomföra det offentliga kontraktet.
23 Den 11 februari 2021 avslog Krajský soud v Brně (Regionala domstolen i Brno) denna begäran med motiveringen att det inte finns någon anledning att förbjuda den upphandlande myndigheten att ingå ett offentligt kontrakt när kontraktet redan har ingåtts. Även om en sådan talan skulle bifallas och det omtvistade beslutet ogiltigförklaras med återförvisning av målet till ÚOHS, skulle ÚOHS, enligt gällande tjeckisk rätt, nämligen avsluta förfarandet på grundval av 257 § j i lag nr 134/2016, utan att pröva målet i sak.
24 Dessutom vägrade nämnda domstol att ålägga den upphandlande myndigheten ett förbud mot att genomföra kontraktet, eftersom den tjeckiska lagstiftningen inte utgjorde hinder mot att ingå ett offentligt kontrakt efter det att beslutet av direktören för ÚOHS hade blivit slutgiltigt inom ramen för det administrativa förfarandet.
25 I detta sammanhang har den hänskjutande domstolen uttryckt tvivel kring huruvida direktiv 89/665 och kravet på att säkerställa en effektiv domstolsprövning enligt artikel 47 i stadgan utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som ger en upphandlande myndighet möjlighet att ingå ett offentligt kontrakt före utgången av fristen för att överklaga beslutet från förvaltningsorganet i andra instans, eller innan den domstol till vilken överklagandet har ingetts kan pröva en begäran om en provisorisk åtgärd om förbud för den upphandlande myndigheten att ingå detta kontrakt fram till dess att beslutet angående överklagandet har blivit slutgiltigt.
26 Det följer av de tjeckiska domstolarnas praxis att om det offentliga kontraktet ingås innan den domstol till vilken överklagandet ingetts har prövat ett sådant överklagande eller en sådan begäran, beslutar den domstolen inte längre om provisoriska åtgärder, eftersom det i ett sådant fall inte längre är nödvändigt att provisoriskt reglera parternas situation.
27 För det fall den domstol till vilken överklagandet har ingetts finner att ÚOHS har gjort en felaktig bedömning av lagenligheten av uteslutningen av den berörda anbudsgivaren, ska den på grund av rättsstridighet ogiltigförklara det beslut av direktören för ÚOHS som avses i punkt 21 ovan och återförvisa målet till denna förvaltningsmyndighet. Om det aktuella offentliga kontraktet ingicks innan denna domstol meddelade sitt avgörande, kommer ÚOHS, när målet väl har återförvisats dit, inte att på nytt pröva huruvida begäran om prövning av den upphandlande myndighetens beslut är välgrundad i enlighet med vad nämnda domstol slagit fast. ÚOHS kommer i stället att avsluta förfarandet på grundval av 257 § j i lag nr 134/2016.
28 I ett sådant fall skulle den uteslutna anbudsgivaren endast kunna vända sig till tvistemålsdomstolar med en skadeståndstalan för den skada som orsakats av den upphandlande myndighetens rättsstridiga handlande. Enligt den hänskjutande domstolen är det emellertid svårt att uppfylla villkoren för att erhålla ett sådant skadestånd.
29 Den hänskjutande domstolen har tillagt att ÚOHS i enlighet med tjeckisk lagstiftning är ett prövningsorgan i den mening som avses i direktiv 89/665. I detta hänseende anges det i 246 § i lag nr 134/2016 under vilka perioder det är förbjudet för den upphandlande myndigheten att ingå avtal under förfarandet vid ÚOHS. ÚOHS kan emellertid inte betraktas som en domstol.
30 Om det, såsom framgår av domen av den 21 december 2021, Randstad Italia (C‑497/20, EU:C:2021:1037, punkt 73), ansågs att det oberoende prövningsorganet, enligt artikel 2.3 eller artikel 2a.2 i direktiv 89/665, ska vara en domstol i den mening som avses i artikel 47 i stadgan, skulle den tjeckiska lagstiftningen, som gör det möjligt att ingå ett offentligt kontrakt omedelbart efter det att direktören för ÚOHS har fattat sitt beslut, strida mot detta direktiv och inte kunna garantera att anbudsgivare som uteslutits från en offentlig upphandling ges ett effektivt rättsmedel vid domstol.
31 För det fall EU-domstolen skulle konstatera att direktiv 89/665 inte har införlivats på ett tillfredsställande sätt med den tjeckiska rättsordningen, anser den hänskjutande domstolen slutligen att den, för det fall den konstaterar att den upphandlande myndighetens beslut är rättsstridigt, är skyldig att ålägga ÚOHS att underlåta att tillämpa de bestämmelser i tjeckisk rätt som ger upphov till ett sådant åsidosättande av direktivet.
32 Mot denna bakgrund beslutade Krajský soud v Brně (Regionala domstolen i Brno) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:
”Är den tjeckiska lagstiftningen, enligt vilken den upphandlande myndigheten får ingå ett offentligt kontrakt innan ett klagomål ingetts till den domstol som är behörig att pröva lagenligheten av ett beslut, som antagits i andra instans vid [ÚOHS], om att utesluta en anbudsgivare, förenlig med artikel 2.3 och artikel 2a.2 i direktiv [89/665], tolkade mot bakgrund av artikel 47 i [stadgan]?”
Begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet
33 Efter det att generaladvokaten föredragit sitt förslag till avgörande har Cross Zlín, genom skrivelse som inkom till domstolens kansli den 19 september 2023, begärt att domstolen med stöd av artikel 83 i domstolens rättegångsregler ska återuppta den muntliga delen av förfarandet.
34 Cross Zlín har till stöd för sin begäran anfört att målet, mot bakgrund av generaladvokatens förslag till avgörande, riskerar att avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Enligt den tjeckiska rättsordningen är det nämligen varken faktiskt eller rättsligt möjligt för en förvaltningsdomstol att ogiltigförklara ett avtal, även om det har ingåtts på grundval av ett rättsstridigt beslut av den upphandlande myndigheten. I förslaget till avgörande beaktar generaladvokaten emellertid inte denna omständighet, vilket Cross Zlín har för avsikt att förklara om det muntliga förfarandet återupptas.
35 Cross Zlín har vidare uppgett följande. Bolaget vill vid EU-domstolen bland annat få till stånd en prövning av varför Krajský soud v Brně (Regionala domstolen i Brno) ogillade dess yrkande om en provisorisk åtgärd i syfte att förbjuda genomförandet av det offentliga kontrakt som är aktuellt i det nationella målet. Vidare vill bolaget avhandla de tjeckiska förvaltningsdomstolarnas behörighet att pröva giltigheten av kontrakt som ingåtts inom ramen för ett upphandlingsförfarande med koppling till avgöranden som meddelats i första instans av ÚOHS, samt de faktiska verkningarna av en förvaltningsdomstols ogiltigförklaring av ett avgörande från ÚOHS och deras inverkan på ett redan ingånget offentligt kontrakt. Cross Zlín har i detta avseende föreslagit att det svar på tolkningsfrågan som generaladvokaten har föreslagit ska kompletteras med flera delar.
36 EU-domstolen erinrar om att generaladvokaten, enligt artikel 252 andra stycket FEUF, vid offentliga domstolssessioner, fullständigt opartiskt och oavhängigt, ska lägga fram motiverade förslag till avgörande i mål som enligt stadgan för Europeiska unionens domstol kräver att ett sådant förslag läggs fram. Domstolen är inte bunden av vare sig förslaget till avgörande eller av den motivering som ligger till grund för generaladvokatens förslag (dom av den 28 september 2023, LACD, C-133/22, EU:C:2023:710, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
37 Det ska även erinras om att stadgan för Europeiska unionens domstol och rättegångsreglerna inte föreskriver någon möjlighet för de berörda parterna att bemöta generaladvokatens förslag till avgörande. Att en av parterna i det nationella målet eller en berörd inte delar generaladvokatens uppfattning i förslaget till avgörande, oavsett vilka frågor som generaladvokaten behandlat däri, kan följaktligen inte i sig utgöra ett tillräckligt skäl för att återuppta den muntliga delen av förfarandet (dom av den 28 maj 2020, Interseroh, C‑654/18, EU:C:2020:398, punkt 33, och dom av den 9 november 2023, Všeobecná úverová banka, C‑598/21, EU:C:2023:845, punkt 50).
38 Cross Zlín kan således inte med framgång motivera sin begäran om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet genom att föreslå en komplettering av det svar på tolkningsfrågan som generaladvokaten har föreslagit i sitt förslag till avgörande.
39 Vidare får domstolen visserligen enligt artikel 83 i rättegångsreglerna, efter att ha hört generaladvokaten, när som helst besluta att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas, bland annat om domstolen anser sig inte ha tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet, eller om en part, efter det att den muntliga delen har förklarats avslutad, har lagt fram en ny omständighet som kan ha ett avgörande inflytande på målets utgång, eller om målet ska avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan parterna eller de berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol.
40 Det ska emellertid påpekas att Cross Zlín, liksom de berörda som har deltagit i detta förfarande, under såväl dess skriftliga som dess muntliga del, har kunnat redogöra för de rättsliga omständigheter som de anser vara relevanta för att EU-domstolen ska kunna tolka direktiv 89/665, i syfte att besvara den hänskjutande domstolens fråga. I detta avseende anser domstolen sig ha tillgång till alla uppgifter som den behöver för att kunna pröva förevarande begäran om förhandsavgörande och att ingen av de omständigheter som Cross Zlín har åberopat till stöd för sin begäran motiverar att den muntliga delen av förfarandet ska återupptas i enlighet med artikel 83 i rättegångsreglerna.
41 Under dessa omständigheter finner domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, att det saknas skäl att besluta om återupptagande av den muntliga delen av förfarandet.
Prövning av tolkningsfrågan
42 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att det följer av fast rättspraxis att det, inom ramen för det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF, ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits (dom av den 5 maj 2022, Universiteit Antwerpen m.fl., C‑265/20, EU:C:2022:361, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
43 I frågans lydelse nämns tolkningen av bland annat artikel 2.3 i direktiv 89/665 i förhållande till en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken den upphandlande myndigheten får ingå avtal om offentlig upphandling innan behörig domstol kan pröva lagenligheten av den upphandlande myndighetens beslut att utesluta en anbudsgivare från upphandlingen.
44 Det ska emellertid konstateras att artikel 2.3 inte avser överklagande av ett beslut att utesluta en anbudsgivare från det aktuella upphandlingsförfarandet, utan överklagande av beslutet att tilldela kontraktet. Eftersom det framgår av uppgifterna i begäran om förhandsavgörande att Cross Zlín vid ÚOHS begärde ogiltigförklaring inte bara av meddelandet om att Cross Zlín uteslutits från upphandlingen, utan även av beslutet att tilldela den andra anbudsgivaren, Siemens Mobility, det i det nationella målet aktuella offentliga kontraktet, ska förevarande begäran om förhandsavgörande prövas enbart mot bakgrund av sistnämnda tilldelningsbeslut.
45 Under dessa omständigheter ska den hänskjutande domstolen anses ha ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 2.3 och artikel 2a.2 i direktiv 89/665 ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken det är förbjudet för den upphandlande myndigheten att ingå ett offentligt kontrakt endast fram till det att organet i första instans, i den mening som avses i nämnda artikel 2.3, vilket i denna medlemsstat inte är en domstol, meddelar sitt beslut i ärendet om överklagande av tilldelningsbeslutet.
46 Det ska inledningsvis påpekas att direktiv 89/665 innehåller detaljerade bestämmelser om ett enhetligt system för överklagandeförfaranden på området för offentlig upphandling, vilka enligt artikel 1.3 i direktivet ska vara tillgängliga åtminstone för var och en som har eller har haft intresse av att få ingå ett visst avtal och som har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd överträdelse.
47 Det ska i detta hänseende för det första erinras om att det i artikel 2a.1 i direktiv 89/665 föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att de personer som avses i direktivets artikel 1.3 får de tidsfrister som krävs för att effektivt kunna pröva de upphandlande myndigheternas beslut om tilldelning av kontrakt, genom att införa de bestämmelser som krävs för att uppfylla de minimikrav som anges bland annat i artikel 2a.2.
48 I sistnämnda bestämmelse fastställs de minimifrister under vilka offentliga kontrakt inte får ingås efter det att ett beslut om tilldelning av kontraktet har fattats. Dessa frister ska, beroende på omständigheterna, vara tio eller femton kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av det aktuella kontraktet översändes till eller mottogs av de berörda anbudsgivarna, beroende på på vilket sätt detta beslut skickades.
49 I artikel 2a.2 i direktiv 89/665 fastställs således perioder då upphandlingar automatiskt skjuts upp för att säkerställa att det överklagande som de som avses i artikel 1.3 i direktivet kan göra av ett sådant tilldelningsbeslut blir effektivt.
50 För det andra ska det påpekas att artikel 2.3 i direktivet är tillämplig när dessa personer lämnar in ett sådant överklagande.
51 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 22 december 2022, Sambre & Biesme och Commune de Farciennes, C‑383/21 och C‑384/21, EU:C:2022:1022, punkt 54 och där angiven rättspraxis).
52 Det framgår i detta hänseende av artikel 2.3 i direktiv 89/665 att när ett organ i första instans, som är oberoende av den upphandlande myndigheten, ska pröva ett beslut om tilldelning av kontrakt, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtalet innan detta prövningsorgan i första instans har fattat beslut i ärendet om provisoriska åtgärder eller om överklagandet.
53 I denna bestämmelse föreskrivs således att ett överklagande av beslutet om tilldelning av ett offentligt kontrakt ska ha suspensiv verkan med avseende på undertecknande av kontraktet under förfarandet vid det organ i första instans som ska pröva överklagandet, eller åtminstone fram till dess att detta organ fattat beslut angående en eventuell ansökan om provisoriska åtgärder. Även om det enligt nämnda bestämmelse krävs att detta organ ska vara oberoende i förhållande till den upphandlande myndigheten, innehåller bestämmelsen emellertid inte något som tyder på att organet ska vara en domstol.
54 Vad vidare gäller det sammanhang i vilket artikel 2.3 i direktiv 89/665 ingår, avser artikel 2.9 uttryckligen det fall då ”prövningsorganen inte är domstolar”. Av detta följer att medlemsstaterna har möjlighet att ge sådana organ behörighet att pröva överklaganden av beslut om tilldelning av offentliga kontrakt. I nämnda artikel 2.9 preciseras det i ett sådant fall att varje påstådd olaglig åtgärd av ett sådant prövningsorgan som inte är en domstol eller varje påstådd brist i organets utövande av sina befogenheter ska kunna prövas av domstol eller av ett annat organ som är domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF och som är oberoende av den upphandlande myndigheten och detta prövningsorgan som inte är en domstol och som har beslutat i första instans.
55 I samma artikel 2.9 ges medlemsstaterna således möjlighet att välja mellan två lösningar för att organisera systemet för kontroll av offentliga upphandlingar. Den första lösningen är att ge domstolar behörighet att pröva överklaganden. Enligt den andra lösningen tillkommer denna behörighet till en början organ som inte är domstolar. I ett sådant fall ska alla beslut som fattas av dessa organ kunna överklagas till domstol eller till ett organ som i huvudsak är en domstol, i den mening som avses i unionsrätten, detta för att säkerställa tillgång till ett lämpligt rättsmedel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 1999, HI, C‑258/97, EU:C:1999:118, punkterna 16 och 17).
56 Det ska emellertid påpekas att artikel 2.3 i direktiv 89/665, i vilken skyldigheten att skjuta upp ingåendet av ett offentligt kontrakt formuleras, inte innehåller någon hänvisning till det rättsmedel vid domstol som föreskrivs i artikel 2.9 mot beslut av prövningsorgan som inte är domstolar.
57 Under dessa omständigheter innebär såväl denna avsaknad av hänvisning som den valmöjlighet som medlemsstaterna har enligt artikel 2.9 i direktiv 89/665 att tilldela domstolar eller prövningsorgan som inte är domstolar i första instans behörighet att pröva beslut om tilldelning av kontrakt att ordet ”prövningsorgan” i artikel 2.3, när en medlemsstat beslutar att ge denna behörighet till ett organ i första instans som inte är en domstol, syftar på detta organ i första instans som inte är en domstol. I ett sådant fall ska medlemsstaterna föreskriva att ingåendet av det aktuella offentliga kontraktet ska skjutas upp, antingen automatiskt till dess att prövningsorganet har beslutat i ärendet eller åtminstone till dess att organet har beslutat om en ansökan om provisoriska åtgärder som syftar till ett sådant uppskov.
58 Det krävs däremot inte enligt artikel 2.3 i direktiv 89/665, jämförd med artikel 2.9, att uppskovet består efter det att förfarandet vid ett sådant prövningsorgan som inte är en domstol har avslutats, till exempel till dess att en domstol har avgjort det överklagande som kan ges in av det beslut som fattats av detta prövningsorgan som inte är en domstol.
59 Slutligen är denna slutsats förenlig med de mål som eftersträvas med direktiv 89/665. Detta direktiv syftar till att fullt ut säkerställa rätten till effektiva rättsmedel och opartiska domstolar i enlighet med artikel 47 första och andra styckena i stadgan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2021, Klaipėdos regiono atliekų tvarkymo centras, C‑927/19, EU:C:2021:700, punkt 128 och där angiven rättspraxis).
60 Domstolen har i detta avseende slagit fast att artikel 1.1 och 1.3 i direktivet, som är tänkta att skydda de ekonomiska aktörerna mot den upphandlande myndighetens godtycke, syftar till att säkerställa att det i samtliga medlemsstater finns effektiva och så snabba rättsmedel som möjligt, så att en effektiv tillämpning av unionsbestämmelserna om offentlig upphandling säkerställs, särskilt på ett stadium där överträdelserna ännu kan rättas till (dom av den 7 september 2021, Klaipėdos regiono atliekų tvarkymo centras, C‑927/19, EU:C:2021:700, punkt 127 och där angiven rättspraxis).
61 Mot denna bakgrund påpekar domstolen också att unionslagstiftaren genom bestämmelserna i direktiv 89/665 syftat till att förena den uteslutna anbudsgivarens intressen med de intressen som den upphandlande myndigheten och den anbudsgivare som tilldelas kontraktet har (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2014, Fastweb, C‑19/13, EU:C:2014:2194, punkt 63, och beslut av den 23 april 2015, kommissionen/Vanbreda Risk & Benefits, C‑35/15 P(R), EU:C:2015:275, punkt 34).
62 Det föreskrivs således i artikel 2.5 i detta direktiv att det behöriga prövningsorganet får ta hänsyn till de sannolika följderna av provisoriska åtgärder för alla berörda intressen som kan skadas, inklusive allmänintresset, och får besluta att inte vidta sådana provisoriska åtgärder om de negativa följderna kan komma att väga tyngre än fördelarna. Intresset av att offentliga kontrakt kan ingås utan oskäligt dröjsmål utgör ett sådant allmänintresse.
63 Vidare föreskrivs det i artikel 2.7 andra stycket i direktiv 89/665 att en medlemsstat får föreskriva att när ett avtal har ingåtts i enlighet med artikel 2.3, det vill säga efter det att uppskovet har upphört att gälla, ska prövningsorganets befogenheter vara begränsade till beslut om skadestånd till den som lidit skada av en överträdelse av unionsbestämmelserna om offentlig upphandling eller av de nationella bestämmelser genom vilka unionsrätten införlivas med den nationella rättsordningen.
64 Dessa omständigheter stöder således den tolkning som följer av en läsning av artikel 2.3 i direktiv 89/665, mot bakgrund av punkt 9 i denna artikel, nämligen att det i artikel 2.3 föreskrivna uppskovet med att ingå ett offentligt kontrakt gäller som längst fram till den dag då organet i första instans beslutar om överklagandet av beslutet att tilldela kontraktet, oavsett om detta organ är en domstol eller inte. Efter det att detta organ har fattat beslut får medlemsstaterna föreskriva att en skadelidande endast kan framställa anspråk på skadestånd.
65 För det tredje ska det påpekas att denna tolkning inte påverkas av domen av den 21 december 2021, Randstad Italia (C‑497/20, EU:C:2021:1037). I punkt 73 i den domen tolkade domstolen begreppet ”oberoende prövningsorgan”, i den mening som avses i artikel 2a.2 andra stycket i direktiv 89/665, på så sätt att det avser en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, i den mening som avses i artikel 47 i stadgan. Domstolen har emellertid uttryckligen begränsat denna tolkning och därvid preciserat att den gäller ”vid bedömningen av huruvida uteslutningen av en anbudsgivare har vunnit laga kraft”, i den mening som avses i artikel 2a.2 andra stycket.
66 Domstolen angav i punkt 74 i nämnda dom att den omständigheten att beslutet om uteslutning ännu inte är slutgiltigt är avgörande för anbudsgivarnas rätt att väcka talan mot tilldelningsbeslutet. I punkt 75 i samma dom preciserade domstolen att ”endast ett definitivt uteslutande, i den mening som avses i artikel 2a.2 [andra stycket] i direktiv 89/665, kan leda till att en anbudsgivare fråntas sin rätt att väcka talan [mot beslutet att tilldela kontraktet]”.
67 Det kan således följa av ett beslut från det ”oberoende prövningsorgan” som avses i artikel 2a.2 andra stycket att en anbudsgivare saknar talerätt mot beslutet att tilldela kontraktet. I detta sammanhang kräver iakttagandet av en sådan anbudsgivares rätt till ett effektivt domstolsskydd att det organ som prövar lagenligheten av en uteslutning av anbudsgivaren är en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, i den mening som avses i artikel 47 i stadgan.
68 Dessa överväganden gäller däremot inte det prövningsorgan i första instans som avses i artikel 2.3 i direktiv 89/665. När en medlemsstat använder sig av sin möjlighet enligt direktivet att inrätta ett sådant organ som inte är en domstol, säkerställs nämligen rätten till ett effektivt domstolsskydd genom kravet i artikel 2.9 att samtliga beslut från ett sådant organ som inte är en domstol ska kunna överklagas till domstol.
69 För det fjärde och sista påpekar emellertid domstolen, i likhet med Europeiska kommissionen, att om det i en medlemsstats lagstiftning inte föreskrivs att upphandlingen automatiskt ska skjutas upp till dess att det prövningsorgan i första instans som avses i artikel 2.3 i direktiv 89/665 beslutar i ärendet om överklagande, och då detta prövningsorgan inte är en domstol, ska organets beslut att avslå en ansökan om provisoriska åtgärder som syftar till att förhindra att ett offentligt kontrakt ingås fram till dess att prövningsorganet beslutar i ärendet om överklagande kunna överklagas till domstol med suspensiv verkan, till dess att denna domstol har fattat beslut i frågan om dessa provisoriska åtgärder.
70 Detta krav följer av artikel 2.3 och 2.9 i direktiv 89/665. För att säkerställa att ett rättsmedel, mot ett beslut av ett organ i första instans som inte är en domstol att avslå en ansökan om provisoriska åtgärder som syftar till att förbjuda att ett offentligt kontrakt ingås fram till dess att detta organ har avgjort målet, är effektivt, ska upphandlingen skjutas upp under en rimligt lång tid så att den anbudsgivare som berörs av avslagsbeslutet ges möjlighet att överklaga. Om vederbörande överklagar får dessutom något avtal inte ingås fram till dess att den domstol som har att pröva överklagandet avgör målet.
71 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att det i 246 § i lag nr 134/2016 föreskrivs att ett offentligt kontrakt inte får ingås dels före utgången av fristen för att inge klagomål till den upphandlande myndigheten mot beslutet att tilldela kontraktet och därefter före utgången av fristen för att inge en begäran om prövning av den upphandlande myndighetens beslut till ÚOHS, dels under förfarandet vid ÚOHS, som enligt den hänskjutande domstolen är prövningsorgan i första instans och oberoende av den upphandlande myndigheten, i den mening som avses i artikel 2.3 i direktiv 89/665, och som inte är en domstol. Med förbehåll för den prövning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, gäller enligt 246 § 1 det automatiska förbudet mot att ingå ett offentligt kontrakt fram till den dag då prövningsorganet i första instans avgör överklagandet av beslutet att tilldela kontraktet.
72 I detta hänseende följer det av uppgifterna i beslutet om hänskjutande att ÚOHS först, den 3 juli 2020, vidtog en provisorisk åtgärd ex officio, genom vilken den upphandlande myndigheten förbjöds att ingå det aktuella offentliga kontraktet fram till dess att det administrativa förfarandet vid ÚOHS hade avslutats slutgiltigt. Därefter avslog direktören för ÚOHS, i egenskap av förvaltningsorgan i andra instans, genom beslut av den 9 november 2020 det klagomål som Cross Zlín hade ingett mot ÚOHS:s beslut att avslå begäran om ogiltigförklaring av beslutet om tilldelning av det aktuella offentliga kontraktet. Slutligen, den 18 november 2020, ingick den upphandlande myndigheten detta kontrakt med den utvalda anbudsgivaren. Av detta följer att kontraktet ingicks först efter det att ÚOHS i två instanser slutgiltigt hade prövat lagenligheten av tilldelningsbeslutet, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
73 Med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, förefaller denna nationella lagstiftning, liksom dess tillämpning i det nationella målet, göra det möjligt att säkerställa en korrekt tillämpning av artikel 2.3 och artikel 2a.2 i direktiv 89/665, jämförda med rätten till ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i stadgan.
74 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras på följande sätt. Artiklarna 2.3 och 2a.2 i direktiv 89/665 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet för den upphandlande myndigheten att ingå ett offentligt kontrakt endast fram till det att organet i första instans, i den mening som avses i nämnda artikel 2.3, meddelar sitt beslut i ärendet om överklagande av tilldelningsbeslutet; i detta hänseende saknar det betydelse huruvida detta prövningsorgan är en domstol eller inte.
Rättegångskostnader
75 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
Artiklarna 2.3 och 2a.2 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014,
ska tolkas så,
att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet för den upphandlande myndigheten att ingå ett offentligt kontrakt endast fram till det att organet i första instans, i den mening som avses i nämnda artikel 2.3, meddelar sitt beslut i ärendet om överklagande av tilldelningsbeslutet; i detta hänseende saknar det betydelse huruvida detta prövningsorgan är en domstol eller inte.
Underskrifter