Mål T‑476/15
European Food SA
mot
Europeiska unionens immateriarättsmyndighet (EUIPO)
”EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – EU-ordmärket FITNESS – Absoluta registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 b och c, artikel 52.1 a och artikel 76 i förordning (EG) nr 207/2009 – Regel 37 b iv och regel 50.1 i förordning (EG) nr 2868/95 – Bevisning som har åberopats för första gången vid överklagandenämnden”
Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 28 september 2016
1. EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Separat prövning av de olika registreringshindren – Tolkning av registreringshinder mot bakgrund av det allmänintresse som ligger bakom vart och ett av dem
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1)
2. EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas eller en tjänsts egenskaper – Mål – Frihållningsbehov
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)
3. EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Privat intresse som skyddas
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8)
4. EU-varumärke – Överklagande – Överklagande till överklagandenämnden – Överklagandenämndernas behörighet – Ny fullständig prövning i sak
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 75)
5. EU-varumärke – Förfarandebestämmelser – Prövning av sakförhållandena på eget initiativ – Ogiltighetsförfarande om absoluta registreringshinder – Prövning begränsad till de grunder som åberopas
(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7.1, 52, 55 och 76.1)
6. EU-varumärke – Förfarandebestämmelser – Ogiltighetsförfarande om absoluta registreringshinder – Tidsfrist för att inge bevisning – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 76; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 37 b iv)
7. EU-varumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som fattats av invändningsenheten vid immaterialrättsmyndigheten – Överklagandenämndens prövning – Räckvidd – Omständigheter och bevisning till stöd för invändningen har inte åberopats i rätt tid – Beaktande – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning
(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 50.1 tredje stycket)
8. EU-varumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som fattats av invändningsenheten vid immaterialrättsmyndigheten – Överklagandenämndens prövning – Räckvidd – Analog tillämpning av regel 50.1 i förordning nr 2868/95 i ett ogiltighetsförfarande på grund av absoluta registreringshinder – Otillåtet
(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 7, 52.1 och 76.2; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 50.1 tredje stycket)
1. Se domen.
(se punkt 31)
2. Se domen.
(se punkt 33)
3. Vad avser de relativa registreringshinder som föreskrivs i artikel 8 i förordning nr 207/2009 om EU‑varumärken framgår det av förordningens systematik och artikelns lydelse att den syftar till att reglera eventuella konflikter mellan ett sökt varumärke och de rättigheter som tillkommer innehavaren av ett äldre varumärke, exempelvis när varumärkena och varorna i fråga är identiska eller jämförbara och det föreligger en förväxlingsrisk. Det intresse som denna artikel skyddar är framför allt ett privat intresse, även om det samtidigt skyddar ett visst allmänintresse, som att undvika förväxlingsrisk hos vissa konsumenter.
(se punkt 34)
4. Se domen.
(se punkt 38)
5. Enligt artikel 76.1 i förordning nr 207/2009 om EU‑varumärken ska Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets överklagandenämnder, vid prövningen av absoluta registreringshinder, på eget initiativ pröva sakförhållandena för att fastställa huruvida det sökta varumärket omfattas av något av de registreringshinder som anges i artikel 7 i samma förordning.
I ett ogiltighetsförfarande kan immaterialrättsmyndigheten dock inte vara skyldig att, i likhet med granskaren, på eget initiativ pröva de relevanta sakförhållanden som kan föranleda den att tillämpa de absoluta registreringshindren. Det framgår av artiklarna 52 och 55 i förordning nr 207/2009 att EU-varumärket anses giltigt till dess att det förklaras ogiltigt av immaterialrättsmyndigheten efter ett ogiltighetsförfarande. För varumärket gäller således en giltighetspresumtion, som är en logisk följd av den kontroll som immaterialrättsmyndigheten gör inom ramen för prövningen av en registreringsansökan.
Denna giltighetspresumtion medför att immaterialrättsmyndighetens skyldighet enligt artikel 76.1 i förordning nr 207/2009 att på eget initiativ pröva de relevanta sakförhållanden som skulle kunna föranleda den att tillämpa de absoluta registreringshindren enbart gäller vid immaterialrättsmyndighetens granskares prövning av en registreringsansökan och, efter överklagande, vid överklagandenämndernas prövning under förfarandet för registrering av varumärket. I ett ogiltighetsförfarande är det emellertid, mot bakgrund av att EU-varumärket efter registrering presumeras vara giltigt, den person som har ansökt om ogiltighetsförklaring som vid immaterialrättsmyndigheten ska redogöra för de konkreta omständigheter som påstås påverka varumärkets giltighet.
Det framgår av det ovan anförda att överklagandenämnden inte är skyldig att i ogiltighetsförfarandet på eget initiativ pröva de relevanta sakförhållanden som kunde ha föranlett den att tillämpa det absoluta registreringshinder som stadgas i artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009.
(se punkterna 46–49)
6. Det framgår på intet sätt av regel 37 b iv i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken att överklagandenämnden måste anse att bevisning som inte ingetts till annulleringsenheten har inkommit för sent. I nämnda regel preciseras nämligen endast att ansökan om ogiltighetsförklaring ska innehålla den bevisning som den grundas på. Av detta följer att denna regel inte innebär att all bevisning som ingetts efter det att ansökan om ogiltighetsförklaring ingavs, antingen till annulleringsenheten eller till överklagandenämnden, ska anses ha ingetts för sent.
Det framgår dessutom att förordningarna nr 207/2009 och nr 2868/95 inte innehåller någon bestämmelse som föreskriver en bestämd tidsfrist för att inge bevisning i ett ogiltighetsförfarande på grund av absoluta registreringshinder, till skillnad från vissa bestämmelser som anger vilka frister – och följderna av att dessa inte har iakttagits – som gäller i invändningsförfaranden, hävningsförfaranden och ogiltighetsförfaranden på grund av relativa registreringshinder.
Det föreligger dessutom en funktionell kontinuitet mellan enheter vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet som avgör ärenden i första instans, såsom granskaren, invändningsenheten och annulleringsenheten, å ena sidan, och överklagandenämnderna, å andra sidan
Artikel 76 i förordning nr 207/2009, jämförd med regel 37 b iv i förordning nr 2868/95, innebär således inte att bevisning som ingetts för första gången vid överklagandenämnden i ett ogiltighetsförfarande på grund av absoluta registreringshinder ska anses ha ingetts för sent.
(se punkterna 55–58)
7. Se domen.
(se punkterna 60–62)
8. Ett ogiltighetsförfarande på grund av absoluta registreringshinder inleds visserligen på en parts begäran enligt artikel 52.1 i förordning nr 207/2009. I artikel 52.1 a i nämnda förordning hänvisas emellertid direkt till de registreringshinder som anges i artikel 7 i samma förordning, vilka eftersträvar ett mål av allmänintresse. Dessa hänsyn till allmänintresset som ligger bakom artikel 7 i förordningen ska även beaktas i ett ogiltighetsförfarande på grund av absoluta registreringshinder. Det ska vidare erinras om att syftet med ett ogiltighetsförfarande på grund av absoluta registreringshinder bland annat är att ge Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet möjlighet att ompröva giltigheten av en varumärkesregistrering och fatta det beslut som den, i förekommande fall, borde ha fattat på eget initiativ enligt artikel 37 i förordningen. Att analogt tillämpa regel 50.1 tredje stycket i förordning nr 2868/95 i ett ogiltighetsförfarande på grund av absoluta registreringshinder skulle således strida mot det allmänintresse som eftersträvas i artikel 7 i förordning nr 207/2009.
Detta innebär att varken lydelsen av regel 50.1 tredje stycket i förordning nr 2868/95, som återspeglar unionslagstiftarens uttryckliga avsikt, eller arten av och syftet med ogiltighetsförfarandet på grund av absoluta registreringshinder ger utrymme för en analog tillämpning av nämnda regel.
(se punkterna 64 och 65)