Language of document :

Överklagande ingett den 19 april 2021 av Europaparlamentet av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 3 februari 2021 i mål T-17/19, Europaparlamentet mot Giulia Moi

(Mål C-246/21 P)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Europaparlamentet (ombud: S. Seyr, M. Windisch och T. Lazian)

Övrig part i målet: Giulia Moi

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den överklagade domen,

slutligt pröva talan vid tribunalen och bifalla de yrkanden som Europaparlamentet framställt i första instans, och

förplikta sökanden i första instans att ersätta samtliga rättegångskostnader i första och andra instans.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Tribunalen har överskridit sina befogenheter och dömt utöver vad parterna yrkat (ultra petita) genom att den i saken i målet inkluderat beslutet av Europaparlamentets talman genom vilket denne slog fast att det föreligger en situation med trakasserier och ogiltigförklarat detta beslut (punkterna 34, 37, 38 och 76 i den överklagade domen).

Andra grunden: Tribunalen har åsidosatt parlamentets rätt till försvar (punkterna 35 och 36 i den överklagade domen).

Tredje grunden: Tribunalen har åsidosatt artikel 263 sjätte stycket FEUF, eftersom den underlåtit att beakta den där föreskrivna fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring och eftersom den i saken i målet inkluderat det beslut, som under tiden vunnit laga kraft, genom vilket Europaparlamentets talman slog fast att det föreligger en situation med trakasserier (punkterna 76 och 77 i den överklagade domen).

Fjärde grunden: Tribunalen har åsidosatt artikel 232 FEUF genom att den inte beaktat parlamentets befogenhet att fritt organisera sin verksamhet, såsom föreskrivs i de interna bestämmelserna om förfarandet beträffande trakasserier i fall som rör parlamentsledamöter och i parlamentets arbetsordning, särskilt artiklarna 166 och 167, vilka var tillämpliga vid tiden för händelserna i målet, om beslut om sanktionsåtgärder (punkterna 12, 13, 63, 66, 129 och 132 i den överklagade domen).

____________