Language of document : ECLI:EU:T:2016:60

Mål T‑287/11

Heitkamp BauHolding GmbH

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Tyska skattebestämmelser om överföring av underskott till framtida beskattningsår (’Sanierungsklausel’) – Beslut om att förklara stödet oförenligt med den inre marknaden – Talan om ogiltigförklaring – Villkoret personligen berörd – Upptagande till sakprövning – Begreppet statligt stöd – Selektiv karaktär – Skattesystemets beskaffenhet och systematik”

Sammanfattning – Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 4 februari 2016

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Personligen berörd av en rättsakt med allmän räckvidd – Villkor – Beslut av kommissionen att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor – Talan har väckts av ett företag som förvärvat en rätt att erhålla en skattenedsättning enligt denna stödordning – Upptagande till sakprövning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Berättigat intresse av att få saken prövad – Kommissionens beslut varigenom ett stöd förklaras oförenligt med den inre marknaden – Stödordningen i fråga slutade tillämpas efter kommissionens beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande – Talan har väckts av en av dem som omfattas av stödordningen – Upptagande till sakprövning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektiva karaktär – Skattelättnad – Bedömningskriterier – Motivering med hänvisning till skattesystemets art eller systematik

(Artikel 107.1 FEUF)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens beslut – Domstolsprövning – Gränser – Bedömning av lagenligheten utifrån de uppgifter som var tillgängliga när beslutet fattades – Grund som hänför sig till omständigheter som inte åberopats under det administrativa förfarandet – Upptagande till sakprövning

(Artiklarna 108 FEUF och 263 FEUF)

5.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektiva karaktär – Skattelättnad – Skattelättnad som möjliggör överföring av förluster när ett företag i svårigheter förvärvats i syfte att genomföra en företagsrekonstruktion – Omfattas – Motivering med hänvisning till skattesystemets art eller systematik – Föreligger inte

(Artikel 107 FEUF)

6.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Ny grund – Begrepp – Liknande utgång beträffande argument som åberopats till stöd för en grund (Tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 48.2)

1.      Ett företag kan i princip inte väcka talan om ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor om det enbart berörs av detta beslut på grund av att det är verksamt inom sektorn i fråga och eventuellt kan erhålla stöd enligt nämnda stödordning. När ett beslut däremot berör en grupp av personer som med stöd av kriterier som hänför sig till medlemmarna i denna grupp kunde identifieras eller skulle ha kunnat identifieras vid tidpunkten då rättsakten antogs, kan dessa personer vara personligen berörda av rättsakten i den mån de ingår i en begränsad krets av ekonomiska aktörer.

Ett företag som har förvärvat en rätt att erhålla en skattenedsättning med tillämpning en nationell reglering som kvalificeras som statligt stöd genom det beslut varigenom en stödordning till förmån för en viss sektor förbjuds, ska anses ingå i en begränsad krets av ekonomiska aktörer, vilka var identifierade, eller åtminstone enkelt kunde identifieras, vid tidpunkten då det angripna beslutet antogs, i den mening som avses i dom Plaumann/kommissionen, 25/62, av den 15 juli 1963. Denna slutsats påverkas inte av det förhållandet, att de tyska myndigheterna, efter beslutet att inleda förfarandet och det efterföljande angripna beslutet, vidtog åtgärder som syftade till att bestämmelsen om företagsrekonstruktion inte skulle tillämpas.

De omständigheter som enligt rättspraxis föranleder att ett rättssubjekt kan anses vara personligen berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF sammanfaller inte heller nödvändigtvis med de kriterier som medför att det föreligger ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

(se punkterna 61, 62, 70, 71, 76 och 77)

2.      Se domen.

(se punkterna 82–87)

3.      För att en nationell skatteåtgärd ska kunna kvalificeras som ”selektiv” ska det för det första slås fast och undersökas vilket allmänt skattesystem eller ”normalt” skattesystem som är tillämpligt i den berörda medlemsstaten. I ett andra steg ska det sedan mot bakgrund av denna allmänna eller ”normala” skatteregel bedömas och fastställas om den fördel som ges genom den aktuella skatteåtgärden är selektiv genom att visa att den avviker från det allmänna systemet såtillvida att den gör åtskillnad mellan ekonomiska aktörer som, mot bakgrund av de syften som eftersträvas med denna skatteregel, befinner sig i en i faktiskt och rättsligt hänseende jämförbar situation, vilket det ankommer på kommissionen att bevisa. Efter det att de två första stegen i prövningen har genomförts, kan det fastställas att en åtgärd vid första påseende anses selektiv.

En åtgärd uppfyller dock inte selektivitetskriteriet, även om åtgärden utgör en fördel för den som kommer i åtnjutande av den, om den motiveras av det relevanta systemets beskaffenhet och allmänna systematik, vilket ankommer på den aktuella medlemsstaten att bevisa. Efter detta eventuella tredje steg i prövningen kan en åtgärd anses vara selektiv.

När det gäller frågan huruvida en nationell skatteåtgärd mot bakgrund av systemets beskaffenhet och allmänna systematik är berättigad måste det göras en åtskillnad mellan å ena sidan sådana syften som uppställts för en viss skatteordning och som är fristående från denna och å andra sidan mekanismer som utgör en del av själva skattesystemet och som är nödvändiga för att kunna uppnå sådana syften, varvid dessa syften och mekanismer, såsom grundläggande eller styrande principerna för det aktuella skattesystemet, kan åberopas till stöd för en sådan motivering.

(se punkterna 91–93 och 159)

4.      Se domen.

(se punkt 102)

5.      En åtgärd för skattelättnad som, genom att införa ett undantag från en regel om begränsning av möjligheten till överföring av underskott vid förvärv som motsvarar eller överskrider 25 procent av aktierna i ett företag, under vissa omständigheter möjliggör en överföring av underskott när ett företag i svårigheter förvärvats i syfte att genomföra en företagsrekonstruktion, är vid första påseende selektiv, eftersom den inte avser alla företag i vilka det har skett en betydande förändring av aktieägarkretsen, utan är tillämplig på en väldefinierad kategori företag, nämligen företag som vid tidpunkten för förvärvet är insolventa eller överskuldsatta alternativt hotas av insolvens eller överskuldsättning. Denna åtgärd, för vilken vissa villkor inte hör samman med syftet att förebygga missbruk och som inte är tillämplig på alla företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i jämförbara situationer med hänsyn till syftet med skattesystemet i medlemsstaten, innebär en fördel för företag i svårigheter. Kommissionen gjorde således inte fel när den slog fast att denna åtgärd innebar en åtskillnad mellan företag som, hänsyn till målsättningen med skattesystemet, befann sig i en situation som i faktiskt och rättsligt hänseende är jämförbar.

Denna skatteåtgärd är inte heller motiverad med hänsyn till skattesystemets beskaffenhet och allmänna systematik, eftersom det huvudsakliga syftet att underlätta för rekonstruktion av företag i svårigheter inte syftet inte omfattas av de grundläggande principerna eller riktlinjerna för skattesystemet och således inte utgör ett internt syfte utan ett syfte som är fristående från skattesystemet. Det är inte nödvändigt att pröva huruvida den omtvistade åtgärden är proportionerlig i förhållande till det eftersträvade syftet.

(se punkterna 130, 131, 133, 134, 165 och 166)

6.      Se domen.

(se punkt 117)